Programmet handlade om de negativa effekter som FN:s handelssanktioner hade medfört för civilbefolkningen i Irak och varför det inte förekom någon debatt i Sverige i denna fråga. Programledaren konstaterade att det enligt WHO:s uppskattningar dog mellan 5 000 och 7 000 irakiska barn varje månad enbart på grund av FN:s sanktioner och han fortsatte:

”[…] man kan säga att, om man räknar in kriget, så är det ett halvt Auschwitz som har dött, man kan också säga att det är kanske två, tre Hiroshimabombsoffer och det här är ett problem som programledare. För man ska vara opartisk. Och när det gäller det här som jag uppfattar som någon form av långsamt folkmord så är det väldigt svårt att vara opartisk. För du som kanske sitter där och slölyssnar nu så betyder inte det här att jag på något vis försvarar Saddam Hussein eller diktatur. Jag försvarar bara rätten att ifrågasätta våra ledares beslut i FN eller våra ledares brist på beslut kanske här i västvärldens eget lilla Toys ’R Us. Att jag tog upp det här är därför att för ett år sedan gjorde jag ett tv-program om det här och då så blev jag fälld för att jag inte var så opartisk som man ska vara när man fördömer ogärningar mot försvarslösa människor. För jag tycker fortfarande att de här resolutionerna är en skam för FN och jag begriper dem inte”.

Programledaren uppmanade därefter den som ogillade det som sades i programmet att göra en anmälan till granskningsnämnden.

Granskningsnämnden konstaterade i sitt beslut att nämnden tidigare hade fällt ett inslag i tv-programmet Sefyr (se beslut nedan) som innehöll ett långtgående personligt ställningstagande av samme programledare mot FN:s sanktioner mot Irak. Trots denna tidigare fällning fortsatte programledaren i det nu aktuella programmet att uttrycka sina personliga åsikter om dessa sanktioner. Även med beaktande av SR:s skyldighet att granska och stimulera till debatt ansåg nämnden att programledaren även denna gång tog ställning i en kontroversiell fråga på ett sätt som inte är förenligt med rollen som programledare.

Inslaget handlade om programledarnas partytips inför helgen. En av dem tipsade om drinkar som var bra att använda när man skulle ha omkull en tjej, det vill säga så mycket alkohol som möjligt utan att tjejen märker det. Ett drinktips bestod av vodka Cranberry, Peachtree och limejuice. Denna drink betecknade han som en typ av ”vältare” och sa att efter tre drinkar flög omdömet iväg som en efterlyst Cessna. Nästa drinktips, ”Svår lucka”, bestod av tre centiliter vardera av päronkonjak och vodka och resten starkcider – bara alkohol. Programledaren sa att han förstod att det här var politiskt inkorrekt och att han insåg att hans ”dater” framöver mer skulle komma att handla om morotsjuice i plomberad flaska.

Granskningsnämnden konstaterade att programledarna på ett skämtsamt sätt samtalade om och drev med traditionella könsroller. När det gällde de recept på drinkblandningar som lämnades kunde det enligt nämndens mening ifrågasattas om programföretaget iakttog sådan varsamhet som föreskrivs i sändningstillståndet. Med beaktande av inslagets skämtsamma karaktär kunde nämnden dock inte finna att inslaget stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

Programmet innehöll ett inslag med rubriken "Janne tycker till", där programledaren framförde mycket kritiska synpunkter på användande av pil och båge vid jakt. Inslaget var föranlett av att Naturvårdsverket hade beslutat att tillåta testverksamhet med detta jaktredskap. Inslaget avslutades med att programledaren sa: ”Jag menar att pilbågsjakten strider mot jaktlagens 27 §, den som säger att djuren inte får tillfogas onödigt lidande vid jakt. Om det är rätt tolkning ja, då är det ju faktiskt så att landets högsta naturvårdsmyndighet sanktionerar lagbrott”.

