Granskningsnämndens praxissamlingar

I programmet diskuterades filmmusikens betydelse och historia. Bland annat visades den kända scenen i filmen Psycho där en mördare med kniv attackerar en kvinna som duschar. I programmet spelades sekvenser ur scenen upp två gånger varvat med intervjuer.

Nämnden konstaterade att scenerna sändes när varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar. Även om scenerna förekom i en filmvetenskaplig kontext kunde de verka skrämmande för barn. Mot den bakgrunden ansåg nämnden att sändningarna av programmet stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Kortfilmen inleddes med en scen i vilket ett naket barn satt på en lastbilsramp och gallskrek. Runt lastbilen stod flera personer iklädda kostym och inne i lastbilen stod flera nakna personer tätt intill varandra. En man sparkade på lastbilsrampen varpå barnet gick in i lastbilen. Därefter stängdes lastbilen med reglar varpå lastbilens avgasrör kopplades till ett hål i lastutrymmet. Lastbilen körde därefter iväg samtidigt som det inifrån lastbilen hördes hur personer skrek och bankade på väggarna.

Granskningsnämnden ansåg att öppningsscenen, där ett naket och skrämt barn samt andra personer till synes gasades ihjäl, var en sådan scen som kunde verka skrämmande för barn. Sändningen av filmen vid den aktuella tidpunkten stred därför mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Den svenska långfilmen handlade om hur befolkningen i en ort drabbades av en okänd epidemi. I filmen förekom en scen där en man och kvinna hade samlag på en filt.

Granskningsnämnden ansåg inte att filmen innehöll avancerade sexuella framställningar i strid med bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Sändningen fälldes dock för att filmen innehöll ett flertal scener som kunde verka skrämmande för barn, se avsnitt 1.1 Våld – fiktivt, sida 12.