Det fem minuter långa musikprogrammet var en tolkning av Igor Stravinskys verk Våroffer. Det innehöll bland annat bilder från en balett med en scen som gestaltade hur en ung kvinna bestänktes med blod och därefter slängdes på ett bål. Omedelbart efter programmet sändes barnprogram.

Granskningsnämnden konstaterade att programmet sändes på en tid då varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar och ansåg att särskild varsamhet måste iakttas med sådana sändningar i direkt anslutning till barnprogram. Nämnden ansåg dock inte att scenerna var av sådan karaktär att brott förelåg mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

Inför dokumentären Det grymma barnet sändes vid ett flertal tillfällen en trailer för programmet. I trailern, som vid två tillfällen sändes kl. 20.54 respektive 20.57, förekom ett par våldsscener. I den ena visades ett par handskbeklädda händer som höll ett stryptag om en liten hund och i den andra höll ett par händer om en försluten soppåse samtidigt som något rörde sig i påsen. En speakerröst sa att en tonårspojke i USA mördat sina klasskamrater och att han innan morden hade plågat och dödat sin egen hund.

Granskningsnämnden konstaterade att de scener då djur plågades var av sådan karaktär att de kunde ha verkat skrämmande för barn. Nämnden konstaterade vidare att trailern vid två tillfällen hade sänts före kl. 21.00. Med hänsyn till sedan länge etablerad praxis fann nämnden att trailern vid dessa tillfällen sänts i strid med bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

Sveriges Radio P4 sände finalen i SM i nidvisor från Arbetetsmuseum i Norrköping. I programmet framfördes de åtta tävlingsbidrag som hade kvalificerat sig till finalen och en jury utsåg därefter en kvinnlig deltagare till segrare i tävlingen. I den segrande sången ”Hämnden är ljuv” beskrev kvinnan för en avskydd person hur hon hade tänkt sig ”pjäsens sista akt”. Hon skulle sticka honom i ögat med en sax, borra sönder tänderna, klippa av hans tunga, skära skivor av hans hud med en begagnad osthyvel osv.

Enligt granskningsnämnden kunde den aktuella visan säkerligen uppfattas som smaklös och provocerande av många lyssnare. Med hänsyn till det sammanhang i vilket visan framfördes ansåg dock nämnden att det inte förelåg något brott mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

I det sista avsnittet av den brittiska dramaserien Moll Flanders förekom en ca 20 sekunder lång scen där Moll Flanders vän och kompanjon Lucy hängdes. Scenen visade hur snaran drogs åt kring hennes hals och hur det åtskilliga gånger ryckte i hennes kropp när hon hängde fritt i snaran och benen sprattlade i luften.

Granskningsnämnden konstaterade att den aktuella sekvensen visade en realistiskt framställd hängningsscen som sändes på tidig eftermiddagstid. Nämnden ansåg att scenen var av sådan karaktär att den kunde ha verkat skrämmande för barn. Med beaktande av tiden för sändningen fann nämnden att scenen sändes i strid med bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Det sista avsnittet i dramaserien Hammarkullen eller vi ses i Kaliningrad innehöll en scen där en av seriens huvudpersoner brutalt dödade ledaren för en rysk maffiagrupp. I scenen visades hur maffialedaren mördades genom ett stort antal hugg i buken och bröstet med en stilett. Sedan dådet genomförts lämnade mördaren platsen och kameran återvände till offret som sjönk till marken där han vred sig i dödsplågor och med blodet strömmande från såren.

Granskningsnämnden konstaterade att sekvensen var ganska lång, att framställningen var mycket realistisk och att programmet sändes före kl. 21.00. Enligt nämnden var mordscenen av sådan karaktär att den säkert kunde ha verkat skrämmande för barn och den hade därför sänts i strid med bestämmelsen om televisionens genomslagskraft. Vad SVT hade anfört om att scenen var motiverad i sitt sammanhang eller det förhållandet att programmet föregicks av en varning föranledde ingen annan bedömning.

