Programmet handlade om farorna med kampsporten MMA. Två professionella kampsportare och deras förberedelser inför sina respektive matcher på en MMA-gala skildrades. Ett flertal matchbilder med knockouter, strypningar, slag och sparkar mot huvuden, visades. I några sekvenser förekom upprepade huvudslag mot avsvimmade motståndare. I reportaget talades det om riskerna med sporten och en hjärnforskare medverkade och kommenterade bildsekvenserna. Programmet föregicks av varningar.

Granskningsnämnden har i tidigare beslut ansett att våldsscenerna i program med kampsport var av sådant slag att de skulle sändas efter kl. 21.00 och med en varning i ljud och bild. I det aktuella programmet visades scener med liknande innehåll. Samtliga program föregicks av en varning. Två av programmen sändes efter kl. 21.00 och stred därmed inte mot 5 kap. 2 § radio- och tv-lagen. Nämnden konstaterade att scenerna förekom i ett kritiskt samhällsprogram som handlade om farorna med sporten. Sändningarna som skedde före kl. 21.00 var därmed försvarliga och stred inte heller mot bestämmelsen.

Nämnden ansåg också mot bakgrund av programmets karaktär att sändningen av programmet före kl. 21.00 inte heller stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Nämnden noterade också i denna bedömning att programmet föregicks av varningar.

I programmet berättade NN om sin nystartade dansskola. I inledningen sa hon att hon vill att alla ska dansa, att hon vill inspirera till dans och att hon vill få alla att anmäla sig till en danskurs eller dansskola. Mot slutet av programmet sa hon följande.

”Jag lägger all min kraft och de flesta av dygnets vakna timmar på vår nystartade dansskola. I januari i år slog jag mig nämligen ihop med eldsjälen NN, som också brinner för dans och vi öppnade Base 23 Stockholm Dance Academy. Vårt mål var att bli den bredaste och bästa utbildningen med balett, musikal, hiphop, jazz och alla korsbefruktningar det kan ge. Vi knöt till oss stora namn i dansvärlden, som A för hiphoplinjen, B och C för musikallinjen och D för dansarlinjen”.

Granskningsnämnden ansåg att det gynnande som uppkom var motiverat av ett informations- och underhållningsintresse.

I det aktuella inslaget hade redaktionen fått en lyssnarfråga om hur cykeluthyr¬ningen i Stockholm fungerar. En representant för Stockholm City Bikes svarade, under cirka fyra och en halv minut, på frågor om uthyrningsverksamheten. Granskningsnämnden uttalade att det i enlighet med nämndens praxis måste vara möjligt för programföretag att i ett konsumentupplysande syfte ge lyssnarna tips om exempelvis hyrcyklar. Ett visst gynnande uppkom genom omnämnandet av webbadress och hyresvillkor. Gynnandet fick dock i detta fall anses vara motiverat av ett tillräckligt informationsintresse.

Inslaget, som var cirka två och en halv minut långt, ingick i en slinga och bestod bland annat av följande information.

”Radio S, som i socialdemokrat, har vaknat så här åtta månader före valet och kommer att sända på tisdagar, 19.30, från och med tisda­gen den 16 februari. Vill du vara med och påverka Luleås framtid så kan vi berätta att nu formas det nya programmet för Luleå. Nu har vi snart avverkat den här mandatperioden och vi håller på att skriva ett nytt handlingsprogram inför det stundande valet 2010. En program­grupp har utsetts, som nu är i full gång med att träffa medlemmar, medborgare och förtroendevalda för att ha ett bra underlag till det nya handlingsprogrammet. Så fort vi har antagit det nya handlings­programmet kommer vi att publicera det på hemsidan och hemsidan hittar du enklast genom att googla på Socialdemokraterna plus Luleå”.

Granskningsnämnden ansåg att informationen om Radio S var utformad som en trailer för programmet. Av nämndens praxis följer att det inte är tillåtet för en närradioförening att sända reklam för andra föreningars programutbud. Sändningen stred därför mot bestämmelsen i 14 kap. 4 § radio- och tv-lagen.

Ett inslag om Alliansens miljöpolitik under den senaste mandatperioden avslutades med att reportern sa:

”Att Moderaterna nu är med på miljötåget beror till stor del på att det går att både tjäna och spara pengar genom att vara miljövänlig”.

I samband med att reportern sa detta hördes ett klirrande ljud. En längre version av inslaget ingick i en tidigare ABC-sändning samma kväll. I det inslaget fortsatte reportaget ytterligare en stund efter reporterns kommentar.

Enligt granskningsnämnden framgick det inte av inslaget att reporterns uttalande om Alliansens miljöpolitik syftade till att sammanfatta uppgifter som framkommit i ett tidigare inslag. I stället framstod reporterns avslutande kommentar som värderande i frågan om syftena bakom Alliansens miljöpolitik. Nämnden ansåg dock att kommentaren inte kunde anses innebära ett ställningstagande i strid med kravet på opartiskhet.

Företagen presenterades i en gemensam grafisk miljö med ett lantligt staket på vilket de olika företagens namn visades efter varandra i en horisontell rörelse. McVitie´s logotyp visades tillsammans med vetestrån. Coloramas logotyp visades tillsammans med ett målat staket och en färgburk med pensel. Bertil Bingos logotyp presenterades med en bingokula som sol.

Granskningsnämnden fann att de aktuella bilderna fick anses vara sådana hänvisningar till sponsorernas produkter eller tjänster som kunde godtas.

