I inslagen Gert på Rixvägen träffade NN, radioprofil och grundare av travtävlingen Rixallsvenskan, en tränare som skulle medverka i tävlingen. Under inslagen syntes stallets logotyp som innehöll texten Stall Rix FM Östergötland på tränarens jacka i totalt cirka en minut. I cirka tre sekunder zoomades den in. Även Rix FM:s logotyp syntes hastigt vid ett par tillfällen på tränarens jacka.

Det förhållandet att radiokanalens namn delvis ingick i namnen på travtävlingen och stallet innebar enligt granskningsnämnden inte i sig ett otillbörligt gynnande. Nämnden kunde inte heller finna att radioprofilens medverkan i inslagen eller den korta exponeringen av radiokanalens logotyp medförde att inslagen stred mot bestämmelsen.

Programledaren uttryckte kritik mot Skåne och kallade skåningar bland annat för ”fördomsfulla” och ”främlingsfientliga”.

Granskningsnämnden, som beaktade programmets särskilda karaktär och det förhållandet att programledarens uttalanden balanserades av andra medverkande, ansåg inte att inslaget stred mot opartiskhetskravet.

Filmen var ett amerikanskt krigsdrama om två vänner som tagit värvning i det amerikanska flygvapnet och deras kärlek till samma kvinna. En sekvens som varade i över en halvtimme skildrade japanernas anfall mot Pearl Harbor. Den innehöll utdragna krigsscener med dramatiska bilder där fartyg bombades, flygplan besköts och människor träffades. Det förekom närgångna scener med människor som var sårade, blödande och som dog, bland annat genom att de blivit beskjutna eller för att de drunknade. En scen visade hur döda kroppar bärgades ur havet med ett nät.

Granskningsnämnden ansåg att de utdragna krigsscenerna var av sådan karaktär att de kunde verka skrämmande för barn. Filmen visades med start kl. 15.30, det vill säga vid en tidpunkt då det fanns risk att barn tog del av sändningen. Mot den bakgrunden fann nämnden att sändningen stred mot bestämmelsen.

Under det halvtimmeslånga programmet skildrades kortfattat olika centrala händelser i Israel-Palestinakonflikten parallellt med att en palestinsk flykting i Sverige uttalade sig om sina upplevelser och tankar kring sin och palestiniernas situation.

Granskningsnämnden kunde inte finna att redovisningarna av de centrala händelserna i Israel-Palestinakonflikten i sig innebar att programmet stred mot opartiskhetskravet. Nämnden, som konstaterade att programmet behandlade en konflikt som fortfarande pågick, ansåg emellertid med hänsyn till ämnets kontroversiella karaktär att det var en brist att endast en röst från den ena sidan av konflikten hördes. Sett till framställningen som helhet medförde dock denna brist enligt nämndens mening inte att programmet stred mot kravet på opartiskhet.

Två ledamöter var skiljaktiga och ville fria programmet helt.

Ring så spelar vi

Under programmet hänvisade programledaren två gånger till programmets Facebook-grupp och uppmanade lyssnarna att gå med.

Om du går med i vår Facebook-klubb, alltså Ring så spelar vi-klubben på Facebook så ser du att dialogen den rullar vilt, där snackas det, där har man kul. Gå gärna med och bli medlem du också så du kan få ett ord med i laget. [---] Facebook! Glöm inte vår klubb där. Sök på Ring så spelar vi och bli medlem du också så kan du vara med och tjattra och få en massa rolig information.

Förmiddag

Inslagen bestod av upplysningar om en tävling där programledaren uppmanade lyssnarna att gå in på Facebook och gå med i en grupp för fans till Förmiddag med målet att gruppen skulle nå upp till 1 000 medlemmar. För att delta i tävlingen skulle lyssnarna gissa vilket datum som gruppen nådde målet samt uppmana sina vänner på Facebook att gå med i gruppen.