Det första avsnittet av programserien Expedition Robinson föranledde ett flertal anmälningar till granskningsnämnden. Anmälarna riktade främst kritik mot de avsnitt i programmet där ”Örådet” sammanträdde och röstade bort en av deltagarna. Anmälarna tyckte att omröstningen och uteslutningen av lagmedlemmar utgjorde ett slags mobbning och psykiskt våld.

Granskningsnämnden ansåg att bestämmelsen om skyldighet att ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft i SVT:s sändningstillstånd kunde tillämpas även vid bedömning av inslag som utgör uppenbar psykisk misshandel eller mobbning. Nämnden hade förståelse för att en del personer kunde uppleva visst obehag av att vara åskådare till det omröstningsförfarande som ledde till att en av deltagarna fick lämna tävlingen och ön. Nämnden kunde emellertid inte finna att programmet innehöll avsnitt, uttalanden eller några andra framställningar som kunde betraktas som psykisk misshandel eller mobbning och friade därför programmet.

Aktuellts 18-sändning innehöll ett inslag som handlade om soldatutbildning i Tyskland. Från en övning visades en simulerad, men ändå realistiskt utformad, avrättning av två män. Männen var bundna rygg mot rygg och de ”dödades” genom ett skott i munnen på den ene mannen. Nyheternas 12- och 22-sändningar innehöll ett inslag som handlade om den stora mängd avrättningar som enligt Amnesty förekom i Kina. I detta sammanhang visades bland annat hur flera människor avrättades med nackskott.

Granskningsnämnden konstaterade att den praxis som dittills gällt i fråga om våldsskildringar innebar att inslag som sänts före kl. 21.00 bedömts betydligt strängare än sådana som sänts senare. Med beaktande av den skyldighet som programföretagen har att – bland annat i nyhetsprogram – informera publiken om det faktiska våld som förekommer ansåg dock nämnden att kl. 21.00 var en väl sen tidpunkt att tillämpa vid bedömning av våldsskildringar i nyhetsprogram. För att inte lägga alltför stora hinder i vägen för nyhetsförmedlingen ansåg nämnden därför att huvudregeln bör vara att man vid nyhetssändningar före kl. 19.00 ska visa stor återhållsamhet i framställningssättet.

Nämnden ansåg att båda de aktuella inslagen innehöll framställningar av våld av sådan karaktär att de säkert kunde ha verkat skrämmande för barn. Med hänsyn till sändningstiderna fann nämnden därför att inslaget i Aktuellts 18-sändning och inslaget i Nyheternas 12-sändning stred mot programföretagens skyldighet att ta hänsyn till televisionens genomslagskraft.

Programmet Söndagsöppet innehöll en intervju med en skådespelerska. Intervjun varvades med korta avsnitt ur några av de filmer som hon hade medverkat i. Bland annat visades en scen ur filmen Falsk som vatten, som innehöll en strid på liv och död mellan två kvinnor.

Granskningsnämnden ansåg att det våld som förekom i den aktuella scenen var mycket realistiskt och att det hade sådan karaktär att det kunde te sig skrämmande för mindre barn. Nämnden anförde vidare att det visade avsnittet skildrade ett tämligen utdraget händelseförlopp och konstaterade att det inte heller föregicks av någon varning, även om det av det samtal som föregick visningen fick anses ha framgått att avsnittet skulle vara våldsamt. Nämnden fann att inslaget stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

>> Beslutet refereras i SB 292/04 (s. 65).

Det aktuella avsnittet av den amerikanska dramaserien Den enda chansen innehöll ett inslag med en gruppvåldtäkt. Granskningsnämnden ansåg att scenen innehöll våld och hot som kunde te sig skrämmande för barn och att inslaget med hänsyn till tiden för sändningen stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

Tre ledamöter var skiljaktiga. De ansåg att inslaget brast i förhållande till bestämmelsen men att skildringen av våldet inte var så ingående eller påträngande att det förelåg brott mot bestämmelsen.