Direktsändningen av ishockeymatchen mellan IF Björklöven och HC Vita Hästen bröts för annonser vid tre tillfällen. Två av avbrotten skedde i periodpauser. Ett avbrott skedde efter att Björklöven gjort mål och det återstod 45 sekunder av andra perioden. När sändningen återupptogs var det periodpaus och höjdpunkter från en annan match visades.

Enligt granskningsnämnden var annonsavbrottet i slutet av andra perioden placerat så att tittarna riskerade att missa något väsentligt i matchen. Inplaceringen av det annonsavbrottet stred därför mot bestämmelsen om när program får avbrytas av annonsering. Granskningsnämnden ansåg att inte fanns skäl ansöka hos förvaltningsrätten om att C More Entertainment AB skulle betala en särskild avgift för överträdelsen av bestämmelsen eftersom det var första gången som företaget fälldes för att ha brutit mot bestämmelsen.

Vid ett av annonstillfällena under sändningen av Nyhetsmorgon avbröts programmet genom att en signatur i form av en bild med bland annat loggan för TV4 och ordet reklam visades samt en melodislinga som spelades. En av annonserna i det aktuella annonsavbrottet avbröts sedan plötsligt, efter cirka 30 sekunder, och sändningen av programmet återupptogs utan signatur. När sändningen av programmet återupptogs var en av programledarna mitt i presentationen av ett nytt ämne.

Granskningsnämnden konstaterade att det aktuella annonsavbrottet hade sänts av misstag. Nämnden konstaterade dock ändå att det efter annonsavbrottet, oaktat att det sändes av misstag, saknades en signatur som tydliggjorde att annonsavbrottet hade tagit slut och att sändningen av programmet hade börjat igen. Nämnden konstaterade även att programmet återupptogs mitt i en presentation av ett nytt ämne och således inte i ett naturligt avbrott i programmets kontinuitet. Nämnden fann därför att sändningen stred mot bestämmelserna om annonssignatur och när program får avbrytas av annonsering. Sändningen stred även mot bestämmelsen om att ett annonsavbrott inte får understiga en minut.

Nämnden konstaterade att överträdelserna av bestämmelserna uppstod då programföretaget aktivt försökte vidta åtgärder för att korrigera att annonsavbrottet uppenbarligen startades vid fel tillfälle av misstag. Granskningsnämnden ansåg att det därför inte fanns skäl att ansöka om påförande av särskild avgift denna gång.

Inslaget bestod av en intervju med en författare som skrivit en bok om hur hon som barn flydde från Tyskland och nazismen. Granskningsnämnden konstaterade att författaren förde ett resonemang om att många judar inte skulle vara semiter utan khazarer och att det därför inte gick att tala om någon antisemitism idag. Författaren var en så kallad tillfälligt medverkande för vilka kraven på saklighet kan ställas lägre. Hennes uttalanden medförde därför ingen överträdelse av kravet på saklighet. Nämnden konstaterade att uttalandena var kontroversiella, men ansåg att de i det aktuella sammanhanget inte passerat gränsen för vad som var uppenbart kränkande mot judar. Inslaget stred därför inte mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Direktsändningen av ishockeymatchen mellan Sverige och Schweiz i JVM bröts för annonser vid nio tillfällen, tre tillfällen i varje period. Avbrotten skedde i samband med så kallade powerbreaks då matchen pausas för annonsavbrott i samband med en avblåsning i matchen. Vid två tillfällen fortsatte dock matchen under tiden som reklamen visades. Det innebar att tittarna missade 26 sekunder av matchen i första perioden och 46 sekunder i tredje perioden. Vid båda tillfällena spelade Sverige i numerärt underläge.

Enligt granskningsnämnden var avbrotten placerade så att tittarna riskerade att missa något väsentligt i matchen. Inplaceringen av de två annonsavbrotten stred därför mot bestämmelsen om när program får avbrytas av annonsering.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att Viaplay skulle betala en särskild av avgift om totalt 50 000 kronor (25 000 kronor per avbrott) för de felaktigt inplacerade avbrotten (förvaltningsrättens mål nr 24030-23).

Programserien Veronica Mars handlade om detektiven Veronica som löste mysterium i en fiktiv mindre stad i Kalifornien, USA. I granskade avsnitt fanns bland annat scener där en man fick halsen avskuren med en kniv, en scen med en person vaknade med en bomb runt halsen som sedan sprängdes och en scen person fick ett svärd genom magen och därefter sitt huvud avhugget.

Granskningsnämnden ansåg att scenerna där en person fick sin hals avskuren och en scen där en person fick sitt huvud avhugget var våldsskildringar av sådant slag att de faller under bestämmelsen om våldsskildringar i 5 kap. 2 § radio- och tv-lagen. Mot bakgrund av att tjänsten kräver ett användarkonto med lösenord och registrering av ett kreditkort som endast kan innehas av personer som är över 18 år ansåg nämnden att HBO Nordic vidtagit tillräckliga åtgärder för att hindra att det finns en betydande risk att barn tagit del av programmen genom tjänsten.

