Pokémon var en serie animerade filmer som byggde på ett Nintendospel med samma namn. I slutet av varje avsnitt – men före eftertexterna – sändes den så kallade Pokémon-rappen, i vilken olika figurer från serien presenterades. Rappen innehöll bland annat uppgifter om att det fanns 150 Pokémon-figurer och en uppmaning att ”fånga, fånga, fånga allihop, fånga allihop” samt texten ”Gotta catch´em all!”.
Enligt granskningsnämnden uppkom ett inte obetydligt gynnande av Pokémon-anknutna produkter genom att en serie med samma namn visades i nationell tv. Detta gynnande fick dock accepteras, eftersom det inte vore rimligt att ett tv-program som utgick från kända karaktärer/figurer inte skulle få ha samma namn som dessa. Nämnden ansåg emellertid att Pokémon-rappen hade utformats på sådant sätt att den framstod som ett rent reklaminslag för Pokémon-figurerna och de artiklar som anknöt till dem. Eftersom rappen sändes i anslutning till ett barnprogram bröt TV4 AB mot bestämmelsen i radio- och tv-lagen. Nämnden ansåg att det även för TV4 AB måste ha varit klart att inslaget hade utformats som reklam.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 200 000 kronor (förvaltningsrättens mål nr 11248-00).

Det kan också nämnas att Marknadsdomstolen på talan av Konsumentverket/KO förbjöd TV4 AB vid vite av 200 000 kronor att medverka till marknadsfö¬ringen av Pokémon-produkter på det sätt som skedde i Pokémon-rappen eller på väsentligen samma sätt. Enligt Marknadsdomstolen stred rappen mot barnre¬klamförbudet i radio- och tv-lagen, vilket ”måste ha kunnat konstateras av TV4 AB som programföretag utan någon mera ingående granskning”.

Granskningsnämnden ansåg att ett sponsringsmeddelande som visades under eftertexten till en långfilm i TV4 inte hade lämnats i slutet av programmet och ansökte om att programföretaget skulle påföras en särskild avgift om 10 000 kronor för denna överträdelse. Förvaltningsrätten avslog dock nämndens ansökan. Domstolen konstaterade att lagstiftarens syfte hade varit att föreskriva att sponsringsmeddelanden ska lämnas antingen före eller efter det sponsrade programmet. Domstolen fann dock att stadgandet i dåvarande 7 kap. 8 § radio- och tv-lagen skulle tolkas enligt sin ordalydelse och inte enligt vad som angavs i förarbetena. Det var därmed tillräckligt att sponsringsmeddelandet sändes i början eller slutet av programmet. Enligt förvaltningsrätten fick eftertexterna på cirka tre minuter i normalt språkbruk anses utgöra slutet på långfilmen, varför kravet i lagbestämmelsen var uppfyllt (förvaltningsrättens mål nr 11250-00).

I ett inslag i barnprogrammet Nu är det Nu höll en liten flicka i sexårsåldern på med en räkneövning. Hon höll en pinne med fem marshmallows uppträdda. Först räknade hon antalet nerifrån och upp från ett till fem varefter hon stoppade den ena efter den andra i munnen och de räknades därefter uppifrån och ner. Siffrorna visades också i bild.

En anmälare hade i ett Oprah Winfrey-program hört att en liten flicka hade omkommit av syrebrist i samband med en lek där det gällde att stoppa så många marshmallows i munnen som möjligt. Han ansåg mot denna bakgrund att liknande inslag inte skulle sändas i tv.

Granskningsnämnden ansåg att bestämmelsen om mediets särskilda genomslagskraft också fick anses innefatta visandet av klart farliga beteenden i barnprogram. I detta fall visades ett beteende som i vart fall framstod som olämpligt. Programföretaget hade tydligen också varit av den uppfattningen eftersom man redigerat bort inslaget inför reprissändningen. Nämnden kunde dock inte finna grund för slutsatsen att beteendet var så farligt och risken för att barn skulle ta efter beteendet så betydande att inslaget stred mot bestämmelsen om mediets särskilda genomslagskraft.

I inslaget "Veckans nyhetssammanfattning med Mikael Persbrandt", i vilket en av programledarna imiterade skådespelaren Mikael Persbrandt, spelades det upp ett uttalande av handelsminister Leif Pagrotsky rörande den så kallade Boforsaffären. Detta uttalande kommenterades sedan av den fiktive Mikael Persbrandt. Inslaget hade följande lydelse.

