Programmet var en dokumentär om skadedjur och inleddes med att texten ”Anticimex Södertälje” visades kort. I programmet fick tittarna bland annat följa Anticimex arbete med att bekämpa skadedjur. Vid fyra tillfällen fick man höra en kvinnoröst säga ”Välkommen till Anticimex, kundservice”, och under ett antal tillfällen i programmet såg man Anticimex logotyp på bilar, overaller, påsar, pennor, skadedjursfällor med mera. I programmet visades även inslag med skadedjursbekämpare från Stockholm Vatten och Stockholms Stad.

Granskningsnämnden ansåg att det visserligen uppstod ett gynnande genom omnämnandet av Anticimex och alla de gånger som företagets logotyp visades. Mot bakgrund av programmets karaktär, att det inte förekom några värderande uttalanden om företaget och vad SVT anfört om svårigheterna med att producera en dokumentär om skadedjur ansåg dock nämnden att gynnandet uppvägdes av ett informations och underhållningsintresse.

I inslaget uppmärksammades att Lotta Hedström, tidigare språkrör för Miljöpartiet, hjälpte och skyddade en kurdisk kvinna och hennes dotter som sades vara hotade av hedersmord och barnäktenskap om de återvände till Turkiet. Efter intervjuer med den kurdiska kvinnan, Lotta Hedström och migrationsminister Barbro Holmberg avslutades inslaget med att studioreportern sa följande.

”Och i hela Sverige hålls i morgon demonstrationer för flyktingamnesti och på onsdag i nästa vecka så fattar riksdagen sitt beslut. Mer om tider och platser för demonstrationerna på tv4.se”.

TV4 anförde att det var vanligt att man i nyhetsinslag hänvisade till TV4:s webbplats för ytterligare information. Granskningsnämnden ansåg att det var en viss skillnad mellan att till exempel hänvisa till en utredning som fanns tillgänglig via programföretagets webbplats och att, som i detta fall, hänvisa till information om planerade demonstrationer i en kontroversiell samhällsfråga. Nämnden hade emellertid inte underlag för slutsatsen att informationen på webbplatsen i detta fall var utformad på sådant sätt att inslaget i förening med denna information stred mot kravet på opartiskhet.

I inslaget sades följande.

De flesta av oss har kanske nog av vårt eget. Men visst känns det svårt ibland när man tänker på läget i världen och på dem som har det sämre än man själv. Radiohjälpen har i mer än 50 år samlat in pengar till humanitära ändamål i Sverige och hela världen. Ett sätt att stödja Radiohjälpen är att köpa postogram. De finns med flera olika motiv ute hos Postens återförsäljare. Tack för din gåva!

Samtidigt visades exempel på postogram i bild. Granskningsnämnden konstaterade att postogram är en kommersiell tjänst som riktar sig till allmänheten och som konkurrerar med andra liknande kommersiella tjänster. Nämnden ansåg att inslagets utformning innebar ett otillbörligt gynnande av Postens postogram. Nämnden ansåg inte att det fanns skäl att ansöka om en särskild avgift.

Programmet ingick i en programserie om familjens historia och handlade om statens omsorg om familjen. I slutet av programmet uttalade sig programledaren om nedrustning av det svenska välfärdssamhället. Hon sa bland annat följande.

”Fast nu för tiden pratar man ju om att vi svenskar blåögt tittar på när politikerna river den sociala trygghet som Per Albin och hans kamrater byggde upp på 30-talet. Frågan är hur blåögda vi får bli innan vi sätter stopp för nedrustningen av folkhemmet och välfärden. Eller är det så att vi inte alls kanske tycker att det behövs något stopp? Så länge vi har råd att köpa oss en ny dvd-spelare eller åka på utlandssemester så kanske välfärdsproblemen inte märks så väl. […] Det verkar som att vi tål rätt mycket […] och att det ska till riktigt hårda tag innan vi gör något åt att folkhem och välfärd snart bara blir några rader i historieböckerna”.

Programledaren återgav också ett avsnitt ur Per Albin Hanssons så kallade folkhemstal från år 1928, där det talades om de stora ekonomiska orättvisorna i samhället, och konstaterade avslutningsvis att ”Det finns en del som tycker att det här talet skulle passa precis lika bra in år 2004”.

Granskningsnämnden ansåg inte att programledarens avslutande reflektioner kring nedrustning av det svenska välfärdssamhället var av sådan art att de innebar ett ställningstagande i strid med kravet på opartiskhet.

Inslaget innehöll en intervju med skidåkaren NN. Intervjun var inspelad ombord på en segelbåt som deltog i en seglartävling. På segelbåten fanns varumärket för ett elektronikföretag i storformat på flera ställen och detta varumärke fanns också på NN:s kläder.

Granskningsnämnden konstaterade att elektronikföretagets varumärke visades i bild under en stor del av inslaget och på ett delvis mycket framträdande sätt. Enligt nämndens mening borde det ha varit möjligt för SVT att utforma inslaget på sådant sätt att en del av denna exponering undveks. Genom den omfattande exponeringen uppkom ett gynnande av elektronikföretaget som inte uppvägdes av inslagets informations och underhållningsvärde.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SVT skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 3546-06).

