Mot bakgrund av en anmälan från den norska mediemyndigheten Medietillsynet beslutade granskningsnämnden att granska sändningarna av bland annat filmerna Dawn of the Dead, Hostel 2 och Gisslan med utgångspunkt i bestämmelsen om våldsskildringar i 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen.

• Dawn of the Dead var en nyinspelning av en zombiefilm från 1978 och handlade huvudsakligen om att zombier höll på att ta över jorden. I filmen förekom många blodiga scener med grovt våld, bland annat med en man som dog med blod sprutande ur halsen och en scen där en kvinna sågades ihjäl med en motorsåg.

• I Hostel 2 blev personer torterade till döds på utstuderade och grymma sätt. En kvinna skar upp en annan kvinnas kropp med en lie och badade i blodet och en person fick sitt ansikte söndersågat med en elektrisk såg. Genom hela filmen förekom grymt och utstuderat våld.

• I Gisslan misslyckades polisen med en gisslansituation och tre människor sköts till döds. Bilder visades på skjutna och döende personer, bland annat ett barn som dog i armarna på en polis.

Enligt granskningsnämnden innehöll samtliga filmer våldsscener av sådant slag att de föll under bestämmelsen i 6 kap. 2 §. Med hänsyn till att filmerna sändes på dagtid respektive tidig kvällstid var risken att barn skulle se filmerna stor och så betydande att sändningarna enligt nämndens mening stod i strid med bestämmelsen. Nämnden beslutade därför att anmäla dessa till JK. JK delade granskningsnämndens bedömning att sändningarna stred mot 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen. JK fann inte skäl att utfärda något föreläggande mot programföretaget.

Programmet handlade om vad som händer med barn som misstänks för brott. I ett inslag berättade en pojke, NN, om sina upplevelser när han blev misstänkt för brott och placerad på ett ungdomshem. Av inslaget framgick att de ansvariga på socialtjänstens ungdomsenhet samt de poliser som varit inblandade i NN:s fall hade avböjt att kommentera ärendet.

En raplåt med bland annat följande text spelades.

”Satt fyra veckor bara för en jävla snut ville få ett snabbt slut på arbetsdagen, företrädde lagen, kolla klockan, vände bladen. Om man vänder mitt blad, hur jag lever i dag, halka efter i skolan och får byta jag. För alla trodde det var jag som hade gjort det, sett en tant med en väska runt axeln och snott det. Det skulle vara som att sno från min egen mor. Jag vet fan vad ni tror, kom igen, vad skulle jag tjäna, 20 spänn, ni hitta på för att komma till mitt hem. Och sedan när ni inte hittar något bevis, lägger in mig och lägger undersökningen på is, polis. Stans största skämt, stans största bov, om ni undrar hur jag känt, polis”.

Efter låten presenterades de artister som skrivit text och musik.

Granskningsnämnden ansåg att SR:s val att illustrera inslaget med den aktuella raplåten möjligen kunde uppfattas som ett ställningstagande för NN:s version av händelsen. Med beaktande av att det ska råda en vidsträckt yttrandefrihet i radion ansåg dock nämnden att raplåten inte gick utöver vad som kunde accepteras i en tydligt presenterad text av en fristående artist. Därmed stred den inte mot kravet på opartiskhet.

I programmet fick tittarna följa sex advokater och deras arbete med klienter och domstolsförhandlingar. Namnet på byrån som de var verksamma vid visades tydligt på en husfasad vid ett tillfälle och därefter på en kontorsvägg, där det stod skrivet med stora bokstäver. Sekvenserna med advokatfirmans namn uppgick till sammanlagt cirka 1 minut och 50 sekunder.

Redan genom advokaternas medverkan i programmet uppkom ett visst gynnande av såväl de enskilda advokaterna som advokatbyrån. Enligt granskningsnämndens mening motiverades dessa gynnanden av ett tydligt informations och underhållningsintresse. Däremot gick den framträdande exponeringen av byrånamnet utöver vad som var motiverat av informations och underhållningsintresset, och programmet stred därmed mot förbudet mot otillbörligt gynnande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 100 000 kronor för det otillbörliga gynnandet. Kammarrätten avslog TV4 AB:s överklagande av förvaltningsrättens dom. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd (Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 6841-11).

