Inslagen handlade om ett möte som ägt rum mellan somaliska föreningen, Polisen och Nässjö kommun. Vid mötet kom det fram att många somalier varit utsatta för grova rasistiska kränkningar. Under en intervju med ett kommunalråd sades bland annat följande.

”(Kommunalrådet) – Den samlade bilden är att, helt klart att vi har rasism i det här och det sa jag sist också. Det finns rasism runtomkring i samhället och det ska vi alltså bekämpa. (Reportern) – Och 13 procent sverigedemokrater i Forserum, säger det något? (Kommunalrådet) – Det är 13 procent för mycket”.

Granskningsnämnden ansåg att reporterns fråga kunde uppfattas som värderande eftersom reportern gjorde en koppling mellan SD och rasism. Det kunde enligt nämndens mening diskuteras om det var förenligt med kravet på opartiskhet. Eftersom det handlade om en mycket kort kommentar, och att fokus i inslagen låg på det nyss hållna mötet snarare än på vem som kunde tänkas vara skyldig till kränkningarna, ansåg nämnden dock att reporterns uttalande inte innebar ett ställningstagande som stred mot kravet på opartiskhet. Vid bedömningen beaktade nämnden att reporterns uttalande hade formen av en fråga.

I programmet, en direktsänd prisutdelningsceremoni, placerades två annonsavbrott mitt i framförandet av olika musikverk.

Granskningsnämnden uttalade att avbrotten inte var placerade där det även utan avbrott för annonser skulle ha skett ett avbrott i programmet. I stället avbröt annonserna de pågående framförandena. Inplaceringen av annonsavbrotten stred därför mot bestämmelsen om när program får avbrytas av annonsering.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 25 000 kronor per felaktigt inplacerat annonsavbrott, totalt 50 000 kronor. Kammarrätten avslog TV4 AB:s överklagande av förvaltningsrättens dom. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd (prövningstillstånd (Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 8379-13).

Programledaren hänvisade till Facebook vid flera tillfällen i programmet. Hon spelade musik som lyssnarna önskade och pratade med personer som ringde in. Lyssnarna kunde önska musik genom att ringa in, mejla eller gå in på programmets Facebook-sida. På programmets webbplats kunde lyssnarna svara på dagens webbfråga. På Facebook kunde lyssnarna också föreslå låtar till en bild och kommentera vad de såg mest fram emot med Malmöfestivalen.

Granskningsnämnden konstaterade att programmet byggde på publikkontakt och att Facebook omnämndes som en av flera möjliga vägar att kommuniceramed redaktionen. De upprepade uppmaningarna att kommunicera med programmet genom Facebook-sidan medförde visserligen ett visst gynnande av Facebook, men enligt nämndens mening fick det anses motiverat av ett informations- och underhållningsintresse.

Inslaget handlade om en film som utlöst våldsamma protester i Libyen. Det påannonserades genom att nyhetspresentatören sa ”Kränkande film mot profeten Mohammed utlöste blodig attack mot amerikanska diplomater.”

Inslaget inleddes sedan med att nyhetspresentatören sa följande.

”USA:s ambassadör i Libyen var en av de fyra personer som dödades i den våldsamma attacken mot det amerikanska konsulatet i staden Bengazi. Attacken utlöstes av ilska över en film, som gjorts av en amerikan och som framställer profeten Mohammed på ett djupt nedsättande sätt”.

Därefter sa reportern bland annat följande.

”Orsaken till våldet är filmen ’Muslimernas oskuld’ som gjorts av en amerikan och som bland annat framställer profeten Mohammed som mindre vetande och jämställs till intellektet med en åsna. Ett klipp ur den fullkomligt oanständiga och illa producerade filmen har publicerats på internet och skapar upprörda känslor i muslimska kretsar”.

Granskningsnämnden ansåg att nyhetspresentatörens och reporterns beskrivning av den kontroversiella filmen kunde uppfattas som värderande på ett sätt som gick utöver att skildra den kritik som riktats mot filmen och de reaktioner den gett upphov till. Nämnden kunde dock inte finna att de uttalanden som nyhetspresentatören och reportern gjorde i det aktuella sammanhanget om den provokativa filmen medförde att inslaget stred mot kravet på opartisk.

I filmerna Sommarnattens leende och Försök inte med mig förekom skyltar som innehöll texten ”SVT1 Strax Rapport” under filmernas slutscener. Skyltarna visades i bildens övre vänstra hörn under sju sekunder vardera.

