Programmet handlade om män som brukat våld som en del av deras respektive kriminella liv. I programmet medverkade två män, A och B, som berättade om några av deras respektive erfarenheter från särskilt våldsamma situationer och erfarenheter av att vara del av den organiserade brottsligheten. Vid ett tillfälle berättade A om hur han och hans pappa åkt hem till en man för att driva in en skuld och om hur de börjat slå mannen. Senare i programmet berättade B om hur han utsatt en annan kriminell man för en brutal misshandel under flera timmar.

Granskningsnämnden konstaterade att det tydligt framgick att utgångspunkten för programmet var att skildra två mäns personliga berättelser om att använda våld. Programmet sändes vid en tidpunkt då barn kunde tänkas ta del av det och nämnden hade förståelse för att det kunde uppfattas som obehagligt av vissa lyssnare. Våldsskildringarna som förekom i programmet hade enligt nämnden inte getts sådan utformning att det stred mot bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft. Nämnden ansåg inte heller att det förekom några direkta uppmaningar till brott eller förhärligande av brott eller brottslingar. Programledaren ifrågasatte och problematiserade dessutom de två männens användning av våld genomgående i programmet. Programmet stred därför inte heller mot bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft i denna del.

Programmet bestod av två paneler som på ett humoristiskt sätt diskuterade aktuella händelser. En sekvens i programmet hade inletts där paneldeltagarna skulle avsluta de meningar som programledaren läste upp. En av paneldeltagarna hade precis avslutat en mening när programmet avbröts för annonser. Efter annonsavbrottet fortsatte programmet där det avbrutits.

Granskningsnämnden konstaterade att det aktuella annonsavbrottet placerades på ett sådant sätt att det avbröt programmet mitt i en pågående sekvens. Avbrottet var därmed inte placerat där det även utan avbrott för annonser skulle ha skett avbrott i programmets kontinuitet. Sändningen stred därför mot bestämmelsen om när program får avbrytas av annonsering.

Granskningsnämnden beslutade att ansöka hos förvaltningsrätten om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift för det felaktigt placerade annonsavbrottet. Nämnden ansåg att överträdelsen motiverade en avgift om 50 000 kronor. Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan (förvaltningsrättens dom i mål nr 7266-20).

Programmet handlade om att en pappa till ett utagerande barn med flera psykiatriska diagnoser trodde att barnet var besatt av onda demoner. Pappan var orolig för att barnet skulle kunna skada familjen och att pappan skulle behöva döda sitt barn i självförsvar.

Flera gånger i programmet visades korta sekvenser från en videoinspelning där pappan bland annat skrek på barnet och slog honom flera gånger på rumpan. Vid ett tillfälle i programmet visades videofilmen i sin helhet. Det visades hur pappan skrek mot sitt barn som grät. Pappan gick också mot barnet och lyfte upp honom i kläderna och bar honom mot ett flak på en pickupbil. Sedan slog pappan barnet upprepade gånger på rumpan och tappade honom på marken.

Programledaren fördömde pappans beteende och sa att det var mobbing och barnmisshandel. Programledaren sa också att pappans beteende var ett hotfullt domderande och inte uppfostring och att pappan gjorde det mot ett barn som led av emotionell dysreglering och neurologiska brister.

Granskningsnämnden ansåg att programmet var av sådan karaktär att det kunde verka skrämmande för barn. Programmet innehöll flera autentiska filmsekvenser med våld och hotfullt beteende från en vuxen direkt riktat mot ett barn. Mot denna bakgrund borde programmet inte ha sänts före kl. 21.00. Sändningen av programmet stred därför mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Under programpunkten ”dagens trav” berättade programledaren att det var dags för ”vårt VM” nämligen tävlingen VM i V75 som skulle starta samma dag. Programledaren redogjorde bland annat för reglerna för tävlingen som innehöll ett maxbelopp om 96 kronor att spela för, etapppriser, en chans att komma till finalen i tv och vinna 250 000 kronor samt bli världsmästare i V75. I inslaget
sades bland annat följande.

(Programledare 2) – Wow, då måste jag ju vara med! […] (Programledare 1) – Ska du prova? (Programledare 2) – Ja, det kommer jag lätt göra. (Programledare 1) – Jag kan smyghjälpa dig om du vill. (Programledare 2) – Det säger man inte nej till. (Programledare 1) – Ä, men glöm inte bort det, en rolig grej är det, 96 spänn kostar det att vara med.

