Under ett samtal med en lyssnare den 18 december frågade programledaren lyssnaren hur det kom sig att rasism uppstod i gamla bruksorter och nämnde Vellinge i Skåne som ett exempel på en kommun som enligt programledaren var hyggligt välmående och där rasismen var utbredd. I programmet den 19 december sa programledaren att han hade uttryckt sig lite svepande i programmet dagen innan när han påstod att rasismen var väldigt utbredd i Vellinge. Han sa bland annat följande. ”Man får väl se det som lätt okunnighet från min norrländska horisont, för att jag blandade ihop det med Landskrona som ju faktiskt har 16 procent, tror jag det är, sverigedemokrater”.

Senare i programmet samma dag samtalade programledaren med en kvinna som uppgav att hon arbetade för Sverigedemokraterna (SD) i riksdagen. Kvinnan var kritisk till programledarens uttalande om Landskrona och ansåg att han hade kallat alla sverigedemokrater för rasister. Programledaren sa bland annat att man kunde läsa på SD:s webbplats att de skilde på personer som de betraktade som riktiga svenskar och personer som inte var riktiga svenskar. Programledaren frågade även kvinnan om hon kunde gå med på att partiet var främlingsfientligt.

Under ett samtal med en lyssnare i programmet den 20 december frågade programledaren lyssnaren om vad han tyckte om att programledaren tidigare hade kallat SD för ”Järnrörsgänget”.

Nämnden konstaterade inledningsvis att nämnden mot bakgrund av SD:s principprogram från år 2005 funnit att det inte stred mot kraven på opartiskhet och saklighet att beskriva SD som ett främlingsfientligt parti. Nämnden såg ingen anledning att mot bakgrund av principprogrammet från år 2011 ändra bedömningen att det inte stred mot kraven på opartiskhet och saklighet att beskriva SD som ett främlingsfientligt parti.

Nämnden konstaterade vidare att språkbruket i Ring P1 är vardagligt och att flera av de inringande personerna använde sig av begreppet rasism på ett sådant sätt som enligt nämndens mening måstes ses som synonymt med främlingsfientlighet. Angående frågan om hur begreppet rasism kom att användas av programledaren i de aktuella inslagen gjorde nämnden följande bedömning.

Programledarens uttalande om en utbredd rasism den 18 december var enligt nämnden allmänt hållet och inte av sådan art att uttalandet kunde anses oförenligt med kraven i sändningstillståndet.

I programmet den 19 december gjorde programledaren en distinktion mellan begreppen rasism och främlingsfientlighet som enligt nämndens mening kunde uppfattas så att begreppen inte användes synonymt utan att begreppet rasism gavs en innebörd i linje med en mer strikt tolkning. Även med beaktande av att programledaren i detta sammanhang polemiserade med en företrädare för SD brast inslaget i detta avseende i förhållande till kraven på opartiskhet och saklighet. Genom att programledaren också pekade ut SD:s väljare i Landskrona som rasister brast programledarens förhållningssätt även i detta avseende i förhållande till kraven på opartiskhet och saklighet. Vid en sammantagen bedömning ansåg nämnden emellertid inte att bristerna var så allvarliga att de medförde att inslagen stred mot dessa krav i SR:s sändningstillstånd.

Nämnden kunde inte finna att programledarens benämning den 20 december av SD som ”Järnrörsgänget” i det aktuella sammanhanget medförde någon överträdelse av de bestämmelser som gäller för SR:s programverksamhet.

I ärendet aktualiserades även den så kallade demokratibestämmelsen.

En ledamot var skiljaktig och ville fälla inslaget den 19 december.

Inslaget handlade om en Mixed Martial Arts (MMA)-match där en svensk man deltog. Inslaget innehöll matchsekvenser där sparkar och slag delades ut. Granskningsnämnden hade förståelse för att vissa tittare kunde uppfatta dessa sekvenser som obehagliga. Nämnden ansåg dock vid en sammantagen bedömning att de aktuella matchbilderna, som var förhållandevis korta, inte var av sådan karaktär att inslaget stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Barda var ett rollspelsprogram som utspelade sig i en sagovärld. I varje avsnitt medverkade två barn som fick spela olika roller och genomföra olika uppdrag. I det aktuella avsnittet förekom ett gladiatorspel där olika personer slogs mot varandra. Slutstriden ägde rum mellan de två vännerna Karl och Sirion. Det var en intensiv kamp och kraftiga slag med vapen utdelades. De två medverkande barnen stod vid sidan om slagsmålet och försökte förmå Karl och Sirion att sluta slåss. Slagsmålet varvades med intervjuer där de medverkande barnen fick svara på frågor om varför de trodde att Karl och Sirion inte hörde dem. Inslaget med gladiatorspelet varade i cirka sex minuter.

