Wild Kids var ett äventyrsprogram där två lag tävlade i olika moment. Granskningsnämnden konstaterade att deltagarna i programmet var barn mellan 11 och 13 år och att programmet sannolikt lockade publik i dessa åldrar. Med hänsyn till programmets innehåll och då det sändes vid en tidpunkt då tv-publiken normalt sett utgörs av både barn, ungdomar och vuxna ansåg nämnden att sändningen av programmet inte huvudsakligen kunde anses rikta sig till barn under 12 år. Förekomsten av annonsavbrott samt det förhållandet att programmet var sponsrat stred därför inte mot de aktuella bestämmelserna i radio- och tv-lagen och sändningstillståndet.

Inslaget handlade om att skidskytteförbundet utsett en ny generalsekreterare, NN. I inslaget intervjuades NN, ståendes på en läktare. Under delar av intervjun syntes NN:s överkropp i bild, han bar då en jacka med logotyper för tio varumärken på bröstet. I inslaget i övrigt förekom också bland annat bilder på NN på avstånd på läktaren och miljöbilder. Totalt syntes jackan med läsbara logotyper i 37 sekunder.

Granskningsnämnden konstaterade att logotyperna på NN:s jacka var mycket framträdande och exponerades under 37 sekunder av det två minuter långa inslaget. Genom exponeringen av logotyperna på jackan uppkom ett gynnande av varumärkena som inte var redaktionellt motiverat av ett informations- eller underhållningsintresse. Logotyperna framhävdes därmed på ett otillbörligt sätt i strid med bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen. Vad SVT anfört om att bolaget inte haft kontroll över inspelningsmiljön ändrade inte nämndens bedömning. Granskningsnämnden beslutade att ansöka hos förvaltningsrätten om att SVT AB skulle betala en särskild avgift om 100 000 kronor.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SVT AB skulle betala en särskild avgift om 100 000 kronor för det otillbörliga gynnandet. Kammarrätten avslog SVT:s överklagande av förvaltningsrättens dom (kammarrättens dom i mål nr 3532-21).

Inslaget var en del av en frågestund i programmet Plånboken. En expert i privatekonomi svarade på en lyssnares frågor om att flytta 250 000 kronor från ett räntelöst sparkonto i en av storbankerna till en annan mindre bank. Banken namngavs flera gånger i inslaget.

Granskningsnämnden ansåg att inslaget innebar ett visst kommersiellt gynnande genom det fokus som gavs den aktuella banken som alternativ till storbankerna och omnämnandet av bankens inriktning på bolån. Mot bakgrund av programmets konsumentupplysande syfte ansåg nämnden att det aktuella gynnandet var tillbörligt, motiverat av ett tydligt informationsintresse. Inslaget stred därför inte mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen.

I programmet förde programledaren och två gäster, A och B, ett samtal om en bok. I ett segment i början av programmet diskuterade programledaren och de två inbjudna gästerna språkbruket i boken och följande sades.

(A) – […] Så jag läste den när den kom ut. Och jag tog med mitt gamla exemplar av originalutgåvan i dag. Som, så vitt jag kan se, är identisk med pocketutgåvan som kom härom året. Vilket faktiskt är lite egendomligt med tanke på att [namn på författare] på två ställen använder ett numera förbjudet ord, som jag ogärna vill uttala i radio men som kan sägas stå i nära förbindelse med Pippi Långstrumps pappas yrkesbeteckning. Det är ju sånt där man redigerar bort numera eller rensar ut från biblioteken. Men [namn på författare] är det ingen som rör. Jag tror det är en klassgrej. Överklassen klarar sig alltid. (Pgl) – Det är alltså ordet neger du pratar om? (A) – Exakt

Granskningsnämnden konstaterade att det i programmet förekom ett ord som var kränkande mot personer med viss etnisk tillhörighet. Det kritiserade ordet användes dock för att förtydliga diskussionen och användningen av det diskuterades i programmet. Granskningsnämnden ansåg att användningen av ordet i det aktuella sammanhanget inte innebar att programmet stred mot bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft.