I ett inslag ifrågasatte en lyssnare trovärdigheten hos journalister som medverkar som ”tyckare” i media. Under diskussionen sa programledaren bland annat att han inte tyckte att kollektivavtal skulle gälla i Sverige.

Granskningsnämnden ansåg att det i ett debattprogram som Ring P1 för diskussionens skull måste finnas ett stort utrymme för programledaren att föra fram argument för en annan uppfattning än den som hävdas av en inringande lyssnare. Programledaren får dock inte föra fram sina egna åsikter. Nämnden konstaterade att det aktuella uttalandet gjordes i en diskussion om journalisters opartiskhet. Frågan om kollektivavtalen togs upp som ett exempel och var i sig inte ämnet för diskussionen. Nämnden ansåg att programledaren tog ställning i en kontroversiell politisk fråga. Uttalandet kunde inte tolkas som ett försök att föra fram argument för en motsatt uppfattning i fråga om journalisters opartiskhet än den lyssnaren gav uttryck för. Mot den bakgrunden fann nämnden att inslaget stred mot kravet på opartiskhet.

En ledamot var skiljaktig och ansåg att programledarens uttalande kunde tolkas som en invit till en vidare diskussion i den aktualiserade frågan, inkluderande argument för och emot. Mot den bakgrunden ansåg hon att inslaget inte stred mot kravet på opartiskhet.

I långfilmen Fredsmäklaren förekom sammanlagt fyra annonsavbrott. Två av annonsavbrotten hade placerats vid scenförändringar, det vill säga på ett sätt som överensstämmer med radio- och tv-lagen. Enligt nämndens uppfattning kunde det ifrågasättas om inte de övriga två avbrotten gjordes mitt i händelseförlopp. Den växling i tempo och perspektiv som förekom bedömdes emellertid vara tillräcklig för att inte heller dessa skulle anses strida mot radio- och tv-lagen.

Kortfilmen Violinspelet innehöll en scen där en restaurangägare misshandlades av två andra män. De gav honom knytnävsslag mot ansiktet upprepade gånger, skallade honom, dunkade hans huvud mot väggen och slängde honom i golvet. Blod rann från restaurangägarens ansikte.

Granskningsnämnden ansåg att våldsinslaget var av sådan verklighetstrogen karaktär att det kunde ha verkat skrämmande för barn. Med hänsyn till sändningstiden fann nämnden att sändningen stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Inslaget, som handlade om att vatten i Mellanöstern blivit en stridsfråga, innehöll en rapport av frilansreportern NN som befann sig i Hebron på Västbanken. NN gav sin bild av kontrollen av vatten i området. Granskningsnämnden ansåg att NN var en sådan företrädare för SR för vilken kraven på opartiskhet och saklighet gäller fullt ut. Rapporten utgjorde en personlig betraktelse med vissa värderande omdömen och generaliserande uttalanden.

Nämnden konstaterade att ett visst utrymme för värderande omdömen hos en företrädare för SR kan tillåtas om det sker inom ramen för ett kåserande eller kommenterande inslag. Det förutsätter emellertid att formen görs klar för lyssnarna. Någon tydlig presentation av NN och karaktären av hans rapport gjordes inte. Nämnden ansåg att avsaknaden av presentation medförde att inslaget stred mot kravet på opartiskhet. Tre ledamöter var skiljaktiga. De ansåg att avsaknaden av presentation var en brist, men att bristen inte var så allvarlig att inslaget stred mot kravet på opartiskhet.

Inslaget innehöll en intervju med Folkpartiledaren Lars Leijonborg om det svenska sjukersättningssystemet. Enligt Lars Leijonborg var kostnaderna för förtidspensioneringar orimligt stora och han ansåg att personer som fuskade eller överutnyttjade systemet borde få sin ersättning indragen. I inslaget intervjuades också en kvinna, NN, som hade förtidspensionerats efter en svår bilolycka och som ansåg att Folkpartiledarens tal om fusk var kränkande. Lars Leijonborgs uttalande beskrevs i på- och avannonsen till inslaget samt på en textskylt i studion som en ”attack” på förtidspensionärerna.

Granskningsnämnden ansåg att beskrivningen av folkpartiledarens uttalande som en generell ”attack” på förtidspensionärerna var mycket tillspetsad och att inslaget därmed stred mot kravet på opartiskhet. Nämnden konstaterade vidare att NN inte tillhörde den kategori förtidspensionerade som Lars Leijonborg avsåg med sitt uttalande. Genom att hon användes som illustrationsexempel gavs dock bilden att även personer i hennes svåra situation ingick bland dem som Folkpartiledaren ansåg borde få sin sjukersättning indragen. Enligt nämndens mening blev inslaget i denna del så missvisande att det stred mot kravet på saklighet.

Tre ledamöter var skiljaktiga och ville endast fälla inslaget för partiskhet.