Underhållningsprogrammet I afton Lantz avslutades med en scen där programedaren satt i en bambuhydda och ironiserade över en sverigedemokrats uttalanden i en tidningsartikel där han hade sagt följande. ”Det finns ju forskning som visar att asiater, kineser och om jag får lov att säga negrer, mår dåligt av att adopteras till Sverige.” Programledaren sa bland annat följande.

”Nej, jag tror inte att svartskallarna är problemet, jag tror att det är dumskallarna. Puckona, miffona, pundhuvudena, eller om jag får lov att säga, Sverigedemokraterna. Jag tror att de skulle må bra av att sjukskriva sig en tid.”

Enligt granskningsnämndens uppfattning kunde det diskuteras om inte programledarens uttalande innebar ett ställningstagande mot Sverigedemokraterna. I sitt sammanhang framstod dock programledarens uttalande snarare som en travesti på sverigedemokratens uttalande som bildade utgångspunkt för inslaget. Med hänsyn till inslagets uppenbart satiriska prägel ansåg nämnden att uttalandet inte stred mot kravet på opartiskhet. En ledamot var skiljaktig och ansåg att inslaget innebar ett otillåtet ställningstagande mot Sverigedemokraterna.

I det aktuella inslaget Köp och Sälj fick lyssnarna annonsera ut saker de ville sälja och efterlysa saker de ville köpa eller hyra. Lyssnare som ville annonsera hade lämnat information om de varor som var till salu och efterfrågades till stationen före programmet och under sändningen läste programledaren upp de meddelanden som hade lämnats. De varor som såldes och efterlystes var bland annat cyklar, möbler, djur, musikinstrument, bilar och biltillbehör.

Granskningsnämnden uttalade att enligt nämndens praxis föreligger ett kommersiellt intresse om det kan antas att den aktuella varan eller tjänsten tillhandahålls av någon som yrkesmässigt bedriver verksamhet av ekonomisk art. Huruvida verk¬samheten bedrivs i vinstsyfte eller ej bör däremot inte tillmätas någon avgörande betydelse i sammanhanget. Nämnden konstaterade att sändningen innehöll ett stort antal annonser där lyssnare fick sprida information om de varor de hade till salu. Vid förfrågan hade tillståndshavaren upplyst nämnden att det endast var privatpersoner som fick utnyttja annonseringen i Köp och Sälj och att annonseringen var kostnadsfri. Att privatpersoner på detta sätt annonserade ut sina ägodelar till försäljning kunde enligt nämnden inte anses innefatta något gynnande av ett kommersiellt intresse.

Ett inslag i ungdomsprogrammet Transit handlade om frivillig tjänstgöring i den israeliska armén. En reporter intervjuade en företrädare för en stiftelse som organiserade frivilliga som arbetare i israeliska försvaret. Programledaren sammanfattade härefter stiftelsens verksamhet, vilken framhölls i mycket positiv dager. En företrädare för Sveriges kristna råd medverkade också i inslaget och berättade om sitt följeslagarprogram som innebar att ge stöd till både palestinier och israeler.

Enligt granskningsnämndens mening framhölls stiftelsens verksamhet, särskilt genom programledarens sammanfattning, i mycket positiv dager. Den efterföljande intervjun med företrädaren för Sveriges kristna råd gav intrycket av att volontärt arbete i den israeliska armén var ett jämställt alternativ till annan frivillig hjälpverksamhet. Enligt nämndens uppfattning kunde inslaget närmast liknas vid reklam för stiftelsens värvningsverksamhet eller i vart fall en uppmuntran till unga människor att ta tjänst i ett annat lands armé. Enligt nämndens mening måste ett inslag som närmast fick karaktären av en värvningsannons för en stridande armé anses stå i strid med bestämmelsen om hänsyn till radions särskilda genomslagskraft.

I programmet besökte programledaren Anna Mannheimer skådespelaren Dolph Lundgren i Toronto där han befann sig för en filminspelning. En bit in i programmet överlämnade Mannheimer en flaska svenskt brännvin till Lundgren. Sedan Lundgren hällt upp brännvin till sig och Mannheimer sjöng han en snapsvisa, varefter de båda skålade och drack. Senare i programmet förekom en kort sekvens där Mannheimer och Lundgren på nytt drack av brännvinet, varefter de sa följande.

