Ett avsnitt i den brittiska dramaserien En kvinna av stål innehöll en scen där två interner misshandlade en annan intern som dömts för sexförbrytelser mot barn. Bilder i ultrarapid visade slag samt hur den misshandlade åkte mot en vägg. Han ”frustade” ut blod. Misshandeln fortsatte och internen skrek. Han blev skuren med kniv och slutligen skars hans hals upp. En av mördarna tryckte en trasa mot offrets hals och skrev sedan ”pervert killer” på väggen med blodet. Närbilder av offrets blodiga ansikte och hand visades.

Granskningsnämnden konstaterade att inslaget innehöll utdragna, realistiska och påträngande våldsscener. Nämnden ansåg det anmärkningsvärt att scener av det aktuella slaget sändes under tidig kvällstid. Med beaktande av tiden för sändningen och våldsscenernas karaktär fann nämnden att inslaget stred mot bestämmelsen om televisionens genomslagskraft.

Programmet innehöll bland annat en musikvideo med hårdrockgruppen Gwar. I musikvideon visades en grupp människor/varelser som var klädda i läder och metall. Vidare visades människor som uppträdde aggressivt och som grillade något som skulle föreställa råttor. Med i gruppen fanns en tatuerad man som tillsammans med de övriga samlades kring en grill. Ledaren för gruppen pekade på den tatuerade mannen. Härefter syntes kött, bland annat en köttbit med tatueringen, på grillen och man åt av köttet.

Granskningsnämnden ansåg att inslaget gav associationer till våld och offer. Det sätt på vilket inslaget var utformat gjorde emellertid att det inte blev så skrämmande eller ägnat att tas på sådant allvar att det förelåg brott mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

Programmet handlade om inspelningen av och bakgrunden till spelfilmen Jägarna. Mestadels korta avsnitt från den färdiga filmen och inspelningen varvades med intervjuer med regissören, olika skådespelare och personer från den norrländska inspelningstrakten. Av programmet framgick att filmen innehöll stundtals starka ingredienser av våld i olika former, från tjuvjakt på renar till våldtäkt och mord.

I sin bedömning konstaterade granskningsnämnden att programmet innehöll flera sekvenser med våld eller hot som kunde te sig skrämmande, åtminstone för mindre barn. Nämnden beaktade dock att det oftast rörde sig om korta sekvenser, att det – med något undantag – visades hur de hade skapats samt att de omgavs av längre intervjuer med de medverkande. Även om det kunde diskuteras hur långt dessa ”förklaringar” till förekommande våld var begripliga för mindre barn, fann nämnden att sändningen av programmet inte innebar något brott mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Två ledamöter var skiljaktiga och ansåg att programmet, på grund av sändningstiden, stred mot bestämmelsen.

Två avsnitt av den tecknade serien Batman handlade om hur Läderlappen i kampen mot gangstern Twoface fick hjälp av den kvinnliga brottsbekämparen Batgirl. Det förekom ett flertal sekvenser med explosioner, utdragna strider med skjutvapen och andra våldshandlingar. I vissa av scenerna förekom slagsmål och misshandel. Bland annat visades hur den civilklädde Läderlappen blev nedslagen med gevärskolv, hur han fick el genom kroppen samt scener där olika personer blev sparkade.

Granskningsnämnden ansåg att avsnittens uppläggning och innehåll närmast kunde jämföras med vissa deckar- eller agentserier för vuxna, med den skillnaden att Batman-serien var tecknad. Programmen innehöll ett flertal våldsscener som sannolikt var skrämmande för barn. Nämnden ansåg att TV4 inte hade iakttagit den återhållsamhet som krävs då det gäller våldsinslag som sänds i barnprogram och att programmet därför stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Programserien Tittarnas Television var en tävling där tittarna skickade in filmer och den första uttagningen ägde rum vid TV4:s lokal-tv-stationer. Vinnarna gick sedan vidare till huvudtävlingen i TV4:s rikssändningar. Det bidrag som skickats in till TV Botnia handlade om en man som gick till arbetsförmedlingen för att söka jobb. Filmen innehöll flera, delvis blodiga, våldsscener. Bland annat misshandlade mannen en kvinna och han sköt sedan ihjäl henne och flera andra personer.