Genom de upprepade uppmaningarna att gå med i programmens Facebookgrupper uppstod ett gynnande som gick utöver vad som kunde accepteras med hänvisning till informations- och underhållningsintresset.

Mot bakgrund av att granskningsnämnden inte tidigare hade prövat om hänvisningar till sociala nätverkssidor som Facebook kan innebära ett otillbörligt gynnande av kommersiella intressen fann nämnden inte skäl att ansöka om påförande av särskild avgift för överträdelsen.

I programmet visades tre korta filmer. Filmerna handlade om tre barns skilda förutsättningar i livet utifrån att de fötts in i olika samhällsklasser. Efter filmerna sa programledaren att filmerna naturligtvis var tillspetsade men att det var så verkligheten såg ut. Efter filmerna medverkade två forskare som tog upp varför det var viktigt att prata om klass.

Granskningsnämnden konstaterade att programmet innehöll en kategorisk beskrivning av betydelsen av att vara född i en viss samhällsklass. Nämnden noterade dock att programledaren uttryckligen sa i programmet att framställningarna av de tre karaktärerna var tillspetsade. Nämnden ansåg också att det hade varit lämpligt med en kommentar i någon form, eller att det på annat sätt framkommit, att betydelsen av begreppet klass är omstritt i inslaget. Vid en samlad bedömning kunde dock nämnden inte finna att programmet getts en utformning som stred mot opartiskhetskravet.

En ledamot var skiljaktig och ansåg att programmet borde kritiserats.

De två programmen Bakom Änglavakt var så kallade bakom kulisserna-program om filmen Änglavakt som hade premiär den 19 mars 2010. Det ena programmet, 27-minuters-versionen, sändes i TV4, TV4 Plus och TV4 Film vid 11 tillfällen under perioden 15–28 mars 2010. Det andra programmet, tre-minuters-versionen, sändes i TV4, TV4 Plus, TV4 Film, TV4 400, TV4 Komedi och TV4 Guld vid 109 tillfällen under perioden 1 mars–14 april 2010.

Granskningsnämnden ansåg att programmen stred mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande. Nämnden konstaterade att programmen hade samma grafiska inramning som filmen Änglavakt och att filmmusiken användes återkommande, vilket förstärkte framhävandet av filmen. Tempot och den fragmentariska handlingen gjorde att utformningen av det kortare programmet hade karaktär av marknadsföringsmaterial och därmed en säljfrämjande utformning. Det stora antalet repriseringar i TV4:s kanaler då filmen var biografaktuell förstärkte intrycket av att programmen var avsedda att tjäna nytta för marknadsföringen av filmen. Gynnandet som uppkom var inte motiverat av ett informations- eller underhållningsintresse.

Granskningsnämnden beslutade att ansöka hos förvaltningsrätten om att TV4 AB skulle påföras en särskild avgift om 2 000 000 kronor. Förvaltningsrätten biföll delvis nämndens ansökan och påförde TV4 AB en särskild avgift om 1 000 000 kronor för otillbörligt gynnande (förvaltningsrättens mål nr 43190-10).

I inslaget kommenterade krönikören NN den kritik som hade riktats mot kommunalrådet Ilmar Reepalu sedan han uttalat sig om attacker mot judar i Malmö. NN sa bland annat:

