Programmet bestod till stora delar av en direktsänd presskonferens från Norge där representanter för det norska skidförbundet bland annat diskuterade dopnings¬frågor. Utsändningarna från presskonferensen varvades med direktsända bilder på och kommentarer från SVT:s programledare och expertkommentator som befann sig i en studio i Sverige. Under de delar av programmet som bestod av utsändningar från den norska presskonferensen syntes vissa produkter, varumärken och logotyper på deltagarnas kläder, en sponsringsvägg, presentationsbilder på en projektorskärm och på ett bord. Varumärkena och logotyperna exponerades i olika omfattning under programmets gång.

Granskningsnämnden ansåg att det uppkom ett gynnande av de produkter, varumärken och logotyper som exponerades i inslagen från den direktsända norska presskonferensen. Med beaktande av att det var fråga om en utsändning via en tv-signal från Norge och att SVT uppgett att bolaget inte kunde påverkautformningen av presskonferensen ansåg nämnden att det gynnande som uppkom inte medförde att inslagen stred mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

I programmet samtalade två programledare med intellektuell funktionsnedsättning med olika personer om kungahuset, däribland ordföranden för rojalistiska föreningen samt generalsekreteraren för republikanska föreningen. Efter samtalen med de inringande personerna kommenterade programledarna vad de just hade fått höra. De sa bland annat följande.

”(Programledare 1) – I dag ska vi snacka om kungahuset (ohörbart) om vi ska ha kung eller inte ha kung. (Programledare 2) – Till vilken nytta? (Programledare 1) – Ja, det har jag faktiskt undrat också för att, jag menar, vi har ju en statsminister (ohörbart). Det är de som bestämmer. Kungen bestämmer ingenting ju. (Programledare 2) – Nej. Jo, de vad heter det, de representerar Sverige. (Programledare 1) – Jo, men vad fan. Jag tycker att det räcker med statsminister. [- - -] (Programledare 1) – Jag tycker han har fullständigt rätt, det som han sa att det är folket som ska bestämma. (Programledare 2) – Att monarkin avskaffas? (Programledare 1) – Så jag tror det. (Programledare 2) – Jag skulle nog inte bry mig så mycket om den försvann eller inte, även om det är kul att läsa om kungafamiljen på något sätt, men samtidigt så känner jag att ja, men vad då, det är bara spekulationer”.

Granskningsnämnden konstaterade att programledarna var sådana företrädare för programföretaget för vilka kravet på opartiskhet gäller fullt ut. Enligt nämndens mening var programledarnas personligt präglade kommentarer om kungahuset alltför långtgående och inte förenligt med de krav som ställs på företrädare för programföretaget. Programmet stred därför mot kravet på opartiskhet.

I programserien Mitt liv som valp fick tittaren följa några utvalda valpars vardag. I det aktuella inslaget besökte en hundtränare en butik – som även var sponsor av programmet – tillsammans med sin hund för att köpa leksaker och hundgodis. Inne i butiken visade butikschefen upp en del av butikens hundleksaker. Berät¬tarrösten sa då bland annat att ”det är som att släppa in ett barn i en godisaffär”. Butikschefen berättade även om utbudet av butikens hundgodis och sa bland annat att ”fördelen med [hundgodiset] är att det är bara rent kött” och att ”det finns massor med olika smaker så att man kan oftast hitta nånting som faller väl ut”. Vid ett par tillfällen visades tränarens hund som slickade sig runt munnen samtidigt som ett slurpande ljud hördes. I inslaget syntes butikens namn och logotyp på skyltar, på en korg och på en påse vid flera tillfällen. Namnet på butiken och dess logotyp syntes även i början av inslaget i samband med att hundtränaren parkerade sin bil utanför butiken samt i samband med att butiks-chefen presenterades i bild. Ett antal produkter med prisuppgifter visades även i bild.

Granskningsnämnden ansåg att de positiva uttalandena samt exponeringen av butikens namn, logotyp, produkter och priser medförde ett gynnande av den aktuella sponsorn som gick utöver vad som var motiverat av ett informations- eller underhållningsintresse. Inslaget stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 14462-17).

Sändningarna kl. 22 den 19 oktober 2016
Granskningsnämnden ansåg att hela den aktuella timslånga sändningen, inklusivede delar som innefattade sport och väder, med hänsyn till den övergripande utformningen, var att betrakta som en nyhetstimme och tillika ett (1) program som huvudsakligen innehöll nyheter.

Eftersom programmet avbröts av annonsering mer än en gång per tablålagd period om minst 30 minuter stred det mot 8 kap. 4 § andra stycket radio- och tv-lagen. Eftersom sportsändningarna och väderprognoserna i programmet var sponsrade stred sändningen också mot bestämmelsen om att nyhetsprogram inte får sponsras i 7 kap. 1 § radio- och tv-lagen.

