Ett inslag i Plus handlade om en sjukskriven kvinna, A, som blivit utredd och smygfilmad av sitt försäkringsbolag. Granskningsnämnden konstaterade att inslaget utgick från A:s utgångspunkt och ansåg att det kunde diskuteras om framställningen som helhet blev alltför vinklad till hennes fördel men beaktade att Plus har ett konsumentfokus som kan medge en sådan utgångspunkt. Nämnden ansåg dock att programledarens uttalande om att försäkringsbolaget bröt mot branschens egna regler kunde uppfattas som ett ställningstagande i fråga om försäkringsbolagets hantering av A:s fall som innebar en brist i förhållande till kravet på opartiskhet. Nämnden ansåg dock inte att bristen var så allvarlig att den medförde att inslaget stred mot kravet.

De omisstänkta var ett avsnitt av en dokumentärserie som handlade om anmärk­ningsvärda och svårlösta brott som inträffat i modern tid. Det aktuella avsnittet handlade om en familj där föräldrarna och ett av deras barn blivit mördade. I dokumentären gjordes iscensättningar av de verkliga händelserna med hjälp av skådespelare och rekvisita.

Granskningsnämnden ansåg att iscensättningarna av de verkliga morden innehöll bilder som kunde verka skrämmande för barn och att sändningen av dokumentären, med hänsyn till sändningstiden, stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Batman Begins handlade om en rik man som bekämpade brott i sin roll som Batman. Filmen innehöll bland annat scener där personer blev skjutna och scener där personer drogades med hallucinationer som följd. Nämnden ansåg att flera scener i filmen, särskilt scenerna med hallucinationer, kunde verka skräm­mande för barn och att filmen inte borde ha sänts före klockan 21.00. Nämnden fann därmed att sändningen stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Tv-serien utspelade sig i en nordamerikansk småstad tre år efter att en oförklarlig händelse skett, där två procent av jordens befolkning försvunnit spårlöst. Ett avsnitt innehöll en scen där en kvinna bands fast vid ett träd och stenades till döds. Ett annat avsnitt innehöll en scen där en kvinna skar halsen av sig med en glasskärva.

Granskningsnämnden ansåg att det våld som förekom i avsnitten var av sådant slag att det föll under bestämmelsen i 5 kap. 2 § radio- och tv-lagen. Nämnden beslutade därför att anmäla sändningen till JK.

JK delade nämndens bedömning att avsnitten innehöll ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär och att de sänts under sådan tid och på sådant sätt att det hade funnits en betydande risk att barn hade kunnat se dem. JK förelade C More Entertainment AB vid vite om 200 000 kronor att inte mellan klockslagen 6.00 – 21.00 sända program med sådana våldsskildringar. Ytterligare sju avsnitt av serien stred enligt nämnden mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

>> Beslutet refereras i kapitel 1.1. Våld – Fiktivt.

Inslaget var en sketch i en show från 1986. I en dialog mellan Thomas von Brömssen och Sten Åke Cederhök sades bland annat följande.

(Sten Åke Cederhök) – Du klarar det här utan mig du har ju massa repertoar du kan berätta historier. Nämen berätta, ta det till exempel om negern som kom till Sverige och badade så han blev vit. Först badade han i Ångermanälven och sen Ljusnan. (Thomas von Brömssen) – Nej jag kan inte, jag kan inte sådana. (Sten Åke Cederhök) – Låna den utav mig […].

Granskningsnämnden ansåg att den aktuella sketchen var kränkande, nämnden beaktade emellertid att sketchen var från år 1986 och att den äldre komikern fick anses ha gett uttryck för en redan då föråldrad humor. Nämnden ansåg mot den bakgrunden, med viss tvekan, att inslaget inte stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Tv-serien The Leftovers utspelade sig i en nordamerikansk småstad tre år efter att en oförklarlig händelse skett, där två procent av jordens befolkning spårlöst försvunnit. Serien handlade om de människor som blev kvar och skildrade hur samhället påverkades av de mystiska försvinnandena. Granskningsnämnden ansåg att nio av de tio avsnitt som granskades innehöll scener med närgånget och i vissa fall mycket verklighetstroget våld som kunde verka skrämmande för barn. Med hänsyn till detta borde de aktuella avsnitten inte ha sänts före klockan 21.00. Sändningarna stred därför mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Nämnden beslutade att anmäla två avsnitt till JK (se avsnitt 9.1.1. Sändningar anmälda till JK).

Filmen Concrete Blondes handlade om tre väninnor som av en händelse kom över en större mängd pengar. Granskningsnämnden konstaterade att filmen innehöll flera scener med våld som var av sådan karaktär att de kunde verka skrämmande för barn. Mot den bakgrunden borde filmen inte ha sänts före klockan 21.00. Sändningen av filmen stred därför mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Programmet handlade om det kommande riksdagsvalet och direktsändes på tisdag- och torsdagskvällar med start tre veckor före valet. En av programledarna fanns i studion och den andra ute bland allmänheten någonstans i Sverige. I det aktuella programmet gästades studion av bland annat en EU-parlamentariker, en skådespelare, en författare och en före detta idrottsstjärna. Vidare visades bland annat ett förinspelat reportage där en sverigedemokrat, A, intervjuades som planerade att starta en flyktingförläggning. Mellan inslagen fick studiogästerna reagera på vad som hade sagts.

Granskningsnämnden konstaterade att det i programmet riktades långtgående anklagelser mot A. Även om kritiken framfördes av tillfälligt medverkande i direktsändning kunde den knappast ha varit oförutsedd av programföretaget. Enligt nämnden gjorde inte heller programledaren tillräckligt för att balansera kritiken. Mot den bakgrunden stred programmet mot kravet på opartiskhet. Att A, av vad som framkommit i SVT:s yttrande, i sista stund avböjde att medverka i direktsändning ändrade inte den bedömningen.

I ett direktsänt avsnitt av Melodikrysset pratade programledaren med en man i publiken om vad mannen skulle göra senare under dagen. Under samtalet sades bland annat följande.

(Programledare) − Ja. Varför inte ut till Djurgården? (Man) − Absolut, det är jättefint där. (Programledare) − Både Skansen och Gröna Lund är ju öppna än så länge. (Man) − Ja, då passar man på där då. (Pro¬gramledare) − Junibacken! Har du varit på Junibacken? (Man) − Nej, jag har aldrig varit där. (Programledare) – Nej, men du det hade inte jag heller för jag trodde det var bara för barn och så fick jag komma dit och åka det här sagotåget genom Astrid Lindgrens värld. Det var något fantastiskt. (Man) − Ska nog pröva på det ja. (Programleda¬re) − Ja, alltså helt allvarligt. Bland det mest gripande jag har sett. Man åker i en liten linbana genom Astrid Lindgrens sagovärld och så berättar hon själv i högtalarna. Ja, det var grejer det. Är ni här i stan i dag så åk ut till Junibacken. Ja, så är det.

Granskningsnämnden ansåg att programledarens positiva beskrivning, tillsammans med uppmaningen till besök, medförde ett gynnande av Junibacken som gick utöver vad som var motiverat av ett informations- och underhållningsintresse. Inslaget stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SR skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltnings¬rättens mål nr 31128-14).

>> Beslutet refereras i avsnitt 9.1.1 Sändningar anmälda till JK.

Inslaget handlade om ett eventuellt förbud mot att lämna Sverige för att strida i utländska konflikter. Inslaget illustrerades med korta filmsekvenser och stillbilder från väpnade konflikter. I inledningen av inslaget visades en filmsekvens där en knästående man avrättades med pistolskott mot huvudet. Inslaget föregicks inte av någon varning.

Granskningsnämnden konstaterade att inslaget visade en filmad avrättning där en man sköts i huvudet med en pistol. Nämnden konstaterade vidare att inslaget sändes vid en tidpunkt då varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar. Inslaget stred därför mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Nämnden ansåg vidare att det våld som förekom i inslaget var av sådant slag som avses i 5 kap. 2 § radio- och tv-lagen. Med hänsyn till sändningstiden var risken att barn skulle se inslaget stor och så betydande att sändningen enligt nämnden stod i strid med bestämmelsen. Nämnden beslutade därför att anmäla den aktuella sändningen till JK.

JK delade granskningsnämndens bedömning men beslutade att inte vidta någon ytterligare åtgärd.

I en serie program producerade på uppdrag av SVT uppmanades allmänheten att bland annat rösta i de kommande valen 2014. Nämnden ansåg inte att programmens uppmaning till tittarna att använda sin demokratiska rättighet att rösta stred mot kravet på opartiskhet.