Lokalradiostationen Easy 107,5 sände direkt från en nyöppnad hamburgerrestau¬rang i Stockholm. Under sändningen omnämnde programledaren vid ett stort antal tillfällen restaurangen och dess adress samt berättade i positiva ordalag om öppettider och sortiment. Granskningsnämnden ansåg att det uppkom ett gynnande av restaurangen som dessutom förstärktes genom att jinglar för stationen, som även innehöll restaurangens namn, sändes vid 19 tillfällen.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att Easy 107,5 skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 1641-04).

> Lokalradiostationerna Radio Match 105,1 och Studio 107,5 har fällts för liknande gynnanden av restauranger (SB 366/04 och SB 869/05).

I det första programmet kommenterade programledaren i ett inlägg USA:s utrikespolitik. I det andra programmet förekom en intervju med en svensk med irakiskt påbrå om situationen i Irak samt kommenterande inlägg av programledaren om bland annat USA:s utrikespolitik. Programledaren sa att Irak endast var en bricka i USA:s imperiebygge och att Genèvekonventionen bara var en av de internationella lagar som USA tog sig rätten att bryta mot. Vid sin bedömning framhöll granskningsnämnden att programmen stod i överensstämmelse med SR:s skyldighet att stimulera till debatt och att kommentera och belysa händelser och skeenden. Nämnden ansåg emellertid att programledarens kommenterande uttalanden i de båda programmen innebar ett tydligt ställningstagande mot USA:s utrikespolitik. Nämnden fann därför att hennes uttalanden stred mot kravet på opartiskhet.

Bumerang var ett tävlingsprogram där deltagarna med hjälp av bland annat olika filminslag skulle gissa vilket år som avsågs. I det aktuella programmet visades en sketch från 60-talet där komikern Martin Ljung sa följande.

Hör upp alla i Sverige, Norge, Danmark och Sydrhodesia. Det gäller att samla ihop så många negrer som möjligt på torget mitt i stan. Börja nu!

En skylt med ländernas namn följt av ett räkneverk visades sedan. Sveriges, Norges och Danmarks räkneverk visade stigande siffror men Sydrhodesias stod stilla. Martin Ljung tog upp en telefonlur och ropade följande.

Hallå Sydrhodesia! Stopp! Har ni inga negrer där? Vad säger ni? Jaså, de har inget torg.

Granskningsnämnden ansåg att den aktuella sketchen visserligen hade utformats på sådant sätt att den kunde uppfattas som kränkande mot människor på grund av deras etniska tillhörighet. Vid sin bedömning beaktade nämnden emellertid att sketchen var från år 1965 och det sammanhang i vilket den förekom. Nämnden ansåg mot den bakgrunden inte att sketchen var uppenbart kränkande och att inslaget därmed inte stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

I ett inslag i musikprogrammet Spinn Topp 10 återgav programledaren på svenska en text av rapparen Jay Z, där denne protesterade mot USA:s angrepp på Irak. Hon sa därefter.

”Och Jay Z han är också med i en organisation som heter ’Musicians United To Win Without War’, alltså ’Enade artister som vinner utan krig’. Och några som är mer med i den här organisationen är Russel Simmons, Outkast, R.E.M. och Sheryl Crow. Bra jobbat”.

Granskningsnämnden konstaterade att programledaren fällde en positiv kommentar om organisationen ”Musicians United To Win Without War” som bildats i protest mot USA:s krig i Irak. Enligt nämndens mening kunde kommentaren sedd i sitt sammanhang inte uppfattas som ett så tydligt ställningstagande i Irakkonflikten att inslaget på grund härav stred mot kravet på opartiskhet.

Programmet hade rubriken Oprah’s favorite things och ägnades i sin helhet åt utdelning av programledarens favoritsaker. De produkter som publiken under stort jubel fick ta emot utgjordes av en armbandsklocka, en kamera, en CD-spelare, en mobiltelefon, CD-skivor, böcker, klädesplagg med mera. Samtliga produkter presenterades i mycket positiva ordalag och i flertalet fall lämnades även uppgif¬ter om priser och försäljningsställen.

Granskningsnämnden konstaterade att programmet hade karaktären av ett rent försäljningsprogram för de aktuella produkterna. Flera av de produkter som exponerades var produkter med internationellt välkända varumärken. Enligt nämndens mening uppkom ett gynnande av dessa produkter som vida översteg vad som var motiverat av något informationseller underhållningsintresse. Mot bakgrund av TV4:s förklaring att ytterligare avsnitt av Oprah’s favorite things inte skulle komma att visas fann nämnden inte skäl att ansöka om särskild avgift.

> Nämnden fällde senare ett avsnitt av programserien Dr Phil där det förekom en liknande utdelning av presenter till publiken (SB 63/04). Nämnden ansökte i detta fall om att TV4 AB skulle påföras en särskild avgift på 250 000 kronor, vilket förvaltningsrätten biföll.

> Nämnden har även fällt ett avsnitt av Oprah Winfrey Show, där olika elektroniska produkter avsedda för hemmet presenterades och ett avsnitt där utlottning skedde av en bil och programledaren gav förslag på presenter under 100 dollar (SB 345/01 och SB 539/04). Kammarrätten påförde i dessa fall TV4 AB att betala en avgift på 100 000 respektive 200 000 kronor.

