Kortfilmen inleddes med en scen i vilket ett naket barn satt på en lastbilsramp och gallskrek. Runt lastbilen stod flera personer iklädda kostym och inne i lastbilen stod flera nakna personer tätt intill varandra. En man sparkade på lastbilsrampen varpå barnet gick in i lastbilen. Därefter stängdes lastbilen med reglar varpå lastbilens avgasrör kopplades till ett hål i lastutrymmet. Lastbilen körde därefter iväg samtidigt som det inifrån lastbilen hördes hur personer skrek och bankade på väggarna.

Granskningsnämnden ansåg att öppningsscenen, där ett naket och skrämt barn samt andra personer till synes gasades ihjäl, var en sådan scen som kunde verka skrämmande för barn. Sändningen av filmen vid den aktuella tidpunkten stred därför mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Under sändningarna sändes bland annat programmet Guldmorgon med ett antal avbrott för bland annat programmen Trafiken och Vädret. Vidare innehöll sändningarna bland annat prat, musik, nyheter, annonser och sponsringsmeddelanden. Bland annat följande sponsringsmeddelanden lämnades vid ett antal tillfällen under sändningarna.

"Julen i samarbete med Åke P - fågel och vilt, Poolteam - thermoplastpool tillverkad i Malmö, Nilsson & Lind - Honda och Citroen i Lund, och Soeco - kontorsmöbler i Dalby."

"Julen i samarbete med Städfirman Clockrent - för en renare tillvaro, Comedy Art Theatre - spökupplevelser och mordgåtor, Units.se - kontorsauktioner på nätet, och Hejdes Woody Bygg."

Som det fick förstås av tillståndshavarens yttrande avsåg sponsringsmeddelandena som inleddes med ”Julen i samarbete med […]” inte sponsring av ett enskilt program som hette Julen utan sponsring av en längre sammanhängande sändning/sändningsperiod innehållande flera program med temat ”Julen”. Sponsringsmeddelandena lämnades löpande ungefär en gång i timmen under de granskade sändningarna. Programmen Guldmorgon, Trafiken och Vädret var inte sponsrade av sponsorerna som uppgavs i sponsringsmeddelandena som inleddes med ”Julen i samarbete med […]”.

Granskningsnämnden konstaterade att av förarbetsuttalanden och nämndens praxis framgår att syftet med ett sponsringsmeddelande är att informera lyssnarna om att en sponsor kan ha påverkat det redaktionella innehållet i ett program och att ett sponsringsmeddelande därför ska ange vilket program som har sponsrats och av vem. Enligt nämndens mening informerade inte sponsringsmeddelandena som inleddes med ”Julen i samarbete med […]” om vilka program som sponsrades av sponsorerna som uppgavs i meddelandena. Sponsringsmeddelandena lämnades dessutom inte i början och/eller slutet av program som omfattades av sändningsperioden ”Julen”, utan lämnades löpande under program som inte sponsrades av de i meddelandena uppgivna sponsorerna. Nämnden ansåg därför att sponsringsmeddelandena stred mot bestämmelsen i 15 kap. 10 § första stycket radio- och tv-lagen. Mot denna bakgrund gick nämnden inte vidare och prövade om meddelandena var förenliga med bestämmelsen om utformning av sponsringsmeddelanden i 15 kap. 10 § andra stycket radio- och tv-lagen.

Mikkelsens bil – din Volkswagen-handlare (”din” fälldes)

Tandläkarna Kockum och Kockum – kvalitet, trygghet och kunskap

Aldos Åkeri i Abbekås

Programmet handlade om mord på vita lantbrukare i Sydafrika. Reportern intervjuade bland annat lantbrukare som var grannar till en lantbrukare vars man blivit mördad. Bland annat följande sades.

(Reporter, speaker) – [Hennes] andra grannar säger att de välkomnar svarta lantbrukare. Men när jag ber dem att vara helt ärliga och öppna med vad de egentligen tycker om svarta människor känns det plötsligt som att apartheid bara försvunnit på pappret. (Granne 1) – Jag har varit rasist och jag är rasist. Idag är jag en värre rasist än någonsin på grund av vad de gör mot oss. (Reporter) – Rasist i vilken bemärkelse? (Granne 1) – Om jag ser dem på vägen vet jag inte vem jag kan lita på. Om man ser någon vid vägen vet man aldrig när han tar fram en pistol och rånar en. Man vet inte om en besökare vill ha mat eller tänker våldta din fru och dina barn. (Reporter) – Det är väl snarare rädsla? (Granne 1) – Jag är inte rädd! Om en vit man kommer hit öppnar jag grinden. Hur kommer det sig? Gifter sig min son med en svart kvinna har jag ingen son längre. Tror du jag vill ha någon av blandras här? Det vill jag inte! (Granne 2) – De passar inte in. (Reporter) – När du säger det här i svensk tv framstår du som en galen gammal rasist. (Granne 1) – Må så vara. (Granne 3) – Vi har aldrig varit extremister. Men när de ställer sig upp och ropar eller sjunger att de ska komma och döda mig […] – De hotar mig! Jag ser det som ett direkt hot. Vad ska jag då göra?

Granskningsnämnden ansåg att några av de lantbrukare som intervjuades i programmet gav uttryck för rasistiska åsikter som var uppenbart kränkande. Enligt nämndens mening måste det samtidigt vara möjligt för SVT att i denna typ av reportage skildra personer med sådana åsikter. Mot bakgrund av detta, att reportern sa att det kändes som om apartheid bara försvunnit på pappret och att han bemötte en av lantbrukarna med att denne lät som en galen gammal rasist innebar uttalandena inte att programmet stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Nämnden ansåg inte heller att programmet i övrigt var utformat så att det stod i strid med denna bestämmelse.