(AM) – Det blir liksom bara godare och godare. (DL, med en grimas) – Ja. (AM) – Fast det är starkt.

Enligt granskningsnämndens mening kunde det diskuteras om inslagen där Mannheimer och Lundgren drack brännvin var förenliga med skyldigheten att visa varsamhet när det gäller bruket av alkohol. De aktuella avsnitten utgjorde dock en mycket liten del av programmet och kunde knappast anses ha inneburit någon direkt uppmaning till konsumtion av spritdrycker. Nämnden kunde vid en samlad bedömning inte finna att programmet stred mot bestämmelsen om hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft.

Det aktuella avsnittet av den tecknade serien South Park handlade om elever och lärare vid en skola. Två pojkar uppmanades av sina kamrater att slåss. Slagsmålsscenerna varvades med bland annat lektioner i hemkunskap och slöjd. Flera gånger under avsnittet drömde slöjdläraren om en kvinna på ett fotografi. Drömmarna var inte tecknade. Vid varje tillfälle han drömde om kvinnan började det med fina minnen för att sedan övergå till bilder från en flygplansolycka. Kvinnan var pilot och hon flög ett plan. Det stänkte plötsligt upp blod i hennes ansikte, hon skrek, planet exploderade och kraschade i vatten. Kvinnan befann sig i en sekvens under vatten och i en annan satte hon sig upp i en begravningskista.

Granskningsnämnden uttryckte sin förståelse för att framför allt scenväxlingarna från de tecknade miljöerna till de förhållandevis dramatiska ”verkliga” sekvenserna med flygplansolyckan kunde verka skrämmande, särskilt för yngre barn. Enligt nämnden skulle det med hänsyn till barnpubliken i och för sig kunnat vara motiverat att tillämpa en strängare bedömningsnorm för program som sänds på eftermiddagstid. Detta skulle dock strida mot nämndens sedan länge etablerade praxis med en tidsgräns kl. 21.00. Programmet kunde enligt nämnden inte anses ha getts en sådan utformning att det inte skulle kunna sändas före kl. 21.00. Det stred därför inte mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

Inslagen handlade om konflikten i Mellanöstern och om att attentat hade utförts i flera länder mot judiska synagogor. I Rapport-inslaget intervjuades en utrikeskommentator som bland annat sa följande.

”Om Sharon säger att det är krig så är det vissa regler som gäller. Men sedan kan man ju också säga, vad är det för slags krig eftersom det inte är två jämbördiga parter? Det är en terror som utlöst av avskyvärda terrordåd men sedan kan man ju då börja diskutera vad är det andra? Är det krig eller är det ett slags israelisk statsterror som kommer att leda till nya terrordåd och så vidare?”.

I Aktuellt-inslaget medverkade en utrikeskommentator som kommenterade de palestinska självmordsbombarnas handlingar. Han sa bland annat följande.

”Ja, dels så befinner vi oss nu i en situation där jag tror att det är väldigt många i världen, och i det här landet, som börjar förstå vad som driver de här ungdomarna att spränga sig själv och de som är i närheten i luften, vad det är som driver dem”.

Granskningsnämnden konstaterade att utrikeskommentatorns uttryck ”israelisk statsterror” hade formen av en fråga. Nämnden ansåg att uttrycket, sett i sitt sammanhang, inte innebar ett ställningstagande från programföretagets sida i den pågående konflikten.

Vad gällde den andre kommentatorns uttalande om palestinier som sprängde sig själva i luften ansåg nämnden att ordvalet inte rimligen kunde uppfattas som ett ställningstagande för sådana handlingar.

I humorprogrammet Ursäkta röran (Vi bygger om) förekom två inslag som gick ut på att programledarna skulle utföra olika obehagliga uppdrag. I det första inslaget var uppdraget att ”ta fem män på ballen”. De båda programledarna begav sig till Sturegallerian i Stockholm, där en av dem gick fram till några förbipasserande män och tog dem i skrevet. En av männen reagerade mycket starkt på det inträffade och frågade i upprörda ordalag programledaren vad han höll på med.

I det andra inslaget var uppdraget att spruta brandskum på en polisbil som stod parkerad utanför en polisstation. Den programledare som skulle utföra uppdraget uttalade starka betänkligheter mot detta men manades på av sin programledarkollega. Efter stor tvekan började han att spruta brandskum på polisbilen men stoppades snart av två poliser som tog honom med sig in på polisstationen.

Granskningsnämnden konstaterade att inslaget från Sturegallerian visade hur en av programledarna antastade några för honom okända män. Även om hans agerande ledde till negativa reaktioner från en av männen ansåg nämnden att inslaget uppmuntrade till och gav legitimitet åt handlingar av detta slag. Inslaget stred därför mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

Inslaget med polisbilen hade enligt nämnden en annorlunda utformning. Programledaren gav i detta fall uttryck för starka betänkligheter mot det uppdrag han skulle utföra och inslaget avslutades med att han togs om hand av polisen. Nämnden kunde inte finna att inslaget stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.

Inslaget i satirprogrammet Pippirull inleddes med att programledaren konstaterade att det var 20 år sedan Israels militär tillät en grupp libanesiska falangister att massakrera 800 försvarslösa människor till döds i de palestinska flyktinglägren Sabra och Chatila i Beirut. Programledaren sa vidare bland annat att Israels dåvarande försvarsminister Ariel Sharon hade kunnat förhindra slakten och att han hade tvingats att avgå efter händelsen. Härefter spelades följande telefonsamtal upp.

(Man) – Hello, is it possible to speak to Ariel Sharon? (Kvinna) – What? (Man) – Is it possible to talk to Ariel Sharon? (Kvinna) – No. (Man) – OK. Can you please take a message? (Kvinna) – Yes, of course. (Man) – OK. I am sorry that we didn´t meet in Auschwitz in 1942. Best wishes. (Kvinna) – Yes. (Man) – Der Weisse Engel. (Kvinna) – Best wishes from Weisse Engel. (Man) – Vielen Dank. Auf Wiederhören. Tschüss.

Det var enligt granskningsnämndens uppfattning uppenbart att många lyssnare måste ha funnit det aktuella inslaget anstötligt och smaklöst. Enligt nämndens mening hade inslaget knappast getts en sådan utformning att satiren tydligt framgick. Anledning saknades dock att betvivla att inslaget var avsett som en satir i vilken udden riktades mot Sharons uttalande, och inte mot det judiska folket. Med beaktande härav fann nämnden att inslaget inte stred mot bestämmelsen om hänsyn till radions särskilda genomslagskraft.

I programmet den 6 februari medverkade en kvinna som var kritisk mot det sätt på vilket medierna hade behandlat nyheten om Sigvard Bernadottes död. Hon ansåg att hans bortgång hade fått alldeles för liten uppmärksamhet i media i jämförelse med mordet på Fadime Sahindal. Efter ett kort meningsutbyte frågade programledaren kvinnan om hon var rasist, varefter han avslutade samtalet med orden. ”Ja, tack ska du ha lilla stumpan”. I programmet den 8 februari återknöt en annan lyssnare till ovanstående samtal och kritiserade programledaren för att hans sätt att avsluta detta. Programledaren förklarade att han hade blivit ganska trött på den uppringande damen som visat sig vara ”väldigt rasistisk”.

Enligt granskningsnämndens mening kunde det diskuteras om programledaren inte gick väl långt i sin ”betygsättning” av de uppringande personerna och deras åsikter när han i inslaget den 8 februari slog fast att en tidigare medverkande lyssnare var ”väldigt rasistisk”. Nämnden kunde dock inte finna att inslaget innehöll ställningstagande av sådant slag att det stred mot kravet på opartiskhet.

I ett avsnitt av science fiction-serien Andromeda förekom scener med våldsamma och utdragna slagsmål där sparkar, slag mot ansiktet och knivhot ingick. Hot förekom även mot en 16-årig pojke och en kvinna.

Enligt granskningsnämnden var slagsmålsscenerna påträngande och av sådan verklighetstrogen karaktär att programmet med hänsyn till sändningstiden stred mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft.