I inslaget intervjuades författaren Björn Ranelid om sin nya bok Öppet brev till George W Bush. Programledaren frågade om det inte var ”ganska enkelt, nästan som att sparka in en öppen dörr, att skriva till en president som så få ändå tycker om, till och med i hans hemland är han ju näst intill avskydd”. Senare frågade programledaren också om det fanns ”något hopp för president George Bush”.

Granskningsnämnden konstaterade att programledarens uttalande om det bristande stödet för George Bush i USA var en del av en fråga som syftade till att tydliggöra den intervjuades ståndpunkt. Nämnden ansåg inte att programledaren genom sin – något provokativa – fråga tog ställning på ett sätt som stred mot kravet på opartiskhet. När det gällde programledarens fråga om huruvida det fanns någothopp för George Bush ansåg nämnden att frågan utgick från vad som sagts tidigare under intervjun samt från Björn Ranelids författarskap. Inte heller detta uttalande stred mot kravet på opartiskhet.

Programmet avslutades med en kommentar av programledaren som handlade om den nyss avgångne försvarsministern. Kommentaren föregicks av en skylt med texten ”Till sist” och programledaren sa bland annat följande:

”Jag tycker att Mikael Odenberg handlade överilat och oprofessionellt när han i förra veckan lämnade regeringen. Han accepterar de skarpa förslagen i försvarsbudgeten, neddragningarna de närmaste tre åren. Men så kallade skrivningar i finansplanen fick honom att gå. För mig är det svårbegripligt”.

Granskningsnämnden konstaterade att programledaren var en sådan företrädare för SVT för vilken kravet på opartiskhet gäller fullt ut och att inslaget innehöll värderande uttalanden om den före detta försvarsministerns agerande. Det kunde enligt nämndens mening diskuteras om inte programledaren gick väl långt i sina personliga omdömen. Nämnden ansåg dock – om än med viss tvekan – att uttalandena inte gick utöver vad som kunde accepteras inom ramen för SVT:s gransknings- och kommentarsskyldighet.

Filmen Getting Any? var en japansk komedi som handlade om en man på jakt efter sexuella förbindelser. I filmen blev huvudpersonen indragen i den japanska maffian och utförde ett antal mord. I några scener sköts personer till döds och en man halshöggs.

Granskningsnämnden konstaterade att filmen sändes vid en tidpunkt då varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar. Enligt nämnden var dock inte våldsscenerna av sådan karaktär att sändningen av filmen stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Upp till kamp var en dramaserie i fyra avsnitt. Den utspelade sig i Göteborg mellan åren 1965–1976 och handlade om några personers liv under en tid som präglades av musik, politiska motsättningar och ställningstaganden. Under de två avsnitt som nämnden granskat förekom rökning vid minst 25 respektive 30 olika tillfällen.

Enligt granskningsnämndens mening fick det omfattande rökandet ses som ett av flera olika uttryck för den tidsperiod som serien skildrade. Mot bakgrund av att rökandet inte heller framställdes som någonting positivt fann nämnden att programmen inte stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Inslaget handlade om reaktionerna på tidningen Nerikes Allehandas publicering av Lars Vilks bilder på profeten Muhammed som rondellhund. I inslaget uppgavs att 300 personer hade protesterat utanför tidningsredaktionen med budskapet att teckningarna var en kränkning av islam. Tidningens chefredaktör och Lars Vilks kommenterade både demonstrationen och bilderna. Lars Vilks menade att det inte gick att visa bilder av profeten i samtidskonsten och att han ville visa att det fanns en gräns för vad man fick göra. Tre av teckningarna visades kort i bild.

Granskningsnämnden ansåg att det måste vara möjligt för SVT att i samband med en rapportering om reaktionerna på Lars Vilks bilder också visa dem. Även om bilderna kunde upplevas som kränkande av vissa tittare fann nämnden att publiceringen av dem inte stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Shrek var en amerikansk animerad långfilm om det gröna träsktrollet Shrek, vars träsk plötsligt invaderades av en mängd välkända sagofigurer. Filmen var sponsradoch annonser förekom såväl före som under filmen.

Granskningsnämnden konstaterade att det förhållandet att en film var animerad inte med automatik innebar att den huvudsakligen vände sig till barn. Enligt nämnden innehöll Shrek flera inslag med klart parodisk och ironisk karaktär som riktade sig till en mer vuxen publik. Mot bakgrund av detta samt att filmen sändes på originalspråk vid en tidpunkt då tv-publiken normalt utgörs av både barn, ungdomar och vuxna, ansåg nämnden att TV4:s sändning av filmen inte huvudsakligen vände sig till barn under tolv år. Därmed stred inte annons-sändningarna och sponsringen av programmet mot gällande bestämmelser.

>> Beslutet refereras i avsnitt 1.2.4. Annonser i anslutning till barnprogram.

Programmet var en pratshow ledd av artisten och författaren Henry Rollins, som höll kritiserande och värderande monologer om president Bushs aids-politik och om Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger. Eftersom uttalandena gjordes i ett inköpt, utländskt program och av en programledare som inte omedelbart kunde uppfattas som en företrädare för SVT ansåg nämnden att bestämmelsen om opartiskhet i den delen borde tillämpas mindre strikt. Det hade dock varit lämpligt att programmet presenterats på ett sådant sätt att dess karaktär stod klar för tittarna. Även med beaktande av att någon sådan presentation inte gjordes ansåg nämnden att inslagen inte stred mot kravet på opartiskhet.

Den tyska långfilmen M från 1931 handlade om en barnamördare som jagades av både polisen och stadens brottslingar. Han tillfångatogs av brottslingarna som ställde honom inför rätta i en skenrättegång där publiken skrek att han skulle dödas. När han försökte fly slogs han ner och släpades tillbaka till rättegången. I scenens avslutning rusade publiken fram för att döda honom men de avbröts av att polisen kom in i lokalen och arresterade honom.

Granskningsnämnden ansåg att lämpligheten i att sända en film om en barnamördare på dagtid kunde diskuteras. Det sätt som våldshandlingar skildrades på i filmen var dock enligt nämndens mening inte sådant att det stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

I inslaget, som tog sin utgångspunkt i begreppet ”En svensk tiger”, riktade NN kritik mot ledande politiker. Han sa att Sverige teg enligt order när USA-agenter förde bort svenska medborgare och flög dem till Kairo från Bromma flygplats och han kritiserade att statsministern vid ett besök i USA inte nämnt att många svenskar var upprörda och oroade över situationen i Irak. Inslaget föregicks inte av någon presentation men avslutades på följande sätt. ”Det här är NN för Efter tolv i P4.”

Granskningsnämnden konstaterade att inslaget innehöll värderande uttalanden, men att NN var en sådan tillfällig medverkande på vilken kravet på opartiskhet kan ställas lägre än på företrädare för programföretaget. Det hade enligt nämndens mening i och för sig varit lämpligt att presentera inslaget som en krönika av en tillfällig medverkande. Mot bakgrund av att inslagets krönikekaraktär ändå måste ha stått tillräckligt klar för lyssnarna och att de uttalanden som gjordes inte gick utöver vad som kunde accepteras från en tillfällig medverkande ansåg dock nämnden att inslaget inte stred mot kravet på opartiskhet.