Granskningsnämnden fann, med viss tvekan, att placeringen av skyltarna i de aktuella scenerna inte innebar en sådan kränkning av programmens integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter att sändningarna stred mot bestämmelsen i 8 kap. 10 § radio- och tv-lagen. Tre ledamöter var skiljaktiga och ville fälla sändningarna.

I ett inslag kommenterades Sverigedemokraternas retorik och politik av en tidigare SVT-företrädare, NN. En anmälare ansåg att NN uttalade sig partiskt. Enligt granskningsnämndens mening framgick det tillräckligt tydligt att NN var en tillfälligt medverkande krönikör från tidningen Expressen. Det framgick genom en elektronisk namnskylt. Nämnden kunde inte finna att NN:s uttalanden stred mot kravet på opartiskhet.

Nyhetsinslaget handlade om att Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande (NTF) hade lanserat en ny applikation till mobiltelefoner som skulle få bilister att sänka hastigheten i trafiken. Det sades att applikationen skulle rädda liv och det angavs av reportern i inslaget vad applikationen hette och hur mycket den kostade att ladda ner. I inslaget var reportern ute och testade applikationen i trafiken och samtidigt berättade vd:n för NTF om den.

Granskningsnämnden ansåg att det visserligen uppkom ett gynnande av den aktuella produkten men att gynnandet vägdes upp av ett informationsintresse.

Myndigheten för radio och tv granskade på eget initiativ sändningarna i Canal+ First med utgångspunkt i bestämmelserna i radio- och tv-lagen och sändningstillståndet.

Med start kl. 12.45 visades långfilmen Gränsen som utspelade sig år 1942 under andra världskriget och handlade om ett par svenska soldater som lämnade sin postering i Värmland och begav sig mot det nazistockuperade Norges gräns. Soldaterna blev tillfångatagna av nazisterna.

Filmen innehöll flera våldsamma scener med bland annat skottlossning, tortyr och slagsmål. I en scen visades bland annat hur två soldater slogs med knivar och andra tillhyggen. En av soldaterna tog en avbruten stav och tryckte in den i halsen på sin motståndare. Motståndaren blödde kraftigt och soldaten släppte inte taget om staven förrän motståndaren låg livlös.

Granskningsnämnden konstaterade att filmen Gränsen innehöll flera scener med närgånget och mycket verklighetstroget våld. Med hänsyn till det våld som förekom i filmen borde den – vilket programföretaget även medgav – inte ha sänts före kl. 21.00. Sändningen av filmen stred därför enligt nämnden mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Den omständigheten att filmen föregicks av en rekommendation om att filmen inte var lämplig för personer under 15 år ändrade inte den bedömningen.

Nämnden ansåg vidare att det våld som förekom i filmen var av sådant slag att det föll under bestämmelsen i 5 kap. 2 § radio- och tv-lagen. Med hänsyn till sändningstiden var risken att barn skulle kunna se filmen stor och så betydande att sändningen enligt nämnden stod i strid med bestämmelsen. Vid denna bedömning beslutade nämnden att göra en anmälan till JK.

JK delade nämndens bedömning att Gränsen innehöll ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär och att den sänts under sådan tid och på sådant sätt att det hade funnits en betydande risk att barn kunnat se dem. JK ansåg dock inte att det fanns skäl att utfärda ett föreläggande.

Programmet var en sex timmar lång sändning mellan klockan 12.05 och 18.00 på temat sex. Programmet tog upp många olika frågor som till exempel hur man flörtar med någon och medicinska problem så som vestibulit och klamydia. Vidare fick lyssnarna svar på sina frågor om sex av en sexualrådgivare och det redogjordes även för den historiska synen på sex. Varje timme ringde en programledare upp ett par som testade olika sexscener från filmer.

Granskningsnämnden konstaterade att ämnet för programmet var sådant att det – med tanke på sändningstiden – kunde uppfattas som stötande av många lyssnare. Enligt nämnden kunde det diskuteras om SR iakttagit tillräcklig återhållsamhet i fråga om de sexuella framställningar som förekom i programmet. Mot bakgrund av att det tydligt framgick att programmet hade ett sexualupplysande syfte ansåg nämnden vid en samlad bedömning att programmet inte stred mot bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft i SR:s sändningstillstånd.

Inslaget handlade om att en utredning visat att de svenska hushållen skulle tjäna mycket pengar genom att flytta över sina sparpengar från storbankerna till nischbankerna. I inslaget intervjuades SBAB:s chefsekonom.

Granskningsnämnden ansåg att det uppkom ett gynnande av nischbanker såsom SBAB, men att det uppvägdes av ett tillräckligt informationsintresse.