Sändningarna kl. 22 den 8 november 2016
Granskningsnämnden konstaterade att sändningarna hade en tydligare uppdel¬ning mellan TV4Nyheterna och Sporten än sändningen den 19 oktober. Bland annat avslutades TV4Nyheterna med en egen vinjett och sportpresentatören medverkade till exempel inte i TV4Nyheterna innan Sporten. Nämnden ansåg mot den bakgrunden att Sporten kunde anses vara ett eget program, som fick omges av annonser.

Nämnden konstaterade dock att TV4Nyheterna avslutades strax innan kl. 22.40 och innehöll två annonsavbrott. Det ena sändes efter cirka 15 minuter och det andra efter cirka 31 minuter. Det andra annonsavbrottet sändes innan ekonomi-nyheterna. Nämnden ansåg att ekonominyheterna som avslutade TV4Nyheterna innan Sporten fick anses vara en del av TV4Nyheterna eftersom det bland annat presenterades i samma studio som TV4Nyheterna och även i övrigt mot bakgrund av den övergripande utformningen framstod som en del av TV4Nyheterna. TV4Nyheterna avbröts således av annonsering mer än en gång per tablålagd period om minst 30 minuter och programmet stred därmed mot 8 kap. 4 § andra stycket radio- och tv-lagen.

Sändningarna av Sporten
Granskningsnämnden ansåg att sändningarna av Sporten kunde anses vara separata program mot bakgrund av programmens utformning. Nämnden ansåg dock att de aktuella sändningarna av Sporten var program av nyhetskaraktär och således huvudsakligen fick anses handla om nyheter. Sändningarna var sponsrade och stred därför mot bestämmelsen i 7 kap. 1 § radio- och tv-lagen om vilka program som inte får sponsras.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om totalt 275 000 kronor. Av beloppet avsåg 50 000 kronor överträdelsen i Sporten av bestämmelsen om vilka program som inte får sponsras och 25 000 kronor avsåg överträdelsen i TV4Nyheterna av bestämmelsenom annonsering mer än en gång per tablålagd period om minst 30 minuter. Resterande 200 000 kronor avsåg överträdelser av bestämmelsen om utformning av sponsringsmeddelanden i sändningar av Vädret. TV4 AB överklagade förvaltningsrättens dom i den del som handlade om spons¬ring av Sporten. Kammarrätten avslog TV4 AB:s överklagande och instämde bland annat i förvaltningsrättens bedömning att innehållet i programmet omfat¬tades av begreppet nyheter och huvudsakligen fick anses handla om nyheter och att sändningarna därför stred mot bestämmelsen i 7 kap. 1 § radio- och tv-lagen (kammarrättens mål nr 10235-18).TV4 AB överklagade kammarättens dom (Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 3600-19). Vid tidpunkten för publiceringen av denna skrift hade Högsta Förvaltningsdomstolen ännu inte avgjort ärendet.

>> Beslutet refereras i avsnitt 1.2.2. Avbrott i nyhetsprogram.

Programmet handlade om kända personers plastikoperationer och personer som genomgått operationer för att likna dem. I programmet visades bilder på skadade kroppsdelar och från operationer.

Granskningsnämnden ansåg att programmet innehöll synnerligen explicita autentiska filmsekvenser från plastikoperationer samt bilder på komplikationer som kunde uppröra eller skrämma barn. Med hänsyn till att programmet sändes klockan 13.00 på dagen ansåg nämnden att programmet stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Nämnden har också tidigare fällt ett avsnitt i dokumentärserien Min förstörda kropp, beslut 16/00708.

Programmet ingick i en programserie där programledaren besökte människor som levde ett annat liv än vad han själv gjorde och försökte sätta sig in i deras tillvaro. I det aktuella avsnittet besökte programledaren två danska män som ägde varsin bar i ett distrikt med mycket prostitution i en thailändsk stad.

I programmet samtalade programledaren med en dansk barägare i syfte att ta reda på om han bedrev prostitutionsverksamhet i sin bar. I en sekvens besökte programledaren den bar som den danske mannen ägde och frågade om han fick köpa en av hans tjejer. Programledaren satte sig därefter bredvid en thailändsk kvinna vid ett bord i baren och frågade om de skulle gå därifrån, kvinnan svarade ja och programledaren och kvinnan gick ifrån baren. Programledaren sa följande (svensk textning).

