Sändningarna var på persiska och studion gästades av en persisktalande rådgivare från ett företag som förmedlade fastigheter i Turkiet.

Efter en kort presentation av den medverkande gästen inleddes sändningarna med att programledarna växelvis återgav ett marknadsföringsmaterial över vilka tjänster företaget hade att erbjuda och varför en kund skulle välja just det aktuella företaget vid bland annat köp av hus eller lägenhet i Turkiet. Programledarna avslutade presentationen av företaget med en hänvisning till företagets webbplats och andra kontaktuppgifter. Därefter följde ett studiosamtal där företagets olika tjänster redogjordes för ingående. Olika prisuppgifter om vad en lägenhet kunde kosta förekom samt vilken standard ett hus eller lägenhetskomplex kunde ha: bio, bowling, biljard, lekrum för barn, pingisbord, tennisbana, swimmingpool, jacuzzi, turkisk hamam och bastu. Sändningarna avslutades med bland annat ytterligare en hänvisning till företagets kontaktuppgifter.

Granskningsnämnden ansåg att programledarnas säljfrämjande uttalanden och frågor, upplysningarna om vilka tjänster företaget hade att erbjuda, olika prisuppgifter, hänvisningen till företagets webbplats och andra kontaktuppgifter innebar ett gynnande av företaget. Dessutom gavs företagets representant ett stort utrymme att på ett utförligt och säljfrämjande sätt beskriva företagets tjänster. Enligt nämndens mening uppkom ett gynnande av företaget som översteg vad som var motiverat av ett informations- eller underhållningsintresse. Sändningarna stred därför mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Nämnden ansåg inte att det denna gång fanns skäl att ansöka om att tillståndshavaren skulle påföras en särskild avgift för överträdelsen.

Inslaget handlade om en polisskjutning i USA där en man dött efter att ha blivit skjuten med åtta skott i ryggen av en polisman. Både i det så kallade löpet och i inslaget visades en filmvideo med skjutningen. Videosekvensen visade på avstånd hur polismannen sköt en springande man i ryggen som föll ner till marken. Inslaget sändes vid en tidpunkt då varsamhet ska iakttas i fråga om våldsskildringar och inslag som kan verka skrämmande för barn. Granskningsnämnden ansåg att videofilmen där en man blev skjuten till döds bakifrån kunde verka skrämmande för barn. Sändningen av inslaget vid den aktuella tidpunkten stred därför mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Sändningen var en kommenterad direktsänd ishockeymatch. I den tredje perioden av matchen, då åtta sekunder av matchtiden återstod och i samband med en avblåsning, avbröts sändningen av en trailer. När sändningen av matchen återupptogs återstod fem sekunder av matchtiden.

Granskningsnämnden konstaterade att avbrottet skedde i samband med en avblåsning. Avbrottet pågick dock fortfarande när matchen återupptogs vilket ledde till att tittarna missade tre sekunder av matchens slutskede. Nämnden ansåg att avbrottet därmed hade placerats in så att tittarna riskerade att missa något väsentligt. Inplaceringen av avbrottet stred därför mot bestämmelsen om när program får avbrytas av annonsering. Vad TV4 AB hade anfört om tekniska problem föranledde ingen annan bedömning.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att TV4 AB skulle betala en särskild avgift om 25 000 kronor för det felaktigt inplacerade annonsavbrottet (förvaltningsrättens mål nr 23258-15).

> I beslut 13/01159 (som refereras i avsnitt 1.7. Elektroniska företagsskyltar och 3.15. Övrigt) fälldes en sändning av en hockeymatch för att det hade satts in ett annons- avbrott under pågående spel så att tv-tittarna missade ett mål. Beslut 17/01155 gällde samma frågeställning. Jämför beslut 11/00927 och 953 som refereras nedan, där inplaceringarna av annonser i sändningen av en ishockeymatch ansågs tillåtna.

Inslaget i Rapport handlade om konflikten i Ukraina och illustrerades delvis med arkivbilder på strider. Under videosekvenserna syntes i högra övre hörnet ett gult och blått emblem med symboler och alfanumeriska tecken. En anmälare anförde att SVT spred nazistisk propaganda genom att visa emblemet för Azovbataljonen, ett högerextremt paramilitärt förband vars emblem innehåller en nazistisk symbol.

Granskningsnämnden ansåg att förekomsten av det aktuella emblemet inte kunde anses förenlig med bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. SVT uppgav dock att det var ett misstag att visa emblemet och att bolaget tog bort arkivbilderna med emblemet från och med sändningarna klockan 9.30. Nämnden ansåg därför SVT visat hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft och att sändningen inte stred mot bestämmelsen.

