Sändningen bestod av ett längre lopp av längdstafett för damer som pågick i cirka en timme. Sändningen bedömdes därmed var ett sådant evenemang som avses i 8 kap. 10 § radio- och tv-lagen. Under loppet förekom annonsering med delad skärm fyra gånger, varav den sista skedde vid målgång efter att de fem första deltagarna hade gått i mål. Enligt granskningsnämndens bedömning var det dock möjligt för tittarna att följa med i händelseförloppet och annonseringarna kunde inte heller på annat sätt anses ha kränkt programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter. Sändningen var därmed förenlig med bestämmelsen om annonsering med delad skärm.

Däremot konstaterade nämnden att det inte förekom någon sådan särskild annonssignatur som var synlig i bild under hela tiden som annonseringen med delad skärm pågick. Viaplay ansågs därför ha överträtt bestämmelsen om annonssignatur.

Nämnden konstaterade att Viaplay tidigare fällts för att ha brutit mot bestämmelsen om annonsering med delad skärm. Mot bakgrund av att den nu fällda sändningen sändes innan nämnden fattat de tidigare besluten, och att nämnden inte tidigare prövat frågan om annonssignatur vid annonsering med delad skärm, ansåg nämnden att det inte fanns skäl att ansöka hos förvaltningsrätten om att Viaplay skulle påföras särskild avgift.

Sändningen innehöll åtta sprintlopp i längdskidåkning för damer respektive herrar och pågick i cirka en timme och 45 minuter. Granskningsnämnden bedömde att evenemanget var ett sådant som avses i 8 kap. 10 § radio- och tv-lagen eftersom det pågick i över en timme. Under sändningen förekom annonsering med delad skärm 15 gånger och vid samtliga tillfällen skedde annonseringen direkt efter målgång. Trots att ett av dessa tillfällen inträffade när det krävdes att målfotot granskades för avgörande av utgången i loppet ansåg nämnden att annonseringen med delad skärm inte störde i allt för hög grad eller på annat sätt kränkte programmets integritet och värde.

Däremot konstaterade nämnden att det inte förekom någon sådan särskild annonssignatur som var synlig i bild under hela tiden som annonseringen med delad skärm pågick. Viaplay ansågs därför ha överträtt bestämmelsen om annonssignatur.

Nämnden konstaterade att Viaplay tidigare fällts för att ha brutit mot bestämmelsen om annonsering med delad skärm. Mot bakgrund av att den nu fällda sändningen sändes innan nämnden fattat de tidigare besluten, och att nämnden inte tidigare prövat frågan om annonssignatur vid annonsering med delad skärm, ansåg nämnden att det inte fanns skäl att ansöka hos förvaltningsrätten om att Viaplay skulle påföras särskild avgift.

Inslaget var en direktsändning från en skidanläggning i Åre där en reporter träffade en eventproducent och hjälpte henne att sätta upp en banderoll och en flagga. På banderollen och flaggan som reportern satte upp kunde logotypen för Skistar, företaget som äger och driver det aktuella skidområdet, tydligt ses i bild. Logotypen syntes även mycket tydligt i bild på andra banderoller och flaggor som förekom i inslaget. I inslaget bar reportern skidglasögon med företagets egna skidklädesmärkes logotyp på. Medan reportern arbetade med att sätta upp banderollen så sa eventproducenten bland annat: ”Så gäller det att det blir rätt håll [---]. Det ska ju stå Skistar.”

Granskningsnämnden konstaterade att varumärkesexponeringen i inslaget var mycket påtaglig. TV4-reportern bidrog själv till exponeringen genom att sätta upp en flagga och en banderoll med det aktuella företagets logotyp på samt genom att bära ett par skidglasögon med logotypen för företagets eget skidklädesmärke på. Exponeringen i inslaget, som förstärktes av event-producentens uppmaning till reportern att logotypen skulle vara åt rätt håll, var inte motiverad av ett tillräckligt informations- och under-hållningsintresse. Inslaget stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen. Nämnden ansåg att den aktuella överträdelsen motiverade en höjd avgift om 100 000 kr för det otillbörliga gynnandet.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 100 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens dom i mål nr 17567-23).

Farmen är en dokusåpa där deltagarna lever på en bondgård. I det granskade avsnittet bar en av deltagarna en huvtröja med en bild på en hamburgare och ordet hamburgerkungen i versaler tryckt på bröstet. Trycket på tröjan syntes i bild till och från under hela avsnittet.

Av handlingar i ärendet framgick det att den aktuelle deltagaren har en hamburgerrestaurang samt att ordet hamburgerkungen förekommer på restaurangens webbplats där deltagaren även presenteras som ” […] vår alldeles egna hamburgerkung [NN]”. Mot denna bakgrund konstaterade granskningsnämnden att restaurangen har en kommersiell profil som är förknippad med ordet hamburgerkungen och bedömer att det fanns ett kommersiellt intresse kopplat till trycket på deltagarens tröja. Genom att tröjtrycket exponerades i bild till och från under hela programmet uppkom ett gynnande av den aktuella hamburgerrestaurangen. Gynnandet var inte motiverat av ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse. Programmet stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen.

Granskningsnämnden beslutade att ansöka hos förvaltningsrätten om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 50 00 kronor. Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan (förvaltningsrättens dom i mål nr 12245-24).