I inslaget berättade tre maskerade personer bland annat om hur deras graffiti tolkats av allmänheten och drivkraften bakom den. Under hela inslaget visades bilder på deras graffiti, bland annat bilder på en kråka, från en mängd olika miljöer och platser som den hade förekommit i.

Granskningsnämnden konstaterade att inslaget byggde på de medverkande personernas egna berättelser och uppfattningar om klotter och graffiti, utan att det förekom några kommentarer till eller ifrågasättanden av deras uttalanden. Vidare kom de medverkandes gärning enligt nämndens mening att legitimeras i inslaget genom sättet att skildra när de målade kråkan och genom att det utförligt visades på vilka platser som kråkan tidigare förekommit. Mot den bakgrunden ansåg nämnden att inslaget stred mot bestämmelsen om televisions särskilda genomslagskraft. Att programledaren i påannonseringen av inslaget sa att skaparna av kråkan riskerade både böter och fängelsestraff samt att det kunde handla om skadegörelse ändrade inte den bedömningen.

I början av programmet skämtade programledaren om regeringsbildningen för att sedan prata om en politiker som i huvudsak vänt sig till svensk-somalier under sin valkampanj för att komma in i riksdagen. Programledaren sa bland annat följande.

Det är väl toppen att svensk-somalierna nu skaffar sig politikerjobb och kommer in i riksdagen och blir superintegrerade och tjänar massor med pengar som de kan skicka hem så att deras släktingar slipper att sjöröva. Nä, för det här kanske luktar lite det som kallas för etno-röstning.

Därefter konstaterade programledaren att det av någon anledning alltid varit mer accepterat att vara rasistisk mot asiater än mot andra och en rad olika klipp, bland annat med olika sketcher där man skämtade om asiater, visades. Programledaren sa sedan att polis tillkallats till ett hotell då tre kinesiska turister inte ville lämna lobbyn. Programledaren sa bland annat att turisterna påstått att de blivit brutalt misshandlade av polisen, att den kinesiska ambassaden krävt att Sverige skulle be om ursäkt och att den kinesiska regeringen varnat sina medborgare för att åka till Sverige. Programledaren resonerade vidare kring vad Kinas, enligt honom överdrivna reaktion kunde bero på och sa att Svenska Nyheter tagit fram en informationsfilm för kinesiska turister så att de skulle känna sig välkomna.

Videofilmen spelades sedan upp och i den välkomnades de kinesiska turisterna och det sades att de skulle få några tips för att undvika kulturella krockar. Bland annat följande sades enligt översättningstexten i inslaget.

Till exempel, så bajsar vi inte utanför historiska byggnader. Om du ser någon som är ute och går med sin hund så är det inte för att de just har köpt sin lunch. En annan stor kulturell skillnad, det är att ni kineser är rasister. Och här i Sverige, här bor det ju svarta, judar, araber och till och med homosexuella. För i Sverige värnar vi principen om alla människors lika värde. Denna princip gäller dock inte kineser. Kineser är hjärtligt välkomna till konungariket Sverige. Men om ni inte sköter er så kommer vi att spöa skiten ur er.

Återkommande under filmen visades en gul förbudsskylt med kinesiska tecken samt en svart siluett av en människa som höll i en skål med pinnar och bajsade.

Granskningsnämnden hade förståelse för att programledarens kommentar om somalier som skulle slippa ägna sig åt sjöröveri kunde uppfattas som stötande. Innehållet i inslaget gick dock inte utöver vad som kunde accepteras i ett program med tydlig satirisk prägel. Vad gällde den film där SVT vände sig till kinesiska turister ansåg nämnden att det framgick tydligt att den satiriska udden i inslaget var riktad mot okunskap och fördomar om asiater och då främst kineser. Mot den bakgrunden och med beaktande av programmets tydliga satiriska karaktär, samt att det ska råda en vidsträckt yttrandefrihet i televisionen, ansåg nämnden att inslaget inte stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

I inslaget ringde programledaren upp en svensk journalist (NN) som hade besökt ett event i USA, arrangerat av det amerikanska teknikföretaget Apple. NN berättade bland annat om de produkter som företaget hade presenterat på eventet och om stämningen som hade varit på eventet.

Granskningsnämnden ansåg att det uppkom ett gynnande av det aktuella teknik¬företaget och dess produkter och att det kunde diskuteras om den intervjuade journalistens positiva kommentarer om produkterna, som bemöttes med ett okritiskt förhållningssätt av programledaren, passerade gränsen för vad som kan accepteras. Vid en sammantagen bedömning ansåg dock nämnden att det gynnande som uppkom uppvägdes av ett tillräckligt informations- och under¬hållningsintresse.

Sändningen var en debatt mellan två partiledare. Personer i publiken ställde frågor till partiledarna som de sedan debatterade. En person ställde en fråga om det svenska försvaret varpå partiledarna svarade. En av programledarna började sedan ställa en följdfråga. Sändningen avbröts då av ett annonsavbrott. Efter avbrottet välkomnades tittarna tillbaka till studion och programledarna presenterade ett nytt ämne för partiledarna att debattera.

Granskningsnämnden konstaterade att det aktuella annonsavbrottet var inplacerat så att det avbröt en följdfråga från en av programledarna. Avbrottet var därmed inte placerat på ett sådant sätt att det även utan avbrott för annonser skulle ha skett ett avbrott i programmets kontinuitet. Placeringen av annonsavbrottet stred därför mot bestämmelsen om när program får avbrytas av annonsering.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det felaktigt inplacerade annons­avbrottet (förvaltningsrättens mål nr 10323-19).