Granskningsnämnden ansåg att det, även om inslag kan få ha en kritisk infallsvinkel, inte var förenligt med kravet på opartiskhet att en företrädare för programföretaget på ett så tydligt sätt som skedde tog ställning i en kontroversiell fråga. Enligt nämndens mening var vidare den kritik som riktades mot Naturvårdsverkets beslut så långtgående att den borde ha fått bemötas. Mot denna bakgrund fann nämnden att inslaget stred mot kravet på opartiskhet.

Inför dokumentären Det grymma barnet sändes vid ett flertal tillfällen en trailer för programmet. I trailern, som vid två tillfällen sändes kl. 20.54 respektive 20.57, förekom ett par våldsscener. I den ena visades ett par handskbeklädda händer som höll ett stryptag om en liten hund och i den andra höll ett par händer om en försluten soppåse samtidigt som något rörde sig i påsen. En speakerröst sa att en tonårspojke i USA mördat sina klasskamrater och att han innan morden hade plågat och dödat sin egen hund.

Granskningsnämnden konstaterade att de scener då djur plågades var av sådan karaktär att de kunde ha verkat skrämmande för barn. Nämnden konstaterade vidare att trailern vid två tillfällen hade sänts före kl. 21.00. Med hänsyn till sedan länge etablerad praxis fann nämnden att trailern vid dessa tillfällen sänts i strid med bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

Sprit var en programserie i fyra delar som till största delen utgjordes av reportage hos olika tillverkare av whisky, cognac, gin med flera spritsorter. Reportagen behandlade spritsorternas historia och bakgrund, produkternas tillverkningsprocess och andra näraliggande ämnen. I varje program hade programledaren också en ”lektion” som anknöt till det behandlade ämnet. Vid ett tillfälle berättade han om kryddblandningens sammansättning i spritsorterna OP Andersson, Gammal Norrlands och Skåne och sa: ”Prova de här tre och jämför hemma själva så får ni se.” I ett annat program visades en lista över Systembolagets tio mest sålda snapsar. Programledaren rådde den som hade svårt att välja att ”ta åttan, Svenska Nubbar, som är en samling småflaskor med olika kryddblandningar i”.

Granskningsnämnden konstaterade att programmen till största delen utgjordes av inslag om olika metoder att tillverka sprit, produkternas kulturhistoriska bakgrund och andra fakta kring sprit. Enligt nämndens mening kunde det emellertid ifrågasättas om programledarens uppmaningar att prova några brännvinssorter och att köpa en samling småflaskor var förenliga med skyldigheten att iaktta varsamhet mot bruket av alkohol. Nämnden kunde dock vid en samlad bedömning inte finna att programmen hade utformats på sådant sätt att de stred mot bestämmelsen.

Flera inslag i Radio Blekinges aktualitetsprogram Andra upplagan den aktuella dagen hand lade om en polisanmälan mot kpml(r):s ledare i Karlshamn, NN. Polisanmälan avsåg att han skulle ha uppgett för låga inkomster som grund för fastställande av barnomsorgsavgifter.

I ett av inslagen uttalade programledaren kritik mot att sekretessbelagda uppgifter hade publicerats och hävdade att ett ”allvarligt myndighetsbrott” hade begåtts. Han krävde också att ledande politiker i Karlshamn skulle utreda saken och förhindra liknande övergrepp i framtiden.

Granskningsnämnden konstaterade att programledaren reservationslöst anslöt sig till NN påstående att ett allvarligt myndighetsbrott hade begåtts. Nämnden ansåg att uttalandet innebar att programledaren klart tog ställning i en kontroversiell lokalpolitisk fråga och att inslaget därför stred mot kravet på opartiskhet.

I ett avslutande inslag i programmet Efter 3 kommenterade programledaren den då pågående trafikledarkonflikten. Han sa bland annat följande.