HBO Nordic anförde i sitt yttrande att det inte fanns någon varning i anslutning till den aktuella programserien. Nämnden konstaterade att informationen om ”13+” fanns på programseriens titelsida och vid direkt anslutning till uppspelning av programmen. Nämnden ansåg att informationen inte var tillräcklig för att uppfylla kravet på varning för de aktuella våldsskildringarna. Tillhandahållandet stred därmed mot bestämmelsen i 5 kap. 3 § radio- och tv-lagen.

Avsnittet innehöll en obduktionsscen där ett barns kropp undersöktes. I bild visades hur barnets kropp låg inlindad i tejp och blodig plast på en bår. Sjukhuspersonal tog bort plasten och en obduktionsläkare klippte upp barnets kläder. I bild visades barnets kropp som var blodig och hade flera djupa sår. Barnets ansikte som var blodigt och inlindat i plastfilm visades också i närbild.

Granskningsnämnden konstaterade att obduktionsscenen i programmet var en ingående och långdragen våldsskildring genom att visa effekterna av grovt våld mot ett barn. Nämnden anser därför att sekvensen var av sådant slag att den faller under bestämmelsen om våldsskildringar i 5 kap. 2 § radio- och tv-lagen. Mot bakgrund av att tjänsten kräver ett användarkonto med lösenord och registrering av en mejladress ansåg nämnden att programföretaget vidtagit tillräckliga åtgärder för att det inte ska finnas en betydande risk att barn tar del av ovanstående program som
tillhandahållits via TV4 Play.

Nämnden konstaterade att information om ”15+” på programseriens
titelsida var liten till sin storlek och visuellt sett till sin utformning inte framträdande. Vidare lämnades inte informationen på alla de platser där användaren kunde ta del av programmet. Informationstexten om att programmet var olämpligt för barn och att man kunde aktivera ett barnlås direkt efter att programmet spelades upp var väldigt kort inte heller den särskilt framträdande i övrigt. Dessutom lämnades den textinformationen först när programmet redan hade börjat spela. Enligt nämnden var varningarna därmed bristfälliga och tillhandahållandet av det aktuella programmet stred mot bestämmelsen om varning i 5 kap. 3 § radio- och tv-lagen.

Lögnen var en turkisk thrillerserie som sändes klockan 19.30. I de tre sändningarna som granskades utspelade sig bland annat scener med dödligt våld och våld riktat mot ett barn. Enligt granskningsnämndens mening innehöll de aktuella sändningarna flera våldsamma och ofta utdragna bildsekvenser av sådan karaktär att de kunde verka skrämmande för barn. Mot denna bakgrund borde programmen inte ha sänts klockan 19.30 då barn kan tänkas titta på tv. Med hänsyn till sändningstiden stred sändningarna grovt mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

I inslaget intervjuades en försvarsadvokat om en hovrättsdom. Under intervjun exponerades den aktuella advokatbyråns namn och logotyp genom en upplyst bildskärm som upptog en stor del av bilden och som var placerad snett bakom den intervjuade försvarsadvokaten. Mot bakgrund av att exponeringen därtill skedde under hela intervjun och i närmare 40 sekunder utan annan bildsättning, ansåg granskningsnämnden att det uppstod ett gynnande som inte var motiverat av ett tillräckligt informationsintresse. Inslaget stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen.

Nämnden beslutade att ansöka hos förvaltningsrätten om att SVT skulle påföras en särskild avgift om 25 000 kr. Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan (förvaltningsrättens dom i mål nr 23046-23).

I inslaget diskuterade tre programledare och en gästande musiker bland annat hur företag försökte höja priset på olika livsmedel genom att minska förpackningarna. I en del av inslaget reagerade de medverkande på ett lyssnarmejl om att yoghurtförpackningar inte längre är en liter utan tusen gram och bland annat följande sades.

(Programledare B) – […] Låt det vara det det ska vara. En liter är en liter. 500 gram är 500 gram. [---] (Gäst) – Ja men om de behöver höja priset på en liter, do it. […] de har ju anställda på sina företag och så, jag förstår den delen. (Programledare B) – Nej men alltså, jag är low key höger. Så, nu säger jag det. (Programledare A) – Not so low anymore. (Programledare B) – […] jag är för kapitalismen. Men låt det stå det det är. Så säger jag.

Granskningsnämnden konstaterade att programledarens uttalanden om att han är ”low key höger” och ”för kapitalismen” kunde uppfattas som ett ställningstagande. Med hänsyn till sammanhanget inom vilket uttalandena gjordes, ansåg nämnden dock att uttalandena inte medförde att inslaget strider mot kravet på opartiskhet.

I inslaget diskuterade tre programledare och en gästande musiker bland annat hur företag försökte höja priset på olika livsmedel genom att minska förpackningarna. I en del av inslaget reagerade de medverkande på ett lyssnarmejl om att yoghurtförpackningar inte längre är en liter utan tusen gram vilket motsvarar 0,9 liter. I samband med det sa en programledare att han var ”low key höger” och ”jag är för kapitalism” i samband med att han ansåg att det tydligt skulle framgå att ”en liter är en liter”.

Granskningsnämnden konstaterade att programledarens uttalanden om att han är ”low key höger” och ”för kapitalismen” kunde uppfattas som ett ställningstagande. Med hänsyn till sammanhanget inom vilket uttalandena gjordes, ansåg nämnden dock att uttalandena inte medförde att inslaget strider mot kravet på opartiskhet.