Striptease var ett granskade samhällsmagasin. Inslagen handlade om en rysk kvinna och hennes son, som var utvisningshotade på grund av skilsmässa mellan kvinnan och hennes svenske make. Kvinnan vägrades uppehållstillstånd därför att äktenskapet hade varat i mindre än två år och inslagen avsåg belysa hur utländska kvinnor, genom gällande regler, kunde utlämnas åt svenska mäns godtycke. I det första inslaget berättade kvinnan och andra personer i hennes närhet om hur mannen hade hotat och misshandlat henne under äktenskapet. Ett uppföljande inslag inleddes med att programledaren sa att mannen hade terroriserat hustrun och sonen både psykiskt och fysiskt och att de till sist hade lyckats fly, trots att mannen hade försökt hålla dem inlåsta.

Granskningsnämnden konstaterade att det uppföljande inslaget innehöll beskyllningar mot mannen som utan reservation formulerades av programledaren. Dessa beskyllningar framstod som ett klart ställningstagande från en företrädare för SVT och inslaget stred därför i den delen mot kravet på opartiskhet.

Ungdomsprogrammet Synk hade underrubriken Bad taste. I påannonserna uppgavs att programmet kunde ”få det att vända sig i magen på den mest härdade” och att de tittare som var ”kvackelmagade” fick ”sitta beredda med fjärrkontrollen”.

Programmet innehöll bland annat en sketch där några unga män deltog i en ”lek” kallad ”runkbulle”. Leken gick ut på att männen skulle onanera tillsammans och få utlösning på en bulle. Den som var klar sist skulle äta upp bullen. I bild visades hur männen drog ned sina gylfar varefter de stoppade ned händerna i byxorna och under olika utrop, stönanden och minspel föreföll onanera. Därefter syntes hur en vätska sprutade över bullen. Vidare visades några avsnitt av serien Knubbes värld. I ett av avsnitten satt Knubbe vid en toalettstol som var fylld med brunt innehåll. Knubbe, som berättade att han var på picknick, grävde runt i toaletten och tappade en smörgås i den. Han tog upp smörgåsen och åt av den.

Granskningsnämnden ansåg att de här beskrivna inslagen säkerligen uppfattades som stötande och provocerande av många människor. Nämnden kunde dock inte finna att inslagen var av sådan karaktär att brott förelåg mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

I ett inslag om kristna högtider gjorde programledaren bland annat följande uttalanden om Marie Bebådelsedag.

Då när hon den heliga jungfrun fick veta att hon nyss hade blivit påsatt av en helig ande (…) Har ni tänkt på att Jesus Kristus, Guds enfödde son, är resultatet av en, ursäkta att jag säger det, våldtäkt.

Granskningsnämnden ansåg att inslagets karaktär av personligt kåseri framgick tydligt. Även om vissa uttalanden i inslaget kunde ha varit stötande för många människor kunde nämnden inte finna att det stod i strid med bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft.

Programmet innehöll ett inslag om en omröstning i Konstitutionsutskottet (KU) som gällde frågan om huruvida innehav av barnpornografi skulle kriminaliseras. Enligt programledaren röstade fem ledamöter emot kriminalisering. Han buade och suckade åt dessa ledamöter, nämnde två gånger deras namn och uppmanade lyssnarna att lägga namnen på minnet. Programledaren fortsatte:

”Grundlagen bör inte ändras i brådska efter ett brev i massmedierna, sa Ingela Mårtensson. Ja, men hallå Ingela, hallå! – barnporr uppfanns faktiskt inte i går! Jag börjar undra, det sägs att bakom varje stor man står en kvinna. Men Ingela, vem står bakom dig? Och ni, fem ledamöter, som röstade emot. Jag börjar faktiskt intressera mig lite grann för er sexuella läggning. Även om det i sig inte skulle förändra någonting”.

Granskningsnämnden ansåg att programledarens uttalanden innebar ett klart ställningstagande i en kontroversiell fråga. Hans antydan att de namngivna KU-ledamöternas ”sexuella läggning” kunde ha haft någon betydelse för deras ställningstagande måste vidare betraktas som ett i sammanhanget allvarligt och ovidkommande personangrepp. Även med beaktande av vad SR anfört angående programledarens personliga sätt att leda programmet ansåg nämnden att det aktuella inslaget stred mot kravet på opartiskhet.

Programmet innehöll ett ca 15 minuter långt inslag som handlade om vin, öl och sprit inför den stundande påsken. En vinexperten samtalade med programledarna och studiogästen och de provsmakade under samtalet ägglikör spetsad med cognac, några viner och olika ölsorter. Vinbuteljer och ölflaskor syntes i bild under inslaget. Vinexperten informerade om de olika produkternas namn och pris och avslutningsvis rekommenderade han även två av de viner som enligt uppgift skulle säljas på Systembolaget till nedsatt pris efter påsk.

Granskningsnämnden ansåg, med hänvisning till Radionämndens tidigare praxis, att det måste finnas utrymme för programföretagen att sända inslag av detta slag. Nämnden kunde inte finna att det aktuella inslaget hade utformats på ett sådant sätt att det stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Ungdomsprogrammet Synk innehöll kortfilmer av unga filmare. En av filmerna handlade om en ung kvinnas känslor och upplevelser på en gynekologisk mottagning där hon sökte abort. Bland annat visades hur kvinnan, Anneli, i väntrummet sköt ner en hel familj bestående av mamma, pappa och ett litet barn. Mordscenen var realistisk och blodig och den avslutades med att några andra abortsökande kvinnor applåderade Annelis gärning. Omedelbart efter denna scen framgick det dock att morden hade skett i Annelis fantasi, genom att det lilla barnet stod oskadat framför henne och frågade varför inte hon hade någon stor mage. Även mamman och pappan syntes oskadda i bakgrunden.

Granskningsnämnden ansåg att filmen innebar en klart konstnärlig gestaltning av hur en ung kvinna upplevde situationen att söka abort och att visningen stod i god överensstämmelse med SVT:s skyldighet att främja konstnärlig och kulturell förnyelse samt bedriva skapande verksamhet med konstnärliga uttrycksformer. Genom den förekommande skildringen av mordet på en hel familj innehöll filmen emellertid ett avsnitt som sannolikt var skrämmande för barn, även om det omedelbart efteråt framgick att det rörde sig om en fantasiscen. Enligt nämndens mening borde den aktuella sändningen ha föregåtts av en tydlig varning. Den varning som förekom var placerad långt före filmen och det framgick inte klart vilken av filmerna i programmet som den avsåg. Vid en samlad bedömning fann nämnden att inslaget brast i förhållande till bestämmelsen om mediets genomslagskraft, men inte i så allvarlig grad att det förelåg brott mot bestämmelsen.

I Nyheterna förekom tre inslag som handlade om ett knivdråp där två personer hade beskyllt varandra för gärningen. En av dem hade dömts för brottet. Denne framträdde i ett av inslagen och hävdade att det var den andre som var den verklige gärningsmannen. Domarna ifrågasattes även av reportrarna som bland annat berättade om nya omständigheter i fallet som hade framkommit efter domarna.

Granskningsnämnden konstaterade att domarna ifrågasattes av såväl den dömde som genom reportrarnas uttalanden. Nämnden ansåg att vissa av de uttalanden som reportrarna gjorde var av sådan karaktär att det kunde diskuteras om de var att uppfatta som ställningstaganden för den dömdes version av händelseförloppet vid brottet. Nämnden beaktade emellertid vad TV4 anfört om att man inte hade tagit ställning till vem som var skyldig, utan att man hade velat belysa de problem som uppstår i ett fall då två personer beskyller varandra för ett brott och då teknisk bevisning saknas. TV4 hade också anfört att man velat ifrågasätta om domstolarna i detta fall verkligen iakttagit principen ”hellre fria än fälla”. Nämnden kunde vid en samlad bedömning inte finna att reportrarnas uttalanden var så långtgående att inslagen stred mot kravet på opartiskhet.

Programmet var det första i en serie på 13 program om etik och moral och hade temat ”Liv och död”. I en film som inledde programmet förekom några avrättningsscener. Den ena var från Biafra-kriget på 1970-talet och den andra var de kända bilderna från Saigon under Vietnam-kriget där polischefen skjuter en tillfångatagen FNL-medlem (jämför med SB 145/03, s. 57). Filmen innehöll även ett reportage från USA om en automat för avrättning på kemisk väg och den föregicks av en varning av programledaren.

Granskningsnämnden konstaterade att avrättningsscenerna, eller delar av dem, visades flera gånger och att de kontrasterades mot bilder av liv och födelse – en fjäril som kom ut ur sin puppa och ett barn som föddes. Bilderna var känslomässigt starkt laddade och nämnden ansåg att de säkert kunde ha verkat skrämmande för små barn. Nämnden beaktade emellertid att syftet med att visa avrättningsscenerna var att diskutera viktiga frågor om liv och död, moral och etik. Vidare beaktade nämnden att visningen föregicks av en varning. Mot den bakgrunden kunde nämnden vid en samlad bedömning inte finna att filmen stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

I programmet förekom en sketch som ingick i serien Knubbes värld och som handlade om självstympning. Titelfiguren Knubbe var en man klädd i blöja och i den nu aktuella sketchen visade han hur man med hjälp av pappas tång, mammas sax och systerns strumpbyxor kunde byta kön genom att klippa av sin penis. Sketchen föregicks av följande varning från programledaren.

Hurras utsände i Mariannelund ... har lyckats komma över en av dom videovåldsfilmer som en av medlemmarna i Militärligan brukade varva upp med innan dom gav sig ut på olaglighetsturnéer. Jag vill varna känsliga tittare för kommande inslag. Vi visar ett avsnitt ur Knubbes värld.

Granskningsnämnden ansåg att inslagets burleska och parodiska karaktär framgick mycket tydligt. Även om sketchen kunde ha varit stötande för många människor kunde nämnden inte finna att inslaget stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.