Programmet var en sändning från invigningen av skid-VM i Falun. Sändningen kommenterades av en kommentator som inte syntes i bild. Invigningen innehöll bland annat tal och musikframträdanden. Vd:n och kommunikationschefen för Skid-VM Falun 2015 ledde tillsammans invigningen och på deras kläder (mössa och jacka) syntes bland annat logotypen för Stora Enso. Även deltagare från andra länder bar liknande kläder med samma logotyp. I inledningen och slutet av programmet visades en elektronisk skylt i bild i cirka sju sekunder med bland annat texten ”Nordic World Ski Championships, Opening Ceremony”. Den elektroniska skylten innehöll även logotypen för företaget Viessmann.

Granskningsnämnden konstaterade att presentatörerna av den aktuella invigningen inte var företrädare för SVT och att deras ytterkläder var likadana som de kläder som bars av flera andra deltagare. Nämnden ansåg att det uppkom ett visst gynnande av det aktuella företaget genom exponeringen av dess logotyp på kläderna. Med beaktande av att det rörde sig om en utsändning av ett befintligt arrangemang och att det inte förekom någon direkt fokusering på logotypen ansåg dock nämnden att det gynnande som uppkom inte gick utöver vad som fick godtas. Sändningen stred därför i detta avseende inte mot bestämmelsen om otillbörligt gynnande.

Nämnden bedömde vidare att den elektroniska skylt med en företagslogotyp som visades i inledningen och slutet av sändningen inte var en sådan skylt som avsågs i bestämmelsen om elektroniska företagsskyltar. Det framkom inte heller något i ärendet som tydde på att det var fråga om sponsring. Den aktuella skylten skulle därför bedömas utifrån bestämmelsen om otillbörligt gynnande. Enligt nämnden innebar förekomsten av företagslogotypen ett gynnande av det aktuella företaget. Förekomsten av logotypen var enligt nämndens mening säljfrämjande och kunde inte anses vara motiverad av något informations- eller underhållningsintresse. Sändningen stred därför i detta avseende mot bestäm¬melsen om otillbörligt gynnande.

Förvaltningsrätten biföll granskningsnämndens ansökan om att SVT skulle betala en särskild avgift om 50 000 kronor för det otillbörliga gynnandet (förvaltningsrättens mål nr 24076-15).

Programmet var en sändning från finalen i svenska mästerskapen i cosplay som arrangerades vid spel- och cosplayfestivalen Närcon Vinter i Linköping. Tio finalister tävlade i bästa framförande och mest kreativa och välgjorda dräkt. Finalisterna presenterades i förinspelade inslag och därefter gestaltade de karaktärer ur film och spel på scen i direktsändning. Vinnaren utsågs och det uppgavs att denne skulle representera Sverige i nordiska mästerskapen i cosplay som skulle äga rum under Närcon Sommar i Linköping i juli. En kortfilm med glimtar från tidigare spel- och cosplayfestivaler visades. I kortfilmen visades Närcons logotyp och webbadress samt datum för det kommande nordiska mästerskapet i cosplay i Linköping.

Granskningsnämnden ansåg att det uppkom ett gynnande av evenemanget Närcon Sommar genom filmsekvensen om Nordic Cosplay championship. Nämnden beaktade att det inte förekom någon information om eller uppmaningar till köp av biljetter eller några prisuppgifter. Nämnden ansåg, med viss tvekan, att det fick anses föreligga ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse som uppvägde det gynnande som uppkom.

Programmet handlade om Islamiska staten (IS) och bestod huvudsakligen av en intervju med NN, en svensk ung man som anslutit sig till terrororganisationen och som snart skulle åka till Syrien för att strida med IS för andra gången. NN var anonymiserad i programmet och hans uttalanden lästes upp av en skådespelare. NN talade bland annat om hans syn på en god muslim, martyrskap och avrättningar av krigsfångar han hade bevittnat. I programmet visades även bilder från filmer gjorda av IS.

I trailern för programmet visades bilder från intervjun med NN, klipp från filmer gjorda av IS samt två klipp där barn höll i vapen. I samband med att bilderna visades spelades uttalanden från intervjun upp. I anslutning till bilderna på barnen som höll i vapen sa NN följande. ”Jag skulle bli jätteglad om min son kom till mig och sa att: jag vill gå ut på jihad”.

Granskningsnämnden ansåg att NN gav uttryck för extrema antidemokratiska åsikter. Mot bakgrund av de avståndstaganden som gjordes av reportern och det efterföljande inslaget med en expert på islamistiska terrorgrupper ansåg nämnden att programmet inte stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft i detta avseende. Vad gällde de bilder som visades från filmer gjorda av IS hade nämnden förståelse för att dessa kunde uppfattas som stötande. Nämnden, som beaktade att programmet föregicks av en varning, ansåg dock att bildernas innehåll eller utformning inte medförde att programmet stred mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Nämnden hade förståelse för att bilder i trailern, speciellt de bilder på barn som hade vapen i händerna, kunde uppfattas som stötande av vissa tittare. Nämnden kunde dock inte finna att trailern propagerade för barnsoldater eller hade en sådan utformning som var skrämmande för barn. Trailern stred därför inte mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft.

Inslaget handlade om att det under prinsessan Madeleines senaste besök i sitt hertigdöme Gästrikland och Hälsingland inte hade avsatts tid för media. I inslaget medverkade P4 Gävleborgs kanalchef, som skrivit en debattartikel om ämnet och hovets informationschef. Under inslaget sades bland annat följande.

”(Programledare) – Ja, ska du beskriva? Vad är det du är kritisk mot? (Kanalchef) – Ja, alltså jag ser ju samma mönster och prinsessan Madeleine har ju besökt länet, jag tror det var första gången 2004, och vid samtliga tillfällen sedan så har hon då systematiskt lagt ett sådant program att pressen över huvud taget inte har nått henne. Någon har ropat en fråga vid någon avspärrning för pressen och så och jag tycker det där är ovärdigt och jag tycker också att vår rapportering naturligtvis blir betydligt fattigare när man har satt i system att inte vara nåbar”.

Granskningsnämnden konstaterade att kanalchefen var en sådan företrädare för vilken kravet på opartiskhet gäller fullt ut och ansåg att det kunde diskuteras om vissa av hans uttalanden var alltför värderande. Utgångspunkten för inslaget var dock att behandla frågan om förutsättningarna för media att utföra sitt uppdrag. Nämnden kunde mot den bakgrunden inte finna att kanalchefens uttalanden i det aktuella sammanhanget medförde att inslaget stred mot kravet på opartiskhet.

Det aktuella inslaget var ett direktsänt studiosamtal där två programledare och en politisk reporter från SVT samtalade om Sveriges integration- och migrationspolitik. De sa bland annat följande. ”(Pgl. 1) – Det har varit mycket tal om integration i debatten men hur mycket talar man nu om migration? Alltså, hur många som Sverige nu ska ta emot. Vad säger du [politisk reporter]? (Politisk reporter) – Det är ju den minerade frågan, det är mycket lättare att tala om integration, om de som väl har fått komma hit och fått stanna. Och där är det ju tyst kan man säga och jag pratade med ett socialdemokratiskt kommunalråd som sa att nu är det dags att börja prata om volymer och kostnader. (Pgl. 2) – Är det nåt parti som vågar göra det? (Politisk reporter) – Jag ska bara säga att men det här kommunalrådet då sa att ingen sosse vågar röra sig i frågan för man sitter i en regeringsställning tillsammans med Miljöpartiet. Och skulle någon ta upp frågan så vore den rökt i sin karriär. Men vi har ju också sett här hur [personnamn], tung folkpartist från Malmö, säger att man måste kunna prata om volymer och en bortre gräns på grund av hur situationen ser ut. (Pgl. 1) – Men varför är det då så känsligt att tala om migration? (Politisk reporter) – Det är känsligt för att den frågan har ju Sverigedemokraterna lagt monopol på. Och skulle då någon annan från de andra partierna ta upp och börja prata om det så blir de genast anklagade för att vara rasister, men jag skulle väl säga att det kanske snarare är att vara realist, för man måste, om man tittar på Europa så är Sverige det land som efter Tyskland tar emot flest asylsökande och tittar man per capita så tar vi emot allra mest”.

Granskningsnämnden konstaterade att den politiska reportern var en sådan företrädare för programföretaget för vilken kraven på opartiskhet gäller fullt ut. Enligt nämnden innehöll inslaget värderande uttalanden av den politiska reportern som kunde framstå som hennes personliga åsikt i den kontroversiella frågan. Detta innebar en brist i förhållande till kravet på opartiskhet. Mot bakgrund av att utgångspunkten för inslaget var att enskilda kommunpolitiker fört fram att migrationen till Sverige måste debatteras i antal och kostnad, och då reporterns uttalanden kunde framstå som referenser till detta, var den påtalade bristen inte så allvarlig att den medförde att inslaget stred mot opartiskhetskravet.

Sändningen var en kommenterad direktsänd avslutningsgala med konståknings¬uppvisningar som ägde rum efter konståknings-EM. Sändningen innehöll totalt fyra avbrott för annonser. Det första annonsavbrottet var placerat efter att ett uppvisningsnummer avslutats och följdes av kommentarer av programledarna i studion. Sändningens andra annonsavbrott var placerat efter kommentarer av programledarna i studion och följdes av sändning från studion samt en återblick från en uppvisning. De tredje och fjärde annonsavbrotten var båda placerade efter att uppvisningsnummer avslutats och följdes av att uppvisningsnummer påbörjats.

Enligt granskningsnämndens mening fick de aktuella pauserna, mot bakgrund av programmets karaktär, anses vara inplacerade där det var tillåtet att göra ett avbrott för annonser. Inplaceringen av annonser i den aktuella sändningen stred därmed inte mot radio- och tv-lagen.