Under tiden som samtalet pågick mellan programledarna visades en elektronisk skylt i nedre bildkant med texten: ”Dagens Trav – Start för VM i V75”.

Senare i programmet redogjorde en av programledarna för sitt V75-system. Bakom programledarna visades samtidigt en bild med sju rader med olika nummer och ovanför siffrorna även rubriken ”Pers V75-System”.

Granskningsnämnden konstaterade inledningsvis att program om trav och galopp har en lång tradition i tv-sändningar liksom inslag med vinnartips och tipsrader. Sådana inslag har ett stort underhållningsintresse och det kommersiella gynnande som uppkom i inslaget på denna grund kunde inte anses vara otillbörligt.

Nämnden konstaterade dock att det aktuella inslaget innehöll en detaljerad redogörelse av tävlingen VM i V75 med bland annat prisuppgifter och entusiastiska omdömen som närmast framstod som en uppmaning till att spela V75 för att delta i VM-tävlingen. Sammantaget ansåg nämnden att det sätt på vilket dessa uppgifter lämnades gav det aktuella inslaget en tydligt säljfrämjande karaktär. Det uppkomna gynnandet av spelet V75 gick därmed utöver vad som var motiverat av ett informations- och underhållningsintresse. Inslaget stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen.

Granskningsnämnden beslutade att ansöka hos förvaltningsrätten om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 50 00 kronor. Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan (förvaltningsrättens dom i mål nr 13836-20).

Inslaget friades i fråga om bestämmelsen om produktplacering. En av utgångspunkterna för bedömningen av om det är fråga om en produktplacering i bestämmelsens mening är att det i programmet förekommer en exponering i marknadsföringssyfte av en viss vara, tjänst eller varumärke mot betalning eller annan liknande ersättning. TV4 uppgav att bolaget inte hade mottagit ersättning för förekomsten av V75-spelet i det aktuella programmet. Nämnden saknade därför skäl att anse att produktplacering i radio- och tv-lagens mening hade förekommit i sändningen.

Nämnden ansåg att överträdelser hade skett av bestämmelsen om annonssignatur. Vad gäller försignaturerna till annonsavbrotten var de tre annonsmarkeringarna bestående av korta plingande och pluppande ljud inte tillräckligt tydligt utformade. Dessa signaturer fälls. Övriga försignaturer, som bestod av ett swishande ljud och en speakerröst som sa ”reklam”, var däremot tillräckligt tydligt utformade och friades därför.

Vad gäller eftersignaturerna konstaterade nämnden att det förekom flera olika signaturer efter annonsavbrotten. Samtliga signaturer sändes både i samband med annonsavbrott och mellan program och musik. Eftersom eftersignaturerna inte var specifika för annonssändningarna var inte heller dessa tillräckligt tydligt utformade. Även dessa signaturer fälldes. Nämnden konstaterade också att det inte sändes någon annonssignatur efter ett av annonsavbrotten vilket även det strider mot bestämmelsen om annonssignatur.

Då Skärgårdsbornas Intresseförening inte tidigare fällts för överträdelser av bestämmelsen om annonssignatur fann inte nämnden skäl att denna gång ansöka om påförande av särskild avgift med anledning av de nu aktuella överträdelserna.

Programmet var en dokumentärserie i tre delar och handlade om sverigefinländare som kommit till Sverige mellan 1950 och 1970. I serien medverkade nio sverigefinländare som berättade om personliga upplevelser om bland annat alkoholmissbruk, utanförskap, fängelsevistelse, föräldraskap, kärlek, dans, fotboll och körsång.

Flera anmälare ansåg i huvudsak att programserien befäste fördomar och gav en generaliserad bild av sverigefinländare som alkoholister och våldsverkare. Flera anmälare var också kritiska till att nio personer fick representera en grupp om 700 000 personer. Enligt anmälarna gav programserien en ensidig och missvisande bild av sverigefinländare vilket var kränkande och diskriminerande.

Granskningsnämnden ansåg att serien hade vunnit i tydlighet av en inledning som tydliggjorde att serien porträtterade enskilda livsöden och att programmen inte gjorde anspråk på att ge en generell bild av sverigefinländare. Nämnden ansåg detta särskilt angeläget då titeln gav intrycket att serien skulle komma att handla om arbete, men i stället kom att handla till övervägande del om privata problem som bland annat alkoholmissbruk. Nämnden uttryckte förståelse för att serien kunde uppfattas ge en fördomsfull bild av sverigefinländare men ansåg inte att programmen var uppenbart kränkande. I sin bedömning betraktade nämnden den dokumentära programformen som byggde på de medverkandes egna personliga berättelser och fann att programmet inte stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft eller övriga bestämmelser som gäller för sändningarna.

