Inslaget handlade om att redaktionens vinexpert NN hade låtit framställa fyra viner som skulle komma att säljas i Systembolagets butiker. I inslaget samtalade programledarna med två vinexperter som hade provsmakat vinerna och med NN.

Granskningsnämnden konstaterade att inslaget var mycket långt (cirka 13 minuter), att det enbart handlade om vinerna i NN:s kollektion och att experterna genom¬gående omtalade vinerna i mycket positiva ordalag. Nämnden ansåg att den fokusering som förekom på NN och hans viner vida överskred vad som kunde motiveras med hänsyn till något informations- eller underhållningsintresse och att inslaget närmast framstod som ett led i hans marknadsföring. Nämnden fann därför att det stred mot förbudet att otillbörligt gynna kommersiella intressen. Mot bakgrund bland annat av att NN var den aktuella redaktionens egen vinexpert framstod gynnandet som särskilt graverande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 500 000 kronor för det otillbörliga gynnandet. Kammarrätten avslog TV4 AB:s överklagande av förvaltningsrättens dom. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd (Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 856-99).

Programmet Söndagsöppet innehöll en intervju med en skådespelerska. Intervjun varvades med korta avsnitt ur några av de filmer som hon hade medverkat i. Bland annat visades en scen ur filmen Falsk som vatten, som innehöll en strid på liv och död mellan två kvinnor.

Granskningsnämnden ansåg att det våld som förekom i den aktuella scenen var mycket realistiskt och att det hade sådan karaktär att det kunde te sig skrämmande för mindre barn. Nämnden anförde vidare att det visade avsnittet skildrade ett tämligen utdraget händelseförlopp och konstaterade att det inte heller föregicks av någon varning, även om det av det samtal som föregick visningen fick anses ha framgått att avsnittet skulle vara våldsamt. Nämnden fann att inslaget stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

>> Beslutet refereras i SB 292/04 (s. 65).

I programmet Stop! - om olydnad medverkade ungdomar från organisationerna Antifascistisk Aktion (AFA) och den så kallade Djuralliansen. De gavs tillfälle att utan några kommentarer eller ifrågasättanden berätta om sina uppfattningar, aktioner som de deltagit i, hur de såg på de använda metoderna etc. Det framgick klart att dessa ungdomar var beredda att begå lagbrott för att nå sina och organisationernas mål och att flera av dem hade dömts för mer eller mindre allvarliga brott. Programmet innehöll också bilder från olika aktioner och demonstrationer, vid några tillfällen kombinerade med texter i rutan som bland annat framhöll att ”civil olydnad” gett oss sådant som allmän rösträtt, tryckfrihet och mötesfrihet samt att AFA och djurrättsaktivisterna var 90-talets ”rebeller”.

Granskningsnämnden ansåg att programmet behandlade starkt kontroversiella frågor så ensidigt att det stred mot kravet på opartiskhet. Den påtalade ensidigheten medförde också att programmet kunde uppfattas som förhärligande av eller uppmaning till brott. Härigenom innebar sändningen enligt nämnden också ett brott mot UR:s skyldighet att ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft.

I programmet ironiserade programledaren över ett EU-förslag om normer för potatis. Inslaget hade följande lydelse.

”EU och deras parlamentariker fortsätter att slå rekord i total hjärndödhet. Enligt en lunta papper som finns på Ministerrådets bord ska potatis inte längre få heta potatis förutsatt att knölarna inte uppfyller av EU fastställda normer gällande storlek, vikt och utseende. Vad de före detta potatisarna ska få heta, de som inte får kallas potatis längre, det tar man inte ställning till. Bara de inte nu kallar sig potatis. Detta är alltså vad vårt lilla land, bara vårt lilla land, betalar 20 miljarder om året i medlemsavgift för. Och då undrar man ju oroligt – kan man få begära personligt utträde ur EU tro? Jag menar, om man inte tror på Gud, så får man ju lov att begära utträde ur Svenska kyrkan. Och tror man inte på EU, så borde man väl i rimlighetens namn få begära personligt utträde ur EU”.

Enligt granskningsnämndens mening kunde det diskuteras om inte programledaren gick väl långt i sina värderande uttalanden om EU. Med beaktande av inslagets kåserande karaktär ansåg dock nämnden vid en samlad bedömning att kravet på opartiskhet inte överträtts.

Två ledamöter var skiljaktiga och ansåg att inslaget utgjorde ett otillåtet ställningstagande i en kontroversiell fråga.

En krönika med stå-upp-komikern Lasse Lindroth i Morgonpasset handlade om NN som hade utvisats till Iran efter tio år i Sverige. Efter beslutet om utvisning hade NN tagit sitt liv. Lindroth uttalade långtgående kritik mot de berörda tjänstemännens och ledamöternas handläggning av ärendet, att de var den ”mördarpatrull” som svenska folket skulle minnas och att de skulle ställas ansvariga för mordet på NN.

Granskningsnämnden konstaterade att det i inslaget riktades långtgående anklagelser mot namngivna tjänstemän och ledamöter för att ha begått mord. Även med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet ska råda i radion och av att uttalandena gjordes av en utomstående medverkande ansåg nämnden att inslaget passerade gränsen för vad som kunde accepteras med hänsyn till kravet på opartiskhet.

Det aktuella avsnittet av den amerikanska dramaserien Den enda chansen innehöll ett inslag med en gruppvåldtäkt. Granskningsnämnden ansåg att scenen innehöll våld och hot som kunde te sig skrämmande för barn och att inslaget med hänsyn till tiden för sändningen stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

Tre ledamöter var skiljaktiga. De ansåg att inslaget brast i förhållande till bestämmelsen men att skildringen av våldet inte var så ingående eller påträngande att det förelåg brott mot bestämmelsen.

Inslaget hade sin bakgrund i ett toppmöte som skulle äga rum i USA följande dag om freden i Mellanöstern. SR:s Mellanösternreporter kommenterade de uttalanden som Israels premiärminister Benjamin Netanyahu hade gjort i tv kvällen innan. Reportern sa bland annat att premiärministern uttryckte sig med en arrogans som retade både palestinier och Vita Huset. Hon återgav också vad premiärministern uttalat om att palestinierna inte hade fått vapen för att skjuta mot israelerna utan för att skjuta sina egna inom Hamas och Jihad. Reportern sa därefter: ”I Netanyahus ögon är Arafat inget offer för Israels långbänk utan det är Israel som orättvist kallas för brunnsförgiftare.” Hon avslutade med att säga att det på båda sidorna fanns opinioner som var stridsberedda om mötet i morgon inte skulle lyckas rädda freden.

Granskningsnämnden ansåg att inslaget, med hänsyn till programföretagets skyldighet att kommentera olika händelser, inte stred mot kravet på opartiskhet.

Inslaget var en krönika av journalisten Kattis Ahlström. I sin krönika tog hon bland annat upp olika företeelser som hon tyckte att man skulle bojkotta. Hon sa avslutningsvis:

”Och bojkotta Sveriges Television som låter OS-sändningarna sponsras av Finax, det lurigaste finansbolaget som finns. Med enorma räntor som höll på att försätta mig i personlig konkurs en gång för en stereos skull. En hederlig bojkottsvecka alltså, känner åtminstone jag skulle sitta fint. Det här är Kattis Ahlström för P3 den femte i åttonde, tack för ordet”.

Granskningsnämnden konstaterade att inslaget framfördes av Kattis Ahlström som tidigare hade uppträtt som programledare i P3. Härigenom och även genom det sätt på vilket hon avslutade inslaget kunde hon uppfattas som en företrädare för programföretaget. Även med beaktande härav ansåg dock nämnden att inslaget – på grund av sin personligt kåserande karaktär – inte stred mot kravet på opartiskhet.

När regissören Kjell Sundvall var värd för programmet Sommar läste han ett avsnitt ur en bok som handlade om gamla morfar och hans sonson Pyret och deras äventyr i glesbygden. Han sade bland annat: ”Skriva går bra och läsa också, men tänk er en film med scener ungefär som den här.” Han läste därefter ett avsnitt som innehöll grovt språkbruk och i målande ordalag skildrade hur pojken, ”påhejad” av morfadern, hade sexuellt umgänge med en annan äldre man. Efter uppläsningen frågade sig Sundvall vad som skulle hända om han gjorde en film i Sverige med liknande innehåll.

Granskningsnämnden ansåg att avsnittet säkerligen uppfattades som stötande av många lyssnare. Enligt nämnden kunde det ifrågasättas om innehållet var förenligt med kravet på återhållsamhet vad gäller sexuella framställningar. Det framgick emellertid att Sundvall ville göra lyssnarna uppmärksamma på vilken skillnad i frihet som finns mellan olika uttrycksformer. Mot bakgrund av att uppläsningen var avsedd att belysa Sundvalls resonemang kunde nämnden inte finna att inslaget sänts i strid med bestämmelsen om mediets särskilda genomslagskraft.