I programmet berättade två män om en gård på Österlen som de köpt och renoverat och som nu var till salu. Stillbilder visades på hur huset såg ut före renoveringen och man fick i rörliga bilder en visning av hur det såg ut nu. En mäklare vars namn och firma angavs omtalade att det var ett fint objekt och lämnade också en uppskattning av vilket pris man kunde tänkas få vid en försäljning av fastigheten. En skylt visades där det stod att försäljning pågick.

Granskningsnämnden ansåg vid en samlad bedömning att det i programmet inte uppstod ett otillbörligt gynnande av kommersiella intressen som gick utöver det som kunde motiveras av ett informations- och underhållningsintresse. Vid bedömningen beaktade nämnden vad tillhandahållaren uppgett i sitt yttrande om att huset som förekom i programmet inte längre var till salu när programmet tillhandahölls i beställ-tv-tjänsten.

>> Beslutet refereras även under avsnitt 2.4.3. Tydlighet i sponsringsmeddelanden och 3.8.1. Varumärkesexponering på kläder.

Inslaget handlade om att en grupp miljöaktivister hade tagit sig upp på taket på Rosenbad för att protestera mot ett statligt ägt energibolags planer att sälja sin brunkolsverksamhet i Tyskland. I inslaget intervjuades en kommunikatör från polisen, statsminister Stefan Löfven och en talesperson för miljöaktivisterna. Talespersonen talade bland annat om civil olydnad och hur gruppen hade tagit sig upp på ett av Sveriges mest välbevakade byggnader. Statsministern fördömde aktionen och polisen sa att aktivisterna var misstänkta för bland annat grovt olaga intrång.

Granskningsnämnden konstaterade att utgångspunkten för inslaget var att en grupp miljöaktivister hade kunnat genomföra en aktion på en av Sveriges mest välbevakade byggnader. Nämnden konstaterade vidare att inslaget tog upp en kontroversiell fråga om civil olydnad som demokratiskt verktyg. Nämnden ansåg att programledarnas förhållningssätt mot aktivisternas olagliga aktion var bitvis aningslöst och kunde ge viss legitimitet åt sådan brottslig verksamhet. SR hade därför genom inslagets utformning visat en brist i förhållandet till bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft. Mot bakgrund av att statsministern medverkade och tydligt kritiserade aktionen samt att det framgick att aktivisterna var misstänkta för bland annat grovt olaga intrång stred inslaget dock inte mot denna bestämmelse.

Två ledamöter var skiljaktiga och ville att inslaget skulle frias utan kritik.

I inslaget presenterade programledaren en bok som skulle lottas ut som ett pris i nästa veckas avsnitt av programmet. Programledaren berättade bland annat vad boken hette, vad den kunde användas till och sa två gånger att han tyckte att den lät kul.

Granskningsnämnden ansåg att det uppkom ett visst gynnande av den aktuella boken genom det positiva omnämnandet under vinstpresentationen i inslaget. Nämnden ansåg dock att gynnandet fick anses motiverat av ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse.

I påannonseringen av ett nyhetsinslag sa programledaren följande.

”Alldeles färska, glada nyheter ska nu [namn på nyhetsprogramledare] leverera till oss”.

I inslaget sades därefter följande.

”(Nyhetsprogramledare) – Ja, alldeles nyss så kom beskedet att kammarrätten ger fäbodbrukaren [personnamn] rätt mot Skatteverket. Hon behöver inte använda ett kassaregister i sin fäbod, [namn] fäbod utanför Rättvik. Någonting hon ju länge kämpat för. ”Jag blev så glad att jag grät när domen kom”, säger [personnamn] i ett pressmeddelande”.

Enligt granskningsnämndens bedömning kunde påannonseringen uppfattas som att SR tog ställning för fäbodbrukarens sak. Eftersom den också kunde uppfattas som en redogörelse för fäbodbrukarens glädjeyttring bedömde nämnden dock att påannonseringen inte var ett sådant tydligt ställningstagande som stred mot kravet på opartiskhet.

Sändningen var från golfturneringen Nordea Masters. I samband med tre olika animationer som bland annat visade var golfspelarnas bollar befann sig på banan och golfbollens bollbana visades även elektroniska skyltar med Emirates respektive Rolex och företagens logotyper. SVT uppgav bland annat att företagen var sponsorer av de grafiska lösningarna och den virtuella grafiken, vilket innebar att företagen finansierade de tekniska lösningar som möjliggjorde grafiken.

SVT hade inte gjort gällande att Rolex och Emirates i enlighet med 8 kap. 12 § radio- och tv-lagen skulle ha tillhandahållit nödvändig utrustning eller tjänster som är nödvändiga för att producera information om resultat, matchställning eller dylikt. Granskningsnämnden bedömde därför att skyltarna inte var sådana skyltar som avses i bestämmelsen om elektroniska företagsskyltar.

