Design/365 var en serie korta inslag om design som sändes dagligen med anledning av Designåret 2005. Granskningsnämnden granskade två av inslagen. Det ena inslaget handlade om kex och det andra om en självgående dammsugare. En speakerröst berättade i positiva ordalag om produkternas design, men även bland annat om kexens smak och om dammsugarens funktion. Samtidigt visades kexen och dammsugaren i bild.

Granskningsnämnden ansåg att det fanns ett informations och underhållnings-intresse att skildra svensk design och att det måste vara möjligt att uppmärksammadesign i den form som gjordes i inslagen. Nämnden ansåg att produkterna gynnades och att det kunde diskuteras om den reklamkaraktär som inslagen hade överens¬stämde med bestämmelsen om otillbörligt gynnande. Nämnden fann emellertid, med viss tvekan, att gynnandet uppvägdes av informations och underhållningsintresset.

Teckenlådan var ett barnprogram som vände sig till döva barn. I programmet gjorde en reporter ett besök på en fabrik som tillverkade sängar. Han följde tillverkningen av en sängbotten med madrass och bäddmadrass. Alla delar som förekom vid tillverkningen var klädda i blå och vitrutigt tyg. Undersidan av en madrass hade ett tyg med texten ”Hästens”. Tygerna förekom också i bild när vissa speciella arbetsmoment visades. Flera som arbetade på fabriken hade blå och vitrutiga byxor och några bar tröjor med texten ”Quality in beds” och ”Hästens”.

Granskningsnämnden ansåg att det klart framgick vilket företag som tillverkat sängen, dels genom det kännetecknande blå och vitrutiga tyget, dels genom att namnet förekom på ett tyg. Ett visst gynnande av Hästens sängar uppkom därför. Nämnden beaktade dock att reportaget beskrev hur det gick till att tillverka en säng och att det inte förekom någon fokusering på tillverkaren därutöver. Nämnden ansåg därför att exponeringen inte stred mot förbudet att otillbörligt gynna ett kommersiellt intresse.

Programmen var vardera 25 minuter långa och handlade om tre olika italienska designföretag. I programmen varvades inslag där representanter för företagen berättade om det aktuella företaget med inslag där en speakerröst bland annat kommenterade företagets produkter. Under programmen visades dessa produkter. Programmen inleddes och avslutades med att företagens logotyper och en av företagens butiker visades.

Granskningsnämnden ansåg att det naturligtvis fanns ett informations och underhållningsintresse att skildra italiensk design och att det måste vara möjligt för SVT att uppmärksamma designföretag i programverksamheten. Nämnden ansåg dock att det gynnande som uppstod, genom programmens längd, utformning samt speakerns säljfrämjande och okritiska kommentarer, gick utöver vad som kunde accepteras.

I programmet sa programledaren med anledning av ett mejl från en lyssnare att ”jag är republikan och alltid har varit republikan och alltid kommer att vara republikan, det kan jag bara inte hjälpa”.

Granskningsnämnden ansåg att uttalandet var ett politiskt ställningstagande i en fråga som var kontroversiell och att inslaget därmed stred mot kravet på opartiskhet.

Programserien Hockeykväll speglade Elitserien i ishockey och ishockeylandslaget Tre Kronors matcher. Det aktuella avsnittet sändes vid en tidpunkt då Elitserienhade speluppehåll. En betydande del av innehållet i programmet handlade visserligen om Elitserien och den kommande turneringen Rosno Cup i Moskva, men programmet innehöll inga inslag från pågående sportevenemang. Granskningsnämnden ansåg det uppenbart att programmet vid detta tillfälle inte var en sådan sportsändning som SVT får låta sponsra.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SVT skulle betala en särskild avgift om 100 000 kronor (förvaltningsrättens mål nr 14146-05).

Kniven i hjärtat var en dramamusikal i fyra delar som gick i repris på eftermiddagstid. I ett avsnitt förekom en scen där tre pojkar stal varor i ett industriområde. En väktare dök upp och en av pojkarna rusade fram och hoppade på väktaren som klivit ur sin bil. Pojken sparkade väktaren i magen och i sidan när han låg på marken och slog honom med knytnävslag i ansiktet tills blod rann ur näsa och ansikte.

