Programmet Lust, svett och tårar föregicks av texten ”Programmet innehåller produktplacering”. Granskningsnämnden fann inte anledning att ifrågasätta vad programföretaget uppgett om att uppgörelsen om produktplacering ingåtts mellan tillståndshavaren för programtjänsten 24UNT och ett sportföretag. Eftersom information om att det förekom produktplacering inte hade lämnats i slutet av programmet och det inte heller hade lämnats någon information om vilken vara som placerats i programmet stred sändningen mot reglerna om produktplacering.

> I beslut 11/02749 prövades sändningen av samma program i programtjänsten 24Norrbotten. I början av programmet visades texten ”Programmet innehåller produktplacering”. Av ärendet framgick att tillståndshavaren för 24Norrbotten inte hade fått betalt eller liknande ersättning för produktplaceringen. Granskningsnämnden konstaterade därför att någon produktplacering i lagens mening inte hade ägt rum i den aktuella sändningen.

Inslaget handlade om reaktionerna på SVT:s beslut att sända den kontroversiella dokumentären Staden som offrades. Av påannonseringen till inslaget framgick att dokumentären hade upprört många och att reportern A hade fått i uppdrag att göra ett inslag med kritiker och ansvariga.

Nämnden ansåg att reportern genom sitt förhållningssätt under en intervju med den ansvarige vid Dokument utifrån-redaktionen framstod som en företrädare för den kritik som han skulle rapportera om snarare än en opartisk företrädare för SR. Det förhållandet att reportern upprepade namnet på den Facebook-grupp som hade bildats i protest mot beslutet att sända filmen och att han redogjorde för dag och plats för en inplanerad demonstration mot SVT kunde dessutom enligt nämndens mening, i det aktuella sammanhanget, uppfattas som en uppmaning till lyssnarna att delta i protesterna. Mot den bakgrunden ansåg nämnden att reportern tog klar ställning på ett sätt som inte är förenligt med opartiskhetskravet. Inslaget stred därför mot kravet på opartiskhet.

Tre ledamöter var skiljaktiga och ansåg att inslaget borde kritiseras men frias.

Fyra annonsavbrott understeg en minut sedan sändningstiden för annonssignaturen räknats bort.

>> Beslutet refereras i avsnitt 4. Produktplacering.

Den amerikanska filmen Final Combination handlade om en polis och en reporter som jagade en seriemördare. Filmen innehöll flera scener med slagsmål där bland annat sparkar och slag utdelades och i en scen fick en person en spruta instucken i strupen. En annan scen innehöll bilder på två mördade kvinnor.

Sändningarna innehöll även en trailer för en kommande film med bilder på en kraftigt brännskadad person som hamnade i vad som såg ut att vara helvetet. En monsterliknande figur, troligen djävulen, förekom tillsammans med andra övernaturliga inslag.

Sändningarna innehöll vidare korta program om inspelningen och skapandet av filmen Priest. I programmen intervjuades skådespelare, regissören och personer som hade hand om specialeffekterna i filmen. I flera korta klipp förekom våld med vapen mot bland annat vampyrer.

Granskningsnämnden konstaterade att filmen Final Combination sändes vid en tidpunkt då varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar. Enligt nämndens mening innehöll filmen flera scener som var av sådan karaktär att de kunde verka skrämmande för barn. Mot denna bakgrund borde filmen inte ha sänts före kl. 21.00. Sändningen av den aktuella filmen stred därmed mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Trailern hade ett innehåll som enligt nämnden kunde verka skrämmande, åtminstone för yngre barn. Med beaktande av det uppenbart fiktiva innehållet ansåg nämnden dock att trailerns utformning inte stred mot bestämmelsen.

Programmet om skapandet av filmen Priest innehöll flera korta klipp där det före kom våld med vapen mot bland annat vampyrer som säkerligen kunde verka skrämmande för yngre barn. Sekvenserna, som var korta, ingick dock i ett sammanhang där det bland annat redogjordes för skapandet av de aktuella scenerna. Nämnden kunde inte finna att sändningarna av programmet stred mot bestämmelsen.

Följande sponsringsmeddelanden visades under sändningarna i TV4 den aktuella dagen.

”ERA, bostadsmäklaren med nöjda kunder enligt svenskt kvalitetsindex”. En skylt med ERA:s logotyp och en guldmedalj med texten ”Nöjdast kunder 2010 första plats” visades.

Granskningsnämnden ansåg att upplysningen om ERA:s resultat i en undersökning från Svenskt Kvalitetsindex var ett sådant tillägg som framhävde fördelarna med sponsorns tjänster. Även den avbildning av en medalj som visades ovanpå företagets logotyp borde enligt nämndens mening ses som ett sådant framhävande tillägg. Sponsringsmeddelandet fick därigenom en säljfrämjande utformning som står i strid med bestämmelsen om utformning av sponsringsmeddelanden.

”XL Byggen riktig bygghandel”. En bakgrund bestående av en stor mängd ord över vilka företagets logotyp syntes visades i bild. Orden kaffepaus, renovera, stuprör, växthus, lusthus, brygga, hundkoja, staket, bollplank, bänkar, fernissa framträdde särskilt tydligt.

Nämnden ansåg att ordet ”riktig” i sponsringsmeddelandet för XL-Bygg gav meddelandet en sloganliknande karaktär och att den bakgrund som visades under sponsorns logotyp med ord som associerade till sponsorns sortiment inte bidrog till syftet att identifiera programmet som sponsrat utan fokuserade på att framhäva fördelarna med sponsorns produkter. De utgjorde därför sådana framhävande och säljfrämjande inslag som står i strid med bestämmelsen om utformning av sponsringsmeddelanden.

”SverigePumpen – Luftvärmepumpar installerade med helgaranti”. En skylt med företagets logotyp och webbadress samt texten ”Luft¬värmepumpar installerade med helgaranti” visades.

Tillägget ”installerade med helgaranti” i sponsringsmeddelandet för SverigePumpen var enligt nämnden av sloganliknande karaktär och medförde ett framhävande av sponsorns tjänster som gick utöver vad som kan accepteras mot bakgrund av bestämmelsen om utformning av sponsringsmeddelanden. Webbadressen i sponsringsmeddelandet för SverigePumpen betraktades som en neutral upplys¬ning om sponsorn som kunde godtas enligt nämndens praxis.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om totalt 75 000 kronor för de felaktigt utformade sponsringsmeddelandena. Kammarrätten avslog TV4 AB:s överklagande av för¬valtningsrättens dom. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade inte prövnings¬tillstånd (Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 4720-13).

Programmet var en norsk dokumentärfilm om Srebrenica och kriget i före detta Jugoslavien. Enligt eftertexterna var den producerad med stöd från bland annat Norska filminstitutet och SVT. Filmen påannonserades på följande sätt.

”Den blodigaste massakern sedan andra världskriget. Händelserna i Srebrenica berättas med hjälp av nya källor och bilder i kvällens Dokument utifrån”.

Det kom in 46 anmälningar mot programmet, bland annat från föreningarna Bosniska akademiker i Sverige, SDBiH Diasporapartiet och Bosnien och Hercegovinas Kvinnoriksförbund.

Granskningsnämnden uttalade bland annat följande.

Det är väl förenligt med skyldigheterna i sändningstillståndet att lyfta fram nya perspektiv på historiska händelser. Det förhållandet att programmet om Srebrenica till stor del gav utrymme för en alternativ tolkning av vad som föregick folkmordet innebär således inte i sig att det stred mot kraven på opartiskhet och saklighet. Det ankommer inte på granskningsnämnden för radio och tv att beträffande en skildring av det nu aktuella slaget avgöra korrektheten i olika historiska faktabeskrivningar i form av sakuppgifter, bildval och vittnesmål. Saklighetsinvändningar av den karaktären får därför i första hand bedömas inom ramen för dokumentärens förenlighet med kravet på opartiskhet.

I programmets inledning angavs kort att händelserna i Srebrenica berättades med hjälp av nya källor och bilder samt att ”nu berättar de överlevande en uppseendeväckande historia som ger en delvis ny bild av folkmordet”. Denna information gav visserligen publiken en indikation om att dokumentärens historiebeskrivning inte var i alla delar överensstämmande med den beskrivning som publiken tidigare mött i SVT:s sändningar. Det framgick emellertid inte närmare i vilka delar dokumentärens historiebeskrivning var ny. Presentationen indikerade därtill att det var fråga om tillrättalägganden av tidigare vedertagna uppgifter. Det förekom inte heller någon debatt eller något ifrågasättande eller problematiserande – i eller i anslutning till dokumentären – kring hur sakuppgifter förhöll sig till den vedertagna historieskrivningen. Genom detta kom uppgifterna och slutsatserna att framstå som odiskutabla. Att på detta oreserverade sätt sända en dokumentär med ett innehåll av så kontroversiell art strider mot kravet på opartiskhet i sändningstillståndet. Brister i sakligheten får tillskrivas den påtalade partiskheten.

I fråga om anmälarnas invändning om att programmet förnekade folkmord anförde nämnden att filmerna i sin helhet inte kunde anses framföra budskapet att massakrerna i Srebrenica inte var ett folkmord.

Två ledamöter ansåg att bedömningen av frågan om folkmordsförnekelse borde ha haft en annan lydelse med slutsatsen att begreppet folkmord visserligen användes men förlorade sin innebörd. Tre andra ledamöter ansåg att sändningen av filmen skulle kritiseras men frias.

Under ett samtal mellan kommentatorerna om 100-meterslöparen Usain Bolt sa kommentatorn följande.

Och vi har ju inför 100-meters tävlingarna under säsongen sagt att det kan bli tuffare än väntat för Usain Bolt att springa hem det där guldet. Men sen har det ju varit som de tio små negerpojkarna, de har försvunnit en efter en, de främsta utmanarna och bara för några dagar sedan så lämnade också Asafa Powell dessvärre återbud och det var ju synd. För det hade ju blivit en av de stora duellerna vi såg fram emot på detta världsmästerskap.

Granskningsnämnden uttryckte förståelse för att kommentatorns uttalande kunde uppfattas som smaklöst och stötande av många tittare. Enligt nämndens mening fanns det ingen anledning att anta annat än att kommentatorn refererade till den kända ramsan enbart i syfte att förmedla budskapet att flera av Usain Bolts motståndare hade fallit ifrån. Nämnden ansåg inte att kommentatorns uttalande – sett i sitt sammanhang – var av sådan karaktär att det medförde att inslaget stred mot bestämmelsen.

Programmet handlade om personer med somalisk bakgrund som konverterat från islam till kristendomen. I programmets inledande del intervjuades dels en person som konverterat, dels personen A, som uttryckte sitt stöd för religionsfrihet. I programmets andra del diskuterades frågan om konvertiter med bland annat en imam och A. I denna del uttryckte imamen att påföljden enligt islam för en konvertit ska vara dödsstraff. A, som tidigare i programmet hade uttryckt motsatt åsikt, höll med imamen. Programledaren ifrågasatte imamens och A:s ståndpunkt. Programmet anmäldes av 17 personer som ansåg att det förekom uppmaningar att döda kristna.

Granskningsnämnden konstaterade att det inte förekom några direkta uppmaningar till brott i intervjun samt att programledaren vid ett flertal tillfällen ifrågasatte imamens och A:s åsikter i frågan. Vidare beaktade nämnden att programmet i denna del var direktsänt och att SR inte rimligen, mot bakgrund av vad programföretaget uppgett i sitt yttrande om förutsättningarna för intervjun, kunde ha förutsett den vändning samtalet tog. Sammanfattningsvis ansåg nämnden att programmet inte stred mot bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft.

Även om det aktuella klippet från filmen The Bourne Identity var kort och sändes i ett skämtsamt och kommenterande sammanhang var våldet som skildrades av var kort och sändes i ett skämtsamt och kommenterande sammanhang var våldet som skildrades av sådan karaktär att sändningen, med beaktande av sändningstiden, stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Enligt nämndens mening förekom det i programmet Best! Movies! Ever! Best Fights klipp som var utpräglat fiktiva och humoristiska till sin karaktär men även klipp som innehöll kraftigt våld av mer skrämmande karaktär som exempelvis klippen från Kill Bill, Tjuren från Bronx och Evil Dead II. Mot bakgrund av att programmet sändes vid en tid då barn kunde antas ta del av det, ansåg nämnden att innehållet i programmet i dessa delar var av sådan karaktär att sändningen av programmet vid den aktuella tidpunkten stred mot bestämmelsen.

Novellfilmen handlade om Eddie som levde under fattiga förhållanden och som bland annat tog hjälp av sin son i 11-års åldern för att stjäla mat. Filmen skildrade Eddie och hans sons vardagsliv med bland annat stölder, bråk och alkoholproblem. Filmen innehöll bland annat scener där Eddies son högg en säkerhetsvakt ett flertal gånger i ögat och där en man misshandlades med en flaska.

Granskningsnämnden ansåg att de våldskildringar som förekom i den aktuella filmen var av sådant slag att de föll under bestämmelsen i 5 kap. 2 § radio- och tv-lagen och att filmen därför borde ha föregåtts av en varning. Då så inte skedde stred sändningen enligt nämnden mot bestämmelsen om varning i radio- och tv-lagen och även mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft i SVT:s sändningstillstånd.