Dokumentärfilmen handlade om en 16-årig flicka som hade skjutit ihjäl en man i hans hem. Filmen var en redogörelse om den unga flickans liv samt vad som hade inträffat under mordnatten. Det visades delar ur den rättspsykatriska undersökning flickan fick genomgå med intervjuer med läkaren samt intervjuer med hennes familjemedlemmar och delar ur hennes rättegång. I filmen visades under en kort sekvens bilder från brottsplatsen. Svartvita närbilder visades på mannen där han låg i sin säng med blod i ansiktet samt en blodpöl på golvet intill sängen.

Granskningsnämnden ansåg att dokumentärens ämne och särskilt de närbilder som visades på den mördade mannen var av sådan karaktär att den kunde verka skrämmande för barn. Lämpligheten i att sända en dokumentär av det slaget vid den aktuella tidpunkten kunde enligt nämnden diskuteras. Nämnden, som beaktade att bilderna på den mördade mannen visades under en kort tid, ansåg vid en sammantagen bedömning att dokumentärens innehåll eller utformning i övrigt inte var av sådan karaktär att sändningen stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Programmet innehöll en krönika av en barnläkare om antisemitism och om Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu. Krönikören sa bland annat följande.

”Om någon hade frågat mig för några decennier sedan om Malmö är en antisemitismens stad hade jag betraktat vederbörande som ett pucko. I dag är det annorlunda. Även om Ilmar Reepalu långt ifrån är den värsta antisemiten har hans attityd till frågan på ett avgörande sätt bidragit till denna hydras återkomst. [- - -] Malmös starke man, Ilmar Reepalu, har ställt till mer skada än mången annan. Per Engdahl blev efter världskriget bara en patetisk figur. Ilmar Reepalu slokar med sina öron varje gång han försagt sig och framhåller att han ingenting visste. Han visste ingenting om nazistemas bestialiteter fastän partikamraten Göran Persson genomfört den bästa upplysningskampanj som tänkas kan. Ilmar är barnfödd enbart tre mil från Estlands största koncentrationsläger där tiotusentals mördades. Har inte hans föräldrar berättat det eller hans kusiner? Reepalu vill att judar i Malmö ska ta avstånd från Israels politik. Aldrig skulle jag dock begära att kommunalrådet offentligen tog avstånd från esters och letters högtidlighållanden av sina kollaboratörsgärningar som sker årligen. Reepalus så många så kallade misstag vad gäller hans inställning till judar borde av hans parti rendera honom en timeout, i det här fallet möjligen kalla den för ett eller flera sabbatsår”.

Granskningsnämnden ansåg att barnläkaren riktade långtgående kritik mot Ilmar Reepalu. Även med beaktande av den vidsträckta yttrandefriheten, barnläkarens ställning som fristående krönikör och att det framgick att krönikan utgick från krönikörens personliga iakttagelser och erfarenheter, ansåg nämnden att hans uttalanden närmast fick karaktären av ett personangrepp. Ilmar Reepalu borde ha fått möjlighet att bemöta dessa uttalanden i eller i nära anslutning till sändningen. Det förhållandet att redaktionen först 19 dagar efter det aktuella inslaget kontaktade Malmö kommun kunde inte anses innebära att SR hade iakttagit skyldigheten att ge en kritiserad part utrymme att bemöta kritiken. Inslaget stred mot kravet på opartiskhet.

I satirprogrammet Tankesmedjan sändes ett inslag som handlade om en debattartikel i Dagens Nyheter av riksdagsledamoten NN om att ålderstesta ensamkommande flyktingbarn. Efter en diskussion om metoder för ålderstester och vilka problem som kunde finnas med sådana sa en av programledarna bland annat ”Det kan vi vara överens om. Testa inte ålder.” Inslaget avslutades med att programledaren sa följande.

”Framför allt tycker jag att innan vi över huvud taget börjar med ålderstester så finns det ett mer akut test man borde göra. Nämligen att testa psyket på människor som ska skriva debattartiklar på DN. Är NN verkligen frisk nog att få påverka opinionen, och borde vi döma honom som tillräknelig eller avfärda honom som en ensam galning?”

Granskningsnämnden konstaterade inledningsvis att Tankesmedjans satiriska karaktär framgick tydligt i programmet. I det aktuella inslaget sa programledaren bland annat att hon inte tyckte att det var bra med ålderstester. Även om inslagets satiriska karaktär framgick kunde det diskuteras om det ankommer på en företrädare för programföretaget att så tydligt ge uttryck för vad nämnden närmast uppfattade som hennes personliga åsikt. Mot bakgrund av att programledarens uttalande följde en diskussion om svårigheterna med säkra metoder för ålderstestande ansåg nämnden att uttalandet inte medförde att inslaget stred mot kravet på opartiskhet.

Programledarens avslutande kommentarer om NN:s sinnestillstånd var enligt nämndens mening mycket långtgående och kom att framstå som ett personangrepp. Inslaget brast därför i detta avseende i förhållande till kravet på opartiskhet. Mot bakgrund av att det gäller vida ramar för vad som får sägas i ett satirinslag samt att utgångspunkten för inslaget var ett debattinlägg av NN ansåg nämnden att bristen inte var så allvarlig att den medförde att inslaget stred mot kravet på opartiskhet.

Två ledamöter var skiljaktiga. Den ena ledamoten ansåg att programledarens kommentar om NN:s sinnestillstånd stred mot kravet på opartiskhet. Den andra ledamoten ansåg att programledarens kommentar om NN var långtgående och kunde framstå som ett personangrepp men ansåg att programledarens uttalande inte passerade gränsen för vad som kunde accepteras i ett satirinslag med hänsyn till opartiskhetskravet.

Dokumentärfilmen At night I fly handlade om livstidsdömda fångar på ett fängelse i USA. Filmen innehöll ett inslag med bilder från en övervakningskamera på fångar som i ett upplopp misshandlade varandra på fängelsegården. En man blev svårt misshandlad och låg livlös på marken i en pöl av blod.

Granskningsnämnden konstaterade att den aktuella dokumentärfilmen sändes vid en tidpunkt då varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar. Den aktuella sekvensen från övervakningskameran innehöll enligt nämndens mening inte våld av sådant slag som föll under bestämmelsen i 5 kap. 2 § radio- och tv-lagen. De våldsskildringar som förekom var emellertid av sådan karaktär att de kunde verka skrämmande för barn. Sändningen av dokumentären vid den aktuella tidpunkten stred därför mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Programmet var en fransk animerad kortfilm som handlade om en soldat som flydde in i en fantasivärld när han befann sig i en skyttegrav under första världskriget. Filmen var till största delen animerad förutom två korta sekvenser, en i början och en i slutet av filmen. Filmen var uppdelad i två delar, en ljus lättsam del och en mer allvarsam del.

Enligt granskningsnämndens mening innehöll kortfilmen sekvenser som var av allvarsam och mörk karaktär. Även om filmen var animerad och symboliken i filmen eventuellt inte kunde uppfattas av barn ansåg nämnden att filmen kunde verka skrämmande, särskilt för yngre barn. Lämpligheten i att sända en kortfilm med detta innehåll vid den aktuella tidpunkten kunde enligt nämndens mening diskuteras. Vid en sammantagen bedömning ansåg dock nämnden att sändningen inte stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft i SVT:s sändningstillstånd.

I samband med att filmen Slumdog Millionaire sändes förekom följande spons¬ringsmeddelanden.

”Kjell.com – kunskap & tekniktillbehör på nätet”. På en bildskärm visades logotypen Kjell & Company samt texten ”Kjell.com – kunskap & tekniktillbehör på nätet”. Runt logtypen visades bilder på sju sorters produkter, bland annat en joystick, stereohörlurar, tangentbord, Ipadfodral och Iphoneskal.

”118 100 nummerupplysning via telefon, internet och via sms”. En elektronisk skylt med logotypen 118 100 visades i rutan på en smartphone som två händer höll i.

”Bertil.com bingo och casino på nätet”. På en laptops bildskärm visades Bertils logotyp samt texten ”Bertil – Bingo och spel på Internet”.

Granskningsnämnden ansåg att sponsringsmeddelandena innehöll sådana hänvisningar till sponsorns produkter och tjänster som var förenliga med bestämmelsen i 7 kap. 7 § radio- och tv-lagen. Nämnden ansåg även att webbadresserna i sponsringsmeddelandena fick betraktas som neutrala upplysningar om sponsorn som kunde godtas.

Programmet som bestod av en lottodragning var en annons. Under de första 26 sekunderna av programmet syntes texten ”Annons: Klippet startar om 26 sekunder” i bildens övre hörn. Det fanns ingen signatur i ljud som talade om att det var en annons. Granskningsnämnden konstaterade att det inte förekom någon signatur i ljud och bild före och efter annonseringen. Tillhandahållandet av annonsen stred därför mot bestämmelsen om annonssignatur.

>> Beslutet refereras även i avsnitt 3.1. Konsumentupplysning.

Programmet Spela! Avsnitt 8, säsong 1 utspelade sig i en studio där en program¬ledare och två medverkande från aftonbladet.se utsåg de bästa dataspelen år 2011 och diskuterade vad som kommer vara hetast år 2012. Klipp från olika dataspel visades. Enligt granskningsnämnden uppkom ett visst gynnande av de spel som omnämndes i programmet, i synnerhet genom exponeringen av klipp från spelen. Med hänsyn till informations- och underhållningsintresset måste det dock vara möjligt att uppmärksamma och recensera nya spel. Nämnden beaktade program¬mets konsumentupplysande syfte och ansåg att det inte stred mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

I programmet Apple släpper Ipad 3 beskrevs att en ny surfplatta skulle släppas och det angavs bland annat när den skulle börja säljas i Sverige. Gransknings¬nämnden fann att det gynnande som uppstod av surfplattan kunde accepteras mot bakgrund av ett omfattande informationsintresse.

>> Beslutet refereras även i avsnitt 1.3. Utformning av annonssignatur.

Gulddrakegalan 2012

Galan arrangerades av Dagens Nyheter. I programmet visades hur representanter från Dagens Nyheter delade ut priser till krogar och barer i Stockholm. Gransk¬ningsnämnden fann att det gynnande som uppkom av restaurangerna och barerna uppvägdes av ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse.

Här testar DN.se nya Lill-Skansen

Programmet handlade om en vuxen person och två barn som besökte det nyöppnade Lill-Skansen. Nämnden konstaterade att det i inslaget uppkom ett gynnande av Lill-Skansen då det bland annat uppgavs när det skulle öppnas för allmänheten och att det byggts om för att kunna hålla öppet året runt. Vid en sammantagen bedömning fann nämnden emellertid att gynnandet fick accepteras mot bakgrund av informations- och underhållningsintresset.

Programmet inleddes med en scen där en man och en kvinna hade samlag. Båda var nakna och samlaget visades i helbild. Senare i programmet förekom en scen där huvudpersonen sköt en annan man i benet. Han försökte stoppa blodflödet genom att hälla en drinkmix över såret. Den inledande scenen innehöll en sådan avancerad sexuell framställning som med hänsyn till sändningstidpunkten innebar att sändningen stred mot bestämmelsen om mediets särskilda genomslagskraft. Våldsscenen var av sådan karaktär att den kunde verka skrämmande för barn och stred därför också mot bestämmelsen.