Det här känns inte bra, men [namn på A] verkar inte känna sig nedvärderad. Hon är faktiskt rolig, det är inga problem, men jag tycker att det här är fel. Jag vet att det är fel, min kropp vet att det är fel. Jag mår dåligt. Jag vill bara in och försvinna. Det är inget fel på [namn på A], men det känns inte bra att gå med henne på gatan.

Programledaren och A gick därefter till ett hotellrum. På hotellrummet samtalade programledaren och den thailändska kvinnan om att hon bland annat sålde sexuella tjänster för pengar. Allra sist i programmet sa programledaren följande (svensk textning).

Det har varit en blandad upplevelse i det danska ghettot i Pattaya. NN och [namn på den andre danska barägaren] verkar tycka att Pattaya är deras kungarike. Men det är falskt och oäkta. Tjejerna betalar priset. De har inga andra möjligheter. De sitter fast i en ovärdig situation.

Granskningsnämnden ansåg att det måste vara möjligt för programföretagen att skildra och intervjua personer som är involverade i prostitutionsverksamhet och lämpligheten att sända ett iscensatt köp av en prostitutionstjänst fick närmast ses som en sådan programetisk fråga som programföretaget fick ta ställning till. Sett till programmet som helhet skedde inte någon uppmaning till brott eller prostitution eller något förhärligande av köp av prostitutionsverksamhet. I den bedömningen beaktade nämnden att programledaren i slutet av programmet konfronterade de två danska barägarna samt tydligt tog avstånd från prostitutionsverksamhet. Programmet stred därför inte mot bestämmelsen om mediets genomslagskraft i detta avseende.

Den italienska tv-serien Gomorra handlade om en brottslig organisation i Neapel. I de granskade avsnitten förekom bland annat en scen där en man slog ihjäl en annan man med hjälp av en statyett samt scener där människor blev skjutna och sprängdes.

Granskningsnämnden ansåg att de aktuella avsnitten innehöll ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär och därmed föll under bestämmelsen i 5 kap. 3 § radio- och tv-lagen. Nämnden konstaterade vidare att SVT Play tillhandahöll ett så kallat barnskydd med hjälp av vilket användaren kunde spärra program som programföretaget märkt som olämpliga för barn genom att välja en personlig pin-kod. Barnskyddet var dock inaktiverat som standard och var tvunget att aktiveras av användaren. Mot bakgrund av ovanstående ansåg nämnden att SVT inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att hindra att barn tog del av de granskade programmen via tjänsten. Tillhandahållandet stred därmed mot bestämmelsen i 5 kap. 3 § i radio- och tv-lagen och nämnden beslutade att göra en anmälan till Justitiekanslern.

JK delade nämndens bedömning att avsnitten innehöll ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär och att de tillhandahållits på sådant sätt att det hade funnits en betydande risk att barn hade kunnat se dem. JK ansåg att det saknades skäl att vidta några ytterligare åtgärder.

Programmet var en långfilm som utspelade sig i Paris på 1990-talet och skildrade en kärleksrelation mellan två kvinnor. Fem sekvenser i filmen innehöll samlagsscener och vid ett tillfälle onani och fantiserat oralsex. Samtliga av dessa sekvenser innehöll nakenhet och i två av sekvenserna skymtades könsdelar. Den längsta sekvensen som skildrade ett samlag var cirka sex och en halv minut lång och den kortaste drygt en minut. En programpresentatör påannonserade filmen genom att säga bland annat följande.

[…] de många sexscenerna är minst sagt explicita, här gäller det att ha skämskudden redo om man är lagd åt det hållet alltså. Ja, i den här mest omtalade långa sexscenen så rör det sig faktiskt nästan om ett slags gynekologisk akrobatik. Man blir onekligen lite obekväm när man tittar, man tänker mest på att det måste ha varit jäkligt jobbigt att göra den här scenen […]

Granskningsnämnden ansåg att de sexuella framställningar som förekom i filmen inte var av sådan art att de föll under bestämmelsen i 5 kap. 2 § radio- och tv-la- gen. Till följd av den bedömningen tog nämnden inte heller ställning till frågan om den påannonsering som föregick filmen utgjorde en varning. Mot bakgrund av tidpunkten för sändningen kunde nämnden inte heller finna att den stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Programmet bestod bland annat av en insamling till förmån till Världens barn. Lyssnarna uppmanades att ringa ett särskilt telefonnummer för att skänka pengar samt att gå in på en auktionssida på webben för att buda på en känd artists ägodelar. Artisten skänkte ägodelarna live i programmet och pengarna de inbringade skulle sedan skänkas till insamlingen. Auktionssidan nämndes totalt tio gånger under programmet.

Granskningsnämnden ansåg att omnämnandet av auktionssidan visserligen innebar ett gynnande av kommersiella intressen men att det fick anses motiverat av ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse.