I en senare del av programmet väntade artisterna på tävlingsresultatet i ett så kallat greenroom. Under väntetiden hade en artist på sig en t-shirt med ett varumärkes logotyp på, vilken syntes tydligt vid ett flertal tillfällen. När tävlingen var avgjord klev de vinnande artisterna upp på scenen för att ta emot publikens jubel. Under denna avslutande del av programmet syntes trycket på den aktuella artistens t-shirt tydligt i bild vid ett flertal tillfällen.

Granskningsnämnden ansåg att det uppkom ett gynnande genom den omfattande exponeringen av den relativt framträdande varumärkeslogotypen på artistens t-shirt. Programmet sändes dessutom under förhållanden som SVT rådde över, vilket medför att det ställs särskilda krav på restriktivitet när det gäller exponering av varumärken och logotyper. Nämnden ansåg att gynnandet gick utöver vad som var motiverat av ett informations- och underhållningsintresse. Inslaget stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SVT skulle betala en särskild avgift om 100 000 kronor för det otillbörliga gynnandet. Kammarrätten avslog SVT:s överklagande av förvaltningsrättens dom (kammarrättens mål nr 6047-17).

Programmet handlade om ett par som bestämt sig för att bygga ett så kallat passivhus, det vill säga ett hus med låg energiförbrukning. I programmet gjordes återkommande nedslag under iordningställandet av tomten och bygget av villan. En tillfälligt medverkande arkitekt besökte tillsammans med programledaren husbygget och kommenterade parets visioner om ett energisnålt cirkelrunt hus. Under bygget av passivhuset bar kvinnan i familjen vid några tillfällen en t-shirt med ett tryck på. Trycket syntes kort vid något enstaka tillfälle och var därefter för det mesta halvt dolt eller blurrat.

Enligt granskningsnämndens mening framhävdes inte den aktuella bostadstypen på ett sätt som framstod som otillbörligt. Vidare ansåg nämnden att den logotyp som syntes i programmet inte exponerades i sådan omfattning att det gick över gränsen för vad som kunde motiveras av ett informations- och underhållningsintresse.

>> Beslutet refereras i avsnitt 3.6. Andra skildringar av företag och produkter.

I en intervju med IF Metalls ordförande uttalade programledaren ett ”Ja” i en diskussion om att den intervjuade hade kallat Sverigedemokraterna för ett rasistiskt parti. I inslaget sades bland annat följande.

”(Programledare) – Du är ju socialdemokrat också och sitter i partistyrelsen. Hur bekymrad är du över att så många av LO:s medlemmar föredrar Sverigedemokraterna, ett parti som du själv har kallat rasistiskt? (IF Metalls ordförande) – Ja, det är ett rasistiskt parti och det... (Programledare) – Ja... (IF Metalls ordförande) – Och det, jag är bekymrad över det. Men jag kan också intellektuellt delvis också kunna ge möjligtvis en bild utav att många utav våra medlemmar upplever ett hot ifrån arbetslösheten, ett hot så att säga emot sin egen situation ute i den enskilda orten i samband med flyktingkrisen som vi nu har sett under förra året. (Programledare) – Vad har felhanterats då, när du nu hänvisar till den?”

Granskningsnämnden ansåg att programledarens ”ja” i det aktuella intervjusammanhanget kunde framstå som att programledaren gav uttryck för sin egen åsikt. Nämnden ansåg dock inte att det utgjorde ett tydligt ställningstagande i strid med kravet på opartiskhet.

Inslaget gick ut på att en chef på ett namngivet mötesbokningsföretag i direktsänd radio skulle hitta en ny anställd. Den medverkande chefen pratade bland annat om det företag han representerade och vilken typ av anställda företaget söker samt generellt kring anställningsförfaranden och jobbsökande. I slutet av inslaget höll chefen en arbetsintervju med en inringande lyssnare.

Granskningsnämnden ansåg att det uppkom ett gynnande av det namngivna mötesbokningsföretaget, i synnerhet genom den information som gavs om företagets tjänster samt de positiva uttalandena om företaget från både företagsrepresentanten och programledarna. Nämnden bedömde att det uppkomna gynnandet gick utöver vad som kunde motiveras av ett informations- eller underhållningsintresse. Inslaget stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SR skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 22052-16).

