I inslaget medverkade den svenska mästaren i Dry Martini-blandning (NN). Under sammanlagt tio minuter visade och berättade han hur det gick till när man tävlade i Dry Martini. Samtidigt som NN blandade Dry Martini i studion intervjuades tre killar i popbandet Safari on Pluto. I samband med att NN sa att det vore häftigt om någon i Hells Angels-väst beställde en ”draja” förekom följande samtal med bandmedlemmarna.

(Pgl) – Eller någon av oss. Men är det inte, det är ganska coolt. Det passar väl bra ihop med syntpop? Är det vad man ska kalla er musik, eller? (Bandmedlem) – Jag vet inte. Det är inte helt fel. (Pgl) – Inte helt fel. Vad skulle ni själva säga då, vad är det för musik ni spelar? (Bandmedlem) – Jag skulle bara säga pop, rakt av pop. Sen behöver man inte utveckla det mer. (Pgl) – Men det passar väl bra ihop med pop, en draja? (Bandmedlem) – Det borde det göra.

Granskningsnämnden konstaterade att inslaget om Dry Martini varvades med en intervju med ett popband som sannolikt vände sig till en publik med även yngre tittare. Enligt nämndens mening kunde det i detta sammanhang ifrågasättas om programledarens frågor till bandet var förenliga med skyldigheten att iaktta varsamhet vid speglingen av bruket av alkohol. Vid en samlad bedömning kunde nämnden dock inte finna att inslaget var utformat på ett sådant sätt att det stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Inslaget handlade om statliga myndigheter. Efter en kort intervju med direktören för Handelsflottans kultur- och fritidsråd sa reportern:

”Fotbollsserier, inget man tror åvilar en statlig myndighet, men det är den myndighetsutövning som Handelsflottans kultur- och fritidsråd bedrivit sedan 40-talet. Det visar sig att en myndighet kan syssla med nästan vad som helst. Har vi behov av Stängselnämnden, Centrum för flexibelt lärande, Nämnden för lön till riksrevisorerna och så vidare? [- - -] 31 nya myndigheter på tre år och 20 på gång. 160 miljarder om året till myndigheternas drift, en kostnad som ökat med över 14 miljarder sedan år 2000. Enligt en ännu ej publicerad rapport från Ekonomistyrningsverket så används pengarna inte heller särskilt effektivt. Mer än hälften går till kringverksamhet, alltså till annat än det myndigheten egentligen ska syssla med. Trots detta omfattande slöseri med skattemedel är det få som talar om saken”.

Granskningsnämnden ansåg att det kunde ifrågasättas om reporterns svepande uttalande om omfattande slöseri med skattemedel var förenligt med kravet på opartiskhet, men fann att det inte innebar ett ställningstagande som stred mot bestämmelsen.

Blommor och bin var ett återkommande inslag i programmet P3 Star dit lyssnarna kunde ställa frågor om sex och kärlek. I inslaget svarade en sexexpert på tre brevfrågor. Den tredje frågan ställdes av en 13-årig pojke och handlade om att han ville ha sex med en tjejkompis. Eftersom han inte hade haft sex med någon tidigare ville han ha tips om hur han skulle göra. Experten svarade bland annat att ett tips var att pröva sig fram och våga vara ärlig och säga att han inte hade gjort det förut. Hon sa vidare att det dessutom var ovanligt att en 13-åring hade haft sex med någon och att det därför inte var konstigt att han inte haft det. Det gällde enligt experten att försiktigt pröva sig fram och se vad de båda tyckte. Några kanske tyckte att det kändes bra att långsamt vänja sig vid att vara nakna tillsammans, att bli tagen på, smekt på av någon annan och så vidare. Och sen när man hade provat det ett tag, då kunde man känna sig mer redo för sådant som samlag.

Granskningsnämnden ansåg att inslaget med råd som lämnades till den 13-årige pojken från flera synpunkter framstod som diskutabelt. Nämnden ansåg emellertid inte att vare sig detta eller inslaget i övrigt var av sådan karaktär att det stred mot bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft.

I inslagen betygsattes och kommenterades alkoholdrycker i positiva och delvis skämtsamma ordalag. I ett av inslagen deltog även en representant för en romtillverkare som framhöll dryckens förtjänster såväl i allmänhet som vad gällde företagets produkter.

Granskningsnämnden ansåg att inslagen innebar ett visst förhärligande av bruket av alkohol. Med beaktande av sändningstiden gällde det också för tittare som inte var vuxna. Vid en samlad bedömning kunde nämnden dock inte finna att inslagen stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Inslaget handlade om att Sidas underorganisation Forum Syd hade gett ett bidrag på 90 000 kronor till boken ”Kuba – en annan värld är möjlig”. Boken, som var utgiven av Svensk-Kubanska Föreningen, var enligt reportern en hyllning till Fidel Castro och det kubanska samhället. En företrädare för Forum Syd intervjuades om beslutet att ge stöd till den aktuella boken och fick avslutningsvis följande fråga.

”Om någon hyllar diktaturen på Kuba, då är det ju propaganda på samma sätt som om någon skulle hylla apartheid eller nazismen. Var går gränsen? När säger ni stopp, det här är inte vi med och betalar för skattepengar”?

Flera anmälare kritiserade att reportern jämställde regimen på Kuba med apartheid och nazism.

Granskningsnämnden konstaterade att reporterns uttalande om apartheid och nazism hade formen av en fråga till företrädaren för Forum Syd. Nämnden ansåg inte att reportern genom sin – i och för sig tillspetsade – fråga tog ställning på ett sätt som stred mot kravet på opartiskhet.

I inslaget diskuterade en debattör vid tankesmedjan Timbro och programledaren för P1-programmet Konflikt, rapporteringen i svenska medier om presidentvalet i USA. Debattören ansåg att rapporteringen varit partisk till förmån för John Kerry och gav som exempel programledarens förhållningssätt i en intervju med Carl Bildt i Konflikt. Programledaren försvarade den subjektiva journalistiken och ansåg att det inte var någon kontroversiell ståndpunkt att tycka ”att Kerry vore bättre för världen än Bush”.

Granskningsnämnden ansåg att programledaren genom uttalandet att ”Kerry vore bättre för världen än Bush” tog ställning i en politisk fråga på ett sätt som inte var förenligt med hennes roll som programledare i ett program i SR. Inslaget stred därför mot kravet på opartiskhet i den delen.

Ett av inslagen i programmet den 28 september 2004 handlade om plantering av blomlökar. Det följdes av ett cirka 1,5 minut långt okommenterat inslag där olika trädgårdsprodukter visades med angivande av inköpsställe och pris. I ett av inslagen i programmet den 5 oktober 2004 fick en familj hjälp att bygga om sin hall. Det följdes av ett minutlångt inslag där olika typer av klädhängare visades på motsvarande sätt.

Enligt granskningsnämnden innebar inslagen med inköpstips otvivelaktigt ett gynnande av de utvalda inköpsställena. Någon särskild fokusering på inköps¬ställenas namn förekom dock inte och det förekom inte heller någon form av köpuppmaning till tittarna. Inköpstipsen hade vidare i båda fallen en innehålls¬mässig koppling till de inslag de föregicks av. Nämnden ansåg att det gynnande som uppkom var motiverat av ett tillräckligt informationsintresse.

Äntligen hemma var ett program med bygg och inredningstips. I de granskade avsnitten förekom vid några tillfällen skyltar med hänvisningar till programmets hemsida. På hemsidan fanns bland annat en förteckning över inköpsställen för de bygg-och inredningsprodukter som använts i samtliga program under året.

Enligt granskningsnämnden var de hänvisningar som gjordes till programmets hemsida av allmän karaktär och gjorde ingen koppling till den information om inköpsställen som fanns att tillgå på hemsidan. Nämnden ansåg att dessa hänvis-ningar inte stred mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Underhållningsprogrammet Ed The Sock sändes vid flera tillfällen med lika innehåll och gäster. Det dominerande samtalsämnet var sex. Bland de medverkande fanns kvinnliga ”gogo-dansare”. I en wet t-shirt/bikini-tävling dansade lättklädda, unga kvinnor framför en manlig publik. I inslaget Hot Tub intervjuades en eller två män ur publiken tillsammans med en eller två kvinnor i en bubbelpool. I vissa av inslagen betonades att kvinnorna var porrfilmskådespelare.

Granskningsnämnden ansåg att de kommentarer och skämt om kvinnor, män och sex som förekom i programmen visserligen hade en sexistisk karaktär, men att de inte var uppenbart kränkande för någotdera könet. Sammantaget fann nämnden att de granskade programmen inte var utformade på ett sådant sätt att de stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft

>> Jämför SB 834/04 och 97/05 rörande Man Show (s. 96).

Sameradion sände ett reportage om organisationen Same Ätnam. Vid tidpunkten för reportaget pågick en konflikt i organisationen om en slöjdsamling som hade sålts till en privat samlare. En majoritet i styrelsen – däribland vice ordföranden – hade lämnat in en misstroendeförklaring mot ordföranden med anledning av försäljningen. Reportern beskrev och kommenterade konflikten. Inslaget påannonserades på följande sätt.

”Nu framträder en annan bild än den av en korrupt ordförande för Same Ätnam. En rapport, initierad av arbetsgivarorganisationen, säger klart och tydligt att den sammankomst som kallades för extra landsmöte för Same Ätnam förra helgen den var ogiltig. I andra dokument som Sameradion har kommit över visas en oresonlig falang som nu försöker att ta makten i Same Ätnam”.

Reportern sa därefter:

”Ordet sammankomst är inte mitt påhitt. Det framkommer i rapporten som tagits fram av konsulten A. I övriga dokument som vi tagit del av visas en maktkamp som pågått sedan första styrelsemötet efter att den här styrelsen blev vald. Här framförs misstroende mot ordförande som sedan följs av otaliga sådana. Till och med en enskild ledamot i valnämnden, B, avger en misstroendeförklaring mot ordföranden. Valnämndens uppgift är ju att förbereda val, men i Same Ätnam har denna använts i långt större utsträckning än så. I maktsyfte, kan man se i dokumenten. De handlingar som påstods ha mörkats av ordföranden visade sig vara, enligt de dokument vi tagit del av, inte vara mer än Sametingets offentliga protokoll och Same Ätnams landsmötesprotokoll tio år tillbaka i tiden. Till konsultens rapport igen. Kallelsen till sammankomsten i Östersund har inte skett enligt stadgarna och så rasar hela bygget med extra landsmöte. Konsultrapporten är klar på den här punkten. Till på köpet påstås i ett dokument att motfalangens ledare varit mycket lösaktiga med Same Ätnams resurser genom att utnyttja resekostnader på ett sätt som nog kan ses som rent slöseri och utnyttjande av gemensamma pengar. Någon har använt ordet elakhet om den här soppan men kanske ett samiskt ord träffar bättre – bonjo. Det betyder att man vrider till allt i illvilja. Nu återstår att se vem som åker på att betala sammankomsten i Östersund. Om konsultens slutsats håller så blir det åtminstone inte Same Ätnam som organisation som får betala”.

Granskningsnämnden ansåg att reportern gav uttryck för egna värderingar i fråga om händelserna i Same Ätnam. Reportern tog därmed ställning i en kontroversiell fråga på ett sätt som inte var tillåtet med hänsyn till hans ställning i programmet.