Inslaget handlade om att publiksiffrorna vid ishockeyföreningen Modos hemma-matcher hade sjunkit och att klubben försökte få fler att komma och se deras matcher. Föreningens vd medverkade i inslaget och vädjade bland annat till klubbens fans att stötta dem. I inslaget visade vd:n upp två nya säsongskort som hade tagits fram för att locka fler besökare. I samband med att korten visades upp sa reportern följande.

För att få fler att stötta sitt lag har man precis gjort klart med nya säsongskort. Det gäller kort för endast lördagsmatcher och ett som börjar gälla när backen [NN] ansluter i slutet av månaden. Dessutom har man satt ihop en fokusgrupp med personer utanför klubben.

Granskningsnämnden, som konstaterade att inslaget bland annat innehöll ishockeyklubbens vädjan om att stödja klubbens verksamhet, ansåg att särskilt uppvisandet och beskrivningen av årskorten innebar ett gynnande som gick utöver vad som var motiverat av ett informationsintresse. Programmet stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SVT skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 3952-16).

Filmen Beetlejuice var en amerikansk skräckkomedi. Filmen handlade om ett par som dog i en bilolycka och blev spöken. Därefter flyttade en familj in i deras hus. Spökparet ogillade att familjen bodde i deras hus och ville därför skrämma bort familjen. Spökparet försökte flera gånger men lyckades inte, de var för harmlösa. För att skrämma familjen tillkallade det spöket Beetlejuice för experthjälp.

Granskningsnämnden konstaterade att filmen sändes på en tidpunkt då varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar. Enligt nämndens bedömning förekom scener i filmen som kunde vara skrämmande för barn. Med särskilt beaktande av filmens utpräglat fiktiva och humoristiska karaktär ansåg nämnden dock att filmen inte innehöll scener som stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Överleva var en amerikansk dokumentärserie om människor som överlevt hemska upplevelser. Inledningsvis i det aktuella avsnittet varnades tittarna med den svenska texten ”Programmet har starkt innehåll. Känsliga tittare varnas”. I programmet berättade bland andra en kvinna utförligt om hur hon blev brutalt överfallen av en tidigare kollega på väg hem från jobbet. Kvinnan berättade att hon skjutsade mannen hem efter jobbet med sin bil. Mannen överföll kvinnan med knytnävslag i ansiktet, drog henne i håret och puttade henne till baksätet. Mannen våldtog och misshandlade sedan kvinnan i bilen. Hon berättade hur hon försökte fly flera gånger men misslyckades. Hon berättade därefter hur mannen släpade ut henne från bilen till ett fält där misshandeln och våldtäkten fortsatte. Kvinnan bad för sitt liv men blev misshandlad med sparkar och en gren från ett träd så att hon nästan dog. Kvinnan lämnades på fältet för att dö men lyckades ta sig därifrån och få hjälp. Dramatisk bakgrundsmusik spelades emellanåt under kvinnans berättelse.

Granskningsnämnden ansåg att inslagets tema och den muntliga beskrivning som förekom i inslaget av det mycket våldsamma och brutala skeendet, i kombination med dramatiskt ljud, var av sådan skrämmande karaktär att programmet med hänsyn till sändningstiden stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Den omständigheten att inslaget hade en engelsk berättarröst och endast svensk text ändrade inte den bedömningen.

Kvinnor som mördar var en amerikansk dokumentärserie om kvinnor som hade begått mord. Det aktuella avsnittet handlade om en kvinna som mördat två män som hon hade levt ihop med. Autentiska uppspelningar från telefonsamtal mellan kvinnan och larmcentralen spelades upp i programmet. Autentiska bilder från brottsplatsen visades också. Bland annat visades en bild på en livlös man i en säng. Bilden var delvis blurrad.

Enligt granskningsnämndens mening var dokumentärens ämne och särskilt de närbilder som visades på den mördade mannen av sådan karaktär att den kunde verka skrämmande för barn. Lämpligheten i att sända en dokumentär av detta slag vid den aktuella tidpunkten kunde enligt nämndens uppfattning diskuteras. Närbilderna på den mördade mannen visades dock under en kort tid och var delvis blurrade. Vid en sammantagen bedömning ansåg nämnden att sändningens innehåll och utformning i övrigt inte var av sådan karaktär att den stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Inslaget handlade om klädföretaget American Apparel som hade ansökt om konkursskydd. I inslaget sa den ena programledaren att klädföretaget hade ”fula kläder av dålig kvalitet. Det står jag för.” och ”de har också haft en i många fall lite dålig personalpolitik”. SR kontaktade klädföretaget via mejl dagen efter sändningen och erbjöd företaget att ge sin syn på saken vid ett intervjutillfälle. SR angav även detta i nästkommande program. Klädföretaget svarade dock aldrig på SR:s erbjudande.

Granskningsnämnden konstaterade att Nordegren & Epstein var ett lättare underhållningsprogram – där programledarnas personliga ton fick anses vara känd för lyssnarna – vilket gav ett visst utrymme för värderande omdömen. Även med beaktande av detta ansåg nämnden att programledarens uttalanden var alltför värderande och gick utöver vad som kan anses förenligt med kravet på opartiskhet. Inslaget stred därför mot kravet på opartiskhet. Att SR erbjöd en representant för klädföretaget att uttala sig dagen efter sändningen ändrade inte den bedömningen.

En ledamot var skiljaktig och ville fria inslaget.

Frågan i ärendet var om tre sändningar av Fotbollskväll var sådana sändningar i samband med sportevenemang som får sponsras enligt SVT:s sändningstillstånd. Två av programmen ägnades nästan uteslutande åt den vid tiden för sändningarna pågående säsongen av Allsvenskan i fotboll för herrar. Det tredje programmet ägnades åt det pågående kvalet i Europamästerskapet i fotboll för herrar.

Granskningsnämnden konstaterade att matcherna som diskuterades i studion och som det visades klipp från hade ett nära tidsmässigt samband med sänd¬ningarna. I ett av dessa program ägnades lite mindre än hälften av programtiden åt bilder från matcherna och intervjuer i direkt anslutning till dessa, medan lite mer än hälften av programtiden i det andra programmet ägnades åt sådana bilder. Det sista programmet ägnades nästan uteslutande åt det pågående EM-kvalet och lite mindre än hälften av programtiden ägnades åt bilder från matcherna och intervjuer i samband med dessa. Mot bakgrund av detta fann nämnden att alla programmen var sådana sändningar i samband med sportevenemang som får sponsras enligt 18 § i sändningstillståndet.

> I beslut SB 241/98 konstaterade nämnden bland annat att program med sammandrag av OS-tävlingar kunde sponsras. Programmet skulle dels ha ett innehållsmässigt samband och dels ett nära tidsmässigt samband med det sponsrade evenemanget. Det innehållsmässiga sambandet innebar att en betydande del av programmet borde utgöras av bilder från tävlingarna, samt att en övervägande del av programmet borde ha omedelbar anknytning till det aktuella sportevenemanget. De granskade programmen ägnades till allra största delen (i genomsnitt 78 procent) åt utdrag ur OS-tävlingarna samt inslag som hade anknytning till OS-tävlingarna. I genomsnitt ägnades 42 procent av programmen åt bilder från tävlingarna. Mot denna bakgrund kunde nämnden inte finna att sponsringen av programmen stred mot gällande bestämmelser.

Inslaget handlade om ett rättsfall där en man, A, stod åtalad och sedan fälldes för narkotikabrott. Nämnden konstaterade utifrån handlingarna att flera uppgifter från en polismans vittnesmål utelämnades i inslaget. Nämnden ansåg att avsaknaden av en redogörelse för dessa uppgifter medförde att det gavs en otillräcklig bild av rättsfallet. Därutöver ansåg nämnden att programledaren gjorde flera värderande kommentarer till fördel för A som kunde uppfattas som ett ifrågasättande av den fällande domen i tingsrätten. Sammantaget fann nämnden att framställningen av det aktuella rättsfallet framstod som ett ställningstagande från SVT:s sida i fråga om A:s skuld. Inslaget stred därför mot kravet på opartiskhet i sändningstillståndet.

Nämnden har också friat ett inslag om olaga diskriminering (15/02531) och ett program om egenmäktigt förfarande (15/02312) i programserien Domstolen – friad eller fälld. Nämnden kunde, mot bakgrund av vad SVT anfört i sina yttranden, inte finna att vad anmälarna tog upp medförde att inslaget respektive programmet stred mot kravet på opartiskhet.

I beslutet prövade granskningsnämnden bland annat om nyhetssändningarna kl. 22.00 den 1 och 3 december 2015 var nyhetsprogram. Enligt nämndens bedömning var hela nyhetstimmen respektive dag, inklusive sportnyheterna och väderprognoserna, med hänsyn till den övergripande utformningen att anse som ett (1) program. Programmen avbröts av annonsering mer än en gång per tablålagd period om minst 30 minuter och stred därmed mot 8 kap. 4 § andra stycket radio- och tv-lagen. Nämnden fann vidare bland annat att Sporten var ett nyhetsprogram och konstaterade att det var kortare än 30 minuter. Eftersom programmet avbröts av egenreklam stred det mot 8 kap. 4 § andra stycket radio- och tv-lagen. De aktuella sändningarna av TV4 Nyheterna och Sporten stred också mot bestämmelsen i 7 kap. 1 § radio- och tv-lagen om att nyhetsprogram inte får sponsras.

Nämnden ansåg inte att det denna gång fanns skäl att ansöka om att TV4 AB skulle påföras en särskild avgift för överträdelserna.

>> Beslutet refereras även i avsnitt 1.9.2. Reklam för egen programverksamhet m.m.

I beslutet uttalade granskningsnämnden bland annat att det måste vara möjligtför programföretag med flera programtjänster och plattformar att genom så kallad korstrailning, eller på annat sätt, informera tittarna om sitt samlade utbud. Nämnden ansåg även att det måste vara möjligt för programföretag vars programverksamheter är tillräckligt integrerade att hänvisa till varandras utbud som om utbudet vore del av de egna programverksamheterna.

Nämnden bedömde att TV12 och Fotbollskanalen ingick i TV4 AB:s program¬verksamhet och att hänvisningar till TV12 och Fotbollskanalen utgjorde egen-reklam. Även information om podcasten Lundh, som gjordes av en TV4 AB-anställd och fanns tillgänglig på Fotbollskanalen, fick anses utgöra reklam för den egna programverksamheten och dess utbud. Förekomsten av dessa hänvisningar i sändningarna var därför förenliga med bestämmelserna i radio- och tv-lagen.

Mot bakgrund av vad TV4 AB anfört i ärendet om att TV4 AB och C More Entertainment AB, vid tidpunkten för sändningarna, var helägda av samma bolag och att bolagen sedan länge hade ett mycket nära samarbete, fann nämnden vidare att TV4 AB:s och C More Entertainment AB:s programverksamheter var så pass integrerade att det var möjligt för bolagen att hänvisa till varandras utbud som om det vore del av den egna programverksamheten.

>> Beslutet refereras även i avsnitt 1.2.2. Avbrott i nyhetsprogram.

Inslaget handlade om människor som flydde från Syrien till Europa. I inslaget medverkade tre syskon som hade flytt från Syrien till Sverige. Programledaren frågade i en del av studiosamtalet vad syskonen hade känt när de såg en uppmärksammad bild på en drunknad treårig pojke från Syrien. Bilden på den avlidne pojken visades därefter i helbild samtidigt som samtalet fortsatte. På bilden, som var tagen på en strand, syntes ett barn liggandes på mage i vattenbrynet. Barnets ansikte var delvis riktat nedåt i sanden och vattnet. Bilden visades i cirka 45 sekunder och barnets kropp zoomades långsamt in, samtidigt som studiosamtalet pågick. Bilden visades sedan ännu en gång i cirka 15 sekunder.

Granskningsnämnden konstaterade att syftet med inslaget var att belysa en viktig fråga, som ett led i rapporteringen om flyktingsituationen. Nämnden hade förståelse för att den långa exponeringen av bilden på det drunknade barnet kunde väcka starka känslor hos tittare. Mot bakgrund av inslagets syfte att konkretisera en viktig problematik, och med beaktande av dess utformning, gjorde nämnden, med viss tvekan, bedömningen att tidpunkten för sändningen inte stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.