”I någon månad har nu de svenska flygledarna under pågående löneförhandlingar med Luftfartsverket terroriserat flygpassagerare och flygbolag med sina sjukskrivningar. Selektivt epidemiska farsoter som bara drabbar just flygledare har gått fram skoningslöst genom yrkesgruppen och tvingat dem retirera till sängen med termometer i munnen och ljummet honungsvatten på nattduksbordet. [- - -] Det har sagts många förbluffande saker medan löneförhandlingarna pågått. Gång på gång har de fackliga företrädarna poängterat att de utgår från att de som sjukskrivit sig är sjuka. Om de för omväxlings skull ville anlägga en lite mer analytisk attityd så kunde de pröva att säga att de utgår från att de som sjukskrivit sig inte är sjuka utan har gjort det som en påtryckning i förhandlingarna. Gång på gång har flygledarna beklagat att den flygande allmänheten får sitta emellan. Tro dem inte, det är ju själva poängen med sjukskrivningarna att allmänheten ska sitta emellan, att klämma dit tredje man är offentliganställdas effektivaste vapen. [- - -] Flygledarna har sagt att de flyttar utomlands för där får de bättre betalt. Bra! Gör det! Ta era Albyl och era hostmediciner och era snoriga, hemmavarande dagisungar och dra, för sjutton! Dra! De svenska skattebetalarna har rätt att kräva flygledare som känner åtminstone ett minimalt mått av lojalitet med uppdragsgivarna”.

Enligt SR utgjorde programledarens avslutande krönika eller ”slutprata” ett stående inslag i aktualitetsprogrammet Efter 3 och ingick som en viktig del i programmets profil. Krönikan skilde sig från resten av programmet såväl genom sin personliga utformning som genom sin fasta placering i slutet av varje sändning. Därmed fanns enligt SR ingen risk för förväxling med något annat inslag i programmet.

Med hänsyn till inslagets kåserande karaktär och till att detta var tydligt skilt från programmet i övrigt kunde granskningsnämnden vid en samlad bedömning inte finna att kravet på opartiskhet överträtts.

Sveriges Radio P4 sände finalen i SM i nidvisor från Arbetetsmuseum i Norrköping. I programmet framfördes de åtta tävlingsbidrag som hade kvalificerat sig till finalen och en jury utsåg därefter en kvinnlig deltagare till segrare i tävlingen. I den segrande sången ”Hämnden är ljuv” beskrev kvinnan för en avskydd person hur hon hade tänkt sig ”pjäsens sista akt”. Hon skulle sticka honom i ögat med en sax, borra sönder tänderna, klippa av hans tunga, skära skivor av hans hud med en begagnad osthyvel osv.

Enligt granskningsnämnden kunde den aktuella visan säkerligen uppfattas som smaklös och provocerande av många lyssnare. Med hänsyn till det sammanhang i vilket visan framfördes ansåg dock nämnden att det inte förelåg något brott mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

I kulturprogrammet I huvudet på Stockholm sändes ett inslag som uppmärksammade fotoutställningen Soft Core som hade visats på Historiska museet i Stockholm. Inslaget var föranlett av den uppståndelse som fotografen Donald Maders bilder av nakna tonårspojkar hade väckt i media. I inslaget diskuterades utställningen ur olika synvinklar. Flera av Donald Maders bilder visades. De flesta av dem hade dock beskurits eller ”softats”.

Granskningsnämnden ansåg inte att inslaget innehöll sådana otillåtna vålds- eller pornografiframställningar som nämnden är skyldig att anmäla till Justitiekanslern. Tvärtom ansåg nämnden att det låg i linje med programföretagets skyldigheter enligt sändningstillståndet att, i anslutning till en diskussion om utställningen Soft Core, illustrera denna med Donald Maders bilder. Nämnden kunde därför, även med beaktande av att inslaget repriserades vid en tidpunkt då barn kunde förväntas ha tillhört publiken, inte finna att inslaget stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

I det sista avsnittet av den brittiska dramaserien Moll Flanders förekom en ca 20 sekunder lång scen där Moll Flanders vän och kompanjon Lucy hängdes. Scenen visade hur snaran drogs åt kring hennes hals och hur det åtskilliga gånger ryckte i hennes kropp när hon hängde fritt i snaran och benen sprattlade i luften.

Granskningsnämnden konstaterade att den aktuella sekvensen visade en realistiskt framställd hängningsscen som sändes på tidig eftermiddagstid. Nämnden ansåg att scenen var av sådan karaktär att den kunde ha verkat skrämmande för barn. Med beaktande av tiden för sändningen fann nämnden att scenen sändes i strid med bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.