Granskningsnämnden ansåg att scenen var av sådan verklighetstrogen karaktär att den kunde verka skrämmande för barn. Med hänsyn till sändningstiden fann nämnden att sändningen stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Inslaget handlade om barnskedar från företagen BabyBjörn och Ikea. Programledaren sa att en äta-själv-sked hade tagits fram och mönsterregistrerats av BabyBjörn och att Ikea sedan något år sålde en snarlik sked. Programledaren sa vidare att formgivaren NN helt fräckt hade plagierat BabyBjörns originalsked och att NN:s sked, som såldes av Ikea, var stöld. Av inslaget framgick att en rättsprocess om skedarna hade påbörjats.

Granskningsnämnden ansåg att ett inslag som granskade plagiering och kopiering av formgivares produkter låg väl i linje med programföretagets debatt- och kommentarskyldighet. Inslagets kritiska infallsvinkel medförde därför inte i sig att det stred mot kravet på opartiskhet. Nämnden ansåg dock att programledarens uttalanden att NN gjort sig skyldig till plagiat och stöld innebar att han tog ställning i strid med kravet på opartiskhet.

Kortfilmen Forkboy ingick i programmet Garagefilm i Kunskapskanalen och före filmen varnades känsliga tittare. Filmen handlade om hur några pojkar i 10–11-årsåldern lekte krig. Pojkarna riktade vapen och sköt mot varandra och i flera stridsscener förekom knivar. Genom att leken varvades med verklighetstrogna vapenljud upplevdes bilderna visa ömsom lek och ömsom allvar. I några scener visades ”skador” som pojkarna åsamkat varandra genom att blod rann ur kulhål på en pojkes rygg och ur munnen på en annan pojke. I slutscenen hade en pojke brottat ner en annan på marken och dunkade en stor sten flera gånger till synes rakt ner mot den besegrades huvud med kraft som om han dödade honom.

Granskningsnämnden ansåg att särskilt slutscenen var av sådan verklighetstrogen karaktär att den kunde verka skrämmande på barn. Med hänsyn till sändningstiden fann nämnden att filmen, oavsett förekommande varning, stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Inslagen handlade om att amerikanska marinkårssoldater under sin offensiv mot staden Falluja skulle ha skjutit ihjäl en obeväpnad irakier som befann sig i en moské. I stort sett samma bildsekvens visades i alla tre inslagen. Bilderna från moskén var suddiga och oskarpa. Enligt vad som uppgavs visade de hur soldaterna gick in i moskén och siktade mot flera män som låg på golvet. I Rapport-inslaget hördes skott medan en fryst bild visades. Samma sekvens med den frysta bilden, men utan ljud av skott, visades i TV4:s båda inslag. Inslagen i Nyheterna och i Rapport föregicks av varningar för bilderna. Den sekvens som sändes i Nyhetsmorgon lördag ingick i programledarens genomgång av nyheter under den gångna veckan och var mycket kort.

Granskningsnämnden konstaterade att speakertexterna till den aktuella sekvensen visserligen talade om att en amerikansk soldat skjutit ihjäl en obeväpnad och sårad irakier. De bilder som förekom visade emellertid inte att någon sköts. Nämnden ansåg inte att inslagen stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Kalla fakta special visade i november 2004 en dokumentär som handlade om en svår helikopterolycka i Sverige då sex personer i besättningen omkom och endast en person överlevde. Ett av reklamavbrotten hade placerats i en sekvens som visade en begravning. Granskningsnämnden ansåg att avbrottet placerats så att det störde programmets kontinuitet på ett påtagligt sätt. Avbrottet stred därför mot radio- och tv-lagen.

Förvaltningsrätten biföll delvis granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det felaktigt inplacerade reklamavbrottet men satte ner beloppet till 25 000 kronor. Kammarrätten avslog TV4 AB:s överklagande av förvaltningsrättens dom. Högsta förvaltningsdom¬stolen meddelade inte prövningstillstånd (Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 2602-07).