Programmet innehöll kommentarer och reportage om fotbollsVM för herrar. Programledaren hänvisade till en omröstning på TV4:s webbplats som visades under 13 sekunder på en storbildsskärm i studion. Den var delvis skymd av programledaren men en annons på webbplatsen syntes i bild.

Granskningsnämnden ansåg att en sådan exponering av en annons inne i ett program typiskt sett innebär ett kommersiellt gynnande av annonsören och att det strider mot principen att reklam och redaktionellt material ska hållas åtskilt. Den syntes dock under så kort tid och upptog en liten och oskarp del av bilden. Innehållet fick därmed inte en så framträdande placering att det innebar ett otillbörligt gynnande av kommersiella intressen.

I inslaget rapporterades att elva civila irakier fallit offer för en massaker som begåtts av amerikanska soldater i staden Ishaqi. Enligt det brittiska tv-bolaget BBC hade de elva personerna skottskador och hade inte dött i ett husras, vilket den amerikanska versionen menade. Enligt reportern ansåg även den irakiska polisen att de elva avsiktligt skjutits ihjäl. Reportern berättade vidare om ett avslöjande om en massaker i staden Haditha där amerikanska marinkårssoldater uppgavs ha skjutit ihjäl 24 civila irakier. Hon avslutade med att säga: ”Till namnet ’Song My’ läggs nu flera namn, Haditha och Ishaqi.”

En anmälare ansåg att reporterns avslutning var partisk eftersom händelserna i Irak var outredda vid tidpunkten för sändning.

Granskningsnämnden konstaterade att det fanns uppgifter om att amerikanska soldater låg bakom de båda massakrerna. Nämnden ansåg dock att kopplingen till Song My blev väl långtgående mot bakgrund av vad som var känt vid sändningstillfället. Inslaget brast därmed i kravet på opartiskhet, men inte i sådan grad att inslaget stred mot bestämmelsen.

Programmet påannonserades på följande sätt: ”Nu ska vi se Drevet. Jag vill påminna om att reportrarna tar ställning och uttrycker egna åsikter.”

Det första inslaget handlade om den religiösa rörelsen Plymouthbröderna och dess mycket strikta levnadsregler. Det berättades att ett bolag med anknytning till rörelsen hade ansökt om att få starta en friskola i en kommun i Småland. Skolverket hade dock avslagit ansökan och bolaget hade överklagat beslutet till länsrätten. I inslaget intervjuades riksdagsledamoten Annelie Enochson (KD) som sa att hon upplevde Plymouthbröderna som oerhört positiva och beklagade att de inte fått möjlighet att driva en skola. Reportern avslutade inslaget på följande sätt.ää
”Men enligt min åsikt står två saker utom tvivel. Plymouthbröderna är en så extremt sluten grupp att de inte bör få starta någon friskola. För det vore att stänga det sista fönstret mot omvärlden för deras barn. Och hur en svensk riksdagsledamot kan kalla en religiös grupp som inte låter kvinnor utbilda sig, barn leka med andra barn och som förkastar demokrati för oerhört positiv är ingenting annat än genant. Jag tycker Annelie Enochson borde fundera på om hon bidrar till att Kristdemokraterna uppfattas som ett parti för 2000-talet”.

Det andra inslaget handlade om fackförbundet Transports syn på konkurrensen från åkeriföretag som anlitar lågavlönade polska chaufförer. Polska och svenska lastbilschaufförer som reportern kom i kontakt med vid truckstoppet Stigs Center utanför Göteborg intervjuades om sin arbetssituation och om förhållandena i branschen. Vidare intervjuades två företrädare för Transport som hävdade att polska chaufförer skaffade sig extrainkomster genom försäljning av alkohol och annan kriminell verksamhet. Reportern avslutade inslaget på följande sätt.

”Det jag fått se på Stigs Center är polska fäder som längtar hem till familjen. [- - -] En del tjänar säkert en hacka på att sälja en flaska polsk vodka om någon kommer och frågar, vad vet jag, men en sak är säker – det går inte att generalisera om människor från ett annat land. När en svensk fackförening använder svepande anklagelser om knark, prostitution och stölder för att hålla polska lastbilschaufförer borta från de svenska vägarna, har det gått för långt. Det är min högst personliga åsikt”.

