Men in Black var en amerikansk action/komedi/science-fiction-film som handlade om en hemlig myndighet som reglerade förekomsten av utomjordingar på jorden. Filmen innehöll bland annat scener där en utomjording dödade en insektsutrotare och två andra utomjordingar. Flera överraskande och våldsamma inslag förekom vidare i slutet av filmen där en utomjording bland annat blev sprängd i bitar.

Granskningsnämnden konstaterade att filmen sändes vid en tidpunkt då barn kunde antas ta del av sändningarna och att den innehöll scener som säkerligen kunde verka skrämmande, åtminstone för de yngre barnen. Mot bakgrund av filmens utpräglat fiktiva och humoristiska karaktär ansåg dock nämnden, vid en samlad bedömning, att sändningen inte stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

I programmet förekom ett antal kortare sekvenser med bilder från övervakningskameror. I sekvenserna visades bland annat en polisman som blev misshandlad, en pojke som misshandlade en jämnårig med upprepade kraftiga slag mot huvudet och två ungdomar som misshandlade en hemlös man med basebollträn. I samtliga sekvenser visades bilderna även i slow motion.

Enligt granskningsnämndens mening innehöll programmet scener med våldsinslag som kunde verka skrämmande för barn. Eftersom programmet sändes vid en sådan tidpunkt att barn kunde ta del av innehållet stred det mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Inslaget handlade om svåra arbetsförhållanden vid Stockholms stadsteater. Nämnden ansåg att den medverkande teaterkritikern som kommenterade påstådda missförhållanden fick uppfattas som en företrädare för SVT, för vilken kravet på opartiskhet gäller fullt ut. I samtalet om missförhållanden vid teatern sa teaterkritikern bland annat att det handlade om kontrakt som man mer eller mindre tvingas skriva på och att det kunde utgöra fara att spela i scenografin. Vidare sa hon att teaterchefen hade varit mån om att få väldigt höga publiksiffror för att tillfredsställa politikerna och styrelsen.

Nämnden, som ansåg att teaterkritikern återgav och kommenterade uppgifter från facket, kunde inte finna att hon tog ställning i den aktuella konflikten.

Det aktuella inslaget inleddes med ett kort reportage om bokrean. Reportaget innehöll bilder från en bokhandel. Vid flertalet tillfällen syntes bokhandelskedjan Bokias logotyp i bild. Logotypen syntes bland annat på en skylt med texten ”Köp fem reaböcker betala för fyra. Kom in och hämta din rea-katalog”. Reportaget följdes upp av boktips i studion. På fyra av de böcker som rekommenderades syntes prislapparna med Bokias logotyp tydligt i bild; var och en under cirka sex till elva sekunder.

Granskningsnämnden ansåg att inslagets utformning innebar ett otillbörligt framhävande av bokhandelskedjan och ett säljfrämjande av kedjans varor. Genom inslaget uppkom ett gynnande som inte var motiverat av ett informa¬tions- eller underhållningsintresse.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SVT skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 26079–11).

I ett inslag, med både verkliga skådespelare och dockor, blandade dockkaraktären Farfar en stor mängd medicin (tabletter och kapslar) med mjölk i en hushållsmixer. Därefter stoppade han ner sugrör i kannan och började dricka.

Granskningsnämnden ansåg inte att framställningen var sådan att risken för att barn skulle ta efter beteendet var så betydande att den medförde att programmet stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

The Pacific handlade om USA:s krigsinsats i stilla havsområdet under andra världs- kriget. I de granskade programmen förekom bland annat scener där en soldat skar ut guldtänder ur munnen på en japansk soldat som var vid liv och sedan avrättades i närbild, kvinnor och barn som sköts och sprängdes och soldater som visades i närbild när de dödades i strider. Granskningsnämnden konstaterade att de granskade avsnitten innehöll ett flertal obehagliga scener med verklighetstroget och närgånget våld.

Granskningsnämnden konstaterade inledningsvis att SVT Play är en sådan beställ-tv-tjänst som omfattas av bestämmelserna i radio och tv-lagen. SVT hade enligt nämndens mening inte visat att programföretaget vidtagit tillräckliga åtgärder för att hindra att barn tar del av programmen som tillhandahållits via SVT Play och tillhandahållandet stred därmed mot bestämmelsen i 5 kap. 3 § i radio- och tv-lagen. Nämnden beslutade därför att göra en anmälan till JK.

JK delade granskningsnämndens bedömning att sändningarna innehöll sådant våld som avses i 5 kap. 3 § radio-och tv-lagen. Vid en samlad bedömning fann JK att det kontrollsystem som SVT hänvisat till inte innebar att de aktuella filmavsnitten tillhandahölls på ett sådant sätt att de inte funnits en betydande risk för att barn kunnat se filmerna. Det aktuella tillhandahållandet innebar således en överträdelse av bestämmelsen i 5 kap. 3 § radio- och tv-lagen.

Avsnitten sändes även i SVT1 med start kl. 22.00. Granskningsnämnden fällde dessa program för utebliven varning.

>> Beslutet gällande SVT1, refereras i avsnitt 9.1.3 Sändningar fällda för utebliven varning.

Enligt nämnden var det våld som förekom i programmen sådant att det föll in under bestämmelsen i 5 kap. 2 § i radio och tv-lagen. Programmen som sändes i SVT1 borde därför ha föregåtts av en varning. Eftersom sändningen inte föregicks av någon varning stred programmen också mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft i SVT:s sändningstillstånd.

Granskningsnämnden beslutade att anmäla sändningarna av motsvarande avsnitt i beställ-tv-tjänsten SVT Play till JK.

>> Beslutet refereras i kapitel 9.1.1 Sändningar anmälda till JK. 185

Den svenska komediserien handlade om de två paren Alex och Anna respektive Fredde och Mickan. I programmen syntes olika produkter. Fredde köpte till exempel en ny hemmabioanläggning och det fördes ett samtal om en tjänst av matkasseleveranser. Även bilar med mera syntes i programmet.

Granskningsnämnden ansåg att den exponering av varor eller tjänster som förekom i de granskade programmen, med hänsyn till programmens handling och karaktär, inte gick utöver vad som var motiverat av ett underhållningsintresse. Nämnden ansåg vidare att det saknades anledning att ifrågasätta TV4 AB:s uppgifter om att det var ett produktionsbolag som producerat programmen, och att TV4 AB inte hade mottagit betalning eller liknande ersättning för att exponera varor eller tjänster i programmen. Mot den bakgrunden konstaterade nämnden att någon produktplacering enligt lagens definition inte hade ägt rum.

>> Beslutet refereras i avsnitt 3.8.3. Annan varumärkesexponering.

Inslaget bestod av en intervju med artisten NN som hade börjat spela ishockey, vilket länge hade varit hennes dröm. Hon intervjuades på en ishockeyrink bland sina lagkamrater. Under inslaget talades om NN:s musikaliska arbete och i samband med det exponerades hennes nya cd i bild vid ett par tillfällen, uppställd på isen och sargen. Granskningsnämnden ansåg att NN:s nya cd-skiva framhävdes på ett otillbörligt sätt genom de arrangerade bilderna på skivomslaget.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SVT skulle betala en särskild avgift om 25 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 11017-11).