> Jämför beslut 18/01466 som refereras i avsnitt 3.8.2. Varumärken i inspelningsmiljön.

Dokumentärserien Semestersvenskar följde några reseledares arbete i Phuket, Thailand. I programmet berättade de om sina arbetsuppgifter och metoder för att få nöjda kunder. De var klädda i ljusblå skjortor och scarfs eller slipsar, alternativt ljusblå pikétröjor. Flera resenärer medverkade och berättade om sina positiva upplevelser av hotellet, omgivningarna, arrangemangen, maten och landet. Vackra bilder på poolområden, hotellanläggningar, stränder, hav och båtar visades. I flera inslag visades Fritidsresors namn och logotyp och det framgick vilken anläggning som delar av inspelningen skedde vid. En reseledare var utklädd till Bamse och ledde aktiviteter för vuxna och barn. I slutet av programmet visades texten ”Med bidrag från Fritidsresor”.

Mot bakgrund av TV4 AB:s uppgift om att Fritidsresors bidrag till programmet endast hade bestått i att programföretaget getts ”access till anläggningen”, kunde granskningsnämnden inte komma till slutsatsen att programmet var sponsrat av researrangören i den mening som avses i radio och tv-lagen.

I övrigt ansåg nämnden att det redan genom att programmet handlade om Fritidsresors personal, resenärer, resmål och anläggning uppkom ett gynnande av företaget. Enligt nämnden kan ett gynnande som uppkommer genom att vardagen skildras för en viss yrkesgrupp naturligtvis vara motiverat av ett informations eller underhållningsintresse. I det nu aktuella programmet förekom dock researrangörens varumärke och andra kännetecken genomgående i programmet, och sammantaget kunde gynnandet inte motiveras av ett tillräckligt informations eller underhållningsintresse.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 150 000 kronor för det otillbörliga gynnandet. Kammarrätten avslog TV4 AB:s överklagande av förvaltningsrättens dom. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd (Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 1603-12).

I början av programmet, som handlade om Israels medverkan i Eurovision Song Contest (ESC), uppgavs bland annat att kriget i Gaza hade krävt över 900 palestiniers liv och att en tredjedel av dem var barn. Programledaren intervjuade flera personer knutna till ESC om hur de ställde sig till Israels medverkan i tävlingen. Mellan intervjuerna spelades israeliska schlagerlåtar med pålagt ljud av bomber och skjutvapen samt uttalanden från nyhetsklipp med uppgifter om skadade och dödade civila palestinier.

Granskningsnämnden ansåg att det förhållandet att programmet ifrågasatte Israels medverkan i ESC, mot bakgrund av Israels roll i det då pågående kriget i Gaza, inte i sig medförde att programmet stred mot kravet på opartiskhet. Genom sitt sätt att ställa intervjufrågorna gav dock programledaren uttryck för vad som kunde uppfattas som hans personliga ståndpunkt mot Israel i det pågående kriget. Nämnden ansåg också att den inramning som programmet hade, med de pålagda krigsljuden i de israeliska schlagerlåtarna, förstärkte ställningstagandet mot Israel. Sammantaget innebar programmet en klar överträdelse av kravet på opartiskhet.

Sändningarna innehöll musik, prat, annonser, nyheter och väder och granskadesbland annat mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen.

Västerbottens Folkblad

I sändningarna i Mix Megapol 107,0 Umeå pratade programledaren om olika lokala händelser och nyheter. I samband med detta hänvisade programledaren vid 21 tillfällen till tidningen Västerbottens Folkblad och vid två tillfällen angav programledaren tidningens webbadress. Granskningsnämnden konstaterade att det måste vara möjligt, och också anses lämpligt, att med en källhänvisning ange vem som står bakom en viss nyhet. Upplägget kräver dock en viss försiktighet med fokuseringen på den aktuella källan. Enligt nämndens mening uppkom ett gynnande av tidningen som gick långt utöver vad som kunde anses vara motiverat av ett informationsintresse. Inslagen stred därför i detta avseende mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Dagbladet och Sundsvalls Tidning

I sändningarna i Mix Megapol 107,4 Sundsvall pratade programledaren om olika lokala händelser och nyheter. I samband med detta hänvisade programledaren vid tolv tillfällen till Dagbladet. Vid tre tillfällen hänvisade programledaren till Sundsvalls Tidning och vid ett tillfälle angav han tidningens webbadress.

Genom de upprepade hänvisningarna, och därmed den höga graden av foku¬sering på Dagbladet som detta innebar, uppkom enligt nämnden ett gynnande som inte kunde anses vara motiverat av ett informationsintresse. Inslagen stred därför i detta avseende mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

De enstaka hänvisningarna till Sundsvalls Tidning och dess webbplats var enligt nämndens mening motiverade av ett informationsintresse och innebar därför inte någon överträdelse av bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SBS Radio AB skulle betala en särskild avgift om totalt 40 000 kronor för det otillbörliga gynnandet av Västerbottens Folkblad och Dagbladet (förvaltningsrättens mål nr 36026-10).

Programmet handlade om orsaken till USA:s invasion av Irak och påannonserades på följande sätt: ”Och alldeles strax fortsätter Kulturradion här i P1 med programmet Att bomba Irak – vilken hit [- - -] Nu är det dags för Att bomba Irak – vilken hit av och med Martin Rössel.”

SR uppgav i sitt yttrande att Martin Rössel inte var någon företrädare för programföretaget utan en utomstående tillfällig medverkande. Enligt SR var han en känd kulturperson och musiker, vilket kunde antas vara känt för många av Kulturradions lyssnare.

Granskningsnämnden ansåg att programmet innehöll uttalanden om Irakkriget som innebar ställningstaganden i en kontroversiell utrikespolitisk fråga. Enligt nämnden fick Martin Rössel anses vara en sådan tillfällig medverkande på vilken kravet på opartiskhet kan ställas lägre. Presentationen av programmet gav dock inte ett tillräckligt tydligt uttryck för detta och brast därmed i förhållande till kravet på opartiskhet.

I ett extrainsatt Rapport kommenterades det israeliska anfallet mot Gaza. FN hade svårt att enas om ett uttalande om kriget och kommentatorn sa bland annat att det berodde på den ”tämligen inkompetenta Bushregimens sätt att handskas med Mellanösternfrågan”.

Granskningsnämnden konstaterade att uttalandet var värderande. Mot bakgrund av inslagets kommenterande karaktär ansåg dock nämnden att det inte stred mot kravet på opartiskhet.

I komedin Reno 911 – Miami blev en man nedskjuten och i en annan scen hade två personer sex i olika positioner som visades både i närbild och på längre avstånd under drygt en minut.

I Batman Returns förekom flera scener med sparkar och slag, skottlossning och slagsmål. I en scen knuffades en kvinna ut genom ett fönster, föll flera våningar och landade på rygg på marken där katter började slicka på henne. Senare betedde hon sig zombieaktigt och våldsamt.

I Skamgrepp hade en man och en kvinna sex på hennes kontor. Kvinnan utförde oralsex på mannen, han rev sönder några av hennes klädesplagg men kastade henne så småningom åt sidan.

Granskningsnämnden ansåg att de båda sexscenerna var sådana avancerade sexuella framställningar som med hänsyn till sändningstiderna stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Våldsscenerna i Batman Returns kunde enligt nämnden säkert verka skrämmande för barn. Med hänsyn till det och sändningstiden stred enligt nämnden även denna sändning mot bestämmelsen. Däremot friades skottsekvensen i Reno 911 – Miami.

Den omständigheten att alla filmerna föregicks av åldersrekommendationer ändrade inte nämndens bedömning.