(Persbrandt) – Ja, ursäkta. I dag arrangeras ett nytt storseminarium i Stockholm. Internationella vapenhandlare, höga militärer och regeringsrepresentanter ska diskutera världens vapenhandel. Handelsminister Leif Pagrotsky säger så här apropå den fortfarande mörkade Bofors/Indien-affären. (Pagrotsky) – Att svenska regeringen skulle ha låtit bli att göra vad den kan eller att jag ska – som är ansvarig minister för det här området – skulle ha medverkat eller att hemlighålla det här det betraktar jag som en förolämpning. (Persbrandt) – Du ska få för förolämpning! Kom hit så ska jag pissa på dig din lilla jävla dvärg. Bu! Ha, ha, ha.

Granskningsnämndens ansåg att det var uppenbart att många lyssnare kunde ha funnit inslaget anstötligt och smaklöst. Det hade också utformats på ett sådant sätt att det inte var klart vem eller vad som var föremål för inslagets satiriska udd. Granskningsnämnden saknade dock anledning att betvivla att inslaget – som programföretaget anfört i sitt yttrande – framförallt tog fasta på Mikael Persbrandts osympatiska, grova och vulgära rollgestalter. Med beaktande av detta fann nämnden att inslaget inte stred mot bestämmelsen om hänsyn till radions särskilda genomslagskraft.

Programmet innehöll ett inslag med följande dialog mellan en skolpojke och hans mamma.

(Mamma) – Vad lärde ni er i skolan i dag då? (Pojke) – Vi lärde oss att de feta förpestar våra vattendrag. (Mamma) – Tänka sig. Vad fick ni lära er om det då? (Pojke) – Att när de fetas kroppar kommer i kontakt med vatten så bildas det gifter som rinner ner i avloppet och ut i grundvattnet. De här gifterna dödar alla levande organismer och en dag kommer de fetas vatten också att döda oss. (Mamma) – Jaha, det visste jag inte. (Pojke) – Jo, så är det. Men det finns behållare i alla livsmedelsbutiker där de feta enligt lag måste hälla sitt badvatten. Det är samma behållare som normala människor slänger gamla batterier i. (Mamma) – Okej. [- - -] (Pojke) – Läraren sa att vi aldrig får sluta titta på de fetas vatten för de fetas vatten är en påminnelse om döden och livets förgänglighet. (Mamma) – Tänk vad litet man minns från skolan. Vill du ha en liten kaka till?

Efter inslaget sa programledaren: ”Ja, det är viktigt med utbildning – skolan – läsa böcker.”

Granskningsnämnden ansåg att inslagets satiriska karaktär framgick. Även om inslaget kunde ha verkat stötande för vissa människor kunde nämnden inte finna att det stred mot bestämmelsen om mediets särskilda genomslagskraft.

I ett beslut som rörde repriseringen av satirserien Lorry prövade nämnden på nytt den av Radionämnden fällda sketchen ”All skit försvinner”. I sitt beslut från 1990 (SB 97/90) fann dåvarande Radionämnden att sketchen stred mot den så kallade demokratibestämmelsen i radiolagen.

Sketchen var uppdelad i tre scener med mellanliggande bildillustrationer. I var och en av scenerna uppträdde en ung blond kvinna med en sprayflaska märkt med en svensk flagga och texten: ”Håll rent”. Med sprayflaskan rengjorde kvinnan i den första scenen ett frukostbord och i den andra en toalettskål. I båda fallen uttalade hon förtjust: ”All skit försvinner”.

I den tredje scenen promenerade hon på en gata och passerade en man med sydländskt utseende som sopade gatan. Hon knackade honom på axeln, han vände sig om och hon sprutade med sprayflaskan på mannen som försvann. Kvinnan uttalade förtjust: ”All skit försvinner”.

Granskningsnämnden konstaterade inledningsvis att SVT hade beklagat att det aktuella inslaget sändes på nytt. Liksom Radionämnden ansåg granskningsnämnden att sketchen hade utformats på ett oklart sätt. Risken för missförstånd var därmed påtaglig och lämpligheten att sända inslaget kunde diskuteras. Nämnden saknade dock anledning att betvivla SVT:s uppgift om att sketchen var avsedd som en satir i vilken udden riktades mot svenskens aningslöshet i frågor om rasism och främlingsfientlighet. Med beaktande av detta fann nämnden att inslaget inte stred mot bestämmelsen om hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft.

