Det turkiskspråkiga nyhetsprogrammet Merhaba innehöll ett inslag med följande lydelse (i svensk översättning).

”I Norra Cyperns turkiska republik firar man i morgon ’Det gemensamma motståndets dag’. President Denktashs budskap med anledning av firandet löd. ’Det är lika mycket grekernas rätt som vår att med stolthet och glädje fira denna dag.’ I morgon firas den första augusti i norra Cyperns turkiska republik, en högtid som under namnet ’Det gemensamma motståndets dag’ omfattar dels den 23:e årsdagen av säkerhetsstyrkornas grundande, den turkiska motståndsrörelsens 41:a årsdag och den 428:e årsdagen av turkarnas erövring av Cypern. President Denktash uttalade sig i sin kommuniké med anledning av firandet av denna motståndets dag med orden. ’Utan den turkiska militärens närvaro på Cypern i dag, hade inte en enda turk funnits kvar här”.

Granskningsnämnden konstaterade att inslaget innehöll en uppräkning av de historiska händelser som låg bakom firandet av ”Det gemensamma motståndets dag” på norra Cypern. Vidare återgavs ett uttalande som den turkcypriotiske ledaren Rauf Denktash hade gjort inför firandet och som innebar en hyllning av den turkiska militärens närvaro på ön. Enligt nämndens mening kom inslaget genom reporterns okritiska förhållningssätt att framstå som ett klart ställningstagande till förmån för Turkiet i Cypernkonflik.

>> Beslutet refereras i avsnitt 9.1.3 Sändningar fällda för utebliven varning.

Långfilmen Bound handlade om två kvinnor som beslutat sig för att stjäla pengar från maffian. I filmen förekom ett antal scener med misshandel, hot och mord. I en av scenerna misshandlades en man som hade lurat maffian på pengar. Hans ansikte slogs blodigt mot en toalettkant och han fick ett finger avklippt med en sekatör.

Granskningsnämnden ansåg att filmen innehöll realistiska, detaljerade och relativt långa våldsscener. Sändningen borde med hänsyn till sitt innehåll ha föregåtts av en varning. Då så inte skedde stred sändningen mot föreskriften om varning och mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

I inslagen intervjuades ett par interner på Hall om sina reaktioner på att två poliser skjutits av bankrånare i Malexander. De sa bland annat att de flesta interner hade tyckt att det som hänt var bra och att de inte tänkte på de dödade poliserna som individer utan endast att själva polismyndigheten förlorat några män. Vidare ansåg de att:

[…] en sådan här händelse […] ingår i det paketet man vill ha. Vill man ha hårdare straff […] och om alla ska in då på så lång tid som möjligt, i det paketet ingår hårdare kriminalitet också […] då får man acceptera att sådana här saker händer.

De tyckte att poliserna kunde ha undvikit situationen genom att agera på ett annat sätt än de gjorde och hävdade att det vid lägre straffsatser var mindre troligt att man sköt en polis och riskerade livstid, än om man fick 10–14 års fängelse för ett rån.

Granskningsnämnden konstaterade att det av inslagen framgick att de intervjuade var grova brottslingar som uttalade sina egna åsikter. De två internerna fick dock relativt okommenterat ge uttryck för sina värderingar och fångarnas åsikter om polismorden. Nämnden ansåg att det kunde diskuteras om inte internernas uttalanden på något sätt borde ha kommenterats eller bemötts. Vid en samlad bedömning ansåg nämnden dock inte att det förelåg något brott mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

Före och efter programmet lämnades sponsringsmeddelanden som SVT hade träffat avtal om och uppburit bidrag för.

Granskningsnämnden konstaterade att ett grundläggande villkor för SVT:s möjligheter till sponsring av sändningar från den här typen av evenemang är att programföretaget är evenemangets arrangör. Evenemanget hade i detta fall arrangerats av någon annan än SVT, nämligen Israel Broadcasting Authority. Nämnden fann därför att SVT, genom att lämna sponsringsmeddelanden i anslutning till sändningen från evenemanget, hade brutit mot sändnings-tillståndet.

