Bestämmelsen om mediets genomslagskraft tillämpas bland annat vid
bedömningen av program som innehåller våld. Den innebär enligt granskningsnämndens praxis ett krav på återhållsamhet i fråga om våldsskildringar och våldsinslag som sänds på tider då barn kan antas ta del av programmen. Den kan även tillämpas vid bedömning av inslag som utgör uppenbar psykisk misshandel eller mobbning.

Nämnden tillämpar en strängare bedömning för program eller inslag före
kl. 21.00 än för senare sändningar. Nämnden tar även hänsyn till programsammanhanget och om någon varning föregick sändningen.
Tidsgränsen 21.00 gäller dock inte för våldsskildringar i nyhetsprogram.

För att inte lägga alltför stora hinder i vägen för nyhetsförmedlingen gäller
huvudregeln att man vid nyhetssändningar före kl.19.00 ska visa återhållsamhet i framställningssättet.

Se tidigare beslut inom den här kategorin

Ett tv-program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder får inte sändas under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmet, om det inte av särskilda skäl är försvarligt (5 kap. 2 § radio- och tv-lagen). Ett program med denna karaktär ska föregås av en varning i ljud eller bild, eller innehålla en löpande varning i bild. Motsvarande bestämmelse enligt tidigare radio- och tv-lag fanns i 6 kap. 2 §. Beslut tagna innan den 1 augusti 2010 refererar till denna paragraf.

Program som tillhandahålls i beställ-tv och som innehåller ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller pornografiska bilder får inte tillhandahållas på ett sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen, om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt (5 kap. 3 § radio- och tv-lagen).

Det är Justitiekanslern (JK) som övervakar om en sändning i tv eller beställ-tv innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med bestämmelserna. Om granskningsnämnden finner att en sändning eller ett tillhandahållande innehåller sådant material i strid med 5 kap. 2 -3§§ ska nämnden anmäla detta till JK.

Granskningsnämnden ska självständigt bedöma om programföretaget har följt bestämmelsen om varning. Det innebär att nämnden först måste pröva om sändningen innehåller sådant som avses i bestämmelsen.

Enligt lagstiftningens förarbeten betyder uttrycket ”ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär” skildringar som upplevs som realistiska av åskådarna och har en illusorisk verkan. Det innefattar också skildringar som är detaljerade, antingen genom att man ser våldet i närbild eller genom att det är fråga om långa eller upprepade sekvenser (prop. 1995/96:160 s. 94 f., prop. 1980/81:176 s. 14 och prop. 1986/87:151 s. 95).

Programföretag eller tillhandahållare som bryter mot bestämmelserna i 5 kap. 2-3 §§ kan föreläggas vid vite att följa dessa bestämmelser.

Bestämmelsen om mediets genomslagskraft innebär enligt granskningsnämndens praxis ett krav på återhållsamhet när det gäller avancerade sexuella framställningar. Vid sin bedömning har nämnden beaktat bland annat programsammanhanget, sändningstidpunkten samt om programmet eller inslaget presenterades på ett sådant sätt att dess karaktär tydligt framgick.

Bestämmelsen om mediets genomslagskraft innebär också ett krav på
varsamhet vid speglingen av bruket av till exempel alkohol, tobak och
narkotika.

Bestämmelsen tillämpas bland annat när det gäller program eller inslag som
kan uppfattas som diskriminerande. Det innebär enligt granskningsnämndens praxis att programföretaget inte får sända program eller inslag som är uppenbart kränkande mot exempelvis människor med visst kön, etnicitet, religion, sexuell läggning eller mot människor med olika former av funktionsnedsättningar eller sjukdomar.

Varsamhet måste iakttas när det gäller program eller inslag som kan uppfattas uppmana till brott eller annat särskilt hänsynslöst beteende eller som innebär ett förhärligande av brott och brottslingar.

Nämnden har tillämpat mediets genomslagskraft när det kommer till innehåll som kan uppmuntra till farligt och olämpligt beteende.

Bestämmelsen om mediets genomslagskraft har tidigare ansetts innefatta ett krav på att svordomar ska undvikas i radio- och tv-program i andra sammanhang än där de är motiverade av konstnärliga krav eller ett äkthetsvärde. Granskningsnämnden och dess föregångare har under den senaste 25-årsperioden inte fällt något inslag på grund av förekomsten av svordomar.

När det gäller inslag som innehåller könsord har nämnden ansett att det i första hand är en fråga för programföretaget att avgöra om och när denna typ av inslag kan sändas.

I personligt kåserande eller recenserande inslag och i personliga krönikor finns
ett utrymme för kritiska och värderande omdömen, förutsatt att inslagets 
karaktär kan antas stå klar för tittarna/lyssnarna.

Enligt granskningsnämndens praxis gäller vida ramar för vad som får sägas i program som har en tydlig parodisk, ironisk eller satirisk karaktär.

Enligt den så kallade demokratibestämmelsen i 5 kap. 1 § radio och tv-lagen 
ska programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om allas lika värde och den enskildes frihet och värdighet. Uttrycket ”det demokratiska statsskickets grundidéer” 
avser en statsform som bygger på fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt
samt fria och hemliga val. ”Allas lika värde och den enskildes frihet och 
värdighet” avser de sidor av demokratibegreppet som anknyter till förhållandet mellan människor, till exempel fördömande av rasism, våld och brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan kvinnor och män. Bestämmelsen 
anses även innebära en skyldighet att markera avståndstagande från eller 
bemöta antidemokratiska uttalanden och att verka för att rasistiska fördomar 
bekämpas.

