EMFA - EU:s mediefrihetsförordning
EU:s mediefrihetsförordning (European Media Freedom Act – EMFA) är en EU-förordning vars syfte är att främja mediemångfald, skydda journalister och säkerställa att medieföretag kan verka oberoende – utan politisk eller ekonomisk påverkan.
EMFA påverkar Mediemyndigheten som har tillsynsansvar för ett antal artiklar i förordningen. Bland annat ska utgifter för och intäkter från statlig annonsering redovisas till Mediemyndigheten. Myndighetens e-tjänster för att redovisa statlig annonsering öppnar efter årsskiftet 2026.
Mediemyndigheten deltar även i arbetet i en ny oberoende europeisk nämnd för medietjänster (Media Board) som inrättades i februari 2025. Nämnden ska samordna tillämpningen av reglerna och främja samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter. Läs mer om Media Board.
Varför behövs en mediefrihetsförordning?
EU-kommissionen har sett oroande tendenser i flera EU-länder, där pressfriheten försvagats, journalister utsatts för övervakning och medier begränsats. Mediefrihetsförordningen ska motverka detta genom att bland annat:
- Skydda journalister och deras källor
- Främja mediemångfald
- Förhindra att public service används som politiskt verktyg
- Motverka desinformation
- Ge ökad transparens och insyn i hur offentliga enheter och myndigheter fördelar medel för annonsering
Vad innebär EMFA?
EMFA innehåller regler som ska:
- Skydda mediers redaktionella oberoende: Bland annat genom att förbjuda otillbörlig politisk påverkan på redaktionellt innehåll.
- Förbättra skyddet för källor och mot övervakning: Det blir förbjudet att använda spionprogram mot journalister, förutom vid mycket allvarliga brott.
- Stärka insyn i medieägande: Allmänheten ska tydligt kunna se vem som äger och kontrollerar olika medieföretag. Medieföretag ska redogöra för vem eller vilka som äger och kontrollerar dem och göra information om sina reklamintäkter från offentliga aktörer lätt och direkt åtkomlig för mottagarna av medietjänsten. Denna information ska också lämnas till Mediemyndigheten, se denna länk: ”Vad innebär kravet i EMFA på att offentliggöra statlig annonsering”
- Stärka insyn i offentliga aktörers annonskostnader: Statliga, regionala och kommunala enheter ska redovisa sina utgifter för annonsering och vilka medieföretag de betalat för annonser. Denna information ska också lämnas till Mediemyndigheten, se denna länk ”Vad innebär kravet i EMFA på att offentliggöra statlig annonsering”.
- Ge skydd online: Stora plattformar måste vara tydliga med varför de tar bort innehåll från medier och ge möjlighet att överklaga.
- Säkra oberoende public service: Utnämningar till ledande positioner ska vara transparenta, och finansieringen ska vara trygg, stabil och långsiktig.
- Bedöma mediekoncentrationer: När stora mediemarknadskoncentrationer görs ska effekterna bedömas. Det innebär att tillsynsmyndigheter i medlemsstaterna gör en bedömning av hur viktiga koncentrationer på mediemarknaden påverkar mediernas mångfald och redaktionella oberoende. I Sverige är Mediemyndigheten utsedd tillsynsmyndighet.
- Ge användarval: Det ska vara enkelt att ändra förinställningar på t.ex. tv-apparater för att få tillgång till önskat medieinnehåll.
- Ge insyn i publikmätningar: För att säkerställa att data om tittande och lyssnande är jämförbar och trovärdig.
Vilka påverkas av EMFA?
Mediefrihetsförordningen påverkar stora delar av Sveriges mediebransch och bland annat statliga, regionala och kommunala myndigheter och bolag (”offentliga myndigheter eller enheter”), men även Sveriges medborgare.
Den gäller bland annat aktörer inom mediebranschen som levererar medietjänster – så som traditionella tv- och radiobolag, poddar, nyhetsplattformar, onlineplattformar och presspublikationer. Ett brett spektrum av professionella medieaktörer omfattas, även frilansare. Det innebär att mediefrihetsförordningen inriktar sig mot många aktörer som idag inte är föremål för vare sig reglering eller tillsyn. Även tillverkare, utvecklare och importörer av enheter och användargränssnitt omfattas, liksom mycket stora plattformar som Google och YouTube.
Vad innebär kravet i EMFA på att offentliggöra statlig annonsering?
I EMFA finns bestämmelser om att myndigheter och andra offentliga aktörer ska offentliggöra hur mycket de årligen spenderat på annonsering. Leverantörer av medietjänster ska i sin tur göra information om sina reklamintäkter från offentliga aktörer lätt och direkt åtkomlig för mottagarna av medietjänsten. Samma uppgifter ska lämnas till Mediemyndigheten, som ska sammanställa uppgifterna i en rapport respektive föra ett register över uppgifterna. E-tjänsterna för detta öppnar efter årsskiftet 2026.
Enligt mediefrihetsförordningen ska offentliga aktörer, som exempelvis myndigheter, regioner och kommuner, årligen offentliggöra de utgifter man har haft för statlig annonsering – det vill säga de medel som man tilldelat leverantörer av medietjänster eller onlineplattformar. Med statlig annonsering menas exempelvis reklambudskap och informationskampanjer på uppdrag av en offentlig aktör som publiceras och sprids i medier eller på onlineplattformar, normalt mot betalning.
De aktörer som betalar för statlig annonsering ska, förutom att offentliggöra utgifterna, även lämna in uppgifter om dessa till Mediemyndigheten. Mediemyndigheten kommer varje år att redovisa de inlämnade uppgifterna i en rapport.
Mediemyndighetens e-tjänst för att lämna in dessa uppgifter öppnar i början av år 2026.
Leverantörer av medietjänster, t.ex. radio- och tv-bolag och tidningsföretag ska årligen göra information om sina reklamintäkter från offentliga aktörer lätt och direkt åtkomlig för mottagarna av medietjänsten. Med detta avses de medel (belopp) som man tagit emot från offentliga aktörer, exempelvis myndigheter, regioner och kommuner. Informationen ska även lämnas in till Mediemyndigheten. På myndighetens webbplats kommer ett register med uppgifterna att finnas.
Mediemyndighetens e-tjänst för att lämna in dessa uppgifter öppnar i början av år 2026.
Begrepp och definitioner enligt EMFA
En nationell, regional eller lokal myndighet, en nationell tillsynsmyndighet eller ett nationellt tillsynsorgan eller en enhet som direkt eller indirekt kontrolleras av en sådan myndighet. Exempelvis statliga, regionala och kommunala myndigheter och bolag.
Placering, främjande, publicering eller spridning i en medietjänst eller på en onlineplattform av ett reklam- eller egenreklambudskap, ett meddelande till allmänheten eller en informationskampanj som görs av, för eller på uppdrag av en offentlig myndighet eller enhet. Normalt sker detta mot betalning eller annan ersättning. Exempelvis annonser för att vaccinera sig mot covid, att rösta i val, att göra värnplikten eller sortera sina sopor. Det gäller inte nödmeddelanden i krissituationer.
En tjänst eller en särskiljbar del av den som har som huvudsakligt syfte att i informations-, underhållnings- eller utbildningssyfte, och oavsett teknik, tillhandahålla allmänheten program eller presspublikationer för vilka en leverantör av medietjänster bär det redaktionella ansvaret. Exempelvis en dagstidning, en tv-kanal, en radiokanal, en nyhetssajt eller en streamingtjänst.
En fysisk eller juridisk person vars yrkesmässiga verksamhet är att tillhandahålla en medietjänst och som har det redaktionella ansvaret för valet av innehåll för medietjänsten och som avgör hur det ska struktureras. Exempelvis ett nyhetsmediebolag, ett programföretag eller utgivare av presspublikation.
I EMFA används definitionen från EU:s rättsakt om digitala tjänster (Digital Services Act - DSA): en värdtjänst som på begäran av en tjänstemottagare lagrar och sprider information till allmänheten. Exempelvis plattformar för sociala medier, e-handel eller andra typer av digitala tjänster.
Vem ansvarar för EMFA i Sverige?
Sverige uppfyller redan många av de krav som ställs i förordningen, men reglerna i EMFA innebär både möjligheter och utmaningar. Mediemyndigheten har ansvar för att bland annat redovisa uppgifter om statlig annonsering, hantera en ny databas över medieägande och bedöma mediekoncentrationer.
Frågor och svar om EMFA
EU-kommissionen har noterat oroväckande tendenser i flera medlemsländer, där journalister har övervakats och pressfriheten har försvagats. Förordningen syftar till att stärka det redaktionella oberoendet, skydda journalister och deras källor, samt motverka desinformation och politisk påverkan på medierna.
Förordningen trädde i kraft i maj 2024, och de flesta av reglerna började tillämpas den 8 augusti 2025.
Medieföretag, myndigheter, medborgare, tillverkare och importörer av enheter och användargränssnitt, onlineplattformar och även medietjänster från länder utanför EU påverkas av förordningen.
- Skydd för journalister och deras källor
- Förbud mot spionprogram (med vissa undantag)
- Ökad transparens om ägarförhållanden och statlig annonsering
- Skydd för trovärdiga medieföretag mot godtycklig borttagning av innehåll online
- Oberoende och opartisk public service
- Rätt för användare att ändra mediegränssnitt
- Transparens i publikmätning
- Bedömning av effekter vid mediekoncentrationer
Medieföretag måste offentliggöra juridiskt namn, kontaktuppgifter, ägare, verkliga huvudmän samt information om statlig annonsering. Allt detta ska också finnas i en nationell databas som administreras av Mediemyndigheten.
Syftet är att skydda trovärdiga medieföretag från att deras innehåll tas bort utan goda skäl. Plattformar måste informera företagen innan innehåll tas bort och erbjuda möjlighet att överklaga beslutet. Detta regleras i artikel 18 i EMFA.
Public service-medier ska vara oberoende från politisk och ekonomisk påverkan. Utnämning av ledningsfunktioner ska ske transparent, och finansieringen ska vara hållbar och förutsägbar.
Medlemsländer måste bedöma hur större sammanslagningar eller uppköp inom mediebranschen påverkar mångfalden och det redaktionella oberoendet. I Sverige föreslås Mediemyndigheten få detta ansvar.
Mediemyndigheten har bland annat ansvar för:
- Tillsyn av vissa regler
- Att ta emot information om vilka som äger och kontrollerar leverantörer av medietjänster och uppgifter om utgifter respektive intäkter avseende statlig annonsering samt att årligen sammanställa offentliga enheters utgifter för statlig annonsering i en rapport.
- Förvaltning av ägardatabas
- Övervakning av public service
- Bedömning av mediekoncentrationer
- Deltagande i den europeiska nämnden för medietjänster – Media Board
Vill du veta mer?
- På EU-kommissionens webbplats kan du läsa mer om mediefrihetsförordningen och följa det fortsatta arbetet: EU:s rättsakt om mediefrihet - Europeiska kommissionen
- Prenumerera på Mediemyndighetens nyheter om europeiska regelverk