Inslaget handlade om att många LO-förbund hade tecknat tilläggsförsäkringar för sina medlemmar för att dryga ut arbetslöshetsersättningen, men att IF Metall hade valt att inte teckna någon sådan försäkring. IF Metalls förbundsordförande medverkade per telefon och redogjorde utförligt för förbundets ståndpunkt. Han upprepade bland annat att regeringen hade förstört a-kassan och att det var regeringen som borde återställa ersättningsnivån i stället för att lämna över räkningen till industriarbetarna. I detta sammanhang sa programledaren följande.

”Men jag får en sådan där hisnande jämförelse med sådan där al-Qaidaretorik som, där al-Qaida uppmanade folk att, amerikanarna att rösta på George Bush så att säga, att kapitalismen skulle förgöra sig själv tidigare och, och jag, när jag läser den här Rote Armé Fraktionen, Ulrike Meinhof. Det var ju också deras att man skulle liksom provocera fram någon sorts total kris för att maximera krisen i första hand”.

Granskningsnämnden konstaterade att programledaren vid flera tillfällen ifrågasatte IF Metalls ståndpunkt och att den upprepade gånger försvarades av förbundsordföranden. Programledarens jämförelse mellan IF Metall och terroristorganisationerna var långsökt och värderande på ett sätt som, oavsett programmets karaktär, inte var i linje med det krav på opartiskhet som ställs på företrädare för SR. Bristen var dock enligt nämnden inte så allvarlig att inslaget stred mot bestämmelsen i sändningstillståndet.

Inslaget handlade om en bostadsrättsombildning i en Stockholmsförort och en stämma i anslutning till ombildningen. Det framgick att ombildningskonsulten och en av stämmodeltagarna, som också medverkade i inslaget, hade olika uppfattningar i fråga om hur röstningen vid den aktuella stämman gick till. Stämmodeltagaren beskrev bland annat att han själv hade sträckt upp handen och begärt votering men att konsulten bara klubbat, avslutat stämman efter fem minuter och framhållit att beslutet redan var klubbat.

Reportern uppgav sig ha varit i kontakt med både ja- och nej-sägare och att de alla hade bekräftat stämmodeltagarens historia. Han fortsatte: ”Exakt hur många som var emot, om det var så många att köpet inte borde ha gått igenom, det vet vi inte. Vi vet bara att det här är falskt.” I anslutning till detta uttalande visades ett utdrag från ett stämmoprotokoll där ordet ”enhälligt” var gulmarkerat.

Enligt granskningsnämndens mening kunde reporterns påstående om att stämmoprotokollet var falskt uppfattas som ett ställningstagande av SVT för stämmodeltagarens version. Mot bakgrund bland annat av att det framgick att stämmodeltagarens nej-röst hade bokförts som en ja-röst i röstlängden, kunde nämnden dock inte finna att inslaget i denna del stred mot kravet på opartiskhet.

Krönikan, av SR:s korrespondent i Helsingfors, handlade om Finlands beslut att inte skriva under det internationella avtalet om förbud mot klustervapen. Korrespondenten kallade klusterbomber för ”vidriga” och sa att det skulle bli intressant att se om Sverige skulle skriva under avtalet eller inte och avslutade med att säga: ”Om ungefär tre veckor vet vi vilka länder som sätter humanitet före omsorgen om krigsmaktens budget och effektivitet.”

Granskningsnämnden konstaterade att korrespondenten var en sådan företrädare för programföretaget för vilken kravet på opartiskhet gäller fullt ut. Enligt nämndens mening var krönikörens beskrivning av klustervapen och avslutande reflektion över hur Sverige skulle förhålla sig till det internationella avtalet visserligen värderande. Den gick dock inte utöver vad som kunde accepteras i en tydligt presenterad personlig krönika.

I barnprogrammen Rampljuset och Bobster visades ett inslag med en fakir som utförde konster inför en barnpublik. Fakiren krossade och åt av en glödlampa, lät använda en häftpistol på sin överarm och stack en hattnål genom huden i underarmen.

Granskningsnämnden ansåg att fakirens agerande i barnprogrammen var ett farligt beteende. Upplevelsen av fakirkonsterna mildrades dock genom det sammanhang i vilka de förekom och inslagen hade inte utformats på ett sådant sätt att de uppmuntrade barn att ta efter beteendet. Dessutom betonades det vid upprepade tillfällen i programmen att detta inte var något som man skulle pröva hemma. Därför fann nämnden inte grund för slutsatsen att risken för att barn skulle ta efter beteendet var så betydande att inslagen stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Programserien Halal-TV leddes av de tre unga muslimska tjejerna A, B och C. Ämnet för det första programmet i serien var klasskillnader och klasstillhörighet och A, B och C besökte två Stockholmsförorter som enligt dem var exempel på ett rikt respektive fattigt område.

Programmet föranledde ett stort antal anmälningar till granskningsnämnden. Anmälarna ansåg bland annat att SVT bröt mot kravet på opartiskhet genom att låta tre troende muslimer leda programmet. Några av anmälarna ansåg också att programmet hade en tydlig vänsterinriktning.

