I inslaget samtalade de två programledarna med en kvinna som var i studion för att skrapa en trisslott. Programledarna frågade bland annat kvinnan vad hon skulle göra med de pengar hon skulle vinna. En programledare sa att kvinnan kunde vinna minst hundratusen samtidigt som kvinnan valde en trisslott och skrapade den. Trisslotten visades i närbild när den skrapades och programledarna fortsatte att prata. De kommenterade bland annat vad kvinnan skrapat fram och gratulerade henne till vinsten när hon skrapat klart. Under en del av inslaget syntes en gul låda med stora gula trisslotter som stod framför kvinnan.

Inslaget anmäldes bland annat med anledning av att spellagen ändrats. Anmälaren ställde sig bland annat frågande till om detta kunde påverka nämndens bedömningar.

Granskningsnämnden konstaterade att inga ändringar hade gjorts i bestämmelserna om vad som är reklam, en annons, produktplacering eller i bestämmelsen om otillbörligt gynnande i samband med införandet av den nya spellagen. De ändringar som hade gjorts syftade till att förbjuda reklam för spel som tillhandahålls av någon som inte har nödvändig licens. Nämndens uppfattning var att den nya spellagens inverkan på de bedömningar som ska göras enligt radio- och tv-lagen är begränsad i motsvarande mån och därför inte aktualiserades i ärendet.

Vad gäller reklam och annonser konstaterade nämnden att inslaget, mot bakgrund av att TV4 AB anfört att lottskrapningen var ett redaktionellt val som inte gjorts i marknadsföringssyfte och att ingen ersättning utgått för detta, inte var reklam eller en annons enligt radio- och tv-lagens definitioner. Av samma skäl saknade nämnden även grund att anse att produktplacering förekommit i programmet. Om lottskrapningen är ett redaktionellt val som inte görs i marknadsföringssyfte och ingen ersättning utgått för detta är det inte produktplacering enligt radio- och tv-lagens definitioner.

Nämnden har tidigare konstaterat, vad gäller otillbörligt gynnande, att ett inslag med skrapning av trisslotter i Nyhetsmorgon inneburit ett otvetydigt kommersiellt gynnande av en av Svenska Spels speltjänster. Nämnden ansåg dock att gynnandet inte var otillbörligt då inslaget hade förekommit under lång tid och hade ett tillräckligt stort underhållningsintresse och gjorde samma bedömning i detta ärende. Inslaget stred därför inte mot bestämmelsen om otillbörligt kommersiellt gynnande.

Inslaget handlade om att personal vid rättspsykiatriska kliniker inte fick kontrollera patienternas inkommande post. I inslagets påannonsering kallade programledaren de intagna farliga och perversa. Senare i programmet sa en speaker att det rörde sig om psykiskt störda personer dömda för bland annat bestialiska mord och sadistiska våldtäkter.

Granskningsnämnden ansåg att beskrivningen av patienter som vårdas inom rättspsykiatrin som perversa var långtgående och hade förståelse för att den kunde uppfattas som stötande. Nämnden ansåg dock att det i inslaget framgick med tillräcklig tydlighet att beskrivningarna inte gällde alla som vårdades på rättspsykiatriska kliniker. Inslaget stred därför inte mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Programmet handlade om den könsbekräftande vården i Sverige och vården av minderåriga med könsdysfori. Under programmets gång intervjuades bland annat läkare som arbetade med utredning och behandling av vuxna och minderåriga med könsdysfori och föräldrar till barn med könsdysfori. Två personer som ångrat sina behandlingar för könsdysfori medverkade också. I flera delar av programmet refererade en speakerröst till personer som fått diagnosen könsdysfori och/eller genomgått könsbekräftande behandling som ”flickor”.

Granskningsnämnden hade förståelse för att det kunde upplevas som stötande att personer som själva tillskrivit sig ett annat pronomen kallades för flickor och ansåg att det kunde diskuteras om Uppdrag granskning tagit tillräcklig hänsyn till bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Eftersom programmet behandlade flera olika grupper av minderåriga som befann sig i olika stadier av den könsbekräftande vården ansåg nämnden att programmet inte stred mot bestämmelsen i den delen. Vidare konstaterade nämnden att de skildringar som fördes fram av personer med egen alternativt nära anhörigas erfarenhet av transvården visserligen präglades av en skepticism gentemot unga med könsdysfori och deras behov av vård, men att dessa till stor del byggde på personliga berättelser Eftersom medverkande läkare förde fram vikten av könsbekräftande behandlingar samt förmedlade en annan bild av minderåriga med könsdysfori i programmet ansåg nämnden att det inte framstod som att det var ett val att vara transperson. Programmet stred därför inte mot bestämmelsen.

Inslaget var en del av Utrikeskollen i Nyhetsmorgon. En av huvudkandidaterna inför presidentvalet i Ukraina, NN, presenterades. NN hade tidigare spelat president i en tv-serie och en bildsekvens från tv-serien visades på en skärm bakom studiodeltagarna under samtalet. I bildsekvensen sågs NN skjuta med automatvapen mot en samling människor i vad som såg ut som en riksdag. Människor föll till marken efter att ha träffats av skotten. Reportern i studion berättade samtidigt om NN:s partiprogram.

Granskningsnämnden konstaterade att inslaget sändes på en tidpunkt då varsamhet ska iakttas i fråga om skildringar av våld och annat skrämmande innehåll. Nämnden ansåg att bildsekvensen där NN sågs skjuta mot människor kunde verka skrämmande för barn. Mot bakgrund av sändningstidpunkten fann nämnden därför att inslaget stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Programmet var en del av en dansk programserie om antikhandlare. Programmet följde bland annat ett par, A och B, som var i Amsterdam för att leta efter antika fynd. Paret tittade på en bronsfigur föreställande en elefant med en pojke på. B sa då bland annat följande, enligt svensk textning.

Nu säger jag något man inte får säga: En sådan där liten negerpojke, vi har haft sådana som röker eller gör något annat tokigt. De är charmerande och många samlare gör vad som helst för dem. Den är bra. Det är ett förnuftigt köp, och vi kommer att tjäna pengar på den.

I slutet av programmet sammanfattade de två antikhandlarna hur de tyckte att dagen hade varit. Figuren med pojken på elefanten visades i närbild och A sade bland annat följande, enligt svensk textning.

Det är särskilt en sak som jag är riktigt glad över. Det är elefanten med negerpojken på.

Granskningsnämnden fann att det språkbruk som A och B upprepade gånger använde sig av för att beskriva pojken gav uttryck för en kränkande syn på personer med mörk hy. Vidare konstaterade nämnden att A:s och B:s formuleringar var översatta rakt av till svenska. Nämnden ansåg att det sätt på vilket programmet var utformat var uppenbart kränkande mot personer med viss hudfärg och att programmet därför stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Ordföranden var skiljaktig och ansåg att det var i och för sig olämpligt att språkbruket förekom i programmet. Med hänsyn till det sätt på vilket formuleringarna användes och i viket sammanhang de förekom kunde emellertid programmet inte anses ha varit kränkande på det sätt som krävs för att programmet skulle vara i strid med bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Game of Thrones var en amerikansk fantasyserie där ett antal kungadömen stred mot varandra. Det aktuella programmet innehöll en stridsscen där flera personer högg varandra med olika tillhyggen så att blodet sprutade.

Granskningsnämnden ansåg att programmet innehöll ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär och därmed föll under bestämmelsen i 5 kap. 3 § radio- och tv-lagen. Nämnden ansåg även att tillhandahållandet stred mot bestämmelsen i 5 kap. 3 § i radio- och tv-lagen då SVT inte hade vidtagit tillräckliga åtgärder för att hindra att barn tagit del av det aktuella programmet via tjänsten. Detta eftersom ett barn relativt enkelt kunde starta det aktuella programmet samt då barnskyddet gick att nollställa. Nämnden anmälde därför tillhandahållandet till JK.

Dokumentären Leaving Neverland sändes i två avsnitt om cirka två timmar vardera och handlade om två män (A och B) som anklagade en artist för att ha utsatt dem för sexuella övergrepp under deras barndom. Dokumentären innehöll bland annat arkivbilder samt intervjuer med männen och deras anhöriga. I början av respektive avsnitt visades följande text.

"[Artists] karriär har omgärdats av anklagelser och rykten om övergrepp på barn. 2005 prövades ett fall i domstol och [artist] friades. [A] och [B] lärde känna [artist] när de var barn. De har tidigare vittnat om att han aldrig utsatte dem för sexuella övergrepp. I vuxen ålder har de ändrat sina berättelser. Filmen skildrar deras perspektiv. [Artists] familj och [dödsbo] som förvaltar hans kvarlåtenskap tar skarpt avstånd från männens vittnesmål. [Artist] själv förnekade konsekvent den här typen av anklagelser."

Granskningsnämnden konstaterade att dokumentären var ensidig men att avsnitten inleddes med en redogörelse där det framgick att det var A:s och B:s perspektiv som skildrades samt att artisten förnekade de anklagelser som riktades mot honom. Nämnden ansåg därför att sändningen av den tydligt presenterade dokumentären inte stred mot kraven på opartiskhet och saklighet.

Dokumentären Leaving Neverland sändes i två avsnitt om cirka två timmar vardera och handlade om två män (A och B) som anklagade en artist för att ha utsatt dem för sexuella övergrepp under deras barndom. Dokumentären innehöll bland annat arkivbilder samt intervjuer med männen och deras anhöriga. I början av respektive avsnitt visades följande text.

"[Artists] karriär har omgärdats av anklagelser och rykten om övergrepp på barn. 2005 prövades ett fall i domstol och [artist] friades. [A] och [B] lärde känna [artist] när de var barn. De har tidigare vittnat om att han aldrig utsatte dem för sexuella övergrepp. I vuxen ålder har de ändrat sina berättelser. Filmen skildrar deras perspektiv. [Artists] familj och [dödsbo] som förvaltar hans kvarlåtenskap tar skarpt avstånd från männens vittnesmål. [Artist] själv förnekade konsekvent den här typen av anklagelser."

Granskningsnämnden konstaterade att dokumentären var ensidig men att avsnitten inleddes med en redogörelse där det framgick att det var A:s och B:s perspektiv som skildrades samt att artisten förnekade de anklagelser som riktades mot honom. Nämnden ansåg därför att sändningen av den tydligt presenterade dokumentären inte stred mot kraven på opartiskhet och saklighet.

Det satiriska inslaget inleddes med att programledaren bland annat sa att regeringen hade förklarat att det skulle bli olagligt att vara med i terroristorganisationen Islamiska Staten (IS). Programledaren skämtade om att det var lite sent, nu när kalifatet har fallit. Därefter spelades en cirka en minut lång musikvideo upp. I musikvideon, som var textad, hördes bland annat följande sång.

"Men du vet / Sverige skulle falla för Islam / Du vet / Sverige skulle falla för Allah / Men det / Gick snett / Så wallah / Nu drar vi hem till Sverige / Jalla! Jalla! […] Min mamma sa ”Mohammed!” ”Du måste integreras!” Jag svara mamma ”Jag vill hellre fucking explodera!” Jag ringde Gustav Fridolin och krävde ”ge mig cash!” Ge mig ett kulturbidrag för jag ska till Daesh!

Sången framfördes av en man iklädd lösskägg, svarta kläder och en svart turban. Mannen poserade bland annat med olika vapen och körde en bil med en svensk flagga och en IS-logotyp på. I musikvideon visades även korta inklippta sekvenser på IS-soldater.

Granskningsnämnden konstaterade att Svenska nyheter var ett satirprogram och att vida ramar gäller för vad som får sägas i ett program av den karaktären. Mot den bakgrunden ansåg nämnden att inslagets utformning inte stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.