Programmet innehöll flera scener med verkligt våld och effekter av våld med kuslig musik i bakgrunden. I vissa sekvenser var bilderna blurrade för att undvika närbilder av döda eller svårt skadade människor. Det förekom emellertid muntliga beskrivningar av att människor blev dödade och utsatta för tortyr och andra övergrepp, som enligt nämndens mening tillsammans med bilderna gav ett relativt stort utrymme för barn att ändå uppfatta skrämmande skeenden. Dessutom innehöll programmet flertalet sekvenser som skildrade hur barn påverkades av kriget. Nämnden ansåg att programmets innehåll och gestaltning var av sådan karaktär att den valda sändningstiden medförde att programmet stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Den omständigheten att SVT i presentationen av programmet gjorde tittarna uppmärksamma på att programmet innehöll skildringar som kunde verka skrämmande och obehagliga bilder ändrade inte den bedömningen.

Sändningen var en direktsändning som vid cirka kl. 13.00 övergick till att handla om en skolskjutning i Örebro. Vid flera tillfällen under sändningen sades att gärningsmannen skjutit sig själv samt flera personer skulle ha dött i skjutningen. Man visades även polisens pressträff angående händelsen och diskuterade i anslutning till denna varför polisen ännu inte gått ut med uppgifter om döda. Vid två tillfällen, kl. 15.53 och kl. 16.42, visades en videosekvens som varade i några sekunder. I videosekvensen, som var avfilmad från en telefon, kunde man se ett antal personer springa förbi en lekplats och man kunde även höra skrik och att ett antal skott avlossades samtidigt som en person med skärrad röst sa att det var skjutning. Vid det första tillfället spelades sekvensen upp sju gånger i rad och vid det andra tillfället spelades det upp två gånger. Vid båda tillfällena beskrev och analyserade programledarna vad de såg samtidigt som sekvensen spelades upp.

Granskningsnämndens konstaterade att nyhetssändningen om skolskjutningen gjordes under en tid då varsamhet om skrämmande innehåll ska iakttas. Nämnden ansåg dock att även om nyheten handlade om en allvarlig och skrämmande nyhetshändelse så var det som syntes i den aktuella videosekvensen återhållsamt och avfilmat från en telefon utan att några explicita detaljer syntes i bild. Nämnden ansåg därmed att TV4 visat tillräcklig varsamhet för bestämmelsen om mediets genomslagskraft och inslagen stred därför inte mot bestämmelsen. Under programmet sades det flera gånger att gärningsmannen skjutit sig själv samt att de fått uppgifter om döda i skolskjutningen. Det måste enligt nämndens mening i en sådan situation vara möjligt att förmedla uppgifter som inte verifierats ännu, förutsatt att detta görs tydligt för publiken. Genom att det under programmet bland annat diskuterades varför polisen inte bekräftat uppgiften om döda och att polisens pressträff, där detta framgick också visades, ansågs publiken ha informerats om att uppgifterna var osäkra. Programmet stred därför inte mot kravet på saklighet eller bestämmelsen om mediets särskilda genomslagskraft.

I ett nyhetsinslag i lokalnyheterna Skåne berättade en familj om sina erfarenheter av att få ett dödfött barn. Mamman och pappan beskrev sina upplevelser av förlossningen och tiden därefter och en barnmorska berättade om hur man på BB arbetar med familjer som drabbats av detta. Under inslaget, som var ljudsatt med lugn musik, visades också olika fotografier och korta filmer av det dödfödda spädbarnet. Flera av dessa visade bebisens ansikte i närbild i moderns famn och tillsammans med resten av familjen, de flesta i svartvitt.

Granskningsnämnden skrev i sitt beslut att de hade förståelse för att bilderna av det döda spädbarnet i inslaget kunde väcka känslor. Samtidigt konstaterade nämnden att själva bilderna inte var i fokus för inslaget, som handlade om sorgebearbetning och dödfödda barn i ett större perspektiv. Nämnden ansåg att framställningen inte var skrämmande på ett sådant sätt att den medför att inslaget stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

I ett nyhetsinslag om ett terrordåd mot en konsertlokal i Moskva visades sekvenser från övervakningskameror samt en mobilkamera som fångat delar av skeendet. Övervakningsbilderna var filmade på avstånd snett uppifrån. De visade beväpnade personer som gick genom en foajé och avlossade skott mot glasrutor som krossades. På marken låg livlösa personer och två personer hukade och sökte skydd. Samtidigt som övervakningsfilmen visades berättade nyhetsuppläsaren om terrordådet.