I återkommande inslag i Nyhetsmorgon lördag medverkade en konditor. På dennes högra skjortärm fanns en logotyp som mer eller mindre var synlig under cirka 25 minuter fördelat på hela sändningen. Märket syntes extra tydligt under två minuter och 13 sekunder.

Enligt granskningsnämndens mening framhävdes inte varumärkets logotyp på ett sätt som framstod som otillbörligt. Nämnden lade vid sin bedömning vikt vid logotypens storlek och det förhållandet att det inte förekom någon särskild fokusering på den.

En av SR:s återkommande krönikörer sa bland annat följande om en lokalpolitiker, NN, och hennes uttalanden om Jan Myrdals konstnärslön.

”Jag tror, att det är när fru NN kommunicerar - hon kommunicerar gärna - sin ilska över att sådana som Jan Myrdal har fått konstnärslön av politiska skäl, som jag själv förlorar kontrollen över käkpartiet. Att påstå att Jan Myrdal skulle inneha konstnärslön av politiska skäl och inte på grund av sin digra corpus av romaner, reportageböcker, radiopjäser, filmer, artiklar är ett påstående lika huvudlöst som det vore att säga att Torbjörn Fälldin innehar statsrådspension inte för att han varit statsminister utan av politiska skäl. [- - -] Men bortsett från denna lapsus, föredrar kulturborgarrådet, att beslut om konstnärlig kvalitét och därmed pengar till konstnärlig verksamhet fattas av näringslivet. Och med tanke på den intellektuella kvalitét och kunskap om konstnärligt skapande som NN exemplifierar är det möjligt att golfklubbornas diktatur är att föredra framför det kulturtumult som hon själv representerar”.

Granskningsnämnden ansåg att krönikören i sin kritik mot politikern tog ställning på ett sätt som kunde diskuteras i fråga om förenligheten med kravet på opartiskhet. Nämnden noterade att politikern i nästföljande Kulturnytt fick svara på kritiken och fann att inslaget inte stred mot kravet på opartiskhet.

I programmet förekom två direktsända reportage från nöjesparken Gröna Lund som skulle öppna för säsongen följande dag. Företrädare för nöjesparken fick visa och berätta om en ny attraktion och framhäva utbudet av artistunderhållning. De berättade om Gröna Lunds goda säkerhetsarrangemang och det förbättrade systemet för biljettförsäljning. En av de säsongsanställda ungdomarna berättade om den tuffa rekryteringsprocessen. Genom intervjun framhävdes personalens kompetens och mottot att de ska leverera en helhetsupplevelse i världsklass varje gång. Inslagen kom vidare att framhäva Gröna Lund som en attraktiv arbetsplats.

Granskningsnämnden konstaterade att budskapet som under en förhållandevis lång tid förmedlades endast var positivt, utan fördjupning eller närmare analys. Mot denna bakgrund ansåg nämnden att inslagen utan tvekan innebar ett gynnande av Gröna Lund. Med hänsyn till omfattningen av exponeringen kunde gynnandet inte anses motiverat av ett tillräckligt informations- eller underhållningsintresse.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SVT skulle betala en särskild avgift om 100 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 45223-10).

Wild Kids var en äventyrsserie i vilken barn levde vildmarksliv och sattes på prov i tävlingar där problem av olika slag skulle lösas. Innan det anmälda programmet började sa programpresentatören följande.

Hör ni, det här första programmet är väldigt spännande och lite läskigt. Ni vet att man aldrig ska leka på tågspår. Ni får inte pröva det själva. Den utmaningen i programmet var noggrant planerad och förberedd med hög säkerhet. Nu börjar äventyret.

I programmet hade två barn fått i uppdrag att hitta och rädda andra barn som satt fastlåsta i skogen i anordningar av trä, vilka var placerade så att barnen hade armarna uppsträckta över huvudet. Huvor i material som såg ut att vara juteväv var trädda över deras huvuden. Ett av barnen var fastlåst i ett träd invid en tågräls. Över rälsen fanns en skylt med ett matematiskt problem, vars lösning gav rätt kod till låset. Barnen stod på rälsen och försökte räkna ut talet. De hann precis lista ut koden och befria barnet innan tåget passerade och skylten krossades. I samband med att eftertexterna visades vid programmets slut lästes följande text.

Wild Kids är en äventyrsserie med dramatiska inslag och säkerheten var väldigt hög under inspelningen. Det förekommer inslag i programmet som du inte bör försöka göra själv.

Granskningsnämnden uttalade att Wild Kids, som visade barn i verkliga situationer, var ett program som i högre grad än program med rent fiktiv handling kunde antas inspirera tittarna att pröva de beteenden som visades. Nämnden ansåg att programmet stred mot bestämmelsen om hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft. Varningen som utfärdades för lek på tågspår var inte placerad i anslutning till den del av programmet där barn befann sig på tågspår. Därför var inte varningen tillräcklig för att tydliggöra för barn i målgruppen att lekar på eller i närheten av tågspår är mycket farligt. Det kunde heller inte förväntas att målgruppen insåg faran med att imitera lekarna med huvor och fastlåsningsanordningar som visades. Varningen i slutet var inte tillräcklig för att upplysa om faran och att avskräcka barn från att ta efter beteendet.

Nämndens ordförande var skiljaktig och ville fria programmet i den del där fastlåsta barn visades.