Inslaget bestod av en introduktion till debattämnet integration i en partiledardebatt. Ämnet presenterades med en bild på två brinnande polisbussar och en skylt med texten ”Integrationen”. Samtidigt sade en programledare ”Efter påskens våldsamma upplopp med nära tvåhundra skadade poliser, brända och kapade polisbilar, vad behöver göras för att det inte ska hända igen?”

Senare sa samma programledare ”Men vi ska börja med integrationen” varpå Sverigedemokraternas partiledare och ett av Miljöpartiets språkrör bjöds in till en så kallad duell. I bakgrunden av studion visades samtidigt en skylt med texten ”Integrationen”. Därefter visades grafik med texten ”Upplopp under påskhelgen” och ”Utsatta områden”, samtidigt som följande sades av en andra programledare.
”Den islamfientlige politikern [namn]:s planer på att bränna koranen ledde till mycket våldsamma upplopp i sex svenska städer. [Namn] hade sökt demonstrationstillstånd i utsatta områden. Och enligt polisen finns det 61 sådana områden i Sverige. Där påverkar kriminella lokalsamhället, många är födda utomlands, arbetslösheten är hög och färre ungdomar klarar grundskolan. [Namn språkrör], vad kan samhället göra för att förbättra integrationen och förhindra att sådana här våldsamma kravaller uppstår igen?”

Granskningsnämnden ansåg att bildsättningen, i kombination med ämnespresentationen i övrigt, ensidigt utgick från att upplopp skulle vara en direkt följd av bristande integration. På så vis reproducerade SVT en värderande syn på integration som riskerade att uppfattas som ett ställningstagande i en kontroversiell fråga. Inslaget stred därmed mot kravet på opartiskhet.

Inslaget bestod av en introduktion till debattämnet integration i en partiledardebatt. Ämnet presenterades med en bild på två brinnande polisbussar och en skylt med texten ”Integrationen”. Samtidigt sa en programledare ”Efter påskens våldsamma upplopp med nära tvåhundra skadade poliser, brända och kapade polisbilar, vad behöver göras för att det inte ska hända igen?”

Senare sa samma programledare ”Men vi ska börja med integrationen” varpå Sverigedemokraternas partiledare och ett av Miljöpartiets språkrör bjöds in till en så kallad duell. I bakgrunden av studion visades samtidigt en skylt med texten ”Integrationen”. Därefter visades grafik med texten ”Upplopp under påskhelgen” och ”Utsatta områden”, samtidigt som följande sades av en andra programledare.

”Den islamfientlige politikern [namn]:s planer på att bränna koranen ledde till mycket våldsamma upplopp i sex svenska städer. [Namn] hade sökt demonstrationstillstånd i utsatta områden. Och enligt polisen finns det 61 sådana områden i Sverige. Där påverkar kriminella lokalsamhället, många är födda utomlands, arbetslösheten är hög och färre ungdomar klarar grundskolan. [Namn språkrör], vad kan samhället göra för att förbättra integrationen och förhindra att sådana här våldsamma kravaller uppstår igen?”.

Granskningsnämnden ansåg att bildsättningen, i kombination med ämnespresentationen i övrigt, ensidigt utgick från att upplopp skulle vara en direkt följd av bristande integration. På så vis reproducerade SVT en värderande syn på integration som riskerade att uppfattas som ett ställningstagande i en kontroversiell fråga. Inslaget stred därmed mot kravet på opartiskhet.

Utgångpunkten för inslaget var att belysa vad ett Natomedlemskap skulle kunna innebära för Sverige och vilka argument som fanns för respektive emot ett svenskt medlemskap. I inslaget tog dock den inbjudne experten tydligt ställning för ett svenskt medlemskap i Nato och hans uttalanden kom att handla om fördelarna med ett medlemskap. Enligt granskningsnämndens mening balanserade inte programledaren upp den ensidiga redogörelsen för ett medlemskap. Givet inslagets utgångspunkt att belysa för- och nackdelar ansåg nämnden att inslaget stred mot kravet på opartiskhet.

Utgångpunkten för inslaget var att belysa vad ett Natomedlemskap skulle kunna innebära för Sverige och vilka argument som fanns för respektive emot ett svenskt medlemskap. I inslaget tog dock den inbjudne experten tydligt ställning för ett svenskt medlemskap i Nato och hans uttalanden kom att handla om fördelarna med ett medlemskap. Enligt granskningsnämndens mening balanserade inte programledaren upp den ensidiga redogörelsen för ett medlemskap. Givet inslagets utgångspunkt att belysa för- och nackdelar ansåg nämnden att inslaget stred mot kravet på opartiskhet.

Programmet var en sändning från invigningen av de Paralympiska vinterspelen. I en sekvens visades paralympier från USA varpå en av de två kommentatorerna sa bland annat följande.

Apropå krig som vi har pratat om innan i den här sändningen. Krig är bra för rekrytering till paralympiska idrotter. För det skapar många funktionsnedsatta. Vi ser många utav de här i den amerikanska truppen har amputation och sådant på olika sätt och det är inte en helt ovanlig biverkning av krig om man nu kan säga så. Så att det är hemskt men tyvärr väldigt sant.

