Sändningen av den amerikanska långfilmen The Cell fälldes av granskningsnämnden för utebliven varning. Eftersom TV4 AB tidigare fällts för utebliven varning vid sändningen av filmen The Cell beslutade nämnden att förelägga TV4 AB vid vite om 100 000 kronor att följa bestämmelsen om varning i 5 kap. 2 § radio- och tv-lagen vid sändning av filmen The Cell. Beslutet refereras utförligare i avsnitt 9.1.3 Sändningar fällda för utebliven varning. Nämnden fann att sändningen även stred mot bestämmelsen om mediets särskilda genomslagskraft.

Den amerikanska långfilmen The Cell handlade om en seriemördare som fångade kvinnor och placerade dem i en glascell. Cellen fylldes därefter med vatten med hjälp av ett tidur och kvinnorna dränktes. Granskningsnämnden för radio och tv fällde i mars 2004 en sändning av den amerikanska långfilmen The Cell i TV4 med starttid kl. 21.00 (se SB 219/04). Nämnden ansåg att det våld som förekom i filmen var sådant att det föll under dåvarande bestämmelsen i 6 kap. 2 § radio och tv-lagen och att filmen därför borde ha föregåtts av en varning. Beskrivningen av filmen som gjordes i påannonsen var enligt nämnden inte utformad så att den på ett godtagbart sätt kunde anses ha uppfyllt varningsskyldigheten. Avsaknaden av godtagbar varning innebar också att sändningen stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft i TV4:s sändningstillstånd.

Myndigheten för radio och tv granskade på egen initiativ den aktuella sändningen, som påannonserades på följande sätt: ”Nu ska vi se Jennifer Lopez i The Cell”. Drygt en halv minut in i filmen visades en skylt i det övre vänstra hörnet med texten ”Från 15 år”.

Nämnden gjorde samma bedömning av den nu aktuella sändningen av filmen i TV11 som i beslutet SB 219/04. Då TV4 AB tidigare hade fällts för utebliven varning vid sändningen av filmen The Cell beslutade nämnden att förelägga TV4 AB vid vite om 100 000 kronor att följa bestämmelsen om varning i 5 kap. 2 § radio- och tv-lagen vid sändning av filmen The Cell.

Programserien Filmklubben hade en särskild vinjett som följdes av en presentation och sedan visning av filmen Miraklet i Lourdes. Filmkritikern som presenterade filmen varnade bland annat katolska tittare för att han under presentationen skulle låta lite blasfemisk och antikyrklig. Han sa bland annat att katolska kyrkan aldrig haft problem med att ta betalt för sina själsliga tjänster, förlåtelsen och beskrev Lourdes som katolska kyrkans Disneyland. Han sa vidare att filmens regissör faktiskt inte var ute efter att dra ner brallorna på påven och hans anhang.

Granskningsnämnden konstaterade inledningsvis att filmkritikern sedan flera år var återkommande medverkande i SVT och fick anses vara en företrädare för programföretaget. Enligt nämndens mening hade presentationen en raljerande ton som säkert kunde uppfattas som smaklös och stötande av vissa tittare. Även om inslagets satiriska karaktär enligt nämndens mening framgick kunde det diskuteras om det ankom på en företrädare för programföretaget att så tydligt ge uttryck för vad nämnden närmast uppfattade som hans personliga åsikter. Mot bakgrund av att hans uttalanden inte kunde anses ha riktats mot enskilda katoliker utan mot katolska kyrkan som institution, ansåg nämnden att hans uttalanden inte medförde att inslaget stred mot kraven på opartiskhet och saklighet.

I ett avsnitt av den brittiska dramaserien The Hour förekom två skyltar vid två olika tillfällen. Cirka fem minuter in i programmet visades en skylt i bildens övre vänstra hörn. Skylten innehöll en bild på en person och texten ”Maestro SVT1 måndag 20.00”. Skylten visades under sju sekunder. I samband med eftertex¬terna, cirka 59 minuter in i programmet, visades en skylt i bildens övre vänstra hörn. Skylten innehöll texten ”Strax Undercover boss”. Skylten visades under sju sekunder.