I den första delen av programmet hade deltagarna i matlagningstävlingen i uppgift att laga mat med kaffe som ingrediens. Klipp visades inifrån ett förråd varifrån deltagarna hämtade råvaror där kaffekokare och olika påsar med kaffe syntes på en bänk mitt i rummet. På kaffepåsarna syntes tillverkarens logotyp. På samtliga hyllor syntes även kaffepaket från samma tillverkare. Även på dessa exponerades tillverkarens logotyp, såväl på långt som på kort håll. I samband med att en av programledarna sedan berättade om utmaningen visades tre olika kaffepaket av det aktuella märket. De tre olika paketen syntes också kort på de respektive deltagarnas bänkar samtidigt som programledaren berättade om de olika sorternas smak och särskiljande drag. Programledaren sa bland annat följande.

”Kaffe innehåller 800 olika aromer, det är dubbelt så mycket som vin. På era bänkar så har ni tre olika blandningar utav kaffe: tierra di organics, som är aromatisk med toner utav blommor, sen qualitá oro som är elegant och här hittar man toner utav citrus och honung och qualitá rossa fylligt med smaker utav nötter och mörk choklad.”

Genomgående under tiden som deltagarna sedan lagade mat med kaffe förekom enskilda inklippta intervjuer med de olika deltagarna. Vid dessa tillfällen syntes till höger om deltagarna på visst avstånd och något suddat ett paket av det aktuella kaffet. Då deltagarna lagade de aktuella rätterna vid sina matlagningsstationer syntes också paketen av och till.

Granskningsnämnden konstaterade att det uppkom ett gynnande av det aktuella kaffemärket i programmet. Med hänsyn till programmets handling, där deltagarna hade i uppgift att laga mat med hjälp av olika sorters kaffe, gick dock inte exponeringen av kaffet och dess logotyp utöver vad som var motiverat av ett informations- och underhållningsintresse. Programmet stred därför inte mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande. I sin bedömning beaktade nämnden även att det inte förekom någon särskild fokusering på kaffemärkets logotyp i bild och att kaffemärket inte nämndens vid namn under inslaget.

Programmet handlade om unga i spelvärlden. Vid ett tillfälle i programmet fokuserades det på den hårda ton och det språk som förekommer i olika chattforum i spelvärlden. I en sekvens sades bland annat följande.

Och varning för grova rasistiska kränkningar men det här är exempel på kommentarer från grupperna. ’Hatar fucking neger som dig din lilla horunge’ och ’vit makt, negerslakt’. En person som använder terroristen från attacken i Christchurch som profilbild skriver i en annan grupp ’Att våldta en neger är faktiskt skoj’. I 18 av de 28 Discord-servrar jag går med i används n-ordet. Det är bland annat sådant här som [A] menar när han säger att många gaming-communities är ’toxic’.

En anmälare ansåg att det var kränkande och olämpligt att det så kallade n-ordet användes, även i informativt syfte.

Granskningsnämnden ansåg att det i programmet visserligen förekom citat som var kränkande mot personer med viss etnisk tillhörighet men att citaten användes just för att illustrera det språkbruk och de kränkningar som förekommer bland unga i spelvärlden. Vidare betonade reportern att det rörde sig om just rasistiska kränkningar. Inslaget stred därför inte mot bestämmelsen.

The Magnificent Seven var en västernfilm. I slutet av filmen avbröts sändningen för annonser vid två tillfällen. De ena var inplacerat så att det avbröt inledningen av en mening. Efter avbrottet återupptogs filmen i en annan scen och meningen avslutades. Det andra annonsavbrottet gjordes i en scen där två karaktärer gjorde sig redo att resa sig upp. Efter annonsavbrottet återupptogs filmen i samma scen.

Granskningsnämnden ansåg att det sista annonsavbrottets inplacering stred mot bestämmelsen om när program får avbrytas av annonsering. Avbrottet hade placerats på ett sådant sätt att det avbröt ett pågående händelseförlopp. Avbrottet var därmed inte placerat där det även utan avbrott för annonser skulle ha skett avbrott i filmens kontinuitet. Sändningen friades avseende det näst sista annonsavbrottet i filmen, med hänsyn till att avbrottet placerats i en scenförändring.

Nämnden konstaterade att TV4, sedan avgiften för felaktigt inplacerade annonsavbrott höjts i februari 2019 mot bakgrund av att TV4 vid ett flertal tillfällen hade överträtt bestämmelsen, fällts av nämnden för felaktigt inplacerade annonsavbrott vid ytterligare totalt nio tillfällen och att dessa beslut omfattade totalt 17 felaktigt inplacerade annonsavbrott.

Nämnden beslutade att ansöka hos förvaltningsrätten om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift för det felaktigt inplacerade annonsavbrottet. Mot bakgrund av att TV4 AB fällts av nämnden för felaktigt inplacerade annonsavbrott vid upprepade tillfällen ansåg nämnden att överträdelsen motiverade en höjning av avgiften jämfört med tidigare praxis, till 100 000 kronor. Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan (förvaltningsrättens dom i mål nr 21460-20).

I en utdragen och fartfylld scen i början av James Bond-filmen Casino Royale jagade Bond en man med en ryggsäck. Jakten startade i en stor folksamling och gick sedan bland annat genom en byggarbetsplats och ut på en gata. Mannen med ryggsäcken sprang nedför gatan och runt ett hörn. Sedan avbröts sändningen av annonser. Efter annonsavbrottet återupptogs filmen med att en bil kom körande och en skylt med texten ”Nambutus Ambassad” visades. Mannen med ryggsäcken kom sedan springande in på ambassadområdet och stannade för att hämta andan medan en vakt kollade på ett papper och pratade i telefon.

Granskningsnämnden konstaterade att annonsavbrottet gjordes i en utdragen jaktscen som pågick både före och efter annonsavbrottet. När filmen började igen efter annonsavbrottet visades dock en kort gatubild med en skylt och texten ”Nambutus Ambassad” i ca sex sekunder, med musik i ett annat tempo. Enligt nämnden fick detta anses vara ett sådant avbrott i programmets kontinuitet som var tillräckligt för att inplaceringen av avbrottet inte skett i strid med den aktuella bestämmelsen i radio- och tv-lagen.

Jonas Gardell – Queen of fucking everything var en sändning av en scenshow med en komiker. Sändningen avbröts för annonser vid fyra tillfällen.

• Sändningen avbröts för annonser när ett sångnummer avslutades. Efter avbrottet fortsatte scenshowen med att komikern skämtade på scenen.

• Sändningen avbröts för annonser i samma stund som komikern avslutade ett skämt om luciatåg. Efter avbrottet skämtade komikern om barnteckningar.

• Sändningen avbröts för annonser när komikern hade börjat berätta ett skämt om sin partner. Efter avbrottet upprepades den sista meningen som komikern sagt innan avbrottet och han berättade samma skämt från början.

• Sändningen avbröts för annonser när ett sångnummer tonade ut och sångaren och dansarna gick av scenen. Efter avbrottet stod komikern ensam på scenen.

Granskningsnämnden konstaterade att det tredje annonsavbrottet placerades på ett sådant sätt att det avbröt komikerns skämt. Avbrottet var därmed inte placerat där det även utan avbrott för annonser skulle ha skett avbrott i programmets kontinuitet. Sändningen stred därför mot bestämmelsen om när program får avbrytas av annonsering.

Granskningsnämnden beslutade att ansöka hos förvaltningsrätten om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift för det felaktigt placerade annonsavbrottet. Nämnden ansåg att överträdelsen motiverade en avgift om 50 000 kronor. Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan (förvaltningsrättens dom i mål nr 15313-20).