Enligt granskningsnämndens mening framgick det av programmets inledning och dess karaktär i övrigt att utgångspunkten för programmet var att låta A, B och C skildra sina egna personliga iakttagelser och erfarenheter av Sverige och av skeenden i det svenska samhället. A, B och C kunde därför inte anses vara sådana företrädare för programföretaget för vilka kraven på opartiskhet och saklighet gäller fullt ut. Samtidigt kunde de enligt nämnden inte heller jämställas med intervjuade, debattdeltagare och andra så kallade tillfälligt medverkande. Nämnden ansåg därför att A, B och C i stor utsträckning, om än inte fullt ut, haft att beakta kraven på opartiskhet och saklighet.

Genom de diskussioner och intervjuer som förekom i programmet presenterades olika perspektiv på frågan om Sverige var ett klassamhälle eller inte. Enligt nämndens mening kunde det inte anses strida mot kravet på opartiskhet att behandla det aktuella ämnet på det sätt som skedde. Nämnden ansåg inte heller att det förhållandet att A, B och C medverkade i egenskap av troende muslimer eller programmets utformning i övrigt stred mot kravet på opartiskhet.

Det en timme långa programmet leddes av musikern NN. Han spelade uteslutande originalversionerna till coverlåtarna på sin kommande skiva. Musiken varvades med prat av NN där han presenterade originallåtarna på ett positivt sätt och berättade historier kring artisterna. Han gjorde även flera direkta hänvisningar till sin skiva, bland annat uppgift om titel och lanseringsdatum.

Enligt granskningsnämnden kunde det diskuteras om inte de direkta hänvisningarna till skivan innebar en alltför stor fokusering på produkten. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden dock att det uppkomna gynnandet uppvägdes av ett tillräckligt underhållningsintresse. Tre ledamöter var skiljaktiga och ville fälla programmet.

Programmet var en dokumentär om mänsklig ondska och inför visningen sa presentatören att det kunde förekomma otäcka bilder i programmet. Ondska som begrepp diskuterades utifrån fyra olika reportage som tillsammans med bilder på lik, barnsoldater och massgravar växelvis visades genom hela programmet. Olika brott och otäcka händelser beskrevs också på ett detaljerat sätt.

Granskningsnämnden konstaterade att programmet sändes vid en tidpunkt då varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar. Enligt nämndens mening var programmets tema samt flera av de bildsekvenser som förekom av sådan karaktär att programmet med hänsyn till sändningstiden stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Den omständigheten att SVT i presentationen av programmet gjorde tittarna uppmärksamma på att otäcka bilder kunde förekomma ändrade inte den bedömningen.

I ett av inslagen i programmet reste en reporter runt med bil i Salta-provinsen i norra Argentina. Förutom återkommande exteriörbilder på bilen förekom flera filmade sekvenser inifrån bilen, där bilmärkets logotyp syntes tydligt på ratten. Den sammanlagda exponeringen av logotypen uppgick till cirka 40 sekunder, varav 3 sekunder i närbild. Vid flera tillfällen framhölls också att den använda bilen hade fyrhjulsdrift.

Granskningsnämnden ansåg att det genom inslagets utformning uppkom ett visst gynnande av det aktuella bilmärket. Exponeringen av bilmärket var dock enligt nämndens mening inte så omfattande att inslaget stred mot bestämmelsen i radio- och tv-lagen.

Lokalradiostationen 106,7 Rockklassiker sände två trailrar där man försökte locka lyssnarna till en konsert och en kryssning som stationen själv var med och arrangerade. I inslagen angavs var konsertbiljetterna kunde köpas, vilket rederi man skulle vända sig till för att boka kryssningen och vilken båt den ägde rum på. Granskningsnämnden ansåg att det uppkom ett gynnande av de företag som omnämndes i inslagen. Gynnandet gick dock inte utöver vad som var motiverat av ett informations och underhållningsintresse mot bakgrund av den speciella karaktär en musikradiosändning har och att det var Rockklassikers egna arrangemang det handlade om. Nämnden noterade i sammanhanget att det inte förekom några prisuppgifter eller värdeomdömen om de olika företagen.

> Granskningsnämnden ansåg i beslutet SB 970/09 att det inte innebar ett otillbörligt gynnande att en närradiostation informerade om evenemang som närradioföreningen på orten anordnade.

Programmet granskade församlingen Kristet Center Syd som bedrev både församlingsverksamhet och ett vilda västern-inspirerat eventföretag. Ett avsnitt handlade också om Segrande Liv Grundskola som hade kopplingar till Kristet Center Syd. Flera anmälare ansåg att församlingsmedlemmarna pekades ut som sektmedlemmar och att programledaren klart och tydligt tog ställning mot församlingen.

Granskningsnämnden ansåg att programmets kritiska infallsvinkel låg väl inom ramen för SVT:s granskningsskyldighet. Den framförda kritiken fick också bemötas av församlingens pastor. Nämnden konstaterade dock att hela avsnittet om Segrande Liv Grundskola beskrev förhållandena vid tiden för Skolverkets inspektion 2002, vilket vid programmets sändning låg långt tillbaka i tiden. Nämnden ansåg att programledarens och reporterns sätt att beskriva förhållandena efter Skolverkets senaste inspektion 2007 bidrog till en negativ bild av skolan och att programmet i denna del brast i förhållande till kravet på opartiskhet. Eftersom det framkom, om än knapphändigt, att resultatet av den senaste inspektionen var positivt, var bristen dock inte så allvarlig att programmet stred mot opartiskhetskravet.

En ledamot var skiljaktig och ville fälla programmet.