Mot bakgrund av att det inte stod klart i ärendet om det var fråga om sponsring av avgränsade delar av programmet ansåg nämnden att förekomsten av logotyperna i de aktuella skyltarna skulle bedömas utifrån bestämmelsen om otillbörligt gynnande. Enligt nämnden innebar förekomsten av företagslogotyperna i de aktuella skyltarna ett gynnande av de aktuella företagen. Förekomsten av logo¬typerna fick enligt nämndens mening anses vara säljfrämjande och kunde inte anses vara motiverad av något informations- eller underhållningsintresse. Sändningen stred därför i detta avseende mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SVT skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för överträdelsen. Kammarrätten biföll dock SVT:s överklagande och upphävde förvaltningsrättens dom. Kammarrätten ansåg att exponeringen av logotyperna i och för sig hade inneburit ett otillbörligt gynnande av kommersiella intressen. Kammarrätten beaktade emellertid bland annat att överträdelsen skedde i en direktsändning av en internationell produk¬tionssignal vilken inte producerades av SVT, att SVT vidtagit åtgärder för att på förhand säkerställa att grafiken låg inom ramen för de regler som gäller och att SVT – efter upptäckten av överträdelsen – så snart det var möjligt vidtagit åtgär¬der för att Rolex logotyp skulle tas bort, vilket också skedde under sändningarna de kommande dagarna. Att åtgärder vidtagits både innan sändningen och för att avbryta exponeringen medförde enligt kammarrätten att överträdelsen inte hade en tydlig karaktär av nonchalans. Mot bakgrund av detta fann kammarrätten att det inte kunde anses proportionerligt att påföra SVT en särskild avgift för överträdelsen (kammarrättens mål nr 7468-17).

Programmet var en kortfilm om en 32-årig kvinna som hamnade på en fest med en grupp 20-åriga killar. Filmen innehöll många scener där karaktärerna drack alkohol och rökte tobak samt använde kokain. I en scen i slutet av kortfilmen visades en kort sekvens där en av de 20-åriga killarna drog ner gylfen och förde ner sin penis i kvinnans drinkglas när hon inte var i rummet. Medan penisen var nedstoppad i glaset utförde killen en gnuggande handrörelse mot sitt könsorgan. Kvinnan drack i nästa scen av drinken, ovetande om vad en av killarna gjort.

Granskningsnämnden konstaterade att det förekom konsumtion av alkohol, tobak och narkotika i kortfilmen och att scenen där en av karaktärerna förde ner sin penis i kvinnans drink utgjorde en sexuell framställning. Med hänsyn till sändningstidpunkten ansåg nämnden att det sätt på vilket bruket av alkohol, tobak och narkotika speglades, samt förekomsten av den sexuella framställningen, medförde att sändningen stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

>> Beslutet refereras i kapitel 2. Sex.

>> Beslutet refereras i kapitel 2. Sex.

>> Beslutet refereras i kapitel 2. Sex.

Inslagen var en del av ett avsnitt ur en humordramaserie från år 1986. Serien utspelade sig i en affär och innehöll mycket arkivmaterial från gamla Povel Ramel-produktioner. Ett av inslagen innehöll en arkivfilm som skildrade en filminspelning i Afrika år 1955. En pålagd speakerröst kommenterade det som hände i arkivfilmen och sa bland annat följande.

Pygméer. Detta är alltså pygméer som dansar och tutar och har sig. Vad står det här nu, jo de småvänligt sinnade djungelpersonerna ville inte börja dagens tagningar innan de utfört sin speciella frukostdans så filmsällskapet fick vackert vänta. Unge Gamlin ägnade sig åt att dekorera de små naturbarnen på alla upptänkliga sätt. [---] Här studeras en viktig nyckelscen in, med den vite huntern Mr. Thorpe som tolk och övervakare. [---] Filmstjärnan Marilyn Månsson, spelad av unga Bergquist, ska rövas bort av kannibaler och Gregory Persson, unge Ljung, hindras från att hjälpa henne. [---] Här tar man så sista scenen med pygméerna till höger om diket, dessa begrep sig inte på Knäppupps intrikata manuskript utan trodde att de andra längre infödingarna hade tagit deras arbete ifrån dem. Ett gräl uppstod som snart övergick till ett regelrätt stamkrig, vilket hart när hade kunnat få de vådligaste konsekvenser, och där bananstöld tillhörde de oskyldigaste inslagen. [---] Ingen fattade hur farlig situationen egentligen var, nej man var svensk och intet ont anande, som, som en struts.

Granskningsnämnden konstaterade att vissa delar av programmet kunde uppfattas som kränkande mot människor på grund av deras etniska tillhörighet eller kön. Nämnden bedömde dock att programmets satiriska karaktär framgick tydligt och enligt nämndens praxis gäller vida ramar för vad som får sägas i ett program av denna karaktär. Nämnden beaktade även att programmet var från år 1986 och att den äldre huvudrollsinnehavaren och manusförfattaren fick anses ha gett uttryck för en redan då föråldrad humor. Inslaget om en filminspelning i Afrika var dessutom inspelat år 1955 och fick anses ha gett uttryck för ett förlegat synsätt på människor av viss etnisk tillhörighet. Nämnden konstaterade att det gick att diskutera om inslagen borde ha kommenterats eller på annat sätt problematiserats för sin otidsenliga syn på människor av viss etnisk tillhörighet eller kön. Nämnden ansåg dock, med viss tvekan, att programmet mot ovanstående bakgrund inte stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.