Det aktuella avsnittet av samhällsprogrammet Reportrarna hade underrubriken Ondskan i folkhemmet och handlade om nynazismen i Sverige. Enligt programmet visade en ny rapport från Säpo att nynazisterna i Sverige hade blivit allt våldsammare, deras brott allt grövre och att hälften av brotten med främlingsfientliga och rasistiska inslag begicks av organiserade nynazister som tillhörde vit-maktvärlden. I inledningen till programmet gjorde programledaren ett uttalande där han jämförde nynazisterna med ”en slemmig insekt”.

Granskningsnämnden ansåg att programledarens uttalande, mot bakgrund av demokratibestämmelsen, inte var oförenligt med kravet på opartiskhet.

Det aktuella avsnittet av Kulturnytt innehöll ett inslag om att en ny chef hade tillsatts på Östasiatiska museet. Kulturradions medarbetare kommenterade utnämningen i mycket personliga ordalag och uttalade skarp kritik mot valet av ny chef och de tillsättandes kompetens härför. Han sa bland annat följande.

”Sålunda ska alltså den i musée- och kultursammanhang fullkomligt novise [A] och hans ordförande [B] fatta besluten. [B] som själv deklarerat att hon sitter där hon sitter endast för att vidarebefordra order uppifrån. Hennes kompetens för museiverksamhet och kulturfrågor härrör från en mellanchefspost i Göteborgs bostadsförmedling, från en sällsynt misslyckad sejour som chef för Statens invandrarverk, varifrån hon räddades till ett chefsjobb för ett för tillfället speciellt hoptotat statligt fastighetsbolag. En trogen hund alltså, och därunder tillräckligt många nyttiga idioter. Och detta i kombination med totalt tanketomma idéer och frånvaron om allt begrepp om praktisk utställningsverksamhet”.

Granskningsnämnden ansåg att reportern i sin kommentar gjorde ett långtgående personligt ställningstagande som närmast fick karaktären av personangrepp. Inslaget stred därigenom mot kravet på opartiskhet i sändningstillståndet.

I programmet Sen kväll med Luuk lämnades ett sponsringsmeddelande cirka 30 sekunder in i programmet efter en inledande sketch. Härefter följde program¬mets vinjett. Granskningsnämnden konstaterade att sponsringsmeddelandet visserligen lämnades före programmets vinjett, men efter den del som inledde programmet och som ostridigt utgjorde en del av detta. Nämnden ansåg därför att TV4 AB hade brutit mot kravet på att lämna sponsringsmeddelande i början av programmet.

Det aktuella avsnittet av aktualitetsprogrammet Pussel handlade om droger och drogmissbruk. I programmet medverkade en lektor från Socialhögskolan i Lund som undervisade om droger och missbruk och en docent i socialt arbete vid Stockholms Universitet, som forskat om vilka människor som blir narkomaner och om det är sant att många som testar droger sedan också fastnar i tungt missbruk. Dessutom medverkade lyssnarna genom telefonsamtal och e-post. De medverkande experterna hävdade att forskning visat att det inte är sant att lättare missbruk automatiskt leder till tungt missbruk. Av flera inlägg framgick att deltagarna ansåg att det hade varit svårt att framföra den här typen av åsikter i den svenska debatten utan att stämplas som knarkliberala och beskyllas för att vilja avkriminalisera vissa former av drogbruk.

Granskningsnämnden ansåg att det framgick av programmet att det behandlade narkotikaproblemet utifrån en speciell utgångspunkt, nämligen motsättningen mellan vad de medverkande forskarna hade kommit fram till vid sin forskning – till exempel rörande riskerna med att testa cannabis – och den i Sverige förhärskande uppfattningen. Enligt vad som uppgavs gav forskningen inte något stöd för åsikten att till exempel cannabisbruk nästan ohjälpligt ledde vidare till tungt missbruk. Det framgick också att det varit svårt att framföra dessa inopportuna åsikter i den allmänna debatten utan att bli beskylld för att vara drogliberal – vilket de medverkande förnekade att de skulle vara. Nämnden ansåg visserligen att programledaren i flera fall tycktes ansluta sig till de medverkande forskarnas uppfattning, men noterade också att han ställde flera frågor som ifrågasatte den syn på narkotikabruk som de gav uttryck åt. Vidare noterade nämnden att flera kritiska lyssnare kom till tals i programmet. Vid en samlad bedömning kunde nämnden därför inte finna att programmet stred mot kravet på opartiskhet.