Granskningsnämnden ansåg att våldsscenerna var av sådan karaktär att programmet med hänsyn till sändningstiden stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

Ett avsnitt av serien Baywatch handlade bland annat om en ung man som ägnade sig åt kickboxning och som råkade i händerna på några oseriösa personer som arrangerade kickboxningsmatcher som ”gladiatorspel”.

Granskningsnämnden konstaterade att programmet innehöll flera mycket utdragna våldsscener. Dessa scener utgjorde en betydande del av programtiden och programmet glorifierade enligt nämndens mening kickboxning som sport. Nämnden konstaterade vidare att våldsscenerna förekom i ett ungdomsprogram och att detta sändes vid en tidpunkt då även barn kunde förväntas ingå i publiken. Mot denna bakgrund fann nämnden att programmet stred mot bestämmelsen om televisionens genomslagskraft.

Ungdomsprogrammet Synk innehöll kortfilmer av unga filmare. En av filmerna handlade om en ung kvinnas känslor och upplevelser på en gynekologisk mottagning där hon sökte abort. Bland annat visades hur kvinnan, Anneli, i väntrummet sköt ner en hel familj bestående av mamma, pappa och ett litet barn. Mordscenen var realistisk och blodig och den avslutades med att några andra abortsökande kvinnor applåderade Annelis gärning. Omedelbart efter denna scen framgick det dock att morden hade skett i Annelis fantasi, genom att det lilla barnet stod oskadat framför henne och frågade varför inte hon hade någon stor mage. Även mamman och pappan syntes oskadda i bakgrunden.

Granskningsnämnden ansåg att filmen innebar en klart konstnärlig gestaltning av hur en ung kvinna upplevde situationen att söka abort och att visningen stod i god överensstämmelse med SVT:s skyldighet att främja konstnärlig och kulturell förnyelse samt bedriva skapande verksamhet med konstnärliga uttrycksformer. Genom den förekommande skildringen av mordet på en hel familj innehöll filmen emellertid ett avsnitt som sannolikt var skrämmande för barn, även om det omedelbart efteråt framgick att det rörde sig om en fantasiscen. Enligt nämndens mening borde den aktuella sändningen ha föregåtts av en tydlig varning. Den varning som förekom var placerad långt före filmen och det framgick inte klart vilken av filmerna i programmet som den avsåg. Vid en samlad bedömning fann nämnden att inslaget brast i förhållande till bestämmelsen om mediets genomslagskraft, men inte i så allvarlig grad att det förelåg brott mot bestämmelsen.

Programmet var det första i en serie på 13 program om etik och moral och hade temat ”Liv och död”. I en film som inledde programmet förekom några avrättningsscener. Den ena var från Biafra-kriget på 1970-talet och den andra var de kända bilderna från Saigon under Vietnam-kriget där polischefen skjuter en tillfångatagen FNL-medlem (jämför med SB 145/03, s. 57). Filmen innehöll även ett reportage från USA om en automat för avrättning på kemisk väg och den föregicks av en varning av programledaren.

Granskningsnämnden konstaterade att avrättningsscenerna, eller delar av dem, visades flera gånger och att de kontrasterades mot bilder av liv och födelse – en fjäril som kom ut ur sin puppa och ett barn som föddes. Bilderna var känslomässigt starkt laddade och nämnden ansåg att de säkert kunde ha verkat skrämmande för små barn. Nämnden beaktade emellertid att syftet med att visa avrättningsscenerna var att diskutera viktiga frågor om liv och död, moral och etik. Vidare beaktade nämnden att visningen föregicks av en varning. Mot den bakgrunden kunde nämnden vid en samlad bedömning inte finna att filmen stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.