Granskningsnämnden ansåg att skyltarnas utformning, placering och den tid som de exponerades i bild inte var av sådan karaktär att de innebar någon kränkning av programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättig-heter. Placeringen var därför förenlig med bestämmelsen i 8 kap. 10 § radio- och tv-lagen.

I det återkommande inslaget Din tur i kön under sommaren 2011 ringde programledaren slumpvis upp en bensinstation tillhörande en specifik kedja och bjöd på de inköp som den som stod först i kön hade gjort. För att kunna delta i utlottningen krävdes att man gjorde inköp på någon av de bensinstationer som tillhörde den aktuella kedjan. Granskningsnämnden ansåg att de granskade inslagen kunde uppfattas som en uppmuntran till lyssnarna att göra sina inköp på dessa bensinstationer och att gynnandet av den aktuella kedjan var otillbörligt. Sändningarna fälldes även för att ha gynnat sponsorer av ett evenemang.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökningar om att tillstånds¬havarna skulle påföras en särskild avgift om 100 000 kronor vardera för överträ¬delserna av bestämmelsen om otillbörligt gynnande (förvaltningsrättens mål nr 13640, 13642, 13643, 13645 och 13646-12).

Programmet handlade om terrordåden i Norge som hade ägt rum tre dagar tidigare. Programmet avrundades med att de två programledarna sa följande.

”(Pgl. A) – Och vi kan väl sluta med de orden som den här unga flickan sa, som också Stoltenberg citerade på minnesgudstjänsten, ’Om en man kan visa så mycket hat tänk vad mycket kärlek vi kan visa tillsammans då’. (Pgl. B) – Vad synd att hon inte sa rösta inte på SD”.

SR anförde bland annat det som hände i Norge var en historisk händelse och det naturligtvis var så att även professionella programledare i sådant läge blev berörda av situationen och ansåg att granskningsnämnden måste ta hänsyn till det sammanhang i vilket uttalandet fördes fram.

Nämnden uttryckte förståelse för att en programledare blir berörd och att det är en utmaning att hålla en professionell nivå i en ovanlig och påfrestande situation som den SR beskrivit. Nämnden ansåg dock att programledare B:s värderande uttalande innebar ett ställningstagande som inte är förenligt med rollen som företrädare för SR. Inslaget stred därför mot kravet på opartiskhet.

Rapport dominerades den aktuella dagen av de händelser som hade inträffat i Norge samma dag – bombattentat mot regeringskvarteren i Oslo och skottlossning på ett ungdomsläger. Rapports utrikeskommentator medverkade och blev ombedd av nyhetspresentatören att förklara vad det var som hänt och vilka som kunde tänkas ligga bakom attentatet i Oslo. Han svarade att det inte var någon som visste och att polisen var ytterst förtegen. Han sa vidare att det fanns vissa saker man kunde peka på. Det fanns bland annat en lokal historia med en mulla som några dagar innan hade åtalats för hot mot en politiker. Där fanns enligt kommentatorn en möjlig linje. Sedan var det så att Norge som var medlemmar i Nato även deltog i operationer i både Afghanistan och Libyen så det var nog i ljuset av det som man skulle se på attentaten.

Granskningsnämnden konstaterar att det klart framgick att nyhetsrapporteringen om attentaten i Norge vid tidpunkten för de aktuella sändningarna befann sig i ett inledningsskede. I det direktsända inslaget spekulerade SVT:s expertkommentator om vad som kunde ligga bakom attentatet i Oslo på ett sätt som, enligt nämndens mening, utgjorde en brist i förhållande till kravet på opartiskhet. Hans uttalanden innehöll dock reservationer om att det rådde stor osäkerhet kring vad som hade hänt och varför.

Mot denna bakgrund ansåg nämnden att kommentatorn inte gick så långt i sitt resonemang att inslaget stred mot kravet på opartiskhet.

Trailern bestod av filmsnuttar från skräckfilmer som skulle visas kommande fredagar på temat skräck. I inslaget förekom bland annat närbilder på kvinnor som skrek, monster med huggtänder, barn som springandes försökte undfly svarta fåglar, zombies och mörka miljöer. Under hela inslaget sjöng ett barn psalmen ”Den blomstertid nu kommer”. Granskningsnämnden ansåg att inslagets tema och flera av de bildsekvenser som förekom i kombination med dramatiska ljud var av sådan skrämmande karaktär att inslaget med hänsyn till sändningstiden stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Sponsringsmeddelanden för Life, Mr. Green och SkånskaByggvaror.se visades under sändningarna i TV4 den aktuella dagen.

I sponsringsmeddelandet för Life visades företagets logotyp i bild. En skylt intill logotypen bestod av en bild av Paolo Roberto tillsammans med två mindre logo¬typer och en text om hälsotester och träning med Paolo Roberto på Life sports & health club, www.lshc.se.

Sponsringsmeddelandet för Mr. Green bestod av en dator med bilder liknande spelkort som påminde om ett Jack Vegas spel. Intill datorn syntes Mr. Greens logotyp med företagets webbadress under.

I sponsringsmeddelandet för SkånskaByggvaror.se sa en speakerröst ”Skånska¬Byggvaror.se Fraktfri hemleverans av dörrar och fönster” medan en bild på ett fönster visades i närbild. När bilden zoomades ut visade sig bilden av fönstret vara en av många bilder som täckte en Sverigekarta. Därefter föll alla bilder av kartan och i stället visades SkånskaByggvaror.se:s logotyp.

Granskningsnämnden ansåg att bilderna i sponsringsmeddelandena var sådanahänvisningar till sponsorernas produkter och tjänster som är förenliga med bestämmelsen i 7 kap. 7 § radio- och tv-lagen. Nämnden ansåg även att webb-adresserna i sponsringsmeddelandena fick betraktas som neutrala upplysningar om sponsorerna som kunde godtas.

Enligt nämnden framhöll dock upplysningen ”fraktfri” i sponsringsmeddelandet för SkånskaByggvaror.se fördelarna med sponsorns tjänster och utgjorde därmed ett sådant säljfrämjande inslag som står i strid med bestämmelsen om utformning av sponsringsmeddelanden.

Inslaget handlade om att Växjö kommun hade ställt in en konsert med ett hiphop-band efter att polisen varnat om att bandet sjöng drogförhärligande texter. Skol- och barnomsorgschefen i Växjö närvarade och berättade varför han tagit beslutet att ställa in konserten. Programledaren introducerade därefter NN, programledare på SR Metropol, och undrade vad hon hade att säga om beslutet. NN svarade att hon var med i egenskap av musikjournalist också, och inledde med att fråga kommunens företrädare om kommunen även gått in och tittat i de skattefinansierade biblioteken och förbjudit till exempel boken Snabba Cash som också skulle kunna tolkas som drogförhärligande. Hon menade att det kommunen gjort gick stick i stäv mot vad ett demokratiskt samhälle stod för eftersom det inte var meningen att myndigheter och polisen skulle gå in och titta på låttexter. Hon frågade vidare kommunens företrädare vilka andra länder som också censurerade musik och kultur och berättade att det handlade om Sovjet, Nazityskland, Iran och så vidare, och sa att hon ansåg att det vi hade här var en kommunal tjänsteman som sysslade med förhandscensur.

Granskningsnämnden konstaterade att NN presenterades som programledare i kanalen SR Metropol och att hon således var en sådan företrädare för programföretaget för vilken kravet på opartiskhet gäller. Hennes kritik mot kommunens agerande var mycket långtgående och innebar ett ställningstagande i en kontroversiell fråga i strid mot kravet på opartiskhet.