Tillsammans med Post- och telestyrelsen (PTS) och Konsumentverket har Mediemyndigheten blivit utsedda till behöriga myndigheter för DSA. Det är dessa tre myndigheter som tillsammans ansvarar för att plattformar - med Sverige som huvudsakligt etableringsställe - följer kraven som ställs upp i förordningen. Utöver rollen som behörig myndighet har Post- och telestyrelsen även utsetts till rollen som samordnare för digitala tjänster. Det innebär att PTS har ett samordnande ansvar för samarbetet mellan de behöriga myndigheterna. Post- och telestyrelsen är även den myndighet som ska ta emot alla klagomål som inkommer gällande förordningen och sen se till att det är rätt myndighet som handskas med klagomålet.

Rättsakten om digitala tjänster (DSA) följer en ansvarsgrund som stämmer ur e-handelsdirektivet[1]. E-handelsdirektivet innehåller ursprungslandsprincipen vilket innebär att det land i vilket företaget som driver tjänsten är huvudsakligen etablerat i som ansvarar för tillsynen av tjänsten. Det innebär, som exempel, att en tjänst vars moderföretag huvudsakligen är etablerat i Nederländerna faller under nederländska myndigheters ansvar, medan en tjänst vars huvudsakliga etableringsort är Sverige faller under svenska myndigheters tillsynsansvar. Detta hindrar dock inte en svensk medborgare från att vända sig till PTS om man vill anmäla något. Det är sedan Post- och telestyrelsens ansvar att vidarebefordra den anmälan till den myndighet som ansvara för just den frågan.

[1] E-handelsdirektivet är införlivat i svensk lagstiftning genom lagen om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, 2002:562.

Ett av DSA:s huvudsyften är att skydda dina rättigheter när du använder dig av förmedlingstjänster på nätet. Exempel på sådana tjänster kan vara sociala medier (såsom Facebook, och Snapchat) eller videodelningsplattformar (till exempel Youtube). Genom DSA ställs det upp krav på plattformarna. De ska dels ta större ansvar för att se till att deras användare är säkra på tjänsterna som erbjuds, dels aktivt försöka minska spridningen av olagligt och olämpligt innehåll genom sina tjänster. I praktiken innebär det att det ska bli lättare för dig som individ att anmäla olagligt och olämpligt innehåll som du stöter på direkt på plattformen. Plattformarna ska även ta större ansvar för att minimera riskerna för att du ska stöta på olagligt eller olämpligt innehåll.

DSA innehåller även krav på ökad transparens hos plattformarna vad gäller bland annat deras rekommendationssystem och annonser. Det här är för att du som individ - på ett lätt sätt - ska kunna förstå vad plattformarna visar för dig, och varför.

I första hand ska man vända sig direkt till plattformen där antingen du eller ditt barn stött på innehållet. Du kan be dem åtgärda överträdelsen, eller att ta bort/begränsa åtkomsten till innehållet. Du kan alltid anmäla innehåll du stött på oavsett om du vet eller misstänker att det är olagligt. Ett av kraven som ställs på tjänsteleverantörer i DSA är att det ska gå att göra via tjänstens egna system för att ta emot anmälningar. Det ska vara lättillgängligt och användarvänligt att anmäla innehåll till plattformen.

Du kan som privatperson även alltid välja att lämna ett klagomål hos vår nationella samordnare Post- och telestyrelsen, om tjänsten inte lever upp till kraven i DSA. Det gäller även för tjänster som inte faller under svensk jurisdiktion (exempelvis Facebook, Google, Tiktok) Om du lämnar ett klagomål mot en tjänst som har sin huvudsakliga etablering i ett annat land än Sverige kan PTS komma att skicka klagomålet vidare till den berörda tillsynsmyndigheten. Ett inlämnat klagomål utgör underlag i Mediemyndighetens tillsynsverksamhet men innebär inte nödvändigtvis att en enskild granskning startas. 

Anmälningstjänst hos Post- och telestyrelsen

Det finns en ökad medvetenhet om och uppmärksamhet på hur den tekniska designen och algoritmer påverkar vår digitala medieanvändning. Särskilt fokus i debatten riktas mot hur det påverkar barn och unga. Forskning visar att en omfattande användning av digitala medier bland barn och unga kan påverka exempelvis sömn, psykisk hälsa och kroppsuppfattning negativt. Tillgänglig kunskap talar för att den tekniska och kommersiella utformningen av digitala medier kan vara skadlig för hälsan, dels genom att innehållet kan vara skadligt (exempelvis ätstörningstriggande), dels genom en stimulering till ökad användning som kan tränga undan exempelvis sömn, fysisk aktivitet och skolarbete.

Forskningen visar också att många barn och unga har problem med att begränsa sin användning av digitala medier. Nationell statistik och dialoger med både barn och föräldrar bekräftar att barn och unga i alla åldrar upplever att de fastnar i digitala medier och ägnar ofta mer tid åt det än vad de själva vill. De negativa upplevelserna inkluderar även upplevelser av olika former av utsatthet. Inom politiken höjs många röster både nationellt och internationellt för att sätta större press på Techbolagen och skydda barn och unga mot de starka kommersiella krafter som de exponeras för i vardagen.