Den 1 december 2020 började flera ändringar i radio- och tv-lagen att gälla. Ändringarna innebär bl.a. att s.k. videodelningsplattformar nu omfattas av radio- och tv-lagen, att kraven på tillgänglighet till tv-program för personer med funktionsnedsättning har utökats och att reglerna om bl.a. reklam blivit mer flexibla. 

Vad är en videodelningsplattform?

Vi ska nu gå in på vad dessa ändringar betyder. Vi pratade med Rebecca Parman, jurist på myndigheten, för att få svar på våra frågor. Rebecca var delaktig som expert i 2018 års AV-utredning som tog fram betänkandet En moderniserad radio- och tv-lag (SOU 2019:39).

En videodelningsplattform är - lite förenklat - en tjänst där allmänheten kan ta del av videor eller tv-program som användare laddar upp. Det mest kända exemplet på en videodelningsplattform är kanske Youtube.

Den som tillhandahåller en videodelningsplattform (leverantören) har redaktionellt ansvar för det innehåll som denne själv laddar upp, men inte för det innehåll en användare laddar upp. Leverantören styr visserligen över hur allt innehåll organiseras på plattformen (genom till exempel automatiserade metoder eller algoritmer), men det är framför allt användarna av tjänsten som bestämmer vilket innehåll som ska finnas där genom att ladda upp videor och tv-program.

Vad innebär det att videodelningsplattformar numera omfattas av radio- och tv-lagen?

Det innebär att en helt ny typ av leverantörer och tjänster nu omfattas av vissa regler i radio- och tv-lagen. För att reglerna ska gälla för en videodelningsplattform krävs att leverantören är etablerad i Sverige (t.ex. har sitt huvudkontor i Sverige).

En leverantör av en videodelningsplattform ska enligt radio- och tv-lagen:

• registrera verksamheten hos myndigheten,
• vidta lämpliga åtgärder för att se till att innehållet på plattformen är förenligt med vissa regler om skydd av barn och skydd mot brottsligt innehåll,
• följa vissa regler om insamling av personuppgifter, produktplacering, sponsring, annonssignatur, reklam och marknadsföring och,
• vidta lämpliga åtgärder i syfte att få användarna att agera i enlighet med ovannämnda bestämmelser.

Granskningsnämnden för radio och tv (GRN) övervakar att leverantörerna följer reglerna om produktplacering och sponsring samt vissa regler om reklam, medan myndigheten övervakar att leverantörerna följer reglerna om att vidta lämpliga åtgärder. Om en leverantör inte följer de regler som GRN har tillsynsansvar för kan de bli skyldiga att betala en särskild avgift. Leverantörerna är också skyldiga att på begäran av myndigheten lämna de upplysningar som behövs för tillsynen och för bedömningen av storleken på den särskilda avgiften. Även Konsumentombudsmannen och Datainspektionen har tillsynsansvar för vissa regler som gäller för videodelningsplattformar.

Gäller reglerna för de stora internationella videodelningsplattformarna?

Eftersom leverantörerna av de sociala medie-jättarna (såsom YouTube och TikTok) inte är etablerade i Sverige så gäller inte radio- och tv-lagens bestämmelser för dem, trots att plattformarna finns tillgängliga för oss på nätet. I stället kommer de nationella reglerna i de länder där leverantörerna faktiskt är etablerade gälla för de plattformarna. I YouTubes och TikToks fall är det t.ex. de irländska reglerna som kommer att gälla.

Varför har man genomfört dessa ändringar?

Anledningen till att videodelningsplattformar numera omfattas av AV-direktivet och radio- och tv-lagen är att plattformarna dels anses konkurrera om samma publik och intäkter som tv-sändningar och beställ-tv (t.ex. SVT Play och TV4 Play), dels anses få ett betydande genomslag eftersom de ger användarna möjlighet att forma och påverka andra användares åsikter. Videodelningsplattformar behöver därför omfattas av samma regelverk som tv-sändningar och beställ-tv för att spegla utvecklingen på marknaden, skapa balans mellan tillgång till innehållstjänster online, konsumentskydd och konkurrenskraft samt skydda minderåriga från skadligt innehåll och alla medborgare från uppmaning till hat, våld och terrorism.

På vilket sätt har kraven på tillgänglighet utökats?

Förut var det bara vissa typer av tv-sändningar och beställ-tv-tjänster som omfattades av radio- och tv-lagens krav på tillgänglighet. Numera ska alla leverantörer av tv-sändningar och beställ-tv utforma sina tjänster på så sätt att de blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik. Leverantörerna ska numera även upprätta handlingsplaner för hur tillgängligheten till tjänsterna ska öka.

Ändringarna innebär även att en leverantör som på begäran av en myndighet sänder meddelanden som är av vikt för allmänheten (s.k. VMAs) har en skyldighet att så snart det är möjligt utforma dessa meddelanden så att de är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

Myndigheten har dessutom fått i uppgift att tillhandahålla en kontaktpunkt online som ska lämna information till allmänheten om tillgänglighetsfrågor enligt radio- och tv-lagen och ta emot klagomål om sådant tillgängliggörande. 

Och slutligen, hur har reglerna ändrats för bl.a. reklam och produktplacering?

Reglerna om annonstid för tv-sändningar har bl.a. ändrats. Annonser får t.ex. numera sändas i tv under högst 20 procent av tiden mellan kl. 06.00 och 18:00 och 20 procent av tiden mellan kl. 18.00 och 24.00. Övrig tid på dygnet har inga begränsningar. Tidigare fick annonser sändas i tv under högst tolv minuter per timme. Ändringen innebär att programföretagen får större frihet att bestämma hur mycket reklam som ska sändas under en given timme. Däremot har inte bestämmelserna om hur reklam får placeras ändrats.

Ett annat exempel på en ändring är att bestämmelserna om produktplacering har förenklats och förtydligats. Tidigare var huvudregeln att produktplacering var förbjuden med vissa undantag. Numera är huvudregeln den omvända, dvs. att produktplacering är tillåten med vissa undantag. Det blir därmed tydligare när produktplacering faktiskt är tillåten. 

Vill du öka din kunskap om hur mediepolitiken och regelverket kring medierna skapas och vilka regler som finns idag så kan du läsa vår rapport om medieutvecklingen i Mediepolitik 2021.