Två av inslagen handlade om ekologiskt respektive socialt hållbart mode. Enmedverkande stylist berättade om hur flera olika modeföretag arbetar med hållbar-hetsfrågor. I studion fanns exempel på plagg och produkter från de olika företagen som stylisten visade upp och berättade om. Varumärken namngavs och stylisten sa bland annat att ett klädmärke skapade tidlösa, moderna och lekfulla plagg till innerstan. Stylisten sa vidare att materialet på en klänning var ”otroligt mjukt och härligt”.

Granskningsnämnden ansåg att det fanns ett informations- och underhållnings¬intresse i att visa upp klädmärken som arbetar med så kallat ekologiskt och socialt hållbart mode. I inslaget om ekologiskt hållbart mode ansåg dock nämnden att omnämnandena av klädmärkenas namn i kombination med stylistens positiva uttalanden gick utöver vad som var motiverat av ett informations- och underhållningsintresse. Inslaget om ekologiskt hållbart mode stred därför mot bestäm¬melsen om otillbörligt gynnande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SVT skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 22050-16).

I samband med presentationen av ett av tävlingsbidragen omnämndes en restaurang i Norrköping, som programledarna hade besökt.

Granskningsnämnden ansåg att det genom omnämnandet av den aktuella restaurangen uppkom ett gynnande av restaurangen. Mot bakgrund av att omnämnandet i direktsändningen var kort och att det inte i övrigt förekom någon fokusering på restaurangen ansåg nämnden att gynnandet inte framstod som otillbörligt.

Inslaget handlade om att musikartisten NN befann sig i Falun och tränade inför Vasaloppet. I inslaget sades att NN inför finalen i Melodifestivalen år 2015 hade lovat att göra ”en svensk klassiker” om han vann. I inslaget visades bilder på när han åkte längdskidor. Bilderna följdes upp av en intervju med honom vid skidspåret. På NN:s tröja och mössa syntes logotypen för ett sportvarumärke och namnet på en hotell- och konferensanläggning.

Granskningsnämnden konstaterade att logotypen och namnet på ett framträdande sätt syntes i bild på artistens kläder under en stor del av inslaget. Enligt nämndens mening borde det ha varit möjligt för SVT att utforma inslaget på sådant sätt att denna exponering undveks. Genom exponeringen uppkom ett gynnande av varumärkena som inte uppvägdes av ett tillräckligt informations- eller underhållningsvärde. Inslaget stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Nämnden beslutade att ansöka hos förvaltningsrätten om att SVT skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det otillbörliga gynnandet. Förvaltningsrätten biföll delvis nämndens ansökan och bestämde avgiften till 25 000 kronor. Nämnden och SVT överklagade domen till kammarrätten, som dock avslog både nämndens och SVT:s överklagande. Vad gäller den särskilda avgiftens storlek uttalade kammarrätten bland annat att den aktuella sändningen utgjort ett inslag i ett regionalt nyhetsprogram och att det därför haft begränsad spridning (kammarrättens mål nr 5677-17).

Inslaget var en del i det återkommande debattprogrammet Opinion live. Inför den aktuella debatten visades texten ”Kan konstverk vara rasistiska?”. I studion medverkade en kulturvetare och konstnären Makode Linde. Debatten modererades av en programledare.

Ett stort antal anmälare ansåg att programledaren agerade partiskt och tog öppet konstnären Makode Lindes parti i debatten. Flera anmälare ansåg att programledaren behandlade ämnet rasism mot afrosvenskar på ett lättvindigt sätt och att han inte visade förståelse för afrosvenskars utsatthet i Sverige. Flera av anmälarna var särskilt kritiska till specifika uttalanden som att programledaren tyckte att den aktuella konstutställningen var bra och rolig, att han tyckte att en tallrik som ingick i utställningen var fantastisk och programledarens fråga till kulturvetaren om ”han inte hade fastnat i någon slags gammalt rastänkande” och ”om det inte var dags att släppa detta och gå vidare”.

Granskningsnämnden har i sin praxis godtagit att en programledares frågor kan ha en provokativ karaktär och har beaktat att en programledares uppgift vid intervjuer är att – genom ett kritiskt förhållningssätt – tydliggöra den intervjuades ståndpunkt. Nämnden ansåg att programledarens uttalanden till viss del var värderande men att de inte gick längre än vad som fick accepteras inom ramen för kravet på opartiskhet.

>> Beslutet refereras i avsnitt 3.14. Gynnande av inspelningsplats.