Inslaget handlade om att utländska soldater, varav två svenskar, tränade ukrainska soldater i strid. Inslaget skildrade övningar med ett förband från Azovbataljonen. Två gånger i inslaget intervjuades även en soldat från det ukrainska militärförbandet som bland annat sa följande enligt den svenska översättningen.

”Det känns jättebra. Det är därför jag är här. Jag vill bara döda allihop och befria mitt land. Man dödar inte personen, man dödar fienden och det är inget problem. Man gör det man ska och går framåt. Inga problem!”

Granskningsnämnden beaktade vad SVT anförde i sitt yttrande om att Azovregementet inte är nazistiskt eller högerextremt och att en analytiker från Utrikespolitiska institutet fört fram att Azovregementet i dag är opolitiskt.

Nämnden ansåg att uttalandena från den medverkande soldaten och de svenska instruktörerna i sammanhanget inte var värderande i strid med kravet på opartiskhet eller innebar en överträdelse i förhållandet till bestämmelsen om hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft. Nämnden ansåg inte heller att inslaget stred mot kravet på saklighet.

Inslaget bestod av en cirka 30 minuter lång direktsändning i samband med att Hovrätten för Övre Norrland kom med sitt utslag i ett mål gällande en tvist att bedriva rennäring i området i Vapsten mellan Vapstens lappby och Vapstens sameby.

Inslaget anmäldes av en företrädare för Vapstens Sameby som också medverkade i inslaget. Anmälaren kritiserade bland annat inslaget för att programledaren och reportern använde värderande ord som ”fördrevs” och ”utträngda” i samband med att de beskrev bakgrunden till tvisten. Anmälaren anförde att det var sakomständigheter som parten Vapstens lappby påstått.

Granskningsnämnden ansåg att programledarens och reporterns ordval ”fördrevs” och ”utträngda” visserligen var värderande eftersom de var beskrivningar som endast ena parten i målet använde sig av. Nämnden konstaterade dock att företrädaren för Vapstens sameby i inslaget problematiserade uttalandet om ”fördrevs”, att reportern vid ett tillfälle tydliggjorde att det var den partens upplevelse av att vara utträngd och att inslaget som helhet belyste tvisten från båda parternas perspektiv. Mot den bakgrunden stred inslaget inte mot kravet på opartiskhet.

Inslaget bestod av en cirka 30 minuter lång direktsändning i samband med att Hovrätten för Övre Norrland kom med sitt utslag i ett mål gällande en tvist att bedriva rennäring i området i Vapsten mellan Vapstens lappby och Vapstens sameby.

Inslaget anmäldes av en företrädare för Vapstens Sameby som också medverkade i isnlaget. Anmälaren kritiserade bland annat inslaget för att programledaren och reportern använde värderande ord som ”fördrevs” och ”utträngda” i samband med att de beskrev bakgrunden till tvisten. Anmälaren anförde att det var sakomständigheter som parten Vapstens lappby påstått.

Granskningsnämnden ansåg att programledarens och reporterns ordval ”fördrevs” och ”utträngda” visserligen var värderande eftersom de var beskrivningar som endast ena parten i målet använde sig av. Nämnden konstaterade dock att företrädaren för Vapstens sameby i inslaget problematiserade uttalandet om ”fördrevs”, att reportern vid ett tillfälle tydliggjorde att det var den partens upplevelse av att vara utträngd och att inslaget som helhet belyste tvisten från båda parternas perspektiv. Mot den bakgrunden stred inslaget inte mot kravet på opartiskhet.

Inslagen handlade om att en ny funktion för digitalt id-kort i mobilen hade lanserats av Bank-id, en tjänst för digital identifiering och signering. Två programledare samtalade om den nya tjänsten och uttryckte sig positivt till hur tjänsten bland annat kunde underlätta vardagsärenden och att det var väldigt smidigt att registrera sig för tjänsten. En av programledarna berättade att hon själv registrerat sig samma morgon.

