Barda var ett rollspelsprogram som utspelade sig i en sagovärld. I varje avsnitt medverkade två barn som fick spela olika roller och genomföra olika uppdrag. I det aktuella avsnittet förekom ett gladiatorspel där olika personer slogs mot varandra. Slutstriden ägde rum mellan de två vännerna Karl och Sirion. Det var en intensiv kamp och kraftiga slag med vapen utdelades. De två medverkande barnen stod vid sidan om slagsmålet och försökte förmå Karl och Sirion att sluta slåss. Slagsmålet varvades med intervjuer där de medverkande barnen fick svara på frågor om varför de trodde att Karl och Sirion inte hörde dem. Inslaget med gladiatorspelet varade i cirka sex minuter.

Granskningsnämnden konstaterade inledningsvis att programmet sändes vid en tidpunkt då varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar. Enligt nämnden var slagsmålscenen som förekom i programmet utdragen och lämpligheten i att sända en sådan scen i ett program riktad till barn kunde enligt nämnden diskuteras. Mot bakgrund av att slagsmålscenen varvades med intervjuer med de medverkande barnen och att fokus till stor del låg på barnens försök att avbryta slagsmålet ansåg nämnden, vid en samlad bedömning, att scenen inte kunde anses vara av sådan karaktär att sändningen av programmet vid den aktuella tidpunkten stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

En ledamot var skiljaktig och ville fälla inslaget.

Filmen innehöll en sekvens där en man blev stucken i magen med en kniv. Granskningsnämnden ansåg att sekvensen kunde verka skrämmande för barn och konstaterade att filmen sänts vid en tidpunkt då varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar. Mot denna bakgrund och med hänsyn till sändningstiden, stred sändningen mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Inslagen var en trailer för den bioaktuella filmen Hypnotisören och bestod av ihopklippta scener från filmen. I inledningen skymtades under ett ögonblick hur någon högg en person med en kniv. Det förekom även bilder på en kvinna som skrek när någon tog stryptag på henne, en man som jagades och en blodig kvinna som tittade upp bakom ett bord. Till bilderna spelades dramatisk musik.

Enligt granskningsnämnden var trailern av sådan karaktär att den kunde verka skrämmande för barn. Mot denna bakgrund borde den inte ha sänts före kl. 21.00 och sändningarna stred därför mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Dokumentärfilmen handlade om en 16-årig flicka som hade skjutit ihjäl en man i hans hem. Filmen var en redogörelse om den unga flickans liv samt vad som hade inträffat under mordnatten. Det visades delar ur den rättspsykatriska undersökning flickan fick genomgå med intervjuer med läkaren samt intervjuer med hennes familjemedlemmar och delar ur hennes rättegång. I filmen visades under en kort sekvens bilder från brottsplatsen. Svartvita närbilder visades på mannen där han låg i sin säng med blod i ansiktet samt en blodpöl på golvet intill sängen.

Granskningsnämnden ansåg att dokumentärens ämne och särskilt de närbilder som visades på den mördade mannen var av sådan karaktär att den kunde verka skrämmande för barn. Lämpligheten i att sända en dokumentär av det slaget vid den aktuella tidpunkten kunde enligt nämnden diskuteras. Nämnden, som beaktade att bilderna på den mördade mannen visades under en kort tid, ansåg vid en sammantagen bedömning att dokumentärens innehåll eller utformning i övrigt inte var av sådan karaktär att sändningen stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Dokumentärfilmen At night I fly handlade om livstidsdömda fångar på ett fängelse i USA. Filmen innehöll ett inslag med bilder från en övervakningskamera på fångar som i ett upplopp misshandlade varandra på fängelsegården. En man blev svårt misshandlad och låg livlös på marken i en pöl av blod.

Granskningsnämnden konstaterade att den aktuella dokumentärfilmen sändes vid en tidpunkt då varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar. Den aktuella sekvensen från övervakningskameran innehöll enligt nämndens mening inte våld av sådant slag som föll under bestämmelsen i 5 kap. 2 § radio- och tv-lagen. De våldsskildringar som förekom var emellertid av sådan karaktär att de kunde verka skrämmande för barn. Sändningen av dokumentären vid den aktuella tidpunkten stred därför mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Programmet var en fransk animerad kortfilm som handlade om en soldat som flydde in i en fantasivärld när han befann sig i en skyttegrav under första världskriget. Filmen var till största delen animerad förutom två korta sekvenser, en i början och en i slutet av filmen. Filmen var uppdelad i två delar, en ljus lättsam del och en mer allvarsam del.

Enligt granskningsnämndens mening innehöll kortfilmen sekvenser som var av allvarsam och mörk karaktär. Även om filmen var animerad och symboliken i filmen eventuellt inte kunde uppfattas av barn ansåg nämnden att filmen kunde verka skrämmande, särskilt för yngre barn. Lämpligheten i att sända en kortfilm med detta innehåll vid den aktuella tidpunkten kunde enligt nämndens mening diskuteras. Vid en sammantagen bedömning ansåg dock nämnden att sändningen inte stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft i SVT:s sändningstillstånd.

>> Beslutet refereras i avsnitt 4.3 Sexuell läggning.

Programmet var en brittisk dokumentärserie som handlade om kända flygplansolyckor. Det aktuella avsnittet hade temat flygplanskollisioner. Programmet hade en svensk berättarröst och innehöll både autentiska bilder, dramatiseringar och rekonstruktioner av olika flygplansolyckor. Till bilderna spelades dramatisk musik. I programmet visades åtskilliga bilder av flygplan som kolliderade och exploderade samt brinnande flygplan och vrakdelar. Vittnesmål från överlevande varvades med bilder från olika olycksplatser. Bilderna föreställde bland annat kroppar på bårar, liksäckar, bilder på uppradade kistor och blodiga människor med trasiga kläder.

I påannonseringen till filmen sa programpresentatören följande.

Vår sedan länge inplanerade serie om flygplanskrascher har fått obehaglig aktualitet efter olyckan i Kebnekaise. Kvällens dokumentär handlar om flygplanskollisioner och vi varnar för att programmet innehåller otäcka bilder.

Enligt granskningsnämndens mening var dokumentärens tema och flera av de bildsekvenser som förekom i kombination med dramatiska ljud av sådan karaktär att de kunde verka skrämmande för barn. Nämnden beaktade särskilt att delar av dokumentären handlade om barn som förolyckades i flygplanskrascher. Mot denna bakgrund borde filmen inte ha sänts före kl. 21.00. Sändningen av programmet stred därmed mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Det förhållandet att filmen föregicks av en varning ändrade inte den bedömningen.

Sändningarna bestod av dramadokumentärer i tre avsnitt som berättade om den historiska bakgrunden till skräckhistorierna om varulvar, Frankenstein och Dracula. Intervjuer gjordes med historiker som berättade om myterna bakom berättelserna samtidigt som redogörelserna dramatiserades för tittarna. Filmerna var mörka och stämningsfulla och innehöll blodiga scener med bland annat slagsmål och pålspetsning.

Granskningsnämnden konstaterade att de aktuella filmerna sändes vid en tidpunkt då varsamhet skulle ha iakttagits i fråga om våldsskildringar. Även om det enligt nämndens mening inte innehöll våld av sådant slag som skulle falla under bestämmelsen i 5 kap. 2 § radio- och tv-lagen, så ansåg nämnden att sändningarna innehöll flera scener som var av sådan karaktär att de kunde verka skrämmande för barn. Sändningarna stred därför enligt nämnden mot bestämmelsen om televisionens särkskilda genomslagskraft i sändningstillståndet.

Programmet uppmärksammade personer som hade utsetts till svenska hjältar. Personerna fick priser och olika bildsekvenser visades som handlade om sådant som personerna hade gjort eller situationer som personerna hade varit inblandade i eller råkat ut för. Programmet innehöll ett inslag med en rekonstruktion av ett fall där en man misshandlade en kvinna på en äng. Ett annat inslag visade en rekonstruktion av ett slagsmål mellan tre män i en spårvagn varvat med autentiska bilder av händelsen från en övervakningskamera.

Mot bakgrund av att dessa scener innehöll kraftigt våld, och med beaktande av programmets karaktär av familjeunderhållning, stred sändningen mot bestämmelsen om hänsyn till mediets genomslagskraft.