Granskningsnämnden konstaterade att inslaget sändes vid en tidpunkt då varsamhet i
fråga om skrämmande innehåll ska iakttas och att det visades övervakningsfilm
från terrordådet som rapporteringen gällde. Enligt nämnden visades dock återhållsamhet vid rapporteringen då sekvenserna från terrordådet var korta och inspelade från långt håll, inga skadade eller döda människor visades heller i närbild. Mot denna bakgrund ansåg nämnden att inslaget inte var skrämmande på ett sådant sätt att det stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

I programmet som handlade om narcissism och psykopati visades sekvenser från en seriemördares hem, sekvenserna innehöll autentiska stillbilder och ackompanjerades med musik. Granskningsnämnden bedömde att sekvenserna var korta, bilderna var delvis otydliga och beskrivningarna av vad som hittats på brottsplatsen inte var så ingående eller detaljerade att utformningen av programmet medförde att programmet stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft

Programmet var den andra delen i en dokumentärserie som handlade om kvinnor som vittnade om hur deras självskadebeteende utnyttjats av män som tagit med dem till en porrklubb och utsatt dem för sexuella övergrepp. Efter påannonseringen av det andra avsnittet varnades lyssnarna för ”grovt sexuellt innehåll”. I flera delar av avsnittet berättade kvinnor och en tidigare förundersökningsledare ingående om de övergrepp som skett på porrklubben. Bland annat berättade en kvinna hur hon tvingats delta i en sexträff där 44 män hade sex med henne.

Granskningsnämnden ansåg att den andra delen av serien sändes på en tid då barn kan antas ta del av programmet och att de autentiska beskrivningarna av det sexuella våld och de övergrepp som kvinnorna utsattes för var så pass detaljerade och ingående att det kunde vara obehagligt och skrämmande för barn. Även om berättelserna utgjorde väldigt angelägna vittnesmål ansåg nämnden att sändningen av programmet, med hänsyn till sändningstiden, stred mot bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft. Det förhållande att det förekom en varning ändrade inte den bedömningen.

Inslaget handlade om ett black metal-band och sekvenser från flera av bandets musikvideor varvades med intervjuer med bandmedlemmarna. I en sekvens visades i närbild hur en person öppnade sitt ena öga. Ansiktet var täckt av vad som såg ut som blod eller brännskador. Därefter visades dunkla bilder på personens nakna kropp liggande ned och hur personen reste huvudet. Kroppen såg ut att vara täckt av blod. I sekvensen spelades inledningsvis black metal-musik i bakgrunden, sedan hördes en reporterröst som berättade om bandets genre.

Granskningsnämnden konstaterade att det förvisso visades suggestiva bilder i musikvideosekvenserna, där sekvensen med den blodige personen enligt nämnden kunde uppfattas som skrämmande. Sekvensen var emellertid kort och bilderna var dunkelt upplysta, och visades därtill inte helt okommenterade då en reporterröst hördes berätta om bandets genre. Nämnden ansåg därmed inte att inslaget var utformat på ett sådant sätt att inslaget stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Carmen Curlers var en dansk dramaserie som utspelade sig på 1960-talet och i en sekvens i det aktuella avsnittet hamnade två karaktärer i slagsmål. I scenen utdelades knytnävsslag mot ansiktena och näsblod syntes i bild. Sekvensen växlade till tillbakablickar där karaktärerna slogs som tonårspojkar på en skolgård.

Granskningsnämnden konstaterade att de aktuella sändningarna innehöll en slagsmålsscen som resulterade i att en av karaktärerna blödde näsblod. Nämnden ansåg dock slagsmålsscenen var relativt kort och innehöll snabba scenväxlingar och därför inte hade en sådan utformning som medför att sändningarna stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Granskningsnämnden konstaterade att filmen innehöll flera våldsamma bildsekvenser i form av en person som fick sin hand avhuggen, en person som skulle komma att bli halshuggen, en person som blev skjuten med pil i huvudet och en person som blev hängd. Dessa sekvenser var av sådan karaktär att de uppenbart kunde verka skrämmande för barn och programmet borde därför inte ha sänts klockan 18.50 då barn kan tänkas titta på tv. Med hänsyn till sändningstiden stred sändningen mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Programmet innehöll skildringar av Linköpings blodbad, bland annat genom rekvisita i from av avhuggna kroppsdelar. Nämnden ansåg inte att programmets innehåll var så skrämmande att det medför att tidpunkten för sändningen stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.