I programmet presenterades bostäder som vid sändningstillfället var till salu via fastighetsmäklare. Bostäderna beskrevs genomgående i mycket positiva ordalag och man gjorde hänvisningar till programmets webbplats där det fanns länkar till mäklarnas annonser för respektive objekt och direktlänkar till mäklarnas hemsidor.

Enligt granskningsnämndens mening framstod programmet närmast som ett led i marknadsföringen av de bostäder som skulle säljas. Nämnden ansåg att det innebar ett gynnande av de aktuella mäklarna som vida översteg vad som kunde motiveras av något informations eller underhållningsintresse.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 100 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 24428-03).

I inslaget Arrangemangstips i Radio Sölvesborg sades bland annat följande.

I dag har vi två secondhandbutiker som är öppna i Sölvesborg. Det är Kupan, Röda Korsets secondhandbutik på Järnvägsgatan, som i dag har öppet mellan kl. 10 och 18, och sen är det Erikshjälpen i före detta boktryckeriet som har öppet mellan 10 och 16.

Granskningsnämnden konstaterade att Röda Korset och Erikshjälpen bedrev försäljningsverksamhet som riktade sig till allmänheten. Hjälporganisationerna bedrev således en form av affärsverksamhet i konkurrens med framförallt andra secondhandbutiker. Enligt nämnden uppkom det genom omnämnandena av secondhandbutikerna ett otillbörligt gynnande.

Ett inslag i talkshowen Carin 21:30 handlade om saker som hör ungdomen till och som programledaren aldrig hade gjort. Hon sa bland annat följande: ”Och högst upp på min lista över saker som jag absolut vill ha gjort när jag fyller 40 är att förverkliga den verkliga rockmyten.” Därefter visades hur programledaren tillsammans med en annan person slog sönder delar av inredningen i ett hotellrum. I slutet av inslaget sa en speakerröst följande.

En hotelltrashing kostar mellan 3 000 och 95 000 kronor beroende på hotellstandard. Den eventuella åtalspunkten är skadegörelse med böter som vanligaste påföljd. Och är du nybörjare rekommenderar vi att du följer med en van guide de första gångerna.

SVT anförde i yttrande i ärendet att inslaget var avsett som en satir. Enligt granskningsnämnden hade inslaget dock utformats på ett sådant sätt att det satiriska syftet var svårt att uppfatta. I stället gav inslaget genom sin utformning legitimitet åt och uppmuntrade till vandalisering. Nämnden ansåg därför att inslaget stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

I det första inslaget kommenterade Özz Nûjen aktuella händelser i Mellanöstern i form av ett kåseri under särskild vinjett. Han sa bland annat följande.

”Jag tycker att vi bombar hela jävla skiten, bombar hela Mellanöstern och gör en parkeringsplats av alltihop där vi kan parkera alla våra bilar vid den stora bensinmacken Irak som vi egentligen vill åt.”

Hans medverkan i sändningen den dagen bestod endast av kåseriet. Det andra inslaget var en kort kommentar av Özz Nûjen, som den dagen var programledare. Han sa följande.

”Jan O Karlsson har ju haft ett allvarligt samtal med Göran Persson efter det att Jan O Karlsson kallat Bush för den där jävla Texasgubben. Och så får man inte säga säger statsministern. Okej. Jag förstår statsministern nu. Den där jävla Texasmördaren hade varit faktiskt mer rätt.”

Granskningsnämnden ansåg att Özz Nûjen vid båda tillfällena var en sådan företrädare för programföretaget på vilken kravet på opartiskhet gäller fullt ut. Beträffande det första inslaget ansåg nämnden att dess karaktär av kåseri med en satirisk och humoristisk udd klart framgick, varför det inte stred mot kravet på opartiskhet. Gällande det andra inslaget kunde det diskuteras om inte kommentaren var väl långtgående. Med hänsyn till programmets karaktär och kommentarens ironiska prägel ansåg dock nämnden att inte heller detta inslag stred mot kravet på opartiskhet.

I inslaget som hade rubriken: ”Özz är arg på det här” sades följande.

Jag förstår inte de här ortodoxa judarna. Ja, men de säger alltid att de har rätten på sin sida och att de är Guds utvalda folk. Vem har sagt det? [---] Ja, men det står faktiskt i GT, kan några säga. GT, vad då, Göteborgstidningen eller? Jag skojar, jag vet att det är Gamla Testamentet men det är i alla fall en bok där de grövsta brotten mot människor skedde och där det syndades mer än i någon annan bok och där man gick efter regeln tand för tand och öga för öga. Så, man undrar faktiskt. Och då förstår man att de är blinda av hat och har tandlösa argument. Och förresten, varför har de en så liten mössa på huvudet? Ja, det är för att visa vår kontakt med Gud, säger de. Vad då? Är det som en miniparabol som rattar in Guds-tv eller? Och så kan de bli jättearga, då är det bara att säga, ja men du, då tycker jag du kan gå till klagomuren och lugna ner dig lite genom att gunga huvudet fram och tillbaka mot muren. Och var inte rädd för att gunga till ordentligt.

Enligt granskningsnämnden kunde inslaget uppfattas som stötande av vissa lyssnare. Nämnden ansåg dock att det inte stred mot bestämmelsen om hänsyn till radions särskilda genomslagskraft.