I programmen lagade programledaren mat på ett uppställt kök på Luleå Airport. Luleå Airport omnämndes flera gånger och det sades bland annat att flygplatsen hade 25 avgångar om dagen och att man kunde åka direkt till Göteborg därifrån. Granskningsnämnden ansåg att det uppkom ett gynnande av Luleå Airport i programmen men att detta inte gick utöver vad som får accepteras.

I inslaget som gick under rubriken Salongen samtalade programledaren med inbjudna gäster om veckan som gått. En av bisittarna berättade om en ny forskningsrapport som visat att människan hade mycket gemensamt med masken när det gällde matsmältningen. Bisittaren sa att han kunde förstå människans likhet med masken när man samma dag kunde läsa i tidningen om att Sverigedemokraterna var Sveriges tredje största parti. Programledaren svarade bland annat med att säga ”Ja, men det är… faktiskt inte klokt”. Senare i inslaget sades bland annat följande

”(Pgl.) – Vad pratar vi om nu egentligen… (Bisittare) – Sverigedemokraterna. (Pgl.) – … ja vi pratar om att det är hemskt att de har fått så mycket stöd. (Bisittare) – Tycker vi. (Pgl.) – Ja, tycker vi ja”.

Granskningsnämnden konstaterade att Salongen var ett återkommande inslag av lättare underhållningskaraktär i det aktuella programmet där programledaren diskuterade veckans händelser med inbjudna gäster. Enligt nämnden finns i ett inslag av denna karaktär ett visst utrymme för värderande omdömen. Nämnden ansåg dock att programledarens uttalanden i samband med uppgiften om att Sverigedemokraterna var Sveriges tredje största parti innebar ett ställningstagande som inte var förenligt med rollen som företrädare för SR. Inslaget stred därför mot kravet på opartiskhet i det avseendet.

En ledamot var skiljaktig och ville fria inslaget.

Inslaget handlade om vem som ansvarade för att putslagret hade fallit ner från ett tak i en bostad. Vid flera tillfällen sa programledaren att de experter som medverkade i inslaget var eniga om att det var bostadsrättsföreningen som hade ansvar för skadan. Enligt nämndens mening gick det inte att dra denna slutsats av experternas uttalanden i inslaget. Nämnden ansåg att programledarens uttalande därigenom kunde uppfattas som ett ställningstagande i ansvarsfrågan. Inslaget stred därför enligt nämnden mot kravet på opartiskhet.

Två ledamöter var skiljaktiga och ville kritisera men fria inslaget.

I programmet bakade programledaren en kaka som förutom vanlig kaksmet, hackad choklad och kakbitar även innehöll ett par leksaksdinosaurier av hårdplast. SVT uppgav i sitt yttrande att redaktionen inför sändningen av det aktuella inslaget hade kontaktat en expert som förklarat att den typ av hårdplastleksaker som användes i kakan inte avgav giftiga gaser eller smälte när de gräddades i en ugn.

Granskningsnämnden ansåg att lämpligheten i att sända ett kakbak av det slag som skildrades i det aktuella inslaget kunde diskuteras. Vid en sammantagen bedömning kunde dock nämnden inte finna att beteendet var av sådant slag att inslaget stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Programmet innehöll bland annat inslag där tittare kunde ringa in och skänka pengar och samtidigt vara med i utlottningen av två bilar. Vinsterna presenterades av Bosse Bildoktorn i fem olika inslag som var cirka 30–40 sekunder långa. Tre gånger under kvällen rullade en textremsa under en till två minuter i den nedre delen av bilden med namnen på de som donerade 50 000 kronor eller mer. Programledaren informerade om detta i början av programmet.

Granskningsnämnden ansåg att presentatörens beskrivning av bilvinsterna innehöll flera värderande omdömen som gick utöver vad som var motiverat av ett infor¬mations- och underhållningsintresse. Nämnden fann att programmet därmed stred mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Nämnden ansåg med viss tvekan att det fick anses föreligga ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse som uppvägde det gynnande som uppkom genom den rullande textremsan. Nämnden beaktade att informationen var kort och neutralt utformad.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SVT skulle betala en särskild avgift om 100 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltnings¬rättens mål nr 19643-13).

Inslagen var en trailer för den bioaktuella filmen Hypnotisören och bestod av ihopklippta scener från filmen. I inledningen skymtades under ett ögonblick hur någon högg en person med en kniv. Det förekom även bilder på en kvinna som skrek när någon tog stryptag på henne, en man som jagades och en blodig kvinna som tittade upp bakom ett bord. Till bilderna spelades dramatisk musik.