I inslaget var en vinnare av en gin och tonic-tävling inbjuden för att berätta om sin vinnardrink. Gästen blandade den aktuella drinken och programledaren ställde frågor som hur man bäst lyckas blanda en bra gin och tonic. Programledaren provsmakade drinken och bland annat följande sades.

(Pgl) – Åh, ja, det är definitivt gin i den och det ska man känna. (NN) – Ja, då var den inte så vattnig som jag var rädd för. (Pgl) – Nejdå, det är ingen fara, men alltså, vad, det är spännande, jag tycker att de här smaksensationerna. (NN) – Får jag också smaka? (Pgl) – Ja visst, varsågod, här delar vi som de syskon som vi inte är. (NN) – Jag måste prova vad det här blev, så jag ser vad jag lurar i programledarna. (Pgl) – Vad sa du för någonting? (NN) – Så jag får se vad jag lurar i programledarna. […] (Pgl) – Ja, vad tycker du själv, är du nöjd? (NN) – Ja, den var hyggligt lik vinnarbidraget.

Granskningsnämnden konstaterade att inslaget handlade om att Sveriges bästa gin och tonic-drink hade korats och att den aktuella vinnardrinken avsmakades och diskuterades. Nämnden ansåg inte att alkoholkonsumtion framställdes på ett sätt som står i strid med bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft. Vad anmälaren i övrigt hade anfört medförde inte att inslaget stred mot de bestämmelser som gäller för sändningarna.

I programmet sa programledaren bland annat följande.
”Vi har ju en Spotifylista också, Musikguiden, som vi uppdaterar varje fredag och där du hittar massa musik som vi inte har hunnit spela i det här programmet, men också musik som vi har spelat. Så det är bara att gå in där och prenumerera på den så får du all den bästa nya musiken direkt i din lur varje fredag. Vi ska lyssna på en låt som är tillagd på den här listan den här veckan.
Efter att låten spelats sa programledaren bland annat följande.
Den här låten hittar man ifall man följer oss på Spotify där vi har en lista som uppdateras varje fredag.”
Granskningsnämnden konstaterade att nämnden i tidigare praxis bedömt att det måste vara möjligt för programföretagen att hänvisa till olika plattformar där de är aktiva. Nämnden konstaterade också att den tidigare bedömt att uppmaningar till medlemskap på olika plattformar inte varit förenligt med bestämmelsen om otillbörligt gynnande. I det aktuella inslaget hänvisade programledaren till Musikguiden i P3:s Spotifylista och uppmanade också lyssnare att gå in och prenumerera på den. Hänvisningen till Spotifylistan fick enligt nämndens mening anses vara motiverad av ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse. Uppmaningen att gå in och prenumerera på listan tillsammans med påståendet att lyssnarna då ”får all den bästa nya musiken” gick dock utöver vad som kunde motiveras av ett sådant intresse och inslaget stred därför i det avseendet mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande. Granskningsnämnden beslutade att ansöka hos förvaltningsrätten om att SR skulle betala en särskild avgift om 50 00 kronor.
Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SR skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det otillbörliga gynnandet. Kammarrätten avslog SR:s överklagande av förvaltningsrättens dom (kammarrättens mål nr 7729-20).

Det aktuella inslaget innehöll en anekdot där en inbjuden komiker kallade en lärare ”handikappad” eftersom läraren varit passiv när en elev använt ett visst språkbruk. Granskningsnämnden hade förståelse för att NN:s beskrivning av läraren kunde uppfattas som stötande. Nämnden ansåg dock att inslaget var utformat på ett sätt som innebar att uttalandet inte var uppenbart kränkande. Det av anmälaren kritiserade uttalandet innebar därför inte någon överträdelse av bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft.

Utgångspunkten för programmet var att lyssnarna fick ställa frågor till en tillfälligt medverkande anarkist, NN, som framförde kontroversiella åsikter om bland annat civil olydnad.

Granskningsnämnden ansåg inte att det i intervjun förekom några direkta uppmaningar till brott och konstaterade att programledaren genomgående ställde kritiska frågor som balanserade NN:s påståenden. Mot bakgrund av detta och att det ska råda en vidsträckt yttrandefrihet i radion ansåg nämnden att programmet inte stred mot kravet på opartiskhet eller mot bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft.