Programmet bestod i huvudsak av inslag som tidigare sänts i programserien med Sven Wollter som programledare under år 2011. I dessa inslag samtalade han med olika personer i vitt skilda ämnen. Programmet avslutades med en personlig betraktelse av Sven Wollter med reflektioner om bland annat samhällsekonomi, klimat- och miljöfrågan samt ombyggnaden av Slussen. Han sa bland annat följande.

”Låt mig så få lov att slå ett slag för Slussen, som med ytterst knapp majoritet marodörer i Stockholms stadshus vill skända och förvandla till en omänsklig kommersiell tummelplats. Kära lyssnare ute i landet, detta är en riksfråga som är alldeles för viktig för att låta stockholmare ensamma bestämma över. Ta reda på vad det handlar om och låt era röster höras. Än är inte slaget förlorat, beslutet kommer att överklagas”.

Granskningsnämnden konstaterade inledningsvis att Sven Wollter i egenskap av programledare för programmet Wollter och Röör måste anses vara en sådan företrädare för programföretaget för vilken kravet på opartiskhet gäller fullt ut. Trots att inslaget hade en personligt kåserande karaktär som stod klar för lyssnarna ansåg nämnden att programledarens uttalande om Slussen var så långtgående och värderande att det innebar ett ställningstagande i en kontroversiell fråga. Inslaget stred därför mot kravet på opartiskhet.

Sändningarna bestod av dramadokumentärer i tre avsnitt som berättade om den historiska bakgrunden till skräckhistorierna om varulvar, Frankenstein och Dracula. Intervjuer gjordes med historiker som berättade om myterna bakom berättelserna samtidigt som redogörelserna dramatiserades för tittarna. Filmerna var mörka och stämningsfulla och innehöll blodiga scener med bland annat slagsmål och pålspetsning.

Granskningsnämnden konstaterade att de aktuella filmerna sändes vid en tidpunkt då varsamhet skulle ha iakttagits i fråga om våldsskildringar. Även om det enligt nämndens mening inte innehöll våld av sådant slag som skulle falla under bestämmelsen i 5 kap. 2 § radio- och tv-lagen, så ansåg nämnden att sändningarna innehöll flera scener som var av sådan karaktär att de kunde verka skrämmande för barn. Sändningarna stred därför enligt nämnden mot bestämmelsen om televisionens särkskilda genomslagskraft i sändningstillståndet.

I inslaget intervjuades en känd golfspelare som var på Sverigebesök. Intervjun genomfördes i samband med golfspelarens arbete som golftränare. Golfspelaren hade på sig en tröja och en keps med logotyper som var synliga i bild i totalt cirka 2 minuter och 30 sekunder.

Enligt granskningsnämndens bedömning var logotyperna på golfspelarens tröja och keps mycket framträdande. Sammanlagt exponerades ett eller flera av varu¬märkena under hela den tid hon syntes i intervjusituationen. Nämnden kunde inte finna att den omfattande exponeringen var redaktionellt motiverad utifrån ett informations- eller underhållningsintresse. Varumärkena framhävdes därmed på ett otillbörligt sätt. Vad SVT hade anfört om att intervjun genomfördes i en miljö där SVT inte rådde över omständigheterna på samma sätt som i en studiointervju, medförde inte någon annan bedömning.

Programmet handlade om saker man kunde göra för att bli en bättre människa. Bland annat hörde lyssnare av sig via telefon eller mejl med tips i ämnet. Programmet leddes av en programledare och en bisittare. I ett inslag läste bisittaren upp ett mejl från en lyssnare där en bank omnämndes i positiva ordalag. Bisittaren uttalade sig också positivt om den aktuella banken i samband med att hon läste upp mejlet.

Granskningsnämnden ansåg att det uppkom ett visst gynnande av den aktuella banken i programmet, och då särskilt när bisittaren uttalade sig positivt om företaget i samband med att hon läste upp mejlet från lyssnaren. Nämnden ansåg att det aktuella gynnandet i den delen som avsåg innehållet i lyssnarmejlet uppvägdes av ett tillräckligt informationsintresse. Motsvarande informationsin¬tresse fanns emellertid inte för bisittarens positiva uttalande. Med tanke på den korta tid som omnämnandet av det aktuella företaget pågick ansåg nämnden dock med viss tvekan att inslaget inte stred mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Programmet ingick i en serie som handlade om tips för till exempel heminredning, vardag och skapande. I programmet medverkade en person som bloggade under namnet Underbara Clara, i vars hem programmet var inspelat. En anmälare ansåg att programmen under benämningen Husmorsskolan hemma hos Underbara Clara utgjorde reklam för varumärket Underbara Clara, och då särskilt med tanke på programseriens namn.

Granskningsnämnden ansåg att det uppkom ett gynnande av varumärket Underbara Clara genom programmet men att detta vägdes upp av ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse.

I årets sista program av Borås – Mitt i smeten med Mikael Olmås gick programledaren och hans bisittare igenom årets viktigaste händelser och hur de hade avtecknats i programmet. De sände då ett inslag som handlade om att kungen abdikerade. Inslaget lät till sin utformning som ett autentiskt nyhetsinslag och det var inte omedelbart uppenbart för lyssnarna att det var ett påhittat inslag. Granskningsnämnden konstaterade att det aktuella inslaget till sin utformning kunde ge det felaktiga intrycket av att det var fråga om ett autentiskt nyhetsinslag. Nämnden ansåg dock att det på ett tillräckligt tydligt sätt framkom att inslaget förekom i ett humoristiskt sammanhang och att inslaget därför inte stred mot kravet på saklighet eller bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft.

>> Jämför nämndens fällande bedömning i SB 428/04 (s. 163).

Programmet, som ingick i en serie om dövkultur och identitet, handlade till stor del om handikappersättning för döva.

Granskningsnämnden ansåg att det förhållandet att en person som intervjuades i programmet och gav uttryck för sin uppfattning om handikappersättning hade haft projektanställning som reporter på SVT inte i sig innebar att programmet stred mot kravet på opartiskhet. Personen kunde enligt nämndens uppfattning inte uppfattas som en företrädare för SVT i det aktuella inslaget.

Nämnden konstaterade att programmet ifrågasatte systemet med handikappersättning till döva utan att det gavs någon relevant information om bakgrunden till systemet. Nämnden ansåg också att programmet förmedlade en negativ bild av döva som får handikappersättning. Programmet brast därför i förhållande till kravet på opartiskhet. Mot bakgrund av granskningsskyldigheten ansåg nämnden att bristen inte var så allvarlig att den medförde att programmet stred mot kravet på opartiskhet.

Dokumentären Gazas tårar handlade i huvudsak om tre barns upplevelser under den israeliska offensiven mot Gaza åren 2008–2009. Dokumentärfilmen föregicks av en kommentar från filmens regissör som bland annat sa att syftet med filmen var att visa hur civila drabbades av krig. Hon sa att det inte var någon politisk film utan att hon var helt inriktad på krigets offer. Den aktuella filmen var enligt henne en antikrigsfilm.

Anmälarnas kritik var omfattande och de ansåg bland annat att dokumentärfilmen var att likna vid en propagandafilm som klart tog ställning mot staten Israel.

Granskningsnämnden ansåg att det tydligt framgick av regissörens kommentar som föregick filmen att dokumentären inte syftade till att skildra Israel-Palestinakonflikten utan hur krig drabbar civila. Fokus låg på krigets offer, särskilt kvinnor och barn, och av filmens inledning framgick även att dokumentären utgick från tre barns personliga berättelser och upplevelser av den israeliska offensiven mot Gaza. Nämnden, som konstaterade att programmet var klart ensidigt, ansåg inte att sändningen av den tydligt presenterade dokumentären stred mot kraven på opartiskhet och saklighet.

I programmet förekom ett inslag där programledaren och en kriminolog pratade om kriminalromaner. Samtalet utspelade sig vid ett bord i en studio. På väggarna bakom bordet satt tre filmaffischer som under delar av inslaget var synliga i bild. Granskningsnämnden konstaterade att affischerna förekom i bild vid ett flertal tillfällen och att särskilt en filmaffisch exponerades bakom den medverkande experten, men att texten med den filmens namn inte någon gång syntes i sin helhet. Nämnden ansåg att filmaffischerna inte framhävdes på ett otillbörligt sätt.

Programmet uppmärksammade personer som hade utsetts till svenska hjältar. Personerna fick priser och olika bildsekvenser visades som handlade om sådant som personerna hade gjort eller situationer som personerna hade varit inblandade i eller råkat ut för. Programmet innehöll ett inslag med en rekonstruktion av ett fall där en man misshandlade en kvinna på en äng. Ett annat inslag visade en rekonstruktion av ett slagsmål mellan tre män i en spårvagn varvat med autentiska bilder av händelsen från en övervakningskamera.

Mot bakgrund av att dessa scener innehöll kraftigt våld, och med beaktande av programmets karaktär av familjeunderhållning, stred sändningen mot bestämmelsen om hänsyn till mediets genomslagskraft.