Granskningsnämnden konstaterade inledningsvis att programmet sändes vid en tidpunkt då varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar. Enligt nämnden var slagsmålscenen som förekom i programmet utdragen och lämpligheten i att sända en sådan scen i ett program riktad till barn kunde enligt nämnden diskuteras. Mot bakgrund av att slagsmålscenen varvades med intervjuer med de medverkande barnen och att fokus till stor del låg på barnens försök att avbryta slagsmålet ansåg nämnden, vid en samlad bedömning, att scenen inte kunde anses vara av sådan karaktär att sändningen av programmet vid den aktuella tidpunkten stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

En ledamot var skiljaktig och ville fälla inslaget.

Inslaget som var ett bildsatt telegram handlade om att TCO-förbunden förhandlat fram en rabatt på räntan på bolån hos banken SEB för sina medlemmar. Nyhetspresentatören berättade att rabatten på ett lån med tre månaders rörlig ränta innebar en sänkning från 3,29 procent till 2,73 procent och att denna rabatt medförde att ett lån på en miljon kronor blev cirka 470 kronor billigare per månad. Nyhetspresentatören sa även att rabatten förutsatte att låntagaren blev helkund hos SEB.

Granskningsnämnden ansåg att det uppstod ett gynnande av den aktuella banken, och då i synnerhet genom den information om bland annat räntesatser som gavs om det lån som erbjöds. Nämnden ansåg dock att gynnandet uppvägdes av ett tillräckligt informationsintresse.

I programmet medverkade två så kallade nyhetsspanare som diskuterade aktuella nyheter som de valt ut. En av nyhetsspanarna valde att lyfta frågan om ”skolan och kyrkan” och förklarade sina ståndpunkter. Nyhetsspanaren ansåg bland annat att det var synd att kyrkan inte tog ”chansen” att möta barn och ungdomar i kyrkan i samband med skolavslutningar.

Granskningsnämnden konstaterade att frågan om kyrkan och skolavslutningar är kontroversiell och att den var aktuell i media när programmet sändes. I inslaget uttalade nyhetsspanaren sina personliga åsikter om vilken position kyrkan borde inta i frågan.

Av SVT:s yttrande framgick att nyhetsspanaren vid sändningstillfället hade ett frilansuppdrag för programföretaget, som programledare för ett annat program. Nämnden ansåg därför att han vid sändningstillfället var en sådan företrädare för SVT där opartiskhetskravet gäller fullt ut. Nämnden ansåg vidare att nyhetsspanarens uttalanden var så långtgående att de innebar ett ställningstagande i strid med kravet på opartiskhet i SVT:s sändningstillstånd. Det kunde enligt nämndens mening diskuteras om inte också en avslutande kommentar av programledaren om att denne föredrog avslutning i sporthallen, var alltför värderande i den kontroversiella frågan. Nämnden ansåg dock att hans uttalande inte innebar något otvetydigt ställningstagande, varför inslaget i det avseendet inte stred mot opartiskhetskravet.

Inslaget var drygt tio minuter långt och handlade om två längdskidåkningsrivaler, A från Norge och B från Sverige. I ett reportage från Monte Carlo berättade reportern om hur rivaliteten användes av B:s sponsor Pokerstars som bjudit in pressen till en poker- och tennisturnering mellan de båda rivalerna. Under inslaget syntes Pokerstars logotyp på B:s kläder och runt tennisplanen där längd-åkarna spelade. I inslaget visades när sponsorbanderollerna rullades ut och när spelarna fotograferades mot dem efter matchen. Reportern frågade företrädaren för Pokerstars hur mycket sponsorkontrakten var värda för spelarna men fick till svar att det var hemligt. Reportern sa att det i alla fall handlade om att B fick spela i den största pokerturneringen i Europa där bara biljetterna kostade drygt 90 000 kronor. B sa att det var en bra deal att få komma till Monte Carlo för att spela poker och att det var något han gillade väldigt mycket. Han sa även att man kunde lära sig väldigt mycket eftersom det var ett skådespel vid borden där det gällde att visa att man var tuff. Reportern redogjorde även för att detta inte var det första mötet när rivaliteten exploaterats och sa att ”det är det ena jippot eller mötet efter det andra”.

