Textning innebär att svensk text som återger vad som sägs i programmet visas i bilden, vanligtvis i dess nederkant. Tillgänglighetskraven omfattar tv-sändningar på svenska och det som avses i det här sammanhanget är alltså inte översättningstextning, utan textning av program som är på svenska. Textning används främst av personer som är döva eller har en hörselnedsättning. Det kan även vara till nytta för personer som till exempel har svenska som andraspråk eller problem med att förstå talspråk. Textning är också användbart för människor som vistas i en miljö där man inte vill eller kan tillgodogöra sig tv-ljudet, exempelvis i kollektivtrafiken.

Teckenspråkstolkning innebär att en person som talar teckenspråk översätter det talade språket till teckenspråk. Teckenspråkstolkning används främst av döva och personer med hörselnedsättning som använder teckenspråk för att kommunicera, men även av vissa personer med olika kognitiva funktionsnedsättningar.

Det är viktigt att skilja på program producerade på svenskt teckenspråk (med personer som talar teckenspråk) och program som tolkas från talad svenska till svenskt teckenspråk. Tekniken teckenspråkstolkning avser det sistnämnda.

Syntolkning innebär att en infogad berättarröst beskriver vad som syns och sker i bild. Syntolkning används främst av personer med synnedsättning men kan även vara till nytta för exempelvis personer med kognitiva funktionsnedsättningar.

Uppläst text innebär att texten i program blir uppläst, både med syntetisk och mänsklig röst. Uppläst text används bland annat av personer med synnedsättning och personer som har läs- och skrivsvårigheter. Tekniken är ett stöd för alla som av olika anledningar har svårt att läsa svensk översättningstext.

Uppläst text är främst avsedd för översättningstextning men är även till nytta i program på svenska där det förekommer inbränd textning, exempelvis för att förtydliga vad som sägs i en telefonkonversation eller när någon talar dialekt.