Under sändningen förekom vid sammanlagt nio tillfällen live-odds från Svenska spel i nedre delen av bilden. Live-oddsen visades i bild mellan sju till fjorton sekunder vardera. Granskningsnämnden har enligt tidigare beslut ansett det möjligt för programföretag att redovisa live-odds på olika förväntade resultat utan att speltjänstens namn anges. Sändningen stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande för att speltjänstens namn visades.

Förvaltningsrätten biföll delvis granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om totalt 500 000 kr men satte ned beloppet till 425 000 kr, varav 300 000 kr avsåg det otillbörliga gynnandet avseende live-odds och resterande 125 000 kr avsåg ett felaktigt inplacerat annonsavbrott samt felaktigt utformade sponsringsmeddelanden (förvaltningsrättens mål nr 269-14).

>> Beslutet refereras även i avsnitt 1.7. Elektroniska företagsskyltar.

Sändningen var ett sammandrag från världscupfinalen i hoppning. Under sänd¬ningen visades en tävlingsvinjett vid 23 tillfällen med tävlingens officiella namn ”Rolex FEI, World Cup Jumping Final, Göteborg”. Vinjetten täckte nästan hela bilden och halva vinjetten bestod av Rolex logotyp.

Granskningsnämnden ansåg att de elektroniska skyltarna med Rolex logotyp som visades i samband med tidtagning, ryttarens placering och resultattid samt resultatlistor var sådana elektroniska företagsskyltar som avses i 8 kap. 12 § radio- och tv-lagen eftersom företaget tillhandahållit de statistikuppgifter som redovisades i sändningarna. Även övriga kriterier i bestämmelsen bedömde nämnden vara uppfyllda, genom att företagsnamnet eller logotypen visades i samband med leveransen av den information som företaget tillhandahållit, att visningen inte förenats med ljud och bara tog upp en liten del av bilden. Vad gäller frågan om skyltarna visats i rimlig omfattning konstaterade nämnden att SVT anfört att bolaget haft att följa det regelverk som tillämpas inom ramen för EBU. Av förarbetena framgår att omfattningen som överenskommits genom EBU:s medverkan normalt bör kunna accepteras. Nämnden bedömde att skyl¬tarna visats i rimlig omfattning. Visningen av de aktuella skyltarna stred därför inte mot bestämmelsen om elektroniska företagsskyltar.

Granskningsnämnden ansåg däremot att exponeringen av tävlingsvinjetten med Rolex logotyp innebar ett gynnande som inte kunde motiveras av ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse. Sändningen stred därför mot bestäm¬melsen om otillbörligt gynnande.

I Gomorron Sverige samtalade programledarna med en frilansjournalist om att världens äldsta man skulle fylla 116 år. Bland annat sades följande.

”(Frilansjournalist) – Världens äldste man, precis. Och man kan ju fråga sig om vi vill bli äldre till varje pris. Det är ju inte […] (Pgl.) – Ja, hur länge vill du jobba, [frilansjournalistens namn]? (Frilansjournalist) – Ja, inte tills jag är 100 i alla fall. (Pgl.) – Vill du leva till du är 116 över huvud taget? (Frilansjournalist) – Jag tycker runt, strax över 80 verkar vara en bra, bra ålder att ta ner skylten. (Pgl.) – Det känns ju jättejobbigt om du ska jobba ända till 70 som Fredrik Reinfeldt vill. (Frilansjournalist) – Ja, jag hoppas att jag kommer slippa det. (Pgl.) – Ja, okej. Det vete sjutton om du kommer slippa hör du du”.

Granskningsnämnden ansåg att den aktuella programledarens avslutande kommentar om höjd pensionsålder visserligen var värderande, men att det i sammanhanget inte utgjorde ett sådant otillåtet ställningstagande som medförde att inslaget stred mot kravet på opartiskhet.

I programmet intervjuades en programledare som var aktuell med en ny bok. Under intervjun fick han en fråga om han i egenskap av programledare för programmet Fuskbyggarna tyckte att vetskapen om fuskbyggen hade gjort folk mer vaksamma. Programledaren svarade bland annat följande.

Ja, men så slås man hela tiden av människans förmåga att dupera andra. Därför att ofta så kommer det då en, en väldigt vältalig, i 90 fall av 100, en svensk och sen så dagen efter börjar de bygga, då sitter det några moldavier eller ryssar där som inte kan ett ord svenska och som bygger fel därför att de faktiskt inte kan. Men de är billiga. Det är dem man ska akta sig för.

Granskningsnämnden uttrycket förståelse för att programledarens svepande uttalande om icke svensktalande byggarbetare kunde uppfattas som stötande. Nämnden ansåg dock inte att det aktuella uttalandet var av sådan karaktär att det stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Programmet bestod till största delen av inslaget Malous bokklubb där sex olika författare som var aktuella med varsin bok intervjuades. De aktuella författarnas böcker visades i bild vid flera tillfällen under programmet. En av författarna var NN som presenterades av programledaren som en ”kär kollega”. Han var aktuell med en bok för hemmafixare och sa bland annat att det saknades en bok på marknaden som tog upp hemmafixarens alla problem och möjligheter. Intervjun med NN varade i cirka elva minuter och under delar av intervjun syntes boken i bild framför programledaren och NN.

Granskningsnämnden, som konstaterade att NN var en företrädare för TV4, ansåg att lämpligheten i att presentera en bok av en författare som regelbundet leder program i TV4 kunde diskuteras. Nämnden ansåg dock att detta förhållande i sig inte innebar att inslaget stred mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande. Även om den aktuella boken exponerades i bild vid ett flertal tillfällen under intervjun så ansåg nämnden att den inte framhävdes på ett otillbörligt sätt. Det gynnande som uppkom var enligt nämndens mening motiverat av ett underhållnings- och informationsintresse.

Programmet var ett avsnitt i Radioteaterns serie Världshistorien som utgjordes av korta pjäser som sändes under år 2013 och som var inspirerade av människor som hade riskerat sin tillvaro för yttrandefrihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Pjäsen utspelade sig i ett svenskt hem och utgjordes till största delen av ett samtal mellan ett par. Parets samtal om vardagliga saker varvades med att de bland annat berättade att det låg ett dött barn i kylen, kroppsdelar i juicen, döda kroppar i badrummet och våldtagna och lemlästade kvinnor på uppfarten, på ett sådant sätt att det verkade vara en naturlig del i vardagen. Senare i pjäsen sköt mannen ihjäl en syrisk besökare och slog en hammare i huvudet på en person som låg skadad utanför parets ytterdörr.

Granskningsnämnden konstaterade att pjäsen innehöll flera sekvenser som säkert kunde uppfattas som smaklösa och stötande av många lyssnare – särskilt de sekvenser som skildrade våld och effekterna av våld. Nämnden ansåg dock vid en samlad bedömning att det aktuella programmet inte var utformat på ett sådant sätt att det stred mot bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft.

På fråga om det förekommit någon sponsring av programmet från rederiets sida svarade TV4 AB att programmet producerats av ett produktionsbolag och att det inte förekom någon sponsring som TV4 AB fått betalt för. Dessutom råder avtalssekretess mellan produktionsbolaget och eventuella samarbetsparter. Granskningsnämnden konstaterade att det, med den information som nämnden hade tillgänglig, saknades underlag för att bedöma om det förekommit en indirekt sponsring av Kust och Hav som TV4 AB underlåtit att upplysa publiken om. Det var därför inte visat att det förekommit någon överträdelse av skyldigheten att lämna sponsringsmeddelande.

>> Beslutet refereras även i avsnitt 3.5. Nya företag och produkter.

Det aktuella inslaget i programserien Kust och Hav handlade om ett nytt fartyg som var världens första gasdrivna fartyg i sin klass. I programmet medverkade ett stort antal företrädare för det rederi som byggde fartyget. Det berättades bland annat om fartygets miljövänlighet, utformning, inredningsdesign och upplevelsen ombord. Programledaren följde byggnationen från varvet till sjösättningen och invigningsresan.

Granskningsnämnden ansåg att ett inslag om att ett rederi bygger ett nytt fartyg kunde vara motiverat av ett informations- och underhållningsintresse. I det nu aktuella fallet var fokuseringen på rederiet och fartyget enligt nämnden omfattande. Genom den långtgående fokuseringen på rederiet och fartyget förmedlades också en säljfrämjande bild av dessa. Nämnden ansåg att det sammantaget uppkom ett gynnande av det aktuella rederiet och fartyget som inte kunde motiveras av ett tillräckligt informations- eller underhållningsintresse. Inslaget stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 150 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 22713-13).

>> Beslutet refereras även i avsnitt 2.5. Indirekt sponsring.

Programmet handlade om en rappare från Borlänge som sjöng om att döda jägare och som spelat in en musikvideo där det såg ut som om han slog ihjäl en jägare. I programmet berättade rapparen att han och en vän brukade spåra jägare för att förstöra deras jakt. Delar av rapparens låtar spelades upp och han berättade om innehållet i sin musikvideo.

Granskningsnämnden konstaterade att programmet byggde på rapparens egen berättelse och uppfattning om sin verksamhet. Enligt nämnden framgick det att rapparens våldsamma musikvideo var en del av hans konstnärliga uttryck. Nämnden ansåg inte att rapparen uppmanade till brott och därför stred programmet inte mot bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft.

I inslaget besöktes programledaren av teknikskribenten NN som rekommenderade ett antal appar. Granskningsnämnden ansåg att det uppkom ett gynnande av de aktuella produkterna men att det uppvägdes av ett tillräckligt underhållnings- och informationsintresse.