Inslaget handlade om att Kristdemokraterna (KD) lagt fram ett förslag om att samröre med våldsbejakande organisationer skulle förbjudas. I studion debatterade journalisten NN från programmet Uppdrag granskning och KD:s partiledare Ebba Bush Thor. NN fick bland annat frågan ”varför personer ska få uttrycka antidemokratiska åsikter i ett demokratiskt samhälle”. Bland annat sades följande.

”(NN) – Det är otroligt farligt. Även om det låter väldigt gott, i ett demokratiskt syfte. Att försöka stoppa hemska åsikter, i det här fallet nazistiska. (Ebba Bush Thor) – Det är faktiskt inte det jag föreslår. (NN) – Men i de goda avsikterna så kan man också förinta demokratin. Vad, vilka andra åsikter… (Ebba Busch Thor) – Det är kanske lite väl magstarkt för det är inte det som skulle vara förlängningen av vårt förslag. Som för övrigt inte är nytt. Vi har drivit det sedan slutet av 80-talet. […]. (NN) – Vilka andra åsikter ska vi brännmärka? Vad säger du om kommunistiska revolutionära organisationer som vill tillgripa våld och införa en totalitär stat? Ska de också förbjudas”?

Utgångspunkten för inslaget var ett kontroversiellt förslag från KD om att samröre med våldsbejakande organisationer skulle förbjudas. NN var en sådan företrädare för SVT för vilken kravet på opartiskhet gäller fullt ut. Enligt nämndens mening kunde det i och för sig godtas att han deltog i den aktuella diskussionen, särskilt med beaktande av att ämnet gällde yttrandefrihet. Nämnden ansåg emellertid att flera av NN:s uttalanden om KD:s förslag, inte minst i den senare delen av debatten, var så värderande att de innebar ett ställningstagande i strid med kravet på opartiskhet. Inslaget stred därför mot detta krav.

Två ledamöter var skiljaktiga och ville fria inslaget.

Programmet var ett sammandrag från en tävling där tio män tävlade om vem som var starkast i Sverige. I programmet exponerades genomgående logotyper för varumärken som bland annat syntes på banderoller vid sidan om tävlingsom¬rådet och på tävlingsdeltagarnas tröjor. Programmet innehöll även förinspelade intervjuer med tävlingsdeltagare som inte var inspelade i tävlingsmiljö. I de förinspelade intervjuerna exponerades en logotyp på tävlingsdeltagarnas tröjor vid flera tillfällen.

Granskningsnämnden konstaterade att programmet till största delen var en inspelning från ett befintligt arrangemang och att SVT inte haft någon möjlighet att påverka miljön på tävlingsarenan. Det förekom inte någon direkt fokusering på logotyperna. Nämnden ansåg därför att det gynnande som uppkom genom exponeringen av logotyperna i tävlingsmiljön inte gick utöver vad som fick godtas.

Intervjuerna i de förinspelade presentationerna var däremot inspelade under förhållanden som SVT rådde över, vilket medför att det ställs särskilda krav på restriktivitet med exponering av logotyper. En logotyp syntes tydligt i bild på tävlingsdeltagarnas kläder under delar av de förinspelade intervjuerna som inte var inspelade i tävlingsmiljön. Enligt nämnden borde det ha varit möjligt för SVT att utforma dessa intervjuer på sådant sätt att exponeringen undveks. Genom exponeringen uppkom ett gynnande av företaget som inte uppvägdes av ett tillräckligt informations- eller underhållningsintresse. Sändningen stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Nämnden beslutade att ansöka hos förvaltningsrätten om att SVT skulle betala en särskild avgift om 100 000 kronor för det otillbörliga gynnandet. Förvaltningsrätten satte ned avgiften till 75 000 kronor. Kammarrätten biföll dock nämndens överklagande av förvaltningsrättens dom och bestämde avgiften till 100 000 kr (kammarrättens mål nr 10231-18).

Inslaget handlade om att en psykolog planerade att hålla samtal med ensamkommande barn och unga på Medborgarplatsen i Stockholm och därför sökte tolkar. Programledaren sa flera gånger att psykologen sökte tolkar och frågade henne vilka språk som skulle behövas. Både programledaren och psykologen uppgav psykologens mejladress för att de som ville hjälpa till skulle kunna höra av sig. Efter ett avbrott för musik sa programledaren också följande.