”Men i en sak vill jag ge Ilmar Reepalu rätt. Och det är när han skriver att detta börjar likna en kampanj riktad mot honom personligen. Ja, käre Ilmar Reepalu, det är precis vad det är. Det är en kampanj riktad mot dig personligen och man kan hoppas att den fortsätter med oförminskad styrka ända tills Malmöborna tar sig samman och väljer sig ett nytt kommunalråd. Eller tills att Reepalu på det minsta lilla sätt antyder att han, som vill ha folkets förtroende, har fattat vad antisemitism är. [- - -] Reepalu förnekar nu alltså att han är antisemit. Han har inte alls något emot judar. Men, och här kommer problemet, när han tillfrågas om attackerna mot enskilda judar i Malmö, så söker han en rationell förklaring till dem. Han sätter dem i samband med Israels politik i Palestina. En jude i Malmö kan alltså i Reepalus ögon vara ansvarig för vad den israeliska regeringen har för politik, bara genom att vara jude. Det är precis samma tankefigur som ligger till grund för den traditionella antisemitismen. [- - -] Antisemitismen i Malmö är sannolikt inte så mycket värre än på andra håll i Sverige eller i Europa. Det är Ilmar Reepalu som är värre. [- - -] Hur får man en sådan man att fatta? Vem kan hjälpa honom att förstå vad det är han faktiskt säger? Jo, det finns en som borde kunna vara till hjälp, på nära håll. I Malmö bor en man som heter Salomon Schulman, född i Malmö, efter kriget av föräldrar som överlevde förintelsen. Gå hem till honom Ilmar, be honom läsa högt ur den bok han just översatt och publicerat. Chil Rajchmans ’Jag är den siste juden’, som handlar om utrotningslägret Treblinka, där cirka en miljon judar mördades. Rajchman var en av 54 överlevande. Det är en förfärlig bok. Men den är inte så lång. Salomon kan läsa hela för dig, och när han läst färdigt, ska du svara på frågan, vad hade Rajchman gjort för ont? Vad hade hans syster som gasades ihjäl gjort för ont? Vad hade de för åsikt om Palestina som de inte borde ha haft? Om inte den skånske juden Salomon Schulman kan få Ilmar Reepalu att fatta, då kan ingen. Men då borde inte Reepalu vara stark man i Malmö heller”.

Även med beaktande av den vidsträckta yttrandefriheten och NN:s ställning som fristående krönikör ansåg granskningsnämnden att hans uttalanden närmast fick karaktären av ett personangrepp mot kommunalrådet och att de gick utöver vad som kunde accepteras med hänsyn till opartiskhetskravet.

Programmet var ett avsnitt av en amerikansk dramaserie som handlade om en kvinna som kunde kommunicera med döda personer. I programmet förekom bland annat klipp ur skräckfilmer som karaktärerna i avsnittet hade spelat in. I en scen kom plötsligt en levande begravd kvinna skrikandes upp ur en grav. I andra scener jagades karaktärerna av ett spöke.

Granskningsnämnden konstaterade att programmet sändes vid en tidpunkt då barn kunde antas ta del av sändningarna och att det innehöll många scener som till sin karaktär kunde vara skrämmande för barn. Nämnden ansåg mot den bakgrunden att programmet med hänsyn till sändningstiden stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Inslaget handlade om att NN satsade på en ny skvallertidning trots kris i tidnings¬världen. En reporter sa att tidningen S – som i stjärnor, sex och skvaller – var en finare skvallertidning och att den skulle rädda tidsskriftsdelen av Bonnier. NN, som i inslaget titulerades ”tidningsdrottningen” och ”vinstmaskin”, höll upp ett nummer av tidningen S framför sitt ansikte. Hon sänkte sakta tidningen till dess ansiktet syntes helt. Tidningsomslaget förekom i bild i cirka fem sekunder, varefter bilder och reportage ur tidningen visades. NN intervjuades om satsningen. Hon sa bland annat att den nya tidningen skulle fylla ett hål som fanns på marknaden och att den var ett äktenskap mellan Svensk Damtidning och Veckans Affärer.

Granskningsnämnden uttalade att en rapportering om en lansering av aktuellt slag naturligtvis kan ha ett stort informationsvärde. Inslaget var dock utformat på ett sådant sätt – såväl bild- som informationsmässigt – att det uppkom ett klart gynnande av tidningen. Gynnandet uppvägdes inte i tillräcklig grad av informations- eller underhållningsintresset och inslaget stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det otillbörliga gynnandet. Kammarrätten avslog TV4 AB:s överklagande av förvaltningsrättens dom. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd (Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 6890-12).