Enligt granskningsnämnden var trailern av sådan karaktär att den kunde verka skrämmande för barn. Mot denna bakgrund borde den inte ha sänts före kl. 21.00 och sändningarna stred därför mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

I en studiointervju med Migrationsverkets rättschef hade programledaren ett kritiskt förhållningssätt och en frågeställning av provokativ karaktär då hon ville redogöra för fallet med en flicka som skulle utvisas till Frankrike. Rättschefen berättade varför flickan skulle utvisas trots att hennes mamma vid den tidpunkten inte än var funnen.

Granskningsnämnden har i sin praxis godtagit att en programledares frågor kan ha en provokativ karaktär och har beaktat att programledarens uppgift också är att vid intervjuer tydliggöra den intervjuades ståndpunkt genom ett kritiskt förhållningssätt. Nämnden ansåg att programledarens förhållningssätt inte medförde att inslaget stred mot kravet på opartiskhet.

I inslaget samtalade programmets bisittare med programledaren om Saltkråkan AB:s beslut att inte låta Herr Nilsson förekomma i ett barns dödsannons. Bisittaren sa bland annat att hon, som så många andra, hade blivit förbannad när hon läst om detta i tidningen och att även om Saltkråkan AB hade bett om ursäkt så ansåg bisittaren att varumärket var skadat och att ursäkten inte spelade någon roll enligt henne eftersom den kom för sent. Hon avslutade med att säga: ”Nej Saltkråkan, skämmes”. Senare i programmet upprepade bisittaren att Saltkråkan AB hade bett om ursäkt.

Granskningsnämnden konstaterade att Godmorgon Stockholm är ett lättare underhållningsprogram där bisittarens uppgift bland annat är att kommentera aktuella händelser. Nämnden konstaterade vidare att den aktuella bisittaren fick anses vara en sådan företrädare för programföretaget för vilken kravet på opartiskhet gäller fullt ut. Bisittarens kommenterande roll i programmet med ett personligt anslag – som fick anses vara känt för lyssnarna – gav visserligen ett visst utrymme för värderande omdömen. Även med beaktande av detta ansåg dock nämnden att bisittarens starkt värderande omdömen och personliga åsikter om Saltkråkan AB:s agerande var alltför långtgående och gick utöver vad som kunde anses förenligt med kravet på opartiskhet. Inslaget stred därför mot kravet på opartiskhet i SR:s sändningstillstånd.

Två ledamöter var skiljaktiga och ville fria inslaget.

Inslaget bestod av bilder på en man som gick med en barnvagn på stan. Ett antal personer han inte kände gick förbi honom och sa ”Tack Håkan”. Så småningom syntes ett plakat med texten ”Säg tack till Håkan med barnvagnen! Han gör så det finns oberoende radio och tv”. Texterna ”Tack för att du betalar!” och ”Oberoende radio och tv är ingen självklarhet” samt en skylt för ”Radiotjänst” visades i slutet av inslaget.

Granskningsnämnden konstaterade att Radiotjänst i Kiruna AB är ett bolag som ägs gemensamt av de tre public service-bolagen SVT, SR och UR. Inslaget tog upp frågan om betalning och oberoende radio och tv. Budskapet handlade om innehållet i public service-bolagens programverksamhet i vidare mening och fick mot den bakgrunden anses utgöra reklam för egen programverksamhet i enlighet med SVT:s sändningstillstånd.

I inledningen av den tyska långfilmen visades hur en man överföll en kvinna som cyklade och drog iväg henne i håret till en sanddyning. Han tog bland annat stryptag på kvinnan och slog henne flera gånger i ansiktet med knytnäven. Därefter våldtog han kvinnan. Den aktuella våldtäktsscenen varade i drygt sex minuter. Filmen, som inte föregicks av någon varning, avbröts drygt 40 minuter in i handlingen på grund av ett tekniskt fel.

Granskningsnämnden konstaterade att den våldtäktsscen som förekom i filmen var mycket obehaglig och brutal. Händelseförloppet var utdraget och skildrades på ett närgånget sätt. Nämnden ansåg att filmen innehöll våldsskildringar av sådant slag som föll under bestämmelsen i 5 kap. 2 § radio- och tv-lagen och filmen borde därför föregåtts av en varning. Sändningen stred därför enligt nämnden mot bestämmelsen om varning i radio- och tv-lagen och även mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft i SVT:s sändningstillstånd.