TV4 uppgav att Drevets programidé var att belysa olika samhällsfenomen med den kommenterande journalistikens metoder. Oftast handlade det om att ta ställning för grundläggande demokratiska principer som yttrandefrihet, skydd för miljön, stöd till brottsoffer, kamp mot brottslighet, mobbning och fördomar.

Granskningsnämnden konstaterade att Drevet till sitt innehåll och allmänna upplägg var ett traditionellt samhällsgranskande program och att det i ett sådant program finns ett betydande utrymme för programledare och reportrar att uttala sig kritiskt och ifrågasättande i de ämnen som behandlas. Något utrymme för rena ställningstaganden i kontroversiella frågor finns dock i princip inte. Enbart det förhållandet att Drevet presenterades som ett program där reportrarna uttrycker åsikter och tar ställning ledde inte till någon annan slutsats. Nämnden ansåg att reportern i det första inslaget genom sitt uttalande att Plymouthbröderna inte borde få starta någon friskola tog ställning på ett sätt som inte var förenligt med det krav som ställs på företrädare för programföretaget. Programmet stred därför i denna del mot kravet på opartiskhet. Detta gällde även med beaktande av demokratibestämmelsen i radio- och tv-lagen. ää
Enligt nämndens mening brast även reportern i det andra inslaget i opartiskhet när hon gav uttryck för sin ”högst personliga åsikt” om Transports uttalanden om polska lastbilschaufförer. Nämnden ansåg dock att reportern i detta fall inte gick så långt i sina värderande omdömen att överträdelse skett av bestämmelsen i sändningstillståndet. Detta gällde särskilt som dessa omdömen skulle kunna uppfattas som ett uttryck för den förut nämnda demokratibestämmelsen i radio- och tv-lagen. En ledamot var skiljaktig och ville fria, men kritisera, även det första inslaget.

Begäran om omprövning

TV4 begärde omprövning av beslutet. Enligt TV4:s mening hade Drevet getts en tydlig form som kunde inbegripa ställningstaganden utan att strida mot kravet på opartiskhet. TV4 ansåg att nämndens tolkning av opartiskhetskravet ledde till oacceptabla inskränkningar i yttrande- och åsiktsfriheten för kanalens medarbetare och att bestämmelsen var otidsenlig och svår att tillämpa.

Granskningsnämnden avslog TV4:s begäran om omprövning. I beslutet framhöll nämnden att det krav på opartiskhet som gäller för public service-kanalerna och TV4:s huvudkanal bland annat har till syfte att förhindra att de kanaler som når flest antal tittare och lyssnare inte utnyttjar sin starka ställning för att driva egna opinioner i politiska eller andra kontroversiella frågor. Journalister som är knutna till kanaler med krav på opartiskhet har således inte samma yttrandefrihet i sin yrkesroll som andra journalister har.

Enligt granskningsnämndens mening är det viktigt för förtroendet för programföretagen att kravet på opartiskhet upprätthålls. Om det skulle räcka att ”varudeklarera” ett program på det sätt TV4 gjorde med Drevet för att opartiskhetskravet inte ska gälla, skulle detta krav riskera att bli helt innehållslöst. Alla program som tar upp kontroversiella samhällsfrågor skulle då kunna förses med liknande deklarationer och därmed undantas från bestämmelsen.

Granskningsnämnden påpekade också att en mer långtgående förändring av opartiskhetskravet är en fråga för regering och riksdag.

I filmen Jackass: The Movie utsatte de medverkande männen sig själva och varandra för olika stunttrick, ibland filmade med dold kamera. Filmen innehöll bland annat följande inslag.

• En man snattade varor i en butik och fortsatte trots att han blev påkommen.

• En man gick en boxningsmatch, blev slagen till marken och tvungen att sy ett blodigt sår i huvudet.

• En man fyllde en glasstrut med snö, urinerade på den och åt sen upp den. Någon knuffade och sparkade till honom och därefter kräktes han.

• En av männen förde upp en leksaksbil i ändtarmen. Därefter gick han till en klinik och lät sig röntgas.

• En ”trailer” inför Jackass son år 2063 visades. Bland annat kastades kroppar iväg, blod skvätte och ett huvud rullade efter att en bil hade kört på en person.

Granskningsnämnden ansåg att det fanns inslag med visst våld men att de inte var så skrämmande att de stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft. Nämnden konstaterade också att filmen innehöll inslag där brott begicks och inslag med hänsynslösa beteenden. Enligt nämnden kunde det antas att många barn tittar på tv under tidig kvällstid. Det kunde därför diskuteras om tidpunkten för sändningen av filmen var lämplig. Vid en samlad bedömning ansåg dock nämnden att inslagen inte stred mot bestämmelsen.