I inslaget levererade ett budföretag bakverk till programledaren och en gäst som umgicks på en båt. Det framgick av kläder och transportväska vilket företag budet kom från och företagets logotyp syntes också i bild. Gästen tog emot leveransen och sa bland annat ”wow, alltså det här är så smidigt”. Granskningsnämnden ansåg att programföretaget skapat en situation där exponeringen av företagets logotyp, karaktäristiska kläder och transportväska innebar ett påtagligt gynnande av det aktuella budföretaget som förstärktes av gästens positiva uttalande om tjänsten. Gynnandet var inte motiverat av ett tillräckligt informations- eller underhållningsintresse. Nämnden ansåg att den aktuella överträdelsen motiverade en höjd avgift om 100 000 kr för det otillbörliga gynnandet.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 100 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens dom i mål nr 17572-23).

Sändningen var direktsänd och innehöll tio kilometer jaktstart för damer respektive herrar. Under respektive lopp förekom annonsering med delad skärm vid flera tillfällen. Mellan loppen sändes tre vanliga annonsavbrott.

Granskningsnämnden konstaterade att respektive lopp som sändes bara var cirka 30 minuter långt och att loppen därmed inte kunde anses vara sådana evenemang som avses i 8 kap. 10 § radio- och tv-lagen. Sändningen stred därför mot bestämmelsen om annonsering med delad skärm.

Mot bakgrund av att det var första gången Viaplay fälldes för att ha brutit mot bestämmelsen om annonsering med delad skärm ansåg nämnden att det inte fanns skäl att ansöka hos förvaltningsrätten om att Viaplay ska påföras en särskild avgift.

Sändningarna var direktsända och innehöll flera tävlingar i längdskidåkning för damer och herrar.

Under sändningarna sändes annonsering med delad skärm under pågående lopp och mellan lopp. Det sändes även vanliga annonsavbrott. Granskningsnämnden ansåg att de lopp som bara var cirka 20 minuter långa inte kunde anses vara sådana evenemang som avses i 8 kap. 10 § radio- och tv-lagen. Det var därför inte tillåtet att sända annonsering med delad skärm under dessa lopp. De lopp som varade i cirka en timme var enligt nämnden sådana direktsända evenemang som pågick utan avbrott där annonsering med delad skärm var tillåten.

Vad gäller de lopp som sändes under cirka två och en halv timme ansåg nämnden att samtliga lopp tillsammans utgjorde ett direktsänt evenemang som pågick utan avbrott där annonsering med delad skärm var tillåten. Vid två tillfällen skedde annonseringen då målfoton skulle granskas innan utgången var avgjord, det vill säga under del av tävlingen då tittarna hade ett stort intresse av att se vad som inträffade. Nämnden ansåg emellertid att annonseringen med delad skärm hade en sådan utformning att den inte störde i alltför hög grad. Inte heller annars ansågs annonseringen ha kränkt programmets integritet och värde.

Mot bakgrund av att det var första gången Viaplay fälldes för att ha brutit mot bestämmelsen om annonsering med delad skärm ansåg nämnden att det inte fanns skäl att ansöka hos förvaltningsrätten om att Viaplay skulle påföras en särskild avgift.

Sändningarna av världscupen i skridskor skedde under tre dagar och innehöll direktsända tävlingar för damer och herrar. Sändningarna pågick i 2 timmar och 45, 3 timmar och 10 min respektive 3 timmar och 30 min.

Mellan tävlingsgrenarna var det pauser på mellan 10–20 minuter där vanliga annonsavbrott samt repriser sändes. Under loppen och mellan loppen sändes dessutom annonsering med delad skärm flera gånger. Granskningsnämnden ansåg att det fanns utrymme att sända vanliga annonsavbrott och att programföretagets behov av reklamavbrott därför tillgodosågs. Sändningar bedömdes därför inte som sådana längre evenemang utan avbrott där annonsering med delad skärm var tillåten.

Nämnden konstaterade att Viaplay tidigare fällts för att ha brutit mot bestämmelserna om annonsering med delad skärm. Mot bakgrund av att de nu fällda sändningarna sändes innan nämnden fattat de tidigare besluten ansåg nämnden att det inte fanns skäl att ansöka hos förvaltningsrätten om att Viaplay skulle påföras särskild avgift.

Programmet innehöll skildringar av Linköpings blodbad, bland annat genom rekvisita i from av avhuggna kroppsdelar. Nämnden ansåg inte att programmets innehåll var så skrämmande att det medför att tidpunkten för sändningen stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Sändningen var en direktsändning av världscupen i längdskidåkning av tio kilometer fristil för herrar respektive damer. Under de två loppen sändes annonsering med delad skärm fyra gånger under respektive lopp. Granskningsnämnden bedömde båda loppen som sådana evenemang som avses i 8 kap. 10 § radio- och tv-lagen eftersom de pågick i cirka en timme vardera. De åtta gånger då annonsering med delad skärm förekom bedömdes ha utformats på ett sätt som inte kränkte programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter.

Däremot konstaterade nämnden att det inte förekom någon sådan särskild annonssignatur som var synlig i bild under hela tiden som annonseringen med delad skärm pågick. Viaplay ansågs därför ha överträtt bestämmelsen om annonssignatur.

Nämnden konstaterade att Viaplay tidigare fällts för att ha brutit mot bestämmelsen om annonsering med delad skärm. Mot bakgrund av att den nu fällda sändningen sändes innan nämnden fattat de tidigare besluten, och att nämnden inte tidigare prövat frågan om annonssignatur vid annonsering med delad skärm, ansåg nämnden att det inte fanns skäl att ansöka hos förvaltningsrätten om att Viaplay skulle påföras särskild avgift.