Granskningsnämnden ansökte om att SVT skulle betala en särskild avgift om 1 000 000 kronor. Förvaltningsrätten jämkade dock beloppet till 500 000 kronor. Kammarrätten delade förvaltningsrättens bedömning. Högsta förvaltningsdom¬stolen meddelade inte prövningstillstånd (Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 2469-02).

På tapeten var ett eftermiddagsprogram som tog upp olika aktuella frågor och varvade dessa med musik. I det aktuella inslaget, som hade formen av en personlig betraktelse, gjorde en reporter jämförelser mellan reaktionerna mot Natos bombningar av det forna Jugoslavien och USA:s bombningar i Vietnam under 60- och 70-talen. Reportern undrade varför ingen ifrågasatte bombningarna och sa bland annat ”Sluta bomba nu!”

Granskningsnämnden ansåg att reporterns betraktelse formades till ett ställningstagande mot bombningarna i det forna Jugoslavien. Enligt nämndens mening utgjorde inslaget ett ställningstagande i en politiskt kontroversiell fråga som inte var förenligt med det krav som ställs på företrädare för programföretaget. Inslaget stred därför mot kravet på opartiskhet

Programmet innehöll ett inslag om en bilskola och en missnöjd bilskoleelev. I inslaget återgavs elevens erfarenheter från bilskolan och skolan kritiserades på flera punkter. Bilskoleägaren medverkade kort i en telefonintervju och en kommentar från honom redovisades också i inslaget.

Granskningsnämnden ansåg att en väsentlig del av den framförda kritiken inte hade fått bemötas av bilskoleägaren och att inslaget därför stred mot kravet på opartiskhet. Nämnden ansåg vidare att reportern reservationslöst tog ställning för körskoleelevens uppfattning och att detta ställningstagande också kom till uttryck i den kritik som uttalades mot bilskolan. Inslaget stred därför även i detta avseende mot kravet på opartiskhet.

Det fem minuter långa musikprogrammet var en tolkning av Igor Stravinskys verk Våroffer. Det innehöll bland annat bilder från en balett med en scen som gestaltade hur en ung kvinna bestänktes med blod och därefter slängdes på ett bål. Omedelbart efter programmet sändes barnprogram.

Granskningsnämnden konstaterade att programmet sändes på en tid då varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar och ansåg att särskild varsamhet måste iakttas med sådana sändningar i direkt anslutning till barnprogram. Nämnden ansåg dock inte att scenerna var av sådan karaktär att brott förelåg mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

I ett avsnitt av dramaserien Offer och gärningsmän förekom en sekvens som skildrade ett samlag mellan huvudpersonen och en naken kvinna. Granskningsnämnden ansåg inte att framställningen var av sådan karaktär att den stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

I programmet ingick ett inslag kallat Veckans hjälte. Det handlade om en pastor som nyligen hade släppts från fängelse i Danmark. Han hade där dömts till fängelsestraff i samband med att han försökt smuggla in två irakier från Tyskland via Danmark till Örebro. Programledarna samtalade med pastorn och diskuterade bland annat moraliska problem i samband med människosmuggling. Redaktionen utsåg härefter pastorn till veckans hjälte och han tilldelades diplom, fick blommor och applåderades.

Granskningsnämnden konstaterade att det klart framgick att pastorn framförde sina personliga åsikter om varför han ansåg att han hade rätt att sätta sig över lagen för att hjälpa flyktingar till Sverige. Kravet på opartiskhet kunde således ställas lägre på hans uttalanden. När det däremot gällde programledarna konstaterade nämnden att de valde att utse en person som medvetet satt sig över lagen och ägnat sig åt människosmuggling till veckans hjälte. Enligt nämndens mening tog de därigenom ställning på ett sätt som stred mot kravet på opartiskhet.