Public service-företagen har enligt sina sändningstillstånd en skyldighet att 
kommentera och belysa händelser och skeenden. Med kommentarskyldigheten följer ett visst utrymme för värderande omdömen.

Kravet på opartiskhet tillämpas enligt granskningsnämndens praxis i princip fullt ut på programledare, reportrar och andra som genom sin ställning i ett program kan uppfattas som företrädare för programföretaget. Bestämmelsen innebär bland annat att en programledare eller reporter inte får göra värderande uttalanden eller ta ställning i kontroversiella frågor.

Nämnden har prövat flera diskussionsprogram där programledarens uppgift är att ifrågasätta och att polemisera med de inringande personerna. Enligt granskningsnämnden måste det i ett program av denna typ för diskussionens skull finnas ett stort utrymme för programledaren att 
föra fram argument för en annan uppfattning än den som hävdas av en inringande lyssnare. Programledaren får dock inte föra fram sina egna åsikter.

För intervjuade, debattdeltagare och andra så kallade tillfälliga medverkande 
gäller inte samma krav på opartiskhet som på programföretagens egna företrädare.

Nämnden har i ett antal ärenden prövat frågan om hur utländska eller inköpta program ska bedömas i förhållande till opartiskhetskravet.

I radio- och tv-lagen används samlingsbegreppet annonser för reklam och andra meddelanden som utan att vara reklam sänds på uppdrag av någon annan och som har till syfte att främja en sak eller en idé.

Reklam definieras i sin tur som varje form av meddelande som sänds antingen mot betalning eller liknande ersättning eller som utgör egenreklam, och som syftar till att i näringsverksamhet marknadsföra varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen eller andra nyttigheter.

Med sponsring menas ett bidrag som någon som inte tillhandahåller eller producerar ljudradio, tv-sändning, beställ-tv, sökbar text-tv, videodelningsplattform eller användargenererad video ger för att finansiera dessa tjänster, program eller videor i syfte att främja bidragsgivarens namn, varumärke, anseende, verksamhet, produkt eller intresse.

Program som inte är reklam får inte otillbörligt gynna kommersiella intressen. Detta innebär att programmet inte får uppmuntra till inköp eller hyra av varor eller tjänster eller innehålla andra säljfrämjande inslag. Programmet får inte heller framhäva en vara eller en tjänst på ett otillbörligt sätt.

Enligt granskningsnämndens praxis kan ett kommersiellt gynnande accepteras om det är motiverat av ett informations- eller underhållningsintresse. Ju mindre informations- eller underhållningsintresse som finns i ett visst fall, desto mindre är också det gynnande, det vill säga den grad av fokusering på ett varumärke eller ett företagsnamn, som kan tillåtas. Omvänt gäller att en högre grad av fokusering, och därmed gynnande, kan tillåtas om informations- eller underhållningsintresset är betydande. Att tittare eller lyssnare ibland tycker att reklamliknande inslag är informativa betyder självklart inte att kravet på informationsintresse är uppfyllt. Det har inte heller någon betydelse för underhållningsintresset om programmet är populärt och har stor publik. Det är gynnandet – exponeringen av företaget eller produkten – som ska vara motiverat.

Av äldre förarbeten framgår att man vid bedömningen bör skilja mellan program som programföretaget har producerat och program till vilka företaget bara har köpt visningsrätten, till exempel långfilmer. När det gäller denna typ av program kan det av upphovsrättsliga skäl vara omöjligt för programföretaget att undvika att en produkt fokuseras på ett sätt som har reklamvärde för en näringsidkare. Enligt granskningsnämnden finns det dock en gräns för hur mycket varumärkesexponering som kan tillåtas även i sådana inköpta program.

Enligt nämndens praxis finns ett kommersiellt intresse om det kan antas att den aktuella varan eller tjänsten tillhandahålls av någon som yrkesmässigt bedriver verksamhet av ekonomisk art. Om verksamheten bedrivs i vinstsyfte eller inte har däremot inte någon avgörande betydelse.

Produktplacering får endast förekomma i filmer, tv-serier, sportprogram och program med lätt underhållning. Produktplacering är tillåten i dessa typer av program så länge programmet inte på ett otillbörligt sätt gynnar kommersiella intressen.

Produktplacering får aldrig förekomma i program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år. Leverantörerna av medietjänster får inte heller sända program där det förekommer produktplacering av

• alkoholdrycker och tobaksvaror,
• andra produkter som kommer från företag vars huvudsakliga verksamhet är att tillverka eller sälja alkoholdrycker eller tobaksvaror,
• receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk behandling som bara är tillgänglig efter ordination,
• modersmjölksersättning,
• elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, eller
• spelprodukter från ett företag som inte har nödvändig licens enligt spellagen 

När det förekommer produktplacering i ett program ska information lämnas om detta i början och i slutet av programmet och när programmet börjar igen efter ett avbrott för annonser.

Informationen ska endast bestå av en neutral upplysning om förekomsten av produktplacering och om den vara eller tjänst som har placerats i programmet).

SVT och UR får enligt sändningstillstånden inte sända program där produktplacering förekommer.