”Redan har lyssnare hört av sig och vill gärna hjälpa till runt det här, psykologkonsultationssamtalen på Medborgarplatsen, antingen som tolkar eller kanske hjälpa till med organisation för vidare sådana samtal under hösten. Och då går det också bra att mejla direkt hit förstås […] så kan jag hjälpa till och vidarebefordra ditt mejl”.

Granskningsnämnden konstaterade att det i inslaget framgick att psykologens projekt riktade sig till ensamkommande barn och unga på Medborgarplatsen med anledning av den demonstration som hölls där. Lämpligheten i att programledaren uttalade stöd för projektet och till och med hjälpte psykologen att värva tolkar kunde enligt nämndens mening diskuteras. Programledarens stöd till initiativet innebar dock inte ett ställningstagande i fråga om själva demonstrationen eller demonstranternas krav på att stoppa utvisningar till Afghanistan. Inslaget stred därför inte mot kravet på opartiskhet

I programmet besökte programledaren en svensk golfspelare i dennes hem och lagade mat, åkte jetski och spelade golf. Under programmets gång syntes golfspelaren nästintill genomgående iklädd två olika t-shirts där tre logotyper syntes tydligt. I programmet förekom därutöver flera andra varumärken på bland annat flytvästar, kepsar och golfklubbor. Programledaren fick också låna kläder av golfspelaren; på dessa kläder syntes inga logotyper.

Granskningsnämnden ansåg att det genom den omfattande exponeringen av logotyper för flera varumärken på golfspelarens t-shirt under stora delar av programmet uppkom ett gynnande av dessa varumärken. Programmet var inspelat under förhållanden som TV4 AB rådde över och gynnandet var inte motiverat av ett informations- eller underhållningsintresse. Programmet stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande. Nämnden ansåg inte att exponeringen av övriga varumärken eller kläder medförde att programmet stred mot bestämmelsen.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 4300-18).

I en scen i filmen Hobbit: Femhäraslaget utkämpades en strid mellan två av filmens hjältekaraktärer och en grupp vålnader. Under striden låg en av huvudkaraktärerna, Gandalf, avsvimmad i armarna på en annan karaktär, Galadriel. Gandalf vaknade till liv i Galadriels armar och pratade med henne varefter filmen avbröts för annonser och nyheter. När filmen återupptogs efter avbrottet fortsatte striden medan Gandalf räddades undan av en annan karaktär.

Granskningsnämnden ansåg att annonsavbrottet hade placerats på ett sådant sätt att det avbröt ett pågående händelseförlopp. Avbrottet var därmed inte placeratdär det även utan avbrott för annonser skulle ha skett ett avbrott i filmens kontinuitet. Inplaceringen av avbrottet stred därför mot bestämmelsen om när program får avbrytas av annonsering.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 25 000 kronor för det felaktigt inplacerade annons­avbrottet (förvaltningsrättens mål nr 1597-18).

Programmet var en del i en serie där programledaren ledde arbetet med att bygga om och rusta upp en fastighet. I samband med att två hantverkare bar fram och installerade ett fönster i en sjöbod syntes logotypen för fönstertillverkaren på en klisterlapp. Den del av fönstret där klisterlappen satt var i fokus i sammanlagt cirka fem sekunder. I en kort översiktsbild syntes även likadana klisterlappar på två fönster som redan blivit installerade. Hantverkarna sa bland annat att fönstret satt som en smäck och att det blev snyggt.

Eftersom det framgick av handlingarna i ärendet att TV4 AB fått ekonomisk ersättning av fönstertillverkaren och fönstren var en integrerad del av program¬handlingen, kunde förekomsten av fönstren enligt granskningsnämndens mening inte anses vara något annat än produktplacering i marknadsföringssyfte. TV4 AB hade därför haft en skyldighet att upplysa tittarna om att programmet innehöll produktplacering och om vilken vara eller tjänst som placerats i programmet. Eftersom TV4 AB inte gav en sådan upplysning, stred program¬met mot bestämmelsen om produktplacering. Nämnden ansåg dock inte att det denna gång fanns skäl att ansöka om en särskild avgift.

Vad gäller frågan om otillbörligt gynnande ansåg nämnden att det uppkom ett gynnande särskilt genom exponeringen av fönstertillverkarens logotyp. Eftersom exponeringen var kortvarig och det inte skedde någon direkt fokusering på logotypen, var gynnandet dock motiverat av ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse. Programmet stred därför inte mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Monty Python live (mostly) var en inspelning av en scenshow där en humorgrupp repriserade kända sketcher. I en sketch skulle en kund lämna tillbaka en död papegoja i en djuraffär och argumenterade med butiksbiträdet. När publiken visades applådera åt ett skämt bröts programmet för annonser. Efter avbrottet fortsatte sketchen.

Granskningsnämnden konstaterade att annonsavbrottet placerades på ett sådant sätt att det avbröt ett pågående händelseförlopp. Avbrottet var därmed inte placerat där det även utan avbrott för annonser skulle ha skett ett avbrott i programmets kontinuitet. Inplaceringen av avbrottet stred därför mot bestämmelsen om när program får avbrytas av annonsering.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 25 000 kronor för det felaktigt inplacerade annons­avbrottet (förvaltningsrättens mål nr 1607-18).

Inslaget handlade om två svenskar, A och B, som stred med respektive mot Islamiska Staten i Syrien. I inslaget visades bland annat sms som A skrivit där han uppmanade till terrorbrott i Sverige. Inslaget avslutades med att en terrorexpert intervjuades.

Granskningsnämnden ansåg att nyhetsinslaget innehöll en helt okritisk, i vissa avseenden nästan lättsam, skildring av hur A och B stred på olika sidor i Syrien, med meddelanden där A uppmanade till terrorbrott. Enligt nämndens mening var inslaget utformat så att det stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Det förhållandet att den medverkande terrorexperten till viss del satte A:s uppmaning att begå terrorbrott i en större kontext ändrade inte den bedömningen.

Vid ett tillfälle, under sändningstimmen kl. 7.00–8.00, var annonstiden tolv minuter och 49 sekunder. Eftersom annonstiden uppgick till mer än tolv minuter under denna sändningstimme fann granskningsnämnden att överträdelse hade skett av bestämmelsen om största tillåtna annonsmängd.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att tillståndshavaren skulle betala en särskild avgift om totalt 50 000 kronor, varav 25 000 kronor avsåg överträdelsen av bestämmelsen om annonsmängd (förvaltningsrättens mål nr 11884-18).

>> Beslutet refereras även i avsnitt 1.3. Utformning av annonssignatur, 1.9.2. Reklam för egen programverksamhet m.m., 2.3.1. Början och slutet på ett program, 2.4.3. Tydlighet i sponsringsmeddelanden, 3.3.4. Skivor och 3.9. Vinstpresentationer.

>> Nämnden gjorde samma bedömning i beslut 17/00525 avseende en direktsändning från Alpina VM 2017 i TV4, där den sammanlagda annonstiden under en av sändningstimmarna var tolv minuter och tre sekunder. Förvaltningsrätten biföll nämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 25 000 kr för överträdelsen (förvaltningsrättens mål nr 23686-17).

Efter ett antal initiativbeslut under 2017 om granskning av vissa sändningar i analog kommersiell radio fällde granskningsnämnden vid flera tillfällen sänd¬ningar i kommersiella radiokanaler där de korta ljudsignaturerna före och efter reklamavbrotten inte skiljde annonserna från övriga sändningar på ett tillräckligt tydligt sätt. Reklamavbrotten var i de flesta av dessa fall omgärdade av en kort melodi, en kort ljudslinga med gitarriff och trumslag eller ett kort plingande ljud.

I fyra fall beslutade granskningsnämnden att ansöka hos förvaltningsrätten om påförande av en särskild avgift om 25 000 kronor för överträdelsen av bestäm¬melsen om annonssignatur. Förvaltningsrätten biföll nämndens ansökningar (förvaltningsrättens mål nr 14112-18, 14113-18, 14925-18 och 14947-18).