Anmälarna ansåg att uttalandet var opassande och diskriminerande mot personer med funktionsnedsättning. Granskningsnämnden konstaterade att varje inslag som kan uppfattas som smaklöst inte strider mot bestämmelserna som gäller för programverksamheten – sådana inslag är otillåtna endast om det har passerat gränsen för vad som är uppenbart kränkande. Nämnden ansåg att inslaget inte var av sådan karaktär.

Inslaget var en direktrapportering från Bryssel, där Sveriges Televisions Europakorrespondent rapporterade från ett möte som precis avslutats mellan EU:s migrationsministrar. Inslaget var cirka 1 minut och 30 sekunder långt. Korrespondenten hade under inslaget på sig en halsduk med en logotyp på som hela tiden var synlig i bild.

Mot bakgrund av inslagets längd och karaktär ansåg granskningsnämnden att det inte uppkom något beaktansvärt gynnande av det aktuella varumärket. Inslaget stred därför inte mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen.

Inslaget bestod av ett studiosamtal där en programledare och en Google-representant diskuterade svenskars Google-sökningar under år 2021. Under det drygt sex minuter långa samtalet visades Googles logotyp och söktjänstens karakteristiska layout på en bildskärm till och från.

Granskningsnämnden konstaterade inledningsvis att det fanns ett informations- och underhållningsintresse att uppmärksamma och diskutera sökord på Google. Detta motiverade dock inte att företaget framhävdes på ett så omfattande sätt som gjordes genom exponeringen av Google-logotypen på den stora bildskärmen i studion. Inslaget stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Nämnden beslutade att ansöka hos förvaltningsrätten om att SVT skulle påföras en särskild avgift om 50 000 kr. Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan (förvaltningsrättens dom i mål nr 17767-23).

Inslaget bestod av en intervju med en influerare, en så kallad influencer. Vid tre tillfällen nämndes influencerns Instagram-konto och programledaren uppmanade även lyssnarna att hjälpa influencern att uppnå fler följare.
Granskningsnämnden konstaterade att det fanns ett tydligt kommersiellt intresse kopplat till influencerns Instagram-konto eftersom det hade samma namn som hennes aktiebolag och att aktiebolagets verksamhet marknadsfördes på kontot. Mot bakgrund av att programledaren pratade om influencerns Instagram-konto vid flera tillfällen, förtydligade namnet på kontot och uppmanade lyssnarna att följa det, ansåg nämnden att det uppstod ett gynnande av både Instagram och av influencerns företag som inte var motiverat av ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse.
Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SR skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 13263-22).

Programmet handlade om den finske dokumentärfilmaren NN som berättade om att han drabbats av kronisk borrelia. Programmet inleddes med två skyltar med textinformation bland annat om att det inte finns vetenskapligt bevis för att kronisk borrelia existerar. I programmet följde man NN när han bland annat genomgick två behandlingar för att bli frisk. NN träffade olika läkare och andra patienter som upplevde sig vara drabbade av kronisk borrelia. I programmet förekom det delvis animerade avsnitt där en speakerröst bland annat berättade om upptäckten av borrelia, hur borreliabakterien sprids i kroppen och diagnosticering av borrelia.

Granskningsnämnden konstaterade att utgångspunkten för programmet var att skildra NN:s personliga upplevelser av att bota upplevd kronisk borrelia. Programmet inleddes med två skyltar med textinformation bland annat om att det inte finns vetenskapligt bevis för att kronisk borrelia existerar. När det gällde de delar i programmet som skildrade NN och hans handlingar och upplevelser, var det nämndens uppfattning att den inledande textinformationen tydliggjorde dessa förhållanden för publiken. I programmet tog dock merparten av de läkare och forskare som medverkade i programmet ställning för att kronisk borrelia finns. Uppgifterna i de delvis animerade avsnitten presenterades på ett sätt som enligt nämnden inte uppfattades som en del av NN:s personliga berättelse, utan snarare kunde uppfattas som vetenskapligt belagd fakta. Den inledande textinformationen kunde inte anses i tillräcklig grad väga upp den ensidiga skildringen i de delvis animerade avsnitten. Även med beaktande av att programmet till stor del byggde på NN:s personliga upplevelser och att ett visst begränsat utrymme gavs till medverkande som företrädde den etablerade synen på borrelia ansåg nämnden att programmet stred mot kravet på opartiskhet. Eventuella brister i saklighet fick tillskrivas den påtalade partiskheten.

Programmet var en informativ historisk skildring av SS-soldaternas roll under nazistväldet och sändes med start kl. 18.30 då varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar. Programmet innehöll bland annat autentiska bilder och filmsekvenser från koncentrationsläger och avrättningar. Granskningsnämnden konstaterade att programmet innehöll flera scener med våld och effekter av våld som var av en sådan karaktär att de kunde verka skrämmande för barn. Vid flera sekvenser som kunde uppfattas som särskilt stötande eller skrämmande förekom så kallade svartrutor och blurrade bilder. Det förekom emellertid även beskrivningar av den svenska speakerrösten av bland annat avrättningsmetoder, som tillsammans med bilderna gav ett relativt stort utrymme för barn att ändå uppfatta olika skeenden i programmet. Nämnden fann därför att den valda tidpunkten för sändningen av programmet stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.