I ärendet framkom att 84 procent av den vuxna befolkningen i Sverige använder den aktuella tjänsten men att det finns andra liknande tjänster med samma funktion. Granskningsnämnden ansåg att det fanns ett stort informationsintresse av att lyfta nyheter om digital teknik men att programledarnas fokus på just den aktuella tjänsten och de många positiva kommentarerna innebar ett tydligt gynnande som passerade gränsen för vad som kan accepteras. Inslagen stred därmed mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen.

Granskningsnämnden beslutade att ansöka hos förvaltningsrätten om att SR AB skulle betala en särskild avgift om 50 00 kronor. Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan (förvaltningsrättens dom i mål nr 12250-23).

Inslaget hade rubriken ”Klimataktivister – Rättegång väntar”. I reportaget visades korta sekvenser från aktivisternas olika aktioner från läktaren inne i plenisalen i riksdagen. De tre aktivisterna intervjuades där de sammanfattningsvis förklarade varför de utförde dessa aktioner och hur de såg på de rättsliga påföljderna. I slutet av inslaget intervjuades klimat- och miljöministern som bland annat sa att aktivister som bryter mot lagen gör henne mindre benägen att lyssna. Ministern sa också att personer som är engagerade i miljöfrågan borde skaffa sig ett yrke där de kan göra skillnad eftersom det är i mötesrummen de faktiska skillnaderna görs.

Granskningsnämnden konstaterade att inslaget handlade om aktivister som stört politiska debatter från läktaren i riksdagen. Nämnden konstaterade vidare att de tre aktivisterna fick stort utrymme att redogöra för varför civil olydnad som metod enligt dem var nödvändigt och värt de rättsliga påföljderna. Det framgick även tydligt i inslaget att aktivisterna var anklagade för brott. En representant för regeringen som kritiserade aktivisterna medverkade även i inslaget. Vidare innebar inte inslaget en uppmaning till att begå civil olydnad och inslaget innebar inte heller ett ställningstagande för de medverkande klimataktivisterna. Inslaget stred därmed inte mot kravet på opartiskhet eller mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

I inslaget medverkade en juridisk expert som kommenterade en tingsrättsdom där en man dömts till livstids fängelse för att ha kört ihjäl sin mamma. Experten sa inledningsvis att det intressanta i domen var att tingsrätten kommit fram till att det inte funnits ett hedersmotiv. Experten sa vidare bland annat följande i inslaget.

”[D]et finns kringbrottslighet […] där andra personer i den här släkten döms för olaga hot och liknande. Det är en romsk kultur. Och det finner ju också tingsrätten, att det råder ingen tvekan om att det här är någonting som pågår, man har haft konversationer, man har haft synpunkter på att mamman helt enkelt har träffat en ny man. [---] [Åklagaren hade] också åberopat just hedersmotivet som en försvårande omständighet […]. Det här mordet anser då tingsrätten inte har ett hedersrelaterat motiv.”

Granskningsnämnden beaktade handlingar i ärendet och konstaterade att expertens kommentar om romsk kultur var kopplad till ett påstående från åklagaren om ett möjligt hedersmotiv, såsom det stod skrivet i den aktuella domen. Även om kommentaren enligt nämnden kunde uppfattas som generaliserande så ansåg nämnden att den, sett till sitt sammanhang, inte innebar att inslaget blev missvisande eller att inslaget var uppenbart kränkande mot romer. Inslaget stred därför inte mot kravet på saklighet eller mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Två ledamöter var skiljaktiga och ansåg att programmet borde fällts.

I inslaget pratade de två programledarna bland annat om olika tester som en av programledarna hade genomgått i samband med en adhd-utredning. I inslaget sades bland annat följande.

(Programledare 1) – Tror du jag har adhd? (Programledare 2) – Nej, det tror jag inte. (Programledare 1) – Konstigt, jag mår ju väldigt väldigt bra av sådan adhd-medicin. (Programledare 2) – Det är ju amfetamin. (Programledare 1) – Ah, jag förstår. (Programledare 2) – Alla mår bra av det.

Granskningsnämnden konstaterade att en av programledarna i inslaget uttalade sig om amfetamin och att alla mår bra av det i samband med att programledarna pratade om att en av dem hade genomgått en adhd-utredning. Att programledaren förbehållslöst uttalade sig positivt om amfetamin innebar enligt nämndens mening att SR inte visade en sådan varsamhet som krävs enligt bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft. Inslaget stred därför mot bestämmelsen om radions särskilda genomslagskraft.

Granskningsnämnden konstaterade att filmen innehöll flera våldsamma bildsekvenser i form av en person som fick sin hand avhuggen, en person som skulle komma att bli halshuggen, en person som blev skjuten med pil i huvudet och en person som blev hängd. Dessa sekvenser var av sådan karaktär att de uppenbart kunde verka skrämmande för barn och programmet borde därför inte ha sänts klockan 18.50 då barn kan tänkas titta på tv. Med hänsyn till sändningstiden stred sändningen mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Programmet handlade om en man (NN) som vid sidan om sitt arbete som psykolog öppnat en ostbutik i sitt garage. I programmet besökte reportern ostbutiken och NN berättade om sitt stora ostintresse och i synnerhet sitt intresse för ostar från svenska gårdsmejerier. NN berättade bland annat om sitt sortiment av ostar och reportern provade ett antal olika ostar och gav sitt utlåtande om dessa. I programmet beskrevs var butiken låg och namnet på butiken nämndes vid ett tillfälle.

Granskningsnämnden konstaterade att i programmet medverkade en person som på deltid drev en ostbutik i sitt garage med fokus på ostar från gårdsmejerier i Sverige. Det framgick var butiken låg och vilket sortiment som fanns. Butikens namn nämndes även vid ett tillfälle. Nämnden ansåg att det därmed uppkom ett gynnande av butiken. Nämnden ansåg dock att gynnandet uppvägdes av ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse och beaktade särskilt att programmet inte uppmanade till köp av någon vara, samt att det inte förekom några prisuppgifter eller besöksuppmaningar. Nämnden ansåg sammantaget att programmet inte innebar ett otillbörligt gynnande av kommersiella intressen.

I en programserie, som var en samproduktion mellan YLE, NRK och UR, om norrmännens konsumtionsvanor handlade ett avsnitt om hur det går att minska klädkonsumtionen inom det norska försvaret. I det anmälda inslaget låg fokus på ett norskt klädföretag som ett exempel på ett företag som använder sig av uthyrning, så kallad leasing, av ytterkläder till barn. Inslaget utspelade sig i en skog där ett tiotal barn iförda klädföretagets kläder utförde ett produkttest anordnat av företaget. Representanter från företaget samtalade med programledarna och fick beskriva hur deras leasingmodell av kläder fungerade och vilka fördelar som fanns. De fick även tillfälle att framhäva kvaliteten på sina produkter. Kläder med företagets logga syntes i bild vid flera tillfällen under inslaget.

Enligt granskningsnämndens mening fanns det visserligen ett informationsintresse i att visa en ny typ av affärsmodell, likt den i det aktuella inslaget, som kan leda till att minska den enskildes konsumtion. Genom att klädföretagets varumärke genomgående framhävdes i inslaget, genom produkttestet, genom det efterföljande samtalet om produkternas goda kvalitet, genom säljfrämjande kommentarer samt genom exponeringen av produkterna och logotyperna, ansåg dock nämnden att gynnandet av klädföretaget gick utöver vad som var motiverat av ett informations- och underhållningsintresse.

Mot bakgrund av att detta var första gången som UR fällts för att ha brutit mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande ansåg nämnden att det inte fanns skäl att ansöka hos förvaltningsrätten att UR skulle påföras en särskild avgift.