Granskningsnämnden ansåg att det uppkom ett gynnande av pokerföretaget bland annat genom de framträdande logotyperna på B:s tröjor, banderollerna runt tennisplanen och varumärkesexponeringens längd. Mot bakgrund av att inslaget var redaktionellt med avsikt att belysa elitidrottares villkor med sponsrade åtaganden ansåg nämnden sammantaget att det uppkomna gynnandet fick anses vara motiverat av ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse.

Filmen innehöll en sekvens där en man blev stucken i magen med en kniv. Granskningsnämnden ansåg att sekvensen kunde verka skrämmande för barn och konstaterade att filmen sänts vid en tidpunkt då varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar. Mot denna bakgrund och med hänsyn till sändningstiden, stred sändningen mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

I filmen förekom ett antal scener där personer hade samlag. Scenerna var mellan cirka 30 sekunder och två minuter långa. Filmen innehöll flera utdragna scener som enligt granskningsnämndens mening fick anses vara sådana avancerade sexuella framställningar som avses i bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Med hänsyn till sändningstiden stred sändningen därför mot bestämmelsen. Den omständigheten att filmen föregicks av ett meddelande om att filmen var lämplig från 15 års ålder ändrade inte den bedömningen.

Inslaget sändes från en mässa om mat och dryck. Reportern intervjuade en känd tv-kock som lagade mat i ett uppställt kök. Bilder på kockens kryddbland¬ningspåsar visades vid flera tillfällen. Kocken sa att receptet stod på baksidan av kryddblandningspåsarna och det framkom att det gick snabbt att laga. Vidare sades bland annat vad kryddblandningspåsarna innehöll och att de inte innehöll några E-nummer. Reportern sa även att kocken var aktuell i en ny tv-serie i TV4.

Granskningsnämnden konstaterade att kockens kryddblandningar visades i bild i ett längre inslag. Vidare framställde kocken produkterna i mycket positiva ordalag. Sammantaget ansåg nämnden att det framhävande av kryddblandningarna som förekom i inslaget gick utöver vad som kunde motiveras av ett informations- eller underhållningsintresse. Inslaget stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 6143-13).

Före och efter Vädret sa en speakerröst ”Vädret presenteras i samarbete med…” samtidigt som en elektronisk skylt med företaget Djurbergs järn och bygghandels logotyp och texten ”Djurbergs järn och bygghandel i Söderköping” visades. Under företagsnamnet visades följande logotyper: Woody, Hemma, Colorama och Interjakt. Längst ner i bild stod att läsa www.djurbergs.se, butikens adress samt telefonnummer.

Granskningsnämnden konstaterade att sponsringsmeddelandet innehöll sponsorn Djurbergs järn- och bygghandels logotyp. Det innehöll dessutom logotyper för olika fackhandelskedjor. Nämnden har tidigare friat ett sponsringsmeddelande där det utöver logotypen för sponsorn ”Kjell & Company” visades bilder på typiska produkter som såldes i sponsorns butiker (12/00804). Nämnden ansåg dock i det aktuella fallet att logotyperna för fackhandelskedjorna som sponsorn var ansluten till inte bidrog till att identifiera programmet som sponsrat, utan snarare framhävde fackhandelskedjorna. Inslaget stred därför mot bestämmelsenom utformning av sponsringsmeddelanden. Nämnden ansåg vidare att webb-adresserna i sponsringsmeddelandet fick betraktas som neutrala upplysningar om sponsorn som kan godtas.

Nämnden ansåg inte att det denna gång fanns skäl att ansöka om att tillstånds¬havaren skulle påföras en särskild avgift för överträdelsen av bestämmelsen om utformning av sponsringsmeddelanden.