En ledamot var skiljaktig och ville fälla sändningen av filmen.

I programmet intervjuade programledaren en artist. Intervjun bröts för reklam efter det att programledaren ställt en fråga och innan artisten hade hunnit svara. Enligt granskningsnämnden var avbrottet inte placerat i en naturlig paus i pro¬grammet och stred därför mot bestämmelsen om inplacering av annonsavbrott.
Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 25 000 kronor för det felaktigt inplacerade annons¬avbrottet. Kammarrätten avslog TV4 AB:s överklagande av förvaltningsrättens dom (kammarrättens mål nr 271-08).

Inslaget handlade om insatser mot unga rånare i Malmö och Köpenhamn. Det avslutades med att reportern sa följande.

Malmöpolisen gör inte systematiskt hembesök, de har inga jobb eller sportklubbar att erbjuda och de möter en komplicerad verklighet där de unga grabbarna fått papper på att de duger inte, för de har under- känt i skolan och jobb får de inga och bara att gå på McDonald’s kostar ju pengar. Så man får väl råna någon rik svensk då. Det är ju gratis så att säga. 22 procent uppklarade rån i Malmö mot 70 procent i Köpenhamn.

Granskningsnämnden ansåg att reporterns uttalande om att råna en rik svensk kunde diskuteras, men kunde inte finna att kommentaren var uppenbart kränkande mot människor med viss hudfärg, nationalitet eller religion eller mot unga invandrare som grupp. Inslaget stred därför inte mot genomslagskraftsbestämmelsen i sändningstillståndet.

I programmet Ring P1 den 30 och 31 mars 2006 handlade flera av samtalen om elöverkänslighet. 13 anmälare ansåg att programledaren uttalade sig om elöverkänslighet på ett okunnigt och nedlåtande sätt och att programledaren var kränkande och diskriminerande.

Granskningsnämnden konstaterade att programledaren vid flera tillfällen uttalade sig på ett raljerande och tillspetsat sätt om elöverkänslighet och nämnden uttryckte förståelse för att detta kunde upplevas som kränkande av personer med de beskrivna symtomen. Nämnden ansåg dock inte att hans uttalanden var av den karaktären att de stred mot bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft i SR:s sändningstillstånd.

Inslaget, som var ca sju minuter långt, handlade om den argentinska filmaren Albertina Carri. Bland annat visades scener ur hennes animerade kortfilm ”Barbie kan också vara ledsen”. Scenerna, som varade i sammanlagt ca 30 sekunder, visade i ljud och bild hur en Barbiedocka hade bland annat oralsex med en Ken-docka. Under större delen av scenerna hade dockorna inga kläder på sig.

Granskningsnämnden konstaterade att inslaget innehöll avancerade sexuella framställningar som kunde uppfattas som stötande av många tittare. Med hänsyn till sändningstidpunkten ansåg nämnden att inslaget stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

En ledamot var skiljaktig och ville fria inslaget.

I programmet visades 30–40 sekunder långa filmer med vinstpresentationer av tre bilar och en motorcykel. I filmerna visades hur de olika bilmodellerna körde på en väg och motorcykeln visades mot en vit bakgrund. En text med modellbeteckningen visades i nedre delen av bilden. Samtidigt som filmerna visades sa programledaren bland annat ”kanonkombo för miljön”, ”mycket pengar, mycket bil är det” och ”Sveriges populäraste bil.”

Enligt granskningsnämnden innebar de långa filmerna en sådan omfattande exponering av fordonsmodellerna att det gick utöver informations och underhållningsintresset. Programledarens beskrivning av vinsterna innehöll också flera värderande omdömen som förstärkte det uppkomna gynnandet. Nämnden fann därför att bestämmelsen om otillbörligt gynnande hade överträtts.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 150 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 26403-06).

Inslaget handlade om matlagning och två kockar medverkade i programmet vid tre tillfällen under sändningen. De lagade en varmrätt och en dessert som de serverade gäster och programledare. Den restaurang som kockarna arbetade på hade precis byggts om och programledarna återkom flera gånger till detta.

Granskningsnämnden ansåg att programledarnas frågor gjorde att fokuseringen på restaurangen och dess verksamhet